TILLBAKABLICK TILL SOMMAREN 2022

Vem skriver om sommaren när vi snart tänder fjärde adventsljuset ? jo jag (som av en och annan anledning äntligen tagit mig tid att slutföra detta blogginlägg). 

Sommaren den kom och den gick, som man så ofta konstaterar i efterskott. Jag skrev ju tidigare ett inlägg om Matildas fina studentfest så nu fortsätter jag därifrån. 

Jan hade semester en vecka i juli och resten i augusti medan jag hade all min semester i augusti. Men vi hann nog njuta av sommaren ändå fast vi jobbade mestadels. 

Det blev exempelvis många korta och spontana utflykter och ofta till vatten. Här besökte vi vackra Stinasholma.

Det blev flera turer till grannstaden Karleby och den vackra Havsparken. 

Denna roliga fotoram har de byggt där.

Vi hann ta bilderna och sen kom ösregnet, men tack och lov hade vi rätt nära till husbilen.

För min del blev det en riktig glassommar (vegan salty caramel...sommarens bästa).

Där eller kanske jag skall skriva "här" satt vi flera kvällar och såg ut över båttrafiken i hamnen, delade livet och glömde tiden/klockan.

Han och jag som började smaka på livet utan hemmavarande barn. Ett nytt kapitel i vårt liv som mest fört med sig positiva saker.

Här var vi vid vackra Fäboda en kväll. Jan tog sig ett dopp medan jag njöt på den varma klippan. 

Och jag åt en god chokladkyss.

Denna sommar blev det kusinträff, med kusinerna från pappas sida. Vi var inte så många på plats men här är vi. Jag och mina systrar sitter på nedersta raden. Mamma och pappa fick också vara med på bild, högst upp (äldst som de är).

Tack kära kusin att du ställde till och bjöd in. Hon, kusinen som jag delar det självlockiga håret med. Sen är det inte Hugo som är i famnen utan en annan söt pudel.

Vi träffade goda vänner under sommaren och fick uppleva fantastiska stunder här och där. Och samtidigt var det många vänner vi gärna hade träffat men som inte blev av.

Här en kväll ute på vattnet med goda vänner. Min älskling i båten.

Vi fick välkomstdryck med lite småtugg ute på den vackra och stilla sjön.

På land blev det både vacker och god middag nere vid stranden.

Det blev skönt bastubad, dopp i sjön, efterrätt på det samt fina samtal när vi delade kvällen och livet.

Jag fick vara lite fotomodell i sommar, i den super fina tröjan som jag fick till 50 års present av en super fin vän. Och sen fick ja även strumpor i samma garn och färg.

Fotomodellen tänkte dock inte så mycket på bakgrunden, men det gick ju att klippa bilden.

Sommaren innebar också att jag använde mina andra 50 års presenter. Liksom denna, en annan super fin tröja av en annan super fin vän.

Jag gick på spa och fick helkroppsmassage, så skönt.

Det blev tyvärr inte så mycket villaliv, men midsommaren firade vi ute i Fäboda vid svärföräldrarnas villa och likaså Veneziansk och där emellan blev det korta svängar dit.

Midsommaren firades som vanligt nere vid stranden med villagrannarna. De som hade bundit den fina midsommarstången i år hade finurligt satt till en fågelholk, trevligt med ny och annorlunda tänk.

Knytkalas, sång och musik, tal och utdelning av diplom samt mete för barnen.

Senare på kvällen samlades vi ett mindre gäng vid villan. 

Svärföräldrarna var också där i midsommarhelgen.

Det hör ju liksom till (för oss) att steka våfflor ute vid villan och speciellt när vi får besök av barnen. 

Barnen/ungdomarna såg vi ju inte så mycket av denna sommar eftersom de jobbade och flera av dem utomlands. Men här hade vi kärt besök av Mattias och Amanda.

De få gånger Matilda hann komma ut till villan drog hon ofta iväg med suppen för att träffa kompisen som har villa en liten bit bort.

