TUMISHELG I KÖPENHAMN
Redan i början av sommaren bokade Jan en resa till Köpenhamn, till mig.
Han skulle dit på arbetsresa och tyckte att jag kunde flyga dit till helgen, så skulle vi få en efterlängtad tumishelg, en mycket bra ide.
Som sagt resan var bokad och dagen närmade sig när jag alldeles själv, för första gången i mitt liv skulle flyga ensam till Helsingfors och sen lyckas byta flyg till Danmark.
När jag hade tänkt på dagen hade jag nog fått lite fjärilar i magen och bett en extra bön. Men nu när det begav sig så var jag helt lugn, det skulle bara bli roligt, omväxlande och en trevlig utmaning.
Min kära svärfar körde mig till Kronoby flygfält, det är väldigt litet så där skulle nog allt gå bra.
Men den första utmaningen som mötte mig var att jag istället för att ta min vanliga resväska hade valt Jan`s, vilket skulle visa sig innebära problem.
Jag steg ur bilen, tackade faffa (vi kallar svärfar för faffa) för taxifärden, drog upp hantaget på väskan och rullade in med min väska, hittade en ledig stol och satte mig ner för att vänta. Medan jag satt där föll min blick på väskan och det slog mig, men hur får jag ner detta långa handtag när jag sen stiger ombord och skall lyfta upp väskan på bagagehyllan.
Runtomkring mig satt, vad som såg ut som väldigt vana flygresenärer.
Jag började trycka och vicka på handtaget (tur att jag inte bröt av det) och hittade små "klimpar" på varje sida av hantagets olika nivåer (ni som har vet), således fick jag ner handtaget steg för steg.
Är förvånad så här i efterskott att ingen kom och gav mig ett gott råd, för även jag tyckte att detta var ett besynnerligen knepigt och utdraget sätt att få ihop handtaget.
Medan jag satt och väntade tog jag fram papper och penna och antecknade några punkter, vad jag skulle dela på bloggen. Jag skrev "resväskans handtag" och slängde en blick på den, då såg jag en röd knapp på själva handtaget...hur kunde jag ha missat den? Jo troligen för att det vanliga handtaget också hade en likadan knapp, men utan funktion, endast som prydnad.
Men jag blev ju en ide rikare, för nu vet jag om knappen av någon orsak skulle ge upp så finns det ett annat sätt.
Följande utmaning, också p.g.a denna väska.
När vi promenerade in i flyget och alla resenärer slängde upp sina väskor i väskförvaringen skulle jag göra likadant, men den rymdes inte in, och jag kan intyga att den inte innehöll mycket.
Flygvärdinnan kom för att hjälpa, men inte ens hon fick in den. Så hon förklarade vänligt att jag måste sätta den under sätet framför mig och hon visade var, och det var inte framför mina fötter utan framför min stolsgrannes fötter. För där jag satt, närmast fönstret fanns inte tillräckligt med rum.
Jag ursäktade mig för stolsgrannen när han fick dra in sina fötter, men han tycktes inte höra för han hade redan satt på sitt hörselset och njöt redan av musik eller en bok.
Kanske var det inte första gången han var med om detta, för mig kändes det dock irriterande att han behövde dras med min "making troble" väska framför sina fötter.
Flygresan gick fint, den timme det tog till Helsingfors.
Jag missade dock att det ingick kaffe, te eller blåbärsdryck. Jan hade nog informerat mig om att så går det till, men när jag såg att alla dessutom betalade så insåg jag att jag behövde verkligen inget i munnen under denna korta resa.
De som betalade hade tydligen också beställt något annat, men jag kunde ju inte stirra hur mycket som helst för att ta reda på det.
Men ingen fara skedd under helgens övriga flygresor drack jag blåbärsdryck varje gång....och den var väldigt söt, men god.
Vi landade i H:fors och det kändes fint att få ta upp väskan från golvet, dra ut handtaget, som jag nu också visste hur jag lätt kunde fälla ihop.
Jan hade även här förberett mig på att när vi landat så skulle jag inte följa mängden som skulle in till Helsingfors utan ta av där det stod "Transfer". För att komma ihåg detta ord tänkte jag på "Transformers", ni vet de där robotarna och leksakerna som fanns redan på 80-talet.
Jag hittade "transfer" och traskade stolt vidare med min väska. Jag gick fram till närmaste stora tavla där man kan se alla avgångar e.t.c.
Jag hade ca 2,5 h tills mitt flyg till Köpenhamn skulle avgå. Jag hittade numret på min gate och letade för säkerhets skull genast upp den, och det var inte alls svårt, för den fanns lite längre fram i terminalen.
Vid det här laget kände jag mig lite trött och hade inget intresse alls av att gå runt och titta i butiker, som jag ändå inte hade råd att köpa något från, eller rättar sagt som jag inte alls behövde något från.
Så istället inledde jag jakten på något att äta, något som skulle vara mjölkproteinfritt och sojaproteinfritt, och tro det eller ej men jag hittade relativt snabbt en räksmörgås som jag avnjöt med mineralvatten....allt väldigt dyrt, men gott.
Därefter köpte jag en chipspåse och letade upp en ledig stol vid den rätta gaten och satte mig för att studera Guds skapade verk, mänskligheten. Jag har alltid tyckt om att bara sitta och studera människor, vi är ju skapade så olika, så unika.
Där satt jag sen tills jag behövde fylla på vattenflaskan och besöka toaletten en sista gång innan boarding
Då jag kom tillbaka från toaletten var jag dock utan plats, naturligtvis. Men vid det här laget behövde jag stå en stund och sträcka på ryggen innan flygningen.
Här ringde Jan och informerade sin fru om att sen när boardingen börjar så går man ombord i olika grupper, att jag hör till grupp 4, vilket innebar att jag skulle gå ombord med de sista. Ni vet som det står i bibeln, "så ska de sista bli de första", så det kändes helt ok förutom att tankarna gick till väskan igen, om väskförrådet är fullt redan när jag stiger in, vem skall då igen behöva ha min väska framför sina fötter.
Men det var lungt, det här var ju ett mycket större flygplan än "Krombikråkan" (Kronoby kråkan), som den kallas, så på detta plan var det inget problem att få in väskan.
Och sen slog jag till på stort och beställde både blåbärsdryck och vatten.
Jag landade i Köpenhamn kl.18.30 dansk tid. Jag rullade iväg med min väska och väntad att få se Jan stå där och vänta på mig.
Men jag promenerade, promenerade och promenerade och började tillslut fundera om jag ändå gått mot fel håll, så jag ringde honom. Men jag var alldeles på rätt, så jag fick fortsätta att promenera tills jag möttes av en massa människor och där mitt i vimlet såg jag ett leende ansikte, där var han, han som är min.
Det är tungt att resa så jag hade verkligen inget behov av att fara ut och se på Köpenhamn och danskarna.
Så vi tog tåget in till centrum och gick sen via Mac Donalds (den maten är vi säkra på att jag kan äta), tog med det till hotellrummet och tillbringade resten av kvällen där.
LÖRDAG
Morgonmålet blev intressant. Där fanns ett dietbord, där det fanns endast bröd som var både glutenfri och mjölkfri. Jag frågade om inte det vanliga vita brödet är mjölkfritt, men fick till svar att där finns nog mjölk. Men jag nöjde mig inte med det svaret, för jag trodde inte på det. Så jag frågade igen vänligt: men bakar ni faktiskt alla era vita bröd med mjölk, istället för vatten? Han som betjänade erkände då att han faktiskt inte visste, men att han kunde gå och fråga i köket. Det var väldigt snällt gjort, för det visade sig att alla deras ljusa bröd var helt mjölkfria.
Inte ska man ju äta glutenfritt och äta upp andras dietmat om man inte behöver. Glutenfritt är ju dessutom så mycket dyrare än mjölkfritt.
Efter det stadiga morgonmålet gav vi oss ut i det vackra, varma vädret för att upptäcka Köpenhamn. Det var mulet och soligt omvartannat men ett riktigt toppen väder för att vandra runt i Danmarks huvudstad.
Här gick vi längs med vattnet, det var så vackert.
Men barnskötaren i mig höll hela tiden ögonen på de barn som fanns där, så inget barn kom för nära kanten, det blev nästan lite stressande.
På ett ställe (ja ni ser ju att där finns inget skydd mot vattnet) så cyklade en liten två-åring med sin balanscykel hit och dit. Jag räknade ut att om barnet cyklar över kanten, så hoppar jag i och jag kontrollerade noga var man kunde ta tag i någon kant, rep eller dyl och var man ev. slapp upp.
Tror ju nog att någon av barnets föräldrar skulle ha hoppat i, men det är ju alltid bra att ha en plan.
Vi vandrade runt i 5,5 h. Vi gick på det kända stroget (stavar det tyvärr fel för hittar inte den rätta bokstaven).
Och Jan var faktiskt inte den enda med shorts, fast det ser så ut.
Vi såg goda bakverk.
Och de som inte var bakom glas så var fulla av getingar, konstigt nog så syns det inte så bra på bilden, men det var faktiskt obehagligt mycket getingar som kröp på bakverken och troligen även inuti.
Och vi var in till otaliga cafeer och frågade om de ev hade något som var mjölkfritt. På ett ställe blev jag erbjuden en cheescake (ostkaka😏), så det gick inte så bra.
Jag borde kanske ha frågat efter en veganbakelse, då kanske de hade förstått. Det är ju inne med veganprodukter nu och de är ju helt mjölkfria. Därför äter jag numera ofta veganskt, när jag beställer något sött och gott.
Men nog hittade vi också godsaker till mig i Köpenhamn.
Vi stannade till och köpte en otroligt god smoothie.
Och vi hittade de godaste dadel/mandel/ lakrits/kakaobollar.
Av samma märke finns det lakritsdadlar här hemma i butiken. Jag skall tipsa dem om att ta in även dessa underbara läckerheter.
Och vi gick på en stor matmarknad och där hittade vi mjölkfri chokladglass (veganglass).
Vi vandrade lite hit och dit och såg så mycket vackert.
Massor av kärlekslås fanns det även här.
Den här skylten måste man bara skratta åt "Hund i snor".
Nu som då när vi promenerade mötte vi på stora cykelparkeringar, otroligt stora. Ibland var cyklarna parkerade på varandra i en sorts ställning, glömde dock att ta en bild.
Danskarna kan det här med att röra på sig.
Vi gick förbi många kyrkor.
Intressant att läsa anslagstavlan. Här var ledorden bland ungdomarna också tro, vänskap, mat och roligt.
Och även djuren var välkomna.
I den här kyrkan skulle just en vigsel börja och festklädda människor steg in. Skyltarna talade om att kyrkan var stängd för en timme.
Och plötsligt så kände jag mig så liten bredvid världens längsta man.
Här var det något intressant som alla ville fotografiera, det var tydligen slottet.
Vi är båda två ganska ointresserade av sevärdheter, tänk så bra att just vi två hittat varandra. Jan brukar säga att allt man vill se finns på google😉.
Det enda vi hade som mål att verkligen hinna se var "Den Lille Havfrue", eftersom vi också var dit när vi var nyförlovade 1994....goda minnen.
Annars hade vi inga planer för helgen, bara att få promenera runt, äta gott, se på danskarna och få vara med varandra.
Vi tycker båda om att vandra runt, se nya saker och upptäcka nya miljöer, men vi vill absolut inte ha en lång lista på vart vi skall gå som nästa, eller en klocka som säger när vi ska äta och e.t.c.
När Jan tar bild då tar han en, högst två och då blir det äkta, och bra så.
Vi var inte ensamma om att vilja se sjöjungfrun gjord av brons.
Det var tydligen inte så vanligt med räcken, det gällde att se efter var man satte fötterna.
Men här fanns dock en liten kant.
När solen tittade fram blev det riktigt varmt.
När vi mot eftermiddagen var en sväng till hotellet för att vila fötterna hade vi en obehaglig syn utanför vårt fönster.
Och det blir så mycket mera obehagligt när det handlar om en stackars utsatt kvinna. En kvinna som låg halvt borta vid en trappuppgång, den ena skon låg ute på trottoaren likaså hennes väska med innehållet utspritt, telefon, plånbok m.m.
Och där satt en man bredvid henne, och när han inte fick vad han ville (det visade han tydligt även om denna kvinna var halvt medvetslös mellan varven) så lämnade han henne där.
Hon tog några steg hit eller dit ibland, skrek åt vissa förbipasseranden, föll ihop på trottoaren eller över trappan.
Nästan hela tiden gick det folk förbi, många såg, vände bort blicken och gick vidare. Flera gick fram och försökte hjälpa henne, lyfta upp henne och plockade ihop hennes utspridda saker, eller kom och ruskade om henne när hon låg med öppen mun och slutna ögon, för att se om hon levde. När de fick henne att kvickna till och hon började prata och satte sig upp, så lämnade de henne och gick vidare, och vad annat kunde de ha gjort? Och så här höll det på. Vi kikade ut genom fönstret nu som då och såg att samma procedur pågick.
När vi sen skulle bege oss ut igen gick vi via receptionen och berättade om kvinnan. Båda visste vi att i Köpenhamn finns det ena och det andra och många som bor på gatan, men denna kvinna var snyggt klädd, så det verkade inte riktigt ok.
Vi frågade hur de göra här i staden, ringer man polisen eller har de så mycket jobb att de inte kan komma. Vi ringer nog polisen och jag ringer genast sa kvinnan, och det gjorde hon.
En liten stund tog det så kom två poliser och tog henne snällt med, och hon lät sig föras med, kanske det inte var första gången?
Nu kändes det ändå skönt att vi visste att någon tagit hand om henne.
På kvällen tog vi en ny tur ut på stan och köpte varsin korv med bröd.
Det blir inga fina middagar med denna fru, som har sina allergier. Det är säkrast att äta det man vet vad är och det som man får exakt information om.
Korvförsäljaren kom ut med korv och brödlådan så jag fick själv läsa innehållsförteckningen....jätte snällt.
Hittade i butiken, men köpte ej.
Natten till söndag när vi just hade somnat vaknade vi till av en massa smällande. Det var tivolit som tydligen varje lördagkväll kl.23.50 skjuter fyrverkerier.
SÖNDAG
Vi njöt av morgonmålet och steg sen ut i ett otroligt varmt och soligt Köpenhamn.
Jan som gör vad som helst (nästan) för att jag ska få äta något gott, vandrade lite extra, åt fel håll när vi egentligen skulle till tågstationen.
Vi vandrade till butiken med de goda dadel/lakrits/mandel/kakaobollarna och köpte hem några flera, rätt många.
Hemresan
Här den vane resenären med tummarna i fickorna. Brukar du ha så? Frågade jag, något jag aldrig sett att han haft förrut, eller kanske någon enda gång. Ja, svarade han.
Alltid lär man sig något nytt på dessa tumishelger.
Jag är glad åt dessa tummar i fickorna som viker upp kavajen på ett lustigt sätt, ni ser. Då vet jag att det är min man😊.
För när man rör sig på ex ett stort flygfält så möter man tyvärr även på personer som faktiskt tycks tro att bara man har kavaj på sig eller annars är fint klädd (här snackar vi vissa märken) så är man en bättre människa än andra som ex går klädda i myskläder....sånt gillar jag inte.
Alla är vi människor och vi borde se mera på varann så som Gud ser på oss.
Alla är vi lika värda, lika fina, lika viktiga. Alla behövs vi och alla har vi en uppgift här på vår jord oberoende av om vi har de dyraste klackskorna eller utnötta träningsskor.
Som sagt de flesta är sympatiska, trevliga och varmhjärtade, men de som kräver att få bli betjänad först, på ett bättre sätt och pratar illa om andra, inför andra o.s.v., de skall vi älska ännu mera och be för, för där behövs en förändring, och mera för deras egen skull än för någon annans.
Men jag måste bara få säga att jag skulle bra gärna ha velat gå fram till en viss fin äldre dam och fråga om hon tror att vår värld blir bättre av hennes beteende. Naturligtvis gjorde jag det inte, utan konstaterade att jag bör se mig själv i spegeln först.
Det är ju inte bara vad vi säger och gör fel som smutsar ner vår värld. Lika mycket påverkas vår värld av våra elaka tankar....för vi blir svarta i våra hjärtan.
Vår värld behöver våra böner.
It`s a GOOD day, stod det på andra sidan perrongen, och det var det också, trots allt. För en dag blir ofta vad vi gör den till, och denna dag gjorde vi till en bra dag.
LOUNGEN
Sen kom vi till flygfältet och jag fick uppleva detta med att besöka "loungen", som Jan pratar om men som lilla frun bara försökt att se, förstå i sin hjärna.
Om jag skall förklara den, ja jag nämner den som just "den". Den är en plats där de som flyger ofta och kanske bara mellanlandar eller behöver vänta länge har rätt att använda.
Där får du varva ner, äta helt gratis, dricka helt gratis, läsa tidningar, vila, gå på toaletten i lugn och ro eller sitta och jobba i något hörn.
Alltså du får /kan göra allt som alla de andra också gör på flygfältet men du behöver inte köa lika länge, inte betala och du behöver inte vara mitt i allt ljud och rörelse.
Kanske någon annan skulle presentera loungen helt annorlunda.
Det här var en ganska konstig men rolig upplevelse tyckte jag medan jag plockade åt mig av alla möjliga smoothies, och glasburkar med gurkstavar, ärterskidor, melonbitar och rädisor.
Jag hittade även chili con carne och ris som jag kunde äta, inte illa alls. Och till allt detta drack jag lemonad, alltså så långt från verkligheten men ändå helt verkligt.
När vi skulle gå ut från loungen berättade Jan att orsaken till att stolarna, möblerna finns i olika färger är för att man skall få sätta sig i den färg som man tycker att ger mest lugn och ro. Det måste jag tänka på nästa gång😉, för nu hade vi ju suttit i gula soffor, och där fanns rosa (röda, men jag tyckte att de mera liknade mörk rosa).
Tar man hjälp av Wikipedia så förklaras lounge med ett rum avsett att användas av personer som väntar på något.
Och sen var det dags för flygfärd och blåbärsdryck igen.
Här syns Öresundsbron, och där vägen åker ner i tunneln mot Danmark. Den brukar Jan åka på/i när han far till Sverige från Köpenhamn.
Jag har inte cellskräck, men måste ändå medge att det låter inte så riktigt tilltalande att åka i en tunnel under vattnet, men det är väl en vanesak.
Att flyga ovanpå molnen är som att stiga in i en sagovärld.
FINLAND
Också landade vi i vårt land, i Finland i Helsingfors.
Vi hade nu en liten stund att vänta innan vårt flyg till Kronoby skulle åka, så vi besökte loungen.
Och enligt Jan så finns den bästa loungen just på Helsingfors flygplats.
Även om de just nu höll på med stor renovering och de därför serverade endast kall mat så kan jag intyga att den här var kanon.
Och tro det eller ej men de var mjölkfria, och det var dessutom även tydligt utmärkt.
Och det var så gott.
Även kokt ris kan innehålla örtsmör eller någon krydda med mjölkprotein, så det är så fantastiskt när det står tydligt och klart på skylten.
Vårt sista plan startade och vi fick ännu en gång blåbärsdryck, eller annan dryck.....jag tyckte faktiskt att det hela började bli lite skrattretande, men helt förståeligt.
Och nu åkte vi med Krombikråkan igen och det var fullt i planet för vi skulle mellanlanda i Jyväskylä, så vi fick sätta min väska framför Jans fötter denna gång, därav bilden i början.
När de flesta hade stigit av i Jyväskylä och vi var ca sex personer kvar försökte sig Jan på att få in väskan i bagagehyllan, och han fick in den, med lite våld.
Och flygvärdinnan bad oss flytta längst fram, för jämnviktens skull.
Och nu kom det roliga, vi serverades för andra gången på mindre än en timme blåbärssoppa eller kaffe/te, men denna gång tackade vi dock nej, vi hade fått vår mängd blåbär för denna helg.
Också kom vi hem till verkligheten, efter en toppen helg tillsammans.
Det är både roligt och bra att få se världen, då vet man vad man har att vara tacksam för.
Visst bör man göra en liten tripp nu som då, om det då är till Köpenhamn, Larsmo, Australien eller en promenad i skogen med grillkorv i ryggväskan. Huvudsaken att man får tid med och för varandra.
Men nog räckte det helt bra med en helg och nog är det skönt att vara hemma igen i sitt eget hus, med egen familj, i egen säng, egen kaffekopp, egen gårdsplan och egen toalett.
BORTA BRA MEN HEMMA BÄST
SÅ BESTÅR NU TRO, HOPP OCH KÄRLEK, DESSA TRE OCH STÖRST AV DEM ÄR KÄRLEKEN (1 Korintierrevet 13:13).
ALLT VAD NI VILL ATT MÄNNISKORNA SKA GÖRA FÖR ER, DET SKA NI OCKSÅ GÖRA FÖR DEM (Matteusevangeliet7:12).
VARFÖR SER DU FLISAN I DIN BRODERS ÖGA MEN MÄRKER INTE BJÄLKEN I DITT EGET (Matteusevangeliet 7:3).
ALLT VAD NI HAR GJORT FÖR EN AV DESSA MINA MINSTA BRÖDER, DET HAR NI GJORT MOT MIG (Matteusevangeliet 25:40b).
SÖK INTE ERT EGET BÄSTA UTAN ANDRAS (1 Korintierbrevet 10:24).
Han skulle dit på arbetsresa och tyckte att jag kunde flyga dit till helgen, så skulle vi få en efterlängtad tumishelg, en mycket bra ide.
 |
| En bild från hemresan. |
Som sagt resan var bokad och dagen närmade sig när jag alldeles själv, för första gången i mitt liv skulle flyga ensam till Helsingfors och sen lyckas byta flyg till Danmark.
När jag hade tänkt på dagen hade jag nog fått lite fjärilar i magen och bett en extra bön. Men nu när det begav sig så var jag helt lugn, det skulle bara bli roligt, omväxlande och en trevlig utmaning.
Min kära svärfar körde mig till Kronoby flygfält, det är väldigt litet så där skulle nog allt gå bra.
Men den första utmaningen som mötte mig var att jag istället för att ta min vanliga resväska hade valt Jan`s, vilket skulle visa sig innebära problem.
Jag steg ur bilen, tackade faffa (vi kallar svärfar för faffa) för taxifärden, drog upp hantaget på väskan och rullade in med min väska, hittade en ledig stol och satte mig ner för att vänta. Medan jag satt där föll min blick på väskan och det slog mig, men hur får jag ner detta långa handtag när jag sen stiger ombord och skall lyfta upp väskan på bagagehyllan.
Runtomkring mig satt, vad som såg ut som väldigt vana flygresenärer.
Jag började trycka och vicka på handtaget (tur att jag inte bröt av det) och hittade små "klimpar" på varje sida av hantagets olika nivåer (ni som har vet), således fick jag ner handtaget steg för steg.
Är förvånad så här i efterskott att ingen kom och gav mig ett gott råd, för även jag tyckte att detta var ett besynnerligen knepigt och utdraget sätt att få ihop handtaget.
Medan jag satt och väntade tog jag fram papper och penna och antecknade några punkter, vad jag skulle dela på bloggen. Jag skrev "resväskans handtag" och slängde en blick på den, då såg jag en röd knapp på själva handtaget...hur kunde jag ha missat den? Jo troligen för att det vanliga handtaget också hade en likadan knapp, men utan funktion, endast som prydnad.
Följande utmaning, också p.g.a denna väska.
När vi promenerade in i flyget och alla resenärer slängde upp sina väskor i väskförvaringen skulle jag göra likadant, men den rymdes inte in, och jag kan intyga att den inte innehöll mycket.
Flygvärdinnan kom för att hjälpa, men inte ens hon fick in den. Så hon förklarade vänligt att jag måste sätta den under sätet framför mig och hon visade var, och det var inte framför mina fötter utan framför min stolsgrannes fötter. För där jag satt, närmast fönstret fanns inte tillräckligt med rum.
Jag ursäktade mig för stolsgrannen när han fick dra in sina fötter, men han tycktes inte höra för han hade redan satt på sitt hörselset och njöt redan av musik eller en bok.
Kanske var det inte första gången han var med om detta, för mig kändes det dock irriterande att han behövde dras med min "making troble" väska framför sina fötter.
 |
| Denna bild från hemresan. |
Jag missade dock att det ingick kaffe, te eller blåbärsdryck. Jan hade nog informerat mig om att så går det till, men när jag såg att alla dessutom betalade så insåg jag att jag behövde verkligen inget i munnen under denna korta resa.
De som betalade hade tydligen också beställt något annat, men jag kunde ju inte stirra hur mycket som helst för att ta reda på det.
Men ingen fara skedd under helgens övriga flygresor drack jag blåbärsdryck varje gång....och den var väldigt söt, men god.
Vi landade i H:fors och det kändes fint att få ta upp väskan från golvet, dra ut handtaget, som jag nu också visste hur jag lätt kunde fälla ihop.
Jan hade även här förberett mig på att när vi landat så skulle jag inte följa mängden som skulle in till Helsingfors utan ta av där det stod "Transfer". För att komma ihåg detta ord tänkte jag på "Transformers", ni vet de där robotarna och leksakerna som fanns redan på 80-talet.
Jag hittade "transfer" och traskade stolt vidare med min väska. Jag gick fram till närmaste stora tavla där man kan se alla avgångar e.t.c.
Jag hade ca 2,5 h tills mitt flyg till Köpenhamn skulle avgå. Jag hittade numret på min gate och letade för säkerhets skull genast upp den, och det var inte alls svårt, för den fanns lite längre fram i terminalen.
Vid det här laget kände jag mig lite trött och hade inget intresse alls av att gå runt och titta i butiker, som jag ändå inte hade råd att köpa något från, eller rättar sagt som jag inte alls behövde något från.
Så istället inledde jag jakten på något att äta, något som skulle vara mjölkproteinfritt och sojaproteinfritt, och tro det eller ej men jag hittade relativt snabbt en räksmörgås som jag avnjöt med mineralvatten....allt väldigt dyrt, men gott.
Därefter köpte jag en chipspåse och letade upp en ledig stol vid den rätta gaten och satte mig för att studera Guds skapade verk, mänskligheten. Jag har alltid tyckt om att bara sitta och studera människor, vi är ju skapade så olika, så unika.
Där satt jag sen tills jag behövde fylla på vattenflaskan och besöka toaletten en sista gång innan boarding
Då jag kom tillbaka från toaletten var jag dock utan plats, naturligtvis. Men vid det här laget behövde jag stå en stund och sträcka på ryggen innan flygningen.
Här ringde Jan och informerade sin fru om att sen när boardingen börjar så går man ombord i olika grupper, att jag hör till grupp 4, vilket innebar att jag skulle gå ombord med de sista. Ni vet som det står i bibeln, "så ska de sista bli de första", så det kändes helt ok förutom att tankarna gick till väskan igen, om väskförrådet är fullt redan när jag stiger in, vem skall då igen behöva ha min väska framför sina fötter.
Men det var lungt, det här var ju ett mycket större flygplan än "Krombikråkan" (Kronoby kråkan), som den kallas, så på detta plan var det inget problem att få in väskan.
Och sen slog jag till på stort och beställde både blåbärsdryck och vatten.
Men jag promenerade, promenerade och promenerade och började tillslut fundera om jag ändå gått mot fel håll, så jag ringde honom. Men jag var alldeles på rätt, så jag fick fortsätta att promenera tills jag möttes av en massa människor och där mitt i vimlet såg jag ett leende ansikte, där var han, han som är min.
Det är tungt att resa så jag hade verkligen inget behov av att fara ut och se på Köpenhamn och danskarna.
Så vi tog tåget in till centrum och gick sen via Mac Donalds (den maten är vi säkra på att jag kan äta), tog med det till hotellrummet och tillbringade resten av kvällen där.
LÖRDAG
Morgonmålet blev intressant. Där fanns ett dietbord, där det fanns endast bröd som var både glutenfri och mjölkfri. Jag frågade om inte det vanliga vita brödet är mjölkfritt, men fick till svar att där finns nog mjölk. Men jag nöjde mig inte med det svaret, för jag trodde inte på det. Så jag frågade igen vänligt: men bakar ni faktiskt alla era vita bröd med mjölk, istället för vatten? Han som betjänade erkände då att han faktiskt inte visste, men att han kunde gå och fråga i köket. Det var väldigt snällt gjort, för det visade sig att alla deras ljusa bröd var helt mjölkfria.
Inte ska man ju äta glutenfritt och äta upp andras dietmat om man inte behöver. Glutenfritt är ju dessutom så mycket dyrare än mjölkfritt.
Vi använder alltid trapporna om det bara går. Skulle vi ha använt hissen skulle vi ha gått miste om denna vackra trappuppgång.
Efter det stadiga morgonmålet gav vi oss ut i det vackra, varma vädret för att upptäcka Köpenhamn. Det var mulet och soligt omvartannat men ett riktigt toppen väder för att vandra runt i Danmarks huvudstad.
Här gick vi längs med vattnet, det var så vackert.
Men barnskötaren i mig höll hela tiden ögonen på de barn som fanns där, så inget barn kom för nära kanten, det blev nästan lite stressande.
På ett ställe (ja ni ser ju att där finns inget skydd mot vattnet) så cyklade en liten två-åring med sin balanscykel hit och dit. Jag räknade ut att om barnet cyklar över kanten, så hoppar jag i och jag kontrollerade noga var man kunde ta tag i någon kant, rep eller dyl och var man ev. slapp upp.
Tror ju nog att någon av barnets föräldrar skulle ha hoppat i, men det är ju alltid bra att ha en plan.
Vi vandrade runt i 5,5 h. Vi gick på det kända stroget (stavar det tyvärr fel för hittar inte den rätta bokstaven).
Och Jan var faktiskt inte den enda med shorts, fast det ser så ut.
Vi såg goda bakverk.
Och de som inte var bakom glas så var fulla av getingar, konstigt nog så syns det inte så bra på bilden, men det var faktiskt obehagligt mycket getingar som kröp på bakverken och troligen även inuti.
Och vi var in till otaliga cafeer och frågade om de ev hade något som var mjölkfritt. På ett ställe blev jag erbjuden en cheescake (ostkaka😏), så det gick inte så bra.
Jag borde kanske ha frågat efter en veganbakelse, då kanske de hade förstått. Det är ju inne med veganprodukter nu och de är ju helt mjölkfria. Därför äter jag numera ofta veganskt, när jag beställer något sött och gott.
Men nog hittade vi också godsaker till mig i Köpenhamn.
Vi stannade till och köpte en otroligt god smoothie.
Och vi hittade de godaste dadel/mandel/ lakrits/kakaobollar.
Av samma märke finns det lakritsdadlar här hemma i butiken. Jag skall tipsa dem om att ta in även dessa underbara läckerheter.
Och vi gick på en stor matmarknad och där hittade vi mjölkfri chokladglass (veganglass).
Och här satt vi högt uppe och åt, från denna restaurang fick man kika ner på alla människor på stroget. Och maten var mycket godare än vad den ser ut.
Den här skylten måste man bara skratta åt "Hund i snor".
Nu som då när vi promenerade mötte vi på stora cykelparkeringar, otroligt stora. Ibland var cyklarna parkerade på varandra i en sorts ställning, glömde dock att ta en bild.
Danskarna kan det här med att röra på sig.
Vi gick förbi många kyrkor.
Intressant att läsa anslagstavlan. Här var ledorden bland ungdomarna också tro, vänskap, mat och roligt.
Och även djuren var välkomna.
I den här kyrkan skulle just en vigsel börja och festklädda människor steg in. Skyltarna talade om att kyrkan var stängd för en timme.
Och plötsligt så kände jag mig så liten bredvid världens längsta man.
Här var det något intressant som alla ville fotografiera, det var tydligen slottet.
Vi är båda två ganska ointresserade av sevärdheter, tänk så bra att just vi två hittat varandra. Jan brukar säga att allt man vill se finns på google😉.
Det enda vi hade som mål att verkligen hinna se var "Den Lille Havfrue", eftersom vi också var dit när vi var nyförlovade 1994....goda minnen.
Annars hade vi inga planer för helgen, bara att få promenera runt, äta gott, se på danskarna och få vara med varandra.
Vi tycker båda om att vandra runt, se nya saker och upptäcka nya miljöer, men vi vill absolut inte ha en lång lista på vart vi skall gå som nästa, eller en klocka som säger när vi ska äta och e.t.c.
När Jan tar bild då tar han en, högst två och då blir det äkta, och bra så.
 |
| Blundar |
Vi var inte ensamma om att vilja se sjöjungfrun gjord av brons.
Vi försökte oss på en selfie.
Dessa vackra hus.
Det var tydligen inte så vanligt med räcken, det gällde att se efter var man satte fötterna.
Men här fanns dock en liten kant.
När solen tittade fram blev det riktigt varmt.
När vi mot eftermiddagen var en sväng till hotellet för att vila fötterna hade vi en obehaglig syn utanför vårt fönster.
Och det blir så mycket mera obehagligt när det handlar om en stackars utsatt kvinna. En kvinna som låg halvt borta vid en trappuppgång, den ena skon låg ute på trottoaren likaså hennes väska med innehållet utspritt, telefon, plånbok m.m.
Och där satt en man bredvid henne, och när han inte fick vad han ville (det visade han tydligt även om denna kvinna var halvt medvetslös mellan varven) så lämnade han henne där.
Hon tog några steg hit eller dit ibland, skrek åt vissa förbipasseranden, föll ihop på trottoaren eller över trappan.
Nästan hela tiden gick det folk förbi, många såg, vände bort blicken och gick vidare. Flera gick fram och försökte hjälpa henne, lyfta upp henne och plockade ihop hennes utspridda saker, eller kom och ruskade om henne när hon låg med öppen mun och slutna ögon, för att se om hon levde. När de fick henne att kvickna till och hon började prata och satte sig upp, så lämnade de henne och gick vidare, och vad annat kunde de ha gjort? Och så här höll det på. Vi kikade ut genom fönstret nu som då och såg att samma procedur pågick.
När vi sen skulle bege oss ut igen gick vi via receptionen och berättade om kvinnan. Båda visste vi att i Köpenhamn finns det ena och det andra och många som bor på gatan, men denna kvinna var snyggt klädd, så det verkade inte riktigt ok.
Vi frågade hur de göra här i staden, ringer man polisen eller har de så mycket jobb att de inte kan komma. Vi ringer nog polisen och jag ringer genast sa kvinnan, och det gjorde hon.
En liten stund tog det så kom två poliser och tog henne snällt med, och hon lät sig föras med, kanske det inte var första gången?
Nu kändes det ändå skönt att vi visste att någon tagit hand om henne.
På kvällen tog vi en ny tur ut på stan och köpte varsin korv med bröd.
Det blir inga fina middagar med denna fru, som har sina allergier. Det är säkrast att äta det man vet vad är och det som man får exakt information om.
Korvförsäljaren kom ut med korv och brödlådan så jag fick själv läsa innehållsförteckningen....jätte snällt.
Hittade i butiken, men köpte ej.
Natten till söndag när vi just hade somnat vaknade vi till av en massa smällande. Det var tivolit som tydligen varje lördagkväll kl.23.50 skjuter fyrverkerier.
SÖNDAG
Vi njöt av morgonmålet och steg sen ut i ett otroligt varmt och soligt Köpenhamn.
Jan som gör vad som helst (nästan) för att jag ska få äta något gott, vandrade lite extra, åt fel håll när vi egentligen skulle till tågstationen.
Vi vandrade till butiken med de goda dadel/lakrits/mandel/kakaobollarna och köpte hem några flera, rätt många.
Hemresan
Här den vane resenären med tummarna i fickorna. Brukar du ha så? Frågade jag, något jag aldrig sett att han haft förrut, eller kanske någon enda gång. Ja, svarade han.
Alltid lär man sig något nytt på dessa tumishelger.
Jag är glad åt dessa tummar i fickorna som viker upp kavajen på ett lustigt sätt, ni ser. Då vet jag att det är min man😊.
För när man rör sig på ex ett stort flygfält så möter man tyvärr även på personer som faktiskt tycks tro att bara man har kavaj på sig eller annars är fint klädd (här snackar vi vissa märken) så är man en bättre människa än andra som ex går klädda i myskläder....sånt gillar jag inte.
Alla är vi människor och vi borde se mera på varann så som Gud ser på oss.
Alla är vi lika värda, lika fina, lika viktiga. Alla behövs vi och alla har vi en uppgift här på vår jord oberoende av om vi har de dyraste klackskorna eller utnötta träningsskor.
Som sagt de flesta är sympatiska, trevliga och varmhjärtade, men de som kräver att få bli betjänad först, på ett bättre sätt och pratar illa om andra, inför andra o.s.v., de skall vi älska ännu mera och be för, för där behövs en förändring, och mera för deras egen skull än för någon annans.
Men jag måste bara få säga att jag skulle bra gärna ha velat gå fram till en viss fin äldre dam och fråga om hon tror att vår värld blir bättre av hennes beteende. Naturligtvis gjorde jag det inte, utan konstaterade att jag bör se mig själv i spegeln först.
Det är ju inte bara vad vi säger och gör fel som smutsar ner vår värld. Lika mycket påverkas vår värld av våra elaka tankar....för vi blir svarta i våra hjärtan.
Vår värld behöver våra böner.
It`s a GOOD day, stod det på andra sidan perrongen, och det var det också, trots allt. För en dag blir ofta vad vi gör den till, och denna dag gjorde vi till en bra dag.
LOUNGEN
Sen kom vi till flygfältet och jag fick uppleva detta med att besöka "loungen", som Jan pratar om men som lilla frun bara försökt att se, förstå i sin hjärna.
Om jag skall förklara den, ja jag nämner den som just "den". Den är en plats där de som flyger ofta och kanske bara mellanlandar eller behöver vänta länge har rätt att använda.
Där får du varva ner, äta helt gratis, dricka helt gratis, läsa tidningar, vila, gå på toaletten i lugn och ro eller sitta och jobba i något hörn.
Alltså du får /kan göra allt som alla de andra också gör på flygfältet men du behöver inte köa lika länge, inte betala och du behöver inte vara mitt i allt ljud och rörelse.
Kanske någon annan skulle presentera loungen helt annorlunda.
 |
Jag hittade även chili con carne och ris som jag kunde äta, inte illa alls. Och till allt detta drack jag lemonad, alltså så långt från verkligheten men ändå helt verkligt.
När vi skulle gå ut från loungen berättade Jan att orsaken till att stolarna, möblerna finns i olika färger är för att man skall få sätta sig i den färg som man tycker att ger mest lugn och ro. Det måste jag tänka på nästa gång😉, för nu hade vi ju suttit i gula soffor, och där fanns rosa (röda, men jag tyckte att de mera liknade mörk rosa).
Tar man hjälp av Wikipedia så förklaras lounge med ett rum avsett att användas av personer som väntar på något.
Och sen var det dags för flygfärd och blåbärsdryck igen.
Vi satt långt bak i planet.
Här syns Öresundsbron, och där vägen åker ner i tunneln mot Danmark. Den brukar Jan åka på/i när han far till Sverige från Köpenhamn.
Jag har inte cellskräck, men måste ändå medge att det låter inte så riktigt tilltalande att åka i en tunnel under vattnet, men det är väl en vanesak.
Och några flygbilder till, som ju aldrig blir så vackra och mäktiga som det är på riktigt.
Att flyga ovanpå molnen är som att stiga in i en sagovärld.
FINLAND
Också landade vi i vårt land, i Finland i Helsingfors.
Vi hade nu en liten stund att vänta innan vårt flyg till Kronoby skulle åka, så vi besökte loungen.
Och enligt Jan så finns den bästa loungen just på Helsingfors flygplats.
Även om de just nu höll på med stor renovering och de därför serverade endast kall mat så kan jag intyga att den här var kanon.
Och tro det eller ej men de var mjölkfria, och det var dessutom även tydligt utmärkt.
 |
| Laktosfri och Mjölkfri |
Och det var så gott.
 |
| Även den goda, kladdiga kakan var mjölkfri. |
Även kokt ris kan innehålla örtsmör eller någon krydda med mjölkprotein, så det är så fantastiskt när det står tydligt och klart på skylten.
Vårt sista plan startade och vi fick ännu en gång blåbärsdryck, eller annan dryck.....jag tyckte faktiskt att det hela började bli lite skrattretande, men helt förståeligt.
 |
| Jan som fortfarande hade lite sjuk hals efter flunsan drack varm te. |
Och nu åkte vi med Krombikråkan igen och det var fullt i planet för vi skulle mellanlanda i Jyväskylä, så vi fick sätta min väska framför Jans fötter denna gång, därav bilden i början.
När de flesta hade stigit av i Jyväskylä och vi var ca sex personer kvar försökte sig Jan på att få in väskan i bagagehyllan, och han fick in den, med lite våld.
Och flygvärdinnan bad oss flytta längst fram, för jämnviktens skull.
Och nu kom det roliga, vi serverades för andra gången på mindre än en timme blåbärssoppa eller kaffe/te, men denna gång tackade vi dock nej, vi hade fått vår mängd blåbär för denna helg.
Också kom vi hem till verkligheten, efter en toppen helg tillsammans.
Det är både roligt och bra att få se världen, då vet man vad man har att vara tacksam för.
Visst bör man göra en liten tripp nu som då, om det då är till Köpenhamn, Larsmo, Australien eller en promenad i skogen med grillkorv i ryggväskan. Huvudsaken att man får tid med och för varandra.
Men nog räckte det helt bra med en helg och nog är det skönt att vara hemma igen i sitt eget hus, med egen familj, i egen säng, egen kaffekopp, egen gårdsplan och egen toalett.
SÅ BESTÅR NU TRO, HOPP OCH KÄRLEK, DESSA TRE OCH STÖRST AV DEM ÄR KÄRLEKEN (1 Korintierrevet 13:13).
ALLT VAD NI VILL ATT MÄNNISKORNA SKA GÖRA FÖR ER, DET SKA NI OCKSÅ GÖRA FÖR DEM (Matteusevangeliet7:12).
VARFÖR SER DU FLISAN I DIN BRODERS ÖGA MEN MÄRKER INTE BJÄLKEN I DITT EGET (Matteusevangeliet 7:3).
ALLT VAD NI HAR GJORT FÖR EN AV DESSA MINA MINSTA BRÖDER, DET HAR NI GJORT MOT MIG (Matteusevangeliet 25:40b).
SÖK INTE ERT EGET BÄSTA UTAN ANDRAS (1 Korintierbrevet 10:24).
Kommentarer
Skicka en kommentar