VÅR MALTIPOO HUNDVALP HUGO

Här kommer ett LÅNGT inlägg, till alla er som undrar hur det går för vår lilla Hugo, och hur vi klarar av det....smile.
Hugo är nog en gåva från Gud, en liten trogen vän som kom in i vår familj (20.7-2015) när det passade oss som bäst, och när vi behövde honom som mest.
Han är nu 10 mån gammal. Han är SÅÅÅ GOSIG och MYSIG.....VÅR LILLA SOLSTRÅLE.

En av Hugos favorit platser.

Detta inlägg började jag att skriva på jullovet. Och jag tycks aldrig få det klart. Alltid följande gång när jag skall skriva vidare, så har hela situationen förrändrats och jag får radera och skriva nytt. Men om jag lyckas att få det klart nu, så får jag säga att det här är dagens information angående Hugo, om en vecka kan det vara något helt annat.

Jag har även försökt få de perfekta bilderna av Hugo, för att ni skulle få se hur han ser ut, på riktigt...smile, för oftast så är det enda som syns en svart lurvig boll. Men hur jag än försökt, så går det inte att få den riktiga Hugo på bild, han är så mycket gulligare och sötare än bilderna visar. Någon sa att han liknar en jättesöt kramdjurshund, naturligtvis håller vi med.

NYA HUNDÄGARE.

Som nya hundägare (våra familjer har dock haft hund när vi var barn) så kan jag säga att det gått och går bra. Men skulle en riktig hundcoach säga sin åsikt om det ena än det andra så tror jag nog att det finns en hel del saker (ex, matsituationen, läs längre ned) som han/hon anser att vi gör helt galet fel. Men vi gör på vårt sätt och får ta konsekvenserna av det också.

Se men inte röra (kycklingarna) det är svårt. Men vi hade även satt dem på en frestande plats. Den plats som de haft genom alla år. De tovade påskkycklingarna, som doftar lamm, har Mattias och Mikael gjort.

PÄLSEN
Hugo ser mest svart ut, men är brun-svart och lite vit i pälsen.
Det är en hel del jobb med pälsen. Det blir att borsta igenom den så gott som varje dag, men det är något som oftast bara går av farten på kvällarna.

Vi duschar honom åtminnstone 1ggr/mån (men oftare vid behov, som nu i detta klottväder) och då vill han värma sig i bastun efteråt. Han är ju en Stockholmskille, som nu har blivit en riktigt Finländare som badar bastu...smile. Efter duschen sätter jag en handduk på bastulaven och där lägger han sig och njuter.
Jag torkar honom med handduken så gott det går och sen får vi föna, det gillar han också. Och SEN blir det dags att borsta, borsta och borsta.

Vi får klippa pälsen kring ögonen, annars ser han inget. Även kring ändtarmen får vi klippa, annars fastnar avföringen lätt.

I sånt här väder, får man duscha flera gånger varje dag, för att få bort alla snöbollar.

Problem med tovor.
Två veckor innan sportlovet upptäckte vi att han började få tovor i sin päls. Jag redde ut dem och en stund efteråt fanns de där igen. Under sportlovsveckan blev det värre. Han fick hela pälsen full av tovor. Jag försökte smörja in tovorna med babyolja (som jag läste som tips på nätet) men det fungerade ej, han blev bara helt oljig...så det blev raka vägen i duschen. När han var färdig duschad var han FULL AV TOVOR, det hade blivit ännu värre. Panik alltså, jag fattade ingenting.
Efter att jag läst en hel del på nätet där de rekommenderade att raka bort all päls och börja på nytt, så skickade jag mail till uppfödaren. Vad skulle vi göra utan dig Sabah.
Sabah förklarade att: NU ÄR HUGO I TOVÅLDERN OCH DET ÄR EN VÄLDIGT JOBBIG TID, MEN DEN GÅR ÖVER (d.v.s. det är den tid när han byter från valppäls till vuxenpäls). Och vi behöver inte raka honom, men det kan underlätta om vi klipper honom (Maltipoo hundar bör inte klippas men man kan göra det, just för att underlätta pälsvården), då slipper man lättare att reda ut de djupa tovorna.

Så när vi kom hem efter sportlovsveckan började jag genast kolla runt var närmaste "hundklippare" finns. Det visade sig att det inte finns någon i hela Jakobstad, förrutom vid en skola (de är säkert bra på sin sak, men det kändes ändå inte ok). Det finns dock de som klipper, men som håller på att avsluta verksamheten, och tar därför inga nya kunder.
De flesta hundägare här sa att de klipper sina hundar själva, så jag tänkte vi kan väl inte vara sämre. Det man inte kan så får man lära sig. Vi införskaffade en klippmaskin (som vi aldrig behövt använda) och en sax och kam. Det visade sig vara enklare att klippa förhand. Jag började klippa Hugo en fredagkväll och tog det i flera etapper, på sön var han klar. Och resultatet blev super, enligt mig själv och när det gäller att reda ut tovor.

Klippning på gång.

Nu finslipar jag bara lite (varje dag) när jag hittar ett hårstrå som saxen missat.
Tovorna är mycket enklare att reda ut nu. Jag borstar ut dem varje kväll, för de kommer ju tillbaka. På helgerna blir det tovutredning ca 2 ggr/dag, det går helt bra, det är sällan Hugo reagerar på det. Bara om han är trött och vill vila, då går han undan.

En sötnos som sover sött.

KLOKLIPPNING
Den fungerade fint när han var liten, det var bara att ta honom i famnen och klippa. MEN, så hände det som väl alla hundägare (även kaninägare...och säkert fler) råkar ut för. Jag klippte för långt så det tog i pulpan (som innehåller nerver och blod). Han knyckte till, men sa inget. Det började blöda mycket, vi fick stopp på det genom att sätta på potatismjöl (fick tips om det) och en strumpa.
Efter den incidenten ville han inte klippa klorna och vi hamnade i en svår situation, för klorna måste klippas på en hund.
Jag gick in på nätet och kollade vad olika hundcoacher rekommenderar, och det vi valde fungerar...YES. Men det tog sin tid innan det började fungera, det krävdes mycket träning, varje dag. Och vi tränar fortfarande varje dag.

Morgonstund och massage.

Hugo njuter.

Sköna morgonstund.

Kloklippningstips: Vi har mysstund, åtminnstone 1ggr/dag. Hugo ligger då på rygg i min famn och vi gör det som han gillar......pussas, pratar, gosar, sjunger och jag kliar honom under hakan och borstar honom.  När han börjar slappna av börjar jag träna hantering. Jag rör och masserar honom över hela kroppen, så att han blir van att man tar i tassar, klor, kollar i öron, i mun o.s.v. Allt sånt bör han klara av ifall det blir dags att uppsöka veterinären någongång. Och sen när han är HELT avslappnad (han ligger som död) då klipper jag en eller flera klor.
Första tiden kunde jag bara öva genom att sätta saxen nära klon och han fick lära sig att höra klick ljudet, vilket han inte gillade. Så små steg framåt är det som gäller och att öva varje dag
När JAG anser att vi är klara med mysstunden, då säger jag: "färdig", då vet han att han får stiga/hoppa upp. Då kommer han alltid och ger mig en puss efteråt.

RASTNING, PROMENADER.
Varje morgon, vardag som helg vaknar Hugo mellan kl.6-7. Då tar han och jag en kort hämta posten/kisspaus på ca 10 min. På helgerna blir det ofta en längre promenad.

Och varje morgon innan Matilda far till skolan tar hon ut honom (ca. kl 8) på en kort 5 min promenad. När hon kommer hem från skolan ca kl.14 tar hon ut honom på en längre promenad, ca 30 min.

I ur och skur skall hunden ut.

Sen när jag slutar jobbet en 17-tiden far vi på en kort promenad (eller en lång, ifall inte Matilda varit tidigare).

Här är vi på kvällspromenad vid mamma och pappas, i Forsby.

Och klockan 21 far vi på kvällsrundan, då lite längre igen, ca 30-45 min. Kan ju meddela att här handlar det inte om några raska springturer. Nej, tvärtemot, för Hugo är en livsnjutare som gillar att undersöka allt och alla. Varje kissfläck skall snusas läääänge på (genom att snusa på andra hundars kiss och avföring lär hunden få reda på allt om den som varit där förrut. Vem hunden är, kön, när den varit där, vad den ätit o.s.v.).
Sen sätter ju även Hugo sina kissfläckar här och där och everywhere. Ja, vi kan säga, liksom namnet på denna blogg, vi vandrar nääääära marken på våra promenader.

Ibland är det svårt att se vad som är fram och bak på Hugo.

Om han behöver ut och kissa, under min arbetsdag, då när vi är inne, då släpper jag bara ut honom på gården, vi har ju stängsel runtomkring (ett stängsel som han nog skulle kunna hoppa över om han vill, så den dag han kommer på det, då är det kört). Han skäller sen vid dörren när han vill in.
Men oftast behöver han inte ut och kissa förrän Matilda kommer, därvid 14-tiden, eller när vi far ut med dagbarnen kl.15.

MATSITUATIONER.
Hugo äter samma sorts torrfoder som han fick hos uppfödaren, ett ekologiskt foder, som hunden kan äta hela livet. Vi blöter upp fodret, då äter han bäst. En tur ville han ha det torrt, men nu är det vått som gäller igen. MEN, han vill inte äta ur sin kopp/fat och vi vet inte varför. Han vill äta ur min hand...ja, ni läste rätt. Så oftast äter han ur min hand, när jag har tid, och det har jag oftast. Har jag inte tid att "mata" honom, ja då hoppar han över det målet, eller så äter han själv.

Han äter både inne och ute, beroende på var vi är och vad vi gör.

Före jul började han lite matvägra och Sabah rekommenderade att vi kan ge Muschköttbullar 1ggr/dag till honom. Roligt att även hon använder deras produkter till sina hundar, de tillverkar ju den maten bara 1,5 km härifrån.
Bullarna blev succe, han äter dem helt själv, här behövs ingen hjälpande hand.
Hugo äter alltså uppblöt torrfoder kl.7.30, ur min hand...smile, Köttbullar alldeles själv ca.kl.15 och uppblött torrfoder ur min hand kl.20. Ibland äter han bara två mål/dag. Och ibland matvägrar han i två dagar, men då äter han alltid innan natten.

Hundköttbullar...mums för Hugo.

I slutet av april, början av maj åker jag till Sverige för att fira min ena syster som fyller 50 år, då får vi se hur det går här på hemmafronten med maten. Men som sagt vi får själva ta de problem vi ställt till med. EN FRISK HUND ÄTER NOG OM DEN ÄR HUNGRIG. 


HUGO PÅ MITT JOBB/TILLSAMMANS MED DAGBARNEN.
Han trivs och fungerar bra tillsammans med dagbarnen. Och dagbarnen trivs och fungerar bra med Hugo. Om han inte ligger och sover så hittar man honom ofta mitt i leken, ex. på bilmattan där barnen kör med sina bilar. För att han inte skall ta deras bilar, så ger de ofta en bil åt honom också. Sen ligger han mitt i leken och tuggar nöjt sin bil.

Hugo var med i leken i tältet i somras, han åt ormtunga.

Sitter de i soffan och läser böcker, då får de ofta Hugo i famnen eller så lägger han sig riktigt nära.
Om någon är ledsen och gråter då kommer Hugo genast och vill trösta, om han inte får slicka (det sätt som hundar visar att de tycker om dig) så lägger han sig tätt intill.

Ofta blir det smått gräl om vem som skall få gosa med Hugo och ofta har de med honom i leken. T.e.x. i påskveckan, då lekte de att han var deras PÅSKHUND, så gosigt.

När vi far på vilan, då kommer han också med, han ligger på golvet och sover i sin korg eller på sin filt med sin kisse och njuter av den lugna musiken, lika mycket som vi. När vi stiger upp, stiger han upp, men oftast sover han sen vidare i vardagsrummet.

När vi skall gå ut och jag slänger fram barnens halare på golvet, då lägger han sig på en halare...för att sova...tryggt och skönt.
Där ute springer han runt och leker, liksom vi. Han är ute båda gångerna vi är ute (kl. 8-10 och ca 15-17), men inte lika länge som vi.

Han är en riktigt "mamis" (mammas), men han har lärt sig att när jag jobbar, när barnen är här, då får han sköta sig mest själv (nåja, det är många famnar att sitta i ändå). Men när min arbetsdag är slut, då kommer han, då vet han att mamma har tid med både pussar, gos och promenad. Då vet han att det är hans tid.

Kvällsgos.

Det som är jätte bra med mitt jobb, är att Hugo blir van med att många människor kommer och går, i alla åldrar, det är föräldrar, far och mor föräldrar, dagbarn och deras syskon.

Sen är det ju våra egna vänner och bekanta och barnens kompisar som kommer och går, alla tider på dygnet (ni vet tonåringar kan komma och gå mitt i natten...är man ung så är det helt ok).

När vi gungar får han vänta på andra sidan staketet, denna bild är från i höstas.

En långhårig, burrig Hugo, innan vi klippte honom.

NATTEN.
Hugo får vara uppe i sängen (just nu ligger han här bredvid mig och sover), men på natten vet han att hans plats är nere i sin bädd/korg...... eller så ligger han på mattan.

Han har sovit hela nätter sen vi fick honom (typ kl.9.30 -6). Men här i dec-feb började han plötsligt skälla och skulle ut mitt i natten (kunde ev. bero på ny mat...köttbullarna) och uträtta alla sina behov. Jag försökte att inte gå ut med honom, men behoven var nog tydligen för starka (ni vet hur det är om man har "vessa brått" och ingen wc finns inom räckhåll...panik) han slutade inte att skälla. Det var bara att stiga upp och gå ut fast klockan visade bara 2.40...gäsp. Men han uträttade behoven snabbt och vi gick in och fortsatte att sova, inom två min.
På sportlovet gick det dock bättre och när vi kom hem beslöt jag att inte gå ut med honom på nätterna, han fick skälla. Och det fungerade, för nu skällde han bara typ två gånger och lade sig sen ner och sova igen.
Så nu sover vi/JAG gott på nätterna igen.

Dagtid sover han lite här och där, ibland i soffan och ibland på golvet. En favoritplats just nu är i solen...då njuter han.

VALPKURS
Vi har varit på två valpkurser med honom och vi har tränat och tränar honom hela tiden. Han lär sig lätt. Och till våren hoppas jag att vi skall kunna delta i ännu en kurs.

I nuläget kan han SITTA, GE TASS, VÄNTA ( t.e.x. när vi går ut genom dörren, så att han inte rusar ut) STANNA (t.e.x. när vi är ute och går och jag skall plocka upp hans "kakka", eller när vi skall stanna vid trafikljus eller en annars trafikerad väg), NU (då får han gå igen).

"Kakka roskisarna" (soptunnor för hundens avföring....oj vad det där lät fint) är populära, Hugo gillar dofterna. Ni kan ju gissa om jag är av samma åsikt. Men bra att det finns dessa lådor här i Jakobstad att sätta det i, bara alla skulle använda dem.

Han han även, KOM, HOPPA och LIGGA. Och ordet HIT är vårt inkallnings kommando om det verkligen gäller (han springer ut i trafiken, eller något annat farligt). När vi ropar HIT, kommer han som ett skott, för då vet han att belöningen är korv (som han älskar). Det får han ALDRIG annars, endast när vi ROPAR HIT. Vi körde förrut med hans favorit godis, gjort av lammkött, men han blev led på det och HIT slutade att fungera, så vi fick byta till något ännu godare.
Och sitt "namn" HUGO, kommer han ju förstås på.

Vi är ute på isen, där har Hugo mestadels fått springa lös...ett bra tillfälle att öva på inkallning.

PUBERTETEN
När han var ca 5,5 månad började han komma in i puberteten. då blev han mera olydig (men HIT fungerade alltid), mera skällig och han började lyfta benet och kissa överallt (here and there and everywhere).
En helg när vi alla var hemma och lediga stod han mest vid ytterdörren och skällde, det var en tung helg. Våra öron tänkte spricka.
Vi tog promenader, försökte sysselsätta honom med än det ena och än det andra, men inget fungerade, han ville bara ut. Kanske han redan då kände av att det fanns en löptik där ute någonstans.? Men efter den helgen, har vi aldrig igen haft en likadan jobbig dag.
Den helgen när han skällde från morgon till kväll då läste vi allt om att kastrera hunden. Men det var nog inget som vi beslutade oss för.
Kastrering kan göra hunden otrygg, rädd. att den går upp i vikt, så man får börja med diet, och att den kan få äta medicin resten av sitt liv, för urininkontinens.
Vi har även pratat med flera som valt att kastrera sin hanhund, de flesta har sagt att de inte upplevt någon stor skillnad efteråt. Så vårt beslut blev enkelt, det utsätter vi inte Hugo för. Som det stod på ett ställe "En hund bör få vara en hund".

Hugo ute på isen med pappa/Jan. Ja vi kallar oss inte för Husse och Matte, det kändes inte bekvämt. Vi är mamma och pappa,  även för Hugo.

Och naturligtvis har vi bett och frågat Jesus om saken. Vårt beslut känns helt ok och vi förlitar oss på bibelordet " Gud hjälper både människor och djur". Att blir det problem framöver, så hjälper nog Han oss att hitta andra lösningar.
Nu är det betydligt lugnare, men han kan bli riktigt skällig om någon av hans favorit vänner kommer på utsidan och han inte slipper ut. Då skäller han först, sen ylar han, gråter, pratar och berättar att han vill ut "NU".

DE FÖRSTA BILDERNA

Här kommer de första bilderna vi tog av Hugo och några av hans syskon, när vi kom för att hämta honom. Vilken dag det var, det går inte att förklara med ord. Han var så ljuvlig. alla valparna var så glada och sällskapliga, de ville gosa och pussas. Och vi slogs av "hjälp vad liten han är". Hugo var näst minst i en kull med 7 valpar.
Nu var han vår och vi skulle få ta hem honom, det var en helt OTROLIGT HÄRLIG KÄNSLA. Ännu idag kan jag slås av känslan, är han verkligen vår, är det sant att vi har en hund, en egen liten lurvboll som ger så mycket kärlek.

Hugo i min famn.

Matilda blev överröst av de andra söta valparna.

Jag med Hugos mamma Gucci. Hugos pappa är en brun dvärgpudel.

Så blev Hugo vår.

Hugo vår söta Maltipoo. Vår Maltipoo är en blandning av Malteser och Dvärgpudel.

Jag hittade även videon, när Jan filmade första mötet.

HUGO MED KONRAD OCH SELMA.

Hugo gillar kaninerna och de gillar honom. Men han är så busig och vill alltid hoppa på dem och ibland bitar han dem i pälsen och drar loss en tofs, mitt i leken. Vilket han naturligtvis inte får. Så vi får verkligen ha koll på honom.
Kaninerna är nyfikna och tycker om honom, de kommer fram hoppande och vill snusa, men hoppar iväg en liten bit bort om han börjar hoppa på dem.

Hugo äter gärna av deras mat. Här var Hugo långhårig innan klippningen.

Vid uteburen kan de snusa hur länge som helst påvarann.

GILLAR INTE LEKSAKER.
Hugo har väldigt få leksaker som han gillar. Han älskar gosedjur, han har sin sovnalle (en hund) och sin kisse, sin iller och sin råtta....sen även några små till.

"Nallen" (en hund) sover han med.

Här en bild från i somras när Hugo sover med sin kisse. I dag är Hugo större än kissen.

Men barnens leksaker, allt som låter och piper det gillar han. Och bollar leker han gärna med. Att tugga sitt grisöra eller sin tuggpinne, det är också roligt.

En hårig tomte som fått ett grisöra...mums.

Han har även ett spel, som han gillar, ifall det är fylld av godis.

HUGO VILL VARA NÄRA.

Hugo är en riktig familjehund, som vill vara med och alltid nära. Han håller reda på sin flock. Och mamma/jag skall helst alltid finnas nära tillhands. Annars kommer han till mig....mitt i.

Hugo mitt i tvättsorteringen, går man bort så är man utan plats när man kommer tillbaka.

Hugo mitt i påskgräsplanteringen.

HUGO SKADADE SIG.
Här i början av februari var vi med om en obehaglig kväll, när Hugo skadade sig. Det kan du läsa om i mitt inlägg Tårar.


DET STORA PROBLEMET.
Vi kan säga att allt fungerar bra och de problem vi stött på har löst sig. MEN, vi har ett problem som vi jobbar med just nu. Hugo klarar inte av att vara ensam. Så skall vi bort hela familjen (längre än 30 min) så behöver vi hundvakt. Och vi har de bästa och tryggaste hundvakter vi kan ha, vår farfar och farmor (alltså mina svärföräldrar). De ställer upp och de är guldvärda, Tack Leif och Benita.

Men det skulle ju vara så mycket enklare ifall han lärde sig att vara ensam. Problemet är väl det att jag är hemma varje dag och huset är fullt av barn som vill leka och gosa med honom...han är aldrig ensam.
Vi tränar varje dag och han skäller tills vi kommer igen. Vardagar när jag jobbar far han först ut med Matilda på en kort promenad, sen får han stanna ute på gården med mig och dagbarnen. När han fått springa av sig tillräckligt, ca 1h, då sätter jag in honom i farstun. I farstun har han sin gosefilt, sin kissekatt och sin korg och vatten (en tur hade jag på  musik, men det tycktes bara göra situationen värre). Han skäller så gott som hela tiden. Han får vara inne/ensam ca 15 min, jag släpper ut honom när han varit tyst i någon sekund.
Jag övar honom vanligtvis 2-4ggr/dag och vardera 15 min. Ibland verkar det gå bättre, men oftast är det samma skall tills vi kommer och öppnar dörren igen. Men sen när jag öppnar dörren är det ingen panik, han luffsar glatt ut och bryr sig inte om mig, utan börjar leka och springa som vanligt.
Vi övar dagtid, när vi är ute på gården och vi övar kvällstid när vi alla far bort (då ca 30 min) men ingen skillnad (vi har kamera på så vi ser och hör honom). Då är han hel tokig av glädje när vi kommer hem, men vi låtsas inte om honom förrän han lugnat ner sig.

MEN, det har blivit bättre, så vi tror att bara vi övar vidare så kommer det småningom att börja fungera.
Hugo har tidigare blivit helt tokig och skällig när jag t.e.x. gått in på wc och stängt dörren efter mig, eller när jag gått upp på övrevåningen för att duscha, men nu har det börjat fungera, tänk först nu.

Först vägrade han också att lämna ensam hemma med de övriga familjemedlemmarna om jag for iväg, han skällde hela tiden. Men även det fungerar helt ok nu. Och som sagt med faffa och fammo fungerar det också fint.

En som satt länge och väntade på mamma.

Det har även börjat fungera att han är ensam i farstun (vi har grind in till hallen) när vi är inne. Han kan skälla ett par gånger men lägger sig sen ner och sover, så han ÄR trygg i farstun. Vi övar detta ett par gånger per dag.

Hugo sover tryggt i farstun med grinden fast, medan vi alla är på insidan.

Vi har även övat och övar ensamhetsträning i korta stunder, när jag t.e.x. går ut med soporna, hämtar posten eller går in till kaninerna en stund. Och vi övar längre stunder, högst har vi varit borta 30 min hela familjen, och då såg och hörde vi på kameran att han skällde hela tiden.

Till veterinären.
I måndags när jag var ledig, var jag till veterinären med honom för att kolla att allt är ok, att han inte har ont någonstans, för det kan göra att hunden inte vill vara ensam. Men allt var ok. Han var så duktig hos veterinären, glad och gosig.
Veterinären tyckte att vi kan börja pröva att ha honom ensam i 30 min - 1h ifall det inte är helt panik för honom. Nog är han upprörd och skäller men det är inte full panik när vi sen kommer, som det var förrut. Nu är det mera att han är så glad att han vill äta upp oss.


GODA RÅD.
Någon säger; lämna honom bara, han vänjer sig nog. En annan säger; man får aldrig lämna en hund ensam långa stunder ifall den inte slutar att skälla, den kan få ångest och problemen blir ännu värre.
Så goda råd är dyra. Om du som läser detta är en hundvän och har goda råd, så får du väldigt gärna berätta dem för oss....du kan svara här på bloggen eller på mail camilla.wilhelmsson@gmail.com.

Veterinären sa dock att det finns hundar som tyvärr aldrig lär sig att vara ensamma. 
Och eftersom jag jobbar hemma och hela huset oftast är fullt av människor, famnar att krypa upp i, så blir det ju extra knepigt för Hugo att plötsligt bli lämnad ensam på kvällen. Och dagtid när han är ensam hemma hör han ju alltid att vi är ute och leker på gården....en hund vill ju inte att flocken skall skingras.
Men vi tränar vidare, tror, hoppas och ber att Hugo en dag kommer att vara så trygg att han kan vara ensam här hemma.


ETT TIPS.
Det senaste tipset vi fått, från "djurbutiken" är feromoner.

Feromoner kan användas t.e.x. vid ensamhetsträning, bilrädsla, vid åska, raketsmällning, vid flytt eller när det kommer en ny familjemedlem.

Även veterinären tipsade om dem. Feromoner är naturliga doftsignaler, lika som tiken utsöndrar när valparna diar. Det är alltså ingen medicin, utan en naturlig doft som endast hunden (inte vi människor och inte andra djur) känner igen. Doften gör den lugn och avstressad, det fungerar både för valpar och gamla hundar. Feromoner för hundar finns i form av spray, som vi testar nu. Vi sprayar det 15 min före, på hans bädd, filt och kisse. Det finns även som en doftavgivare som man kopplar till uttaget och doften fördelas ut i hela rummet ( vi har även köpt en sådan, men ännu inte testat den) och det finns som halsband.
Vi har testat sprayen i två veckor, ibland tycks han vara lugnare och iblansd är det likadant, men vi övar och sprayar vidare. Men när vi kommer in så går han sen alltid och lägger sig och sover just där vi sprayat, så nog gör det skillnad.

VI SER SMÅ STEG FRAMÅT, MEN DESSA SMÅ STEG GÅR ÄNDÅ FRAMÅT, inte bakåt. Så vi ger inte upp, vi tränar vidare, tills vi når målet.

PS. I kväll skall vi på ett 18-års kalas. Födelsedagsbarnet önskade att vi skulle ta med Hugo, så i kväll får han följa med. Ingen ensamhetsträning ikväll, men lite socialträning i stället.


HUNDEN ÄR MÄNNISKANS BÄSTA VÄN.
Hugo är hela familjens gullegris, så ljuvlig och så älskad.

När pappa jobbar vill Hugo vara med.

Med Matilda i pulkabacken.

Hugo tycker om att åka pulka med Matilda.

Med i slalombacken.

Och han gillar att ta promenader och få upptäcka världen. Bild från sportlovet.

Vi ångrar inte att vi blev med hund. Hugo är precis vad vi alla behövde, just nu i livet. Att ha en hund som du älskar och blir älskad av, någon som alltid är glad och viftar på svansen när du kommer hem...det är något som vi alla behöver.

VEM FÖRGYLLER DIN DAG?
Om du inte har en hund som viftar på svansen när du kommer hem, så hoppas jag att du har någon annan i ditt liv som blir glad när "JUST DU KOMMER". Om du inte har någon så kan jag säga att det finns "EN" som alltid blir glad över att se dig, höra av dig och få umgås med dig....DET ÄR JESUS, och han är DEN BÄSTA VÄN VI KAN HA. och han finns alltid där vi behöver honom. HAN FINNS JUST PRECIS DÄR DU ÄR. Vi skall ta tid med Honom, så länge vi har TID.

Sök Herren medan han låter sig finnas ( Jesaja 55:6). Varken man är kristen eller ej så förstår nog varje människa att denna värld som vi lever i kan inte bestå för evigt. Så ta din chans och säg ja till Jesus, nu med detsamma. Sök inte efter lyckan i  denna världen, pengar, resor, hus, båt, en hund....inget går upp emot JESUS. Han är räddningen, han är evig, allt det andra är bara tillfälligt..

Nu skiner solen där ute, så nu kära vänner skall jag ge mig ut på gården och slänga mig i trädgårdsgungan, som vi tagit fram, och avnjuta en kopp te och läsa en bra bok. Får se vem jag får som sällskap.....åminnstone Hugo, han är trogen som en hund, för han är en hund. Och alldeles säkert JESUS, MIN ALLRA BÄSTA VÄN.
Sen kommer de övriga ut (förrutom pojkarna som är i Umeå denna helg) när de vaknat och fått kläderna på....smile.

Det blev Jan som kom ut och höll oss sällskap och tog en bild.

SEFANJA 3:17
Herren, din Gud, bor hos dig, hjälten och räddaren. Han jublar av glädje över dig i sin översvallande kärlek.

PSALTAREN 36:7b
Herre, du hjälper både människor och djur.

PSALTAREN 37: 4-5
Ha din glädje i Herren, han ger dig allt vad ditt hjärta begär. Lägg ditt liv i Herrens hand. Lita på honom, han kommer att handla.

MATTEUSEVANGELIET 7:7-8
Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas. Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.