Jan fixade ved som vanligt.

Och jag plockade massor av blåbär... nejdå, det gjorde jag sannerligen inte. Jag är ingen bärplockare men jag plockar efter dagsbehovet. Så vankas det våfflor kan jag ta en liten sväng i blåbärsriset.

Det blev endast några få dopp på hela sommaren för mig men det räckte riktigt bra. Hugo fick svalka sig i vattnet några gånger han också.

Det blev många sköna promenader.

Och ofta plockade jag en blombukett längs någon väggren. Här har Jan fångat mig på bild.

Var vi på hemmafronten gick vi dagligen genom vackra Aspegrens trädgård.

Fäboda Kaffestuga och den fina naturen där omkring var ett vanligt utflyktsmål. Att sätta oss ner och njuta av utsikten var något nytt, på ett sätt, vanligtvis vandrar vi bara förbi där och visst njuter vi även då, men nu blev det på ännu ett sätt.

Vi fick också rå om den lilla (som inte är så liten längre) och leksakerna och polen fick komma fram här hemma.

Jag tog sköna andaktstunder utomhus och kombinerade ofta med ex ett fotbad (fötterna tar nog stryk av allt promenerande på jobbet ifall man inte sköter om dem).

 

Det blev att fira flera väninnor som också fyllt 50 år. Här var det picknick i Fäboda, med allt gott vi kunde komma på (för vi tänkte ju stanna tills sent, men så blev det ej).

Jag och bästa Gunilla. Vi hann duka fram, hugga i också börjad mörka moln rulla in. Det blev bråttom att plocka ihop och packa in sig i bilen. Men sen fortsatte vi picknicken och firandet hemma hos väninnans.

Här hemma har vi njutit i glashuset de dagar vädret visat sig från sin sämre sidan.

Fötterna i vädret och med en glass i handen, så har man sett mig i sommar, ibland innan jobb och ibland efter jobb.

Eller med en hund i famnen.

Lite trädgårdsskötsel i den mån det har känts roligt har vi också hunnit med.

Vissa ställen har dock fått frodas, och något fint var det också med det.

Och att riktigt sätta sig ner och verkligen kunna njuta av trädgårdskötseln, i små proportioner, det var så avkopplande. 

Det blev små cykelturer kring och i vår stad.

 

Vi stannade till vid vatten, här på ett av stadens mysigaste sommarcafe. Jan drack en öl och jag åt en kokosboll.

Vi firade kära pappa 85 år, i flera repriser.

Glad och nöjd som oftast och med humorn alltid nära till hands.

Här är mamma med min farbror och hans fru.

Farbror Harry som alltid säger när han ser mig "ho de ho var int na älder ho, ho sir lika ung ut ännu" (översatt från dialekt typ... "Hon där hon blir inte någo äldre hon, hon ser lika ung ut ännu"). Jag brukar säga tack 😊och suga åt mig. Men sen får jag ju säga samma sak om min farbror och hans fru, de ser nog inte ut att vara en endaste dag över 80 år, men det kan jag avslöja att de är.

Och vi firade en annan dag ute i solen. Här firade vi både pappa 85 år och mamma 86 år (mamma fyller i oktober, men då är ju inte syster Maria hemma, så vi firar henne ofta sommartid).

Det blev jordgubbar och glass i stora lass.

I sommar hann vi med några korta husbilsturer (förutom då i augusti när vi drog iväg ända till Norge).

Att få sitta högt upp i husbilen med den bästa och se ut över vår fina finska natur, det går ej att beskrivas det behöver upplevas. 

Och turen gick ju så klart till Tuuri, vårt favoritställe. Här hade vi tur och fick parkera med "havsutsikt" (läs "åutsikt).

Där träffade vi flera vänner och det blev några grillkvällar med fina samtal och god mat.

Svärföräldrarna kom på en dagsutflykt.

Vi njöt på insidan i husbilen de stunder regnet och åskan rullade på utsidan.

En nyduschad och nöjd karavanare.

Och kvällarna var stämningsfulla.

Här hemma hann vi med Sverigefrämmande, här min fina barndomskompis.

De hade två av barnen med sig.

Och vi firade oss mammor som blivit 50 år.

Det blev en sen kväll med härliga samtal ute på altanen, freesbegolf och lovsång ur högtalaren. Och i slutet av sommaren fick vi åka och hälsa på dem (mera om det sen).

Sommaren innebar också att vi satt på en vägren och följde med maratonlöpare.

Det blev Jakobsdagar och efter mitt kvällsjobb hann vi ut och träffa lite folk och ta del av programutbudet. Och vi börjad med en sen middag. 

 Han och jag.

Vi fick kärt besök från Ekenäs två gånger i sommar.

Våra karlar är ungdomsbekanta medan vi fruar blev bekanta när vi studerade till barnskötare i Helsingfors.

På veneziansk (villaavslutning) fick vi glädjen att låna ut huset till dem. De (med de två yngre sönerna som nog redan är myndiga) tackade för sig med denna fina bild. 

Jag fick glädjen att vara med på ett dagsläger för barn, som Matilda ordnade i Karleby (hon jobbade ju som tweensledare för Kyrkans ungdom). Jag var lite allt i allo, jobbade och fixade mest i köket och hjälpte sen till i escaperummet och med kvälls-spaet. En verkligt händelserik och givande dag.

Ett fint ställe ute vid Torsö, där jag aldrig förr hade varit.

Jag hann också läsa lite i sommar bla denna bok (som också var en 50 års present).

Det var mycket packande i slutet av sommaren och hela vårt vardagsrum förvandlades igen (det händer sig nu som då) till ett lastningsrum. Matilda packade både för olika läger, tweenskvällar och för flytten till Norge. Och eftersom vi har ett litet hus och detta är vårt största rum blev det naturligt att fixa allt här, då hade hon/vi liksom lite mera uppsikt över allt.

Vi firade 27-årig bröllopsdag. 

Det blev bl.a. texmexmat i grannstaden.

Hela augusti blev ju sen en fantastisk fin månad med toppen sommarväder, åtminstone för oss som var utomlands på två veckors husbilssemester. 

Men vi började semestern med en sväng till KU:s sommarläger i Pieksämäki. Vi kom sent på fredagkväll och åkte hem på söndag eftermiddag när lägret avslutades, så det blev endast ett kort besök. Vi kom ju mest för att hämta hem Matilda och allt hennes pick och pack men det var ju även roligt att få en inblick i lägret eftersom vi inte varit där på ett par år (jag bytte jobb och jobbade hela sommaren och sen var det coronapaus). Och visst var det trevligt att träffa alla bekanta där. När vi parkerade på karavanområdet var det flera som ropade från sina husbilar och vagnar i regnet....nej men hej, välkomna, så roligt att se er igen, ja vi funderade just var ni håller hus...osv. 

På själva området hade många byggnader fått sig en ordentlig renovering, åtminstone invändigt, det var så fint och fräscht och framför allt färggrannt. 

Man förstod att barnen och ungdomarna gillade att hänga där.

Vi turades om att gå på program, medan en var med Hugo. Jan gick på fredagskvällens aftonandakt medan jag tog lördagens morgonandakt. Jan for på motionskursen medan Hugo och jag hade vår egen kurs i bilen, jag vilade och låg och läste.

Tyvärr var det regn mest hela tiden så det blev inte så mycket utevistelse som vi hade hoppats på.

En som inte stördes av regnet. 

Jag hade ju precis på dagen fått semester efter en tuff sommar på jobbet så jag hade nog inte heller så mycket energi och ork att vara jätte social, så det kändes helt lungt och skönt att bara få varva ner i husbilen, speciellt när regnet öste ner på utsidan. 

Men åtminstone en måltid (eller så var det två ) kunde vi äta på utsidan och då tillsammans. 

Till lördagskvällens nattvardsmässa uppe i kyrkan fick jag skjuts i regnvädret med väninnan (som stickat min fina rosa tröja) och hennes dotter. De drog kursen "Kreativa kvinnor (och män) kan! Det var en pysselkurs för vuxna.

Nattvardsmässan "Människa kom fram" som Stefan Myrskog gjort är alltid lika fin och givande, samt svängig med sin annorlunda musik. Jag njöt och blev berörd, precis som det skall vara. TACK JESUS.

Jag har faktiskt påbörjat ett eget blogginlägg om lägret men inte fått det klart (som så många andra inlägg) knappast kommer jag att publicerar det men man vet ju aldrig.

Efter lägret var vi hemma lite över en vecka innan vi startade resan mot Norge. Matildas kompis (som varit ett läsår på en folkhögskola i Norge) och hennes familj ordnade en liten avskedsfest för Matilda och oss, så otroligt gulligt, fint och gott. TACK KÄRA VÄNNER.

Så kom dagen när husbilen var fullpackad och vi tog först en runda så Matilda fick säga hej då till farmor och farfar och mormor och morfar innan hon reste iväg på sitt mellanår till Norge (hon var ju hem här en kort sväng på höstlovet och hann träffa dem då också, och hon kommer ju hem nu till julen). 

När vi startade vår resa knäppte vi våra händer och bad om Guds beskydd och ledning på färden. 

Matilda och jag turades sen om att sitta fram eller bak i husbilen.

Vi åkte över med båt till Stockholm, det var blåsigt värre på däck (där man skulle lyckas rasta hunden, inte helt enkelt men det gick). 

Ja det var inte alla som såg med blida ögon på hundrastningsplatsen mitt på soldäck. Men som hundägare fanns ju inget annat alternativ det var bara att använda den (alltså hunden då).

Hugo var nöjd och mådde bra under hela vår resa. Han är ju som sagt väldigt nöjd bara han får vara med. 

Man hörde otroligt många hundar yla, skälla och skrapa på hyttdörrarna när de blivit lämnade. Och det att massor av hundar skäller stressar ju upp dem ännu mera. Men Hugo brydde sig inte alls, han var bara nöjd....eftersom han inte blev lämnad.

Resan var fantastisk på så många sätt och vis, ett av dessa var att få tid (läs "lång pratstund") med dottern istället för att hon skulle ha tagit flyget och bara åkt iväg.

Resan hade vi planerat så att vi utom att vi skulle föra Matilda till Norge också skulle hinna träffa pojkarna med sina flickvänner. Vi hade lovat att vi på ett eller annat sätt kunde hjälpa Mikael och Amanda med flytten till Örebro och att vi skulle träffa Mattias och Amanda i Helsingfors på hemresan.

Får tillägga att båda pojkarna och deras flickvänner fått sina examen i sommar eller i höst. Det har inte blivit någon större fest här hemma eftersom när Mikael och Amanda blev klara och fick sina examen i Umeå var det samma dag som Matilda blev student, och sen har de jobbat där hela sommaren. Och när Mattias och Amanda hade examensfest vid sin skola jobbade Mattias redan i Stockholm och Amanda hade fortsatt att studera så ingen av dem var med på den. Men nog har vi firat dem på ett och annat sätt.

När vi kom i land i Stockholm började vi med att köra till Örebro, vi stannade till längs vägen för lite shopping. Vi kom sen fram strax innan Mikael och Amanda kom med flyttlasset från Umeå. Hugo rusade fram till Mikael, ett kärt återseende.

Vi hjälptes åt att bära in allt i deras fina lägenhet. 

De bor på andra våningen så det var bara en trappa upp att bära.

Det var fint att Matilda kunde vara med, få träffa dem samt få se vart de flyttade. När Jan och jag sen körde tillbaka från Norge tog vi även då en sväng via dem (bilder längre fram i blogginlägget).

Resan till Norge var sen helt fantastisk. Medan vi körde förändrades landskapet utanför bilfönstret till nästan en saga, så vackert var det (och som vanligt visar ju aldrig bilderna verkligheten, men ändå något ditåt).

Både Matilda och jag satt med telefonerna i högsta hugg och tog en massa bilder. Jag har faktiskt över 900 bilder från resan, så aningen svårt att välja ut vilka jag skall dela här. Resan borde ju egentligen ha fått sitt eget inlägg, men så blev det nu ej. 

Vi färdades ofta genom en massa tunnlar som var flera kilometer långa eller så körde vi på vägar högt upp.

Det var en otroligt varm dag när vi körde från Örebro, här hade vi just kommit fram till Kristiansand och äntligen hittat en parkering.

I Kristiansand finns det palmer på stranden. Matilda fotade.

Det var inflyttning på internatet lördag 13 augusti och skolan startade måndag 15 augusti. Vi kom dit på fredag, så vi sov första natten på en riktigt fin "bobilcamp" vid Dyreparken. 

Det var ett riktigt fint ställe intill djurparken och "piratlandet". Vi skrattade åt den norska texten som förklarade hur man skulle parkera bilen  "HER MÅ DU PARKERE MED SNUTEN MOT GRASHAVET" . 

Vi tog en promenad kring området både på kvällen när vi kom och sen även på morgonen innan vi åkte mot internatet. Man kunde bo på de mest fantastiska platser t.o.m. uppe i typ hyddor.

Så mycket att se.

Det blev lunch innan vi körde till skolan och internatet.

Och vilket utbud samt vilken superbra info om allergener de har i Norge, även jag fick äta som en prinsessa, ja, jag ser visst lite mallig ut t.o.m på bilden.

Sen körde vi till Ansgar bibelskole. Ni kan tänka er känslan när vi körde in på området där vi visste att vår dotter skulle tillbringa det kommande året. 

 

Matilda och vi mottogs hjärtligt vid skolan. Hon fick sina nycklar och drog iväg mot internatet medan vi körde efter med husbilen, ner för den aningen branta backen. 

Så otroligt fint internat och intill vattnet, med badstrand. 

Och vi började packa ur bilen. 

Här hade hon just hunnit öppna dörren till sitt rum.

Hon delar lägenhet med två härliga norska tjejer. De har egna rum och sen ett kombinerat kök och vardagsrum, riktigt fint med utsikt mot sjön (jag har dock bara kökssidan på bild). 

De har en möblerad terass med utsikt över den vackra sjön, helt fantastiskt fint.

Innan Jan och jag begav oss vidare hade de två andra flickorna också kommit, så trevligt att vi fick träffa dem också. Här är de alla på bild samt en av grannpojkarna, alla hälsade glatt på varann medan fler och fler anlände.

Vi sov sen en natt på en camping i Kristiansand. 

På kvällen tog vi en lång promenad och pejlade in det otroligt vackra området. 

Ditt upp på berget/kullen, där ligger skolan och internatet.

Det var ju svalare på kvällen så vi passade på att vandra runt då. Jag kan säga att det var en väldans tur att jag inte där och då visste hur otroligt stora spindlar de har där, något Matilda visat bilder och videon på i efter hand (när hon råkade få in en i sitt rum). Vem vet hur många som gömde sig i detta gräs....huujeda mig.

På söndag åkte vi förbi för att säga hejdå innan vi skulle fortsätta vår resa. Då hade Matilda full rulle med sina nya trevliga vänner så det blev ett kort kramkalas och en bön om Herrens beskydd och ledning för oss alla. 

Hon fick också en liten gåva. En frysväska fylld med kärlek, ett brev från sin mamma och nödvändiga (samt onödiga) roliga saker.

Bl.a. ett anteckningshäfte, det fanns endast i rosa, men hon var nöjd med det. Bibelordet är dock vers 11 i vår svenska bibel, kanske de skrivit fel här på pärmen eller så är den engelska bibeln lite annorlunda när det gäller att dela upp verser.

Och en mugg (med bibelordet "Jag ger dig styrka och hjälper dig" ).

Kanske det korta avskedet var lika bra för denna mamma som hade fasat över den stunden. Det gick helt bra, kändes konstigt, vemodigt men ändå helt ok när vi såg hur otroligt bra hon redan hade det där.

En sista glimt av skolan (där är både bibelskola och en högskola) innan vi körde vidare.

När vi sen någon dag senare körde över gränsen från Norge till Sverige då kom tårarna för mig, då blev allt så verkligt...nu lämnar vi henne här och vi kör iväg till ett annat land. Men Jan sa: Du är där med flyg på några timmar, så det är nog mycket närmre än Colorado (dit vår dotter också hade funderat på en bibelskola). Vemodet stannade kvar några timmar, men medan vi körde grät jag av mig och allt kändes sen bra igen. 

Och nu i efterskott kan vi bara konstatera att hon trivs och har det så bra, TACK KÄRE JESUS. Här en bild där hon är med sina kompisar som hon delar lägenhet med. 

Och här är hon på ett av alla berg. 

De har varit på resa till Israel nu i höst. Nästa år åker de till Colombia. Och de har varit på flera turer i Norge, där de dragit undervisning, lovsång m.m.

Man kan följa dem på b.la deras instagram (de har flera) så denna mamma har nog aldrig varit så mycket på instagram som denna höst.

Allt har gått bra förutom med hennes knä (det som blev opererat) har varit svullet och sjukt den senaste tiden från och till. Hon har haft telefontid med den opererande läkaren och han tror att det kan vara en broskbit som bråkar där. I nuläget försöker vi få till ett läkarbesök och eventuellt röntgen när hon kommer hem till Jakobstad (i går kom hon till Finland men hon skall ännu åka en sväng via kompisens i Åbo innan hon kommer hem).

Trots bekymmer med knät har hon ändå varit igång (enligt läkaren fick hon det) och ex klättrat i berg m.m.

 

Hon har också börjat hoppa in och jobba på skolköket ibland när de behöver extra hjälp. Det är dyrt att leva och bo i Norge så varje extra slant är bra att ha. Och hon får bra och intressant lärdom i köket. Hon gör även praktik på ett "cafe" så hon får många lärdomar med sig från året i Norge.

Som sagt när vi hade sagt hej då till vår kära Matilda började vår alldeles egna resa för Jan och mig (och Hugo) då vi först körde upp till Oslo. Vi besökte otroligt fina platser och njöt så av allt vi fick se och uppleva samt av varandras sällskap. Tänk att vi fick vara här och göra denna resa. TACK KÄRE JESUS. 

Det var dessutom första gången för mig att vara i Norge.

Det var ljumma, varma och härliga kvällar när vi bara inte kunde gå i säng. Och inga mygg, helt fantastiskt. 

Vi promenerade otroligt mycket på vår resa och det var så skönt, så fint och så mäktigt. 

Ibland kändes det som att ta sig fram i en djungel där det gick bara neråt och neråt.

Hugo tyckte att Norge hade många intressanta dofter och han satte sina "pee-mail" flitigt.

Ja vi njöt, vi var inte så sura som vi ser ut 😊.

Centrum av Oslo blev vi dock missnöjda med. Vet inte om vi liksom var på fel sida av centrum eller vad men där var väldigt ostädat och smutsigt (väljer att inte visa de bilderna) man skulle se sig för var man satte fötterna eller satte sig ner. Här några bilder där det var fint.

Man fick hålla extra koll på Hugos små tassar.

Mest gick han själv men ibland var det säkrast i famnen.

Denna dag var det 28 grader varmt, men tack och lov blåste det och fläcktade lite. Och Hugo hade fått ta sig ett dopp i en typ flod som vi hittade på vägen in till centrum så han var helt nöjd bara han fick dricka lite vatten nu som då och vila i skuggan på de platser vi stannade till på. 

Han och jag mitt i Oslo 😊💗 vau. Men någon som reser ofta kanske tänker, ja och vad var det för speciellt med det då? För mig som reser sällan och som aldrig varit i Norge förut kändes det helt fantastiskt och det gör det även nu när jag får uppleva allt igen genom att kolla igenom alla bilder.

Eftersom det var så otroligt varmt och vi redan hade promenerat i flera etapper tog vi en taxi tillbaka till campingen, vilken låg högst upp ovanför staden.

Att åka taxi i Oslo var en upplevelse i sig, vi kan säga som så att vi var glada och tacksamma att vi och alla andra medtrafikanter kom välbehållna igenom spektaklet.

Även Jan tyckte att upplevelsen var minst sagt annorlunda och vad skall vi säga, ja kanske rent av rätt livsfarlig.

Campingen fanns som sagt på det allra finaste stället, högt över staden.

När mörkret sänkte sig var det så mäktigt att stå där uppe och bara se ut över allt som hände, alla lampor, ljus och bilar som körde.

Och som ni ser var det jätte varmt här ännu.

Det blev ju klädtvätt också på resan, här en bild på hur man får hänga tvätten på tork om man har så otur så regnet kommer. 

Följande dag körde vi vidare och över till Sverige och vi kom till fina Grebbestad. 

Här i väntan på våra hamburgare ringde Jan hem till sina föräldrar och kollade hur de hade det.

Här var det inte lika enkelt med dieter och allergier. Vi skrattade lite åt min hamburgare, men jag blev helt mätt och det var ju viktigast. 

Även här kunde man klättra upp på ett högt berg och njuta av den otroligt fina utsikten.

Tror att vi varit mest uppe på höga berg under denna resa, det känns så.

Och naturligtvis var det ju så mycket finare och mäktigare än vad bilderna visar. 

Men jag är ändå nöjd med vad min och Jans telefonkameror levererat.

Denna tisdagkväll njöt vi av "Allsång på Skansen" i husbilen.

Och det blev en kvällspromenad längs med strandpromenaden.

Det var en av alla dessa varma och ljuvliga kvällar, som man liksom inte kunde få nog av.

Följande dag åkte vi vidare till Smögen. 

Oj, oj vilken vacker plats.

Vi vandrade längs med den långa bryggan och bara njöt av allt vi fick se. 

Så vackert.

Vid hamnen var det rea i alla sjöbodar, så denna kvinna hittade lite nytt, till rätt pris.

Jan studerade annat intressant.

Vissa sjöhus stod inte riktigt stadigt på sten, eller vad man nu skall kalla det, t.o.m. Hugo verkade spana in det tokiga bygget.

Det blev en präktig räckmacka till lunch för mig. Medan Jan åt rökt lax.

Sen rattade vi vidare och kom till Vänersborg till natten.

Och där hittade vi också palmer.

Följande dag blev det träff med Mikael och Amanda igen och vi vandrade runt i Örebro, här kollade vi in slottet. 

Och det blev mat efter det.

Det blev smaskig Fajita till mig.

Ungdomarna har nu som sagt flyttat till Örebro och fått jobb där. Mikael som fick sin filosofie kandidatexamen i nationalekonomi och kandidatexamen i statistik jobbar nu som trafikanalytiker för Region Örebro och Amanda som blev logoped fick jobb på sjukhuset där.

Vi sov en natt på campingen och sa sen hej då till våra kära ungdomar. Här står de på sin balkong och vinkar.

Vi åkte vidare till våra goda vänners, min barndomskompis med familj. Där blev det två fina dagar med toppen väder och toppen sällskap. Här var vi ute på båttur till en klippa där vi hade picknick och den som vågade (inte jag) tog sig ett kvällsdopp från båten.

En sån otroligt fin kväll.

Hugos flytväst hade vi inte med, men vi köpte en ny på vägen. Han var nöjd som vanligt att vara med, åka båt och skumpa fram.

Efter båtturen satt vi länge och njöt på deras fina och mysiga uteplats....och lyssnade till alla "syrsor" som spelade för oss.

Och när jag inte kunde tro på att "gräshopporna" där är stora och långa (som på bibelns tid när de åt upp allt) så fångade de en åt mig, och jag kunde nog inte riktigt tro det fast jag såg den.....huujeda mig.

Ett STORT TACK för er gästfrihet kära vänner. Här med tre av barnen hemma, samt deras farmor.

Oj, oj vilka fina dagar vi hade på så många sätt.

Sen kom vi till dagen när vi tog färjan hem till Finland igen. Det kändes både vemodigt men samtidigt fantastiskt för resan var ju inte slut ännu, i Helsingfors skulle vi ju få träffa våra kära ungdomar också, Mattias och Amanda. Jobbigt att ha sina ungdomar utspridda "överallt" men samtidigt en rikedom, för vart än vi kom fanns där någon vi fick krama om.

Det var en solig och fin dag i huvudstaden. Mattias som jobbar i ambulansen i Stockholm (han pendlar numera) hade ledigt och var nu hos flickvännen i Helsingfors. Vi tog en skön promenad.

Och vi åt god mat.

Det var en fantastiskt solig, varm och fin dag, 

Så fint att få träffa Mattias och Amanda och få rå om dem en stund.

Och Hugo traskade nöjt efter och med.

Mattias jobbar som sagt i Stockholm nu på ambulansen. Förut hette det akutvårdare men nu är hans examen sjukskötare och första vårdare. Amanda blev klar idrottsinstruktör men studerar vidare till fysioterapeut samtidigt som hon jobbar.

Vi sa sen hej då till våra kära ungdomar och körde till Rastila camping i Helsingfors, där vi skulle övernatta. Det är rätt häftigt att vara på en camping med höghus som grannar, inte liksom det vanliga.

Vi njöt av en skön kväll.

Följande dag jobbade Jan på kontoret medan jag och Hugo promenerade kring i mina bekanta områden. Här har jag både bott, studerat och arbetat i min ungdom. Och Brunnsparken och området där omkring var den plats jag ofta gick till för att få känna känslan att vara ut på landet, vid stranden fast man var mitt i stor stan.

Hugo gillade också att vara där.

När Jan hade jobbat klart hoppade vi in i bilen och styrde till resans sista destination, och jag tror att ni kan gissa vart. Jepp till Tuuri och där sov vi sista natten i husbilen.

Nu var vi nöjda, glada och så tacksamma för allt vad vi hade fått uppleva. Och nu var vi så redo att snart komma hem igen.

Men det blev ett besök i butiken nästa dag innan vi körde hemåt.

På hemvägen körde vi in och hälsade på mina föräldrar. Och Hugo fick även en kvällspromenad där, han fick gå på bekantare platser än de senaste två veckorna.

TACK KÄRE JESUS för att vi fick göra denna resa, tack för allt vi fick se och uppleva och för alla människor vi fick träffa längs vägen. Orden jag redan skrev klingar i mina öron "VART ÄN VI KOM FANNS DÄR NÅGON VI FICK KRAMA OM" och jag känner en sån otrolig tacksamhet , TACK KÄRE JESUS.

Ja det blev ett turbolångt inlägg igen (jag skulle behöva gå en kurs om hur man skriver kort men lyckas berätta mycket 😉). Men detta blogginlägg har jag nu äntligen fått klart eftersom jag varit turbo flunssig i en vecka, istället för att orka julpynta och pyssla har jag legat och vilat, bloggat och laddat ner bilder mellan varven. Men nu när krafterna kommit tillbaka skall jag återgå till att julfixa samt att städa barnens rum innan de kommer hem, för snart väntar vi hem alla våra kära ungdomar 💗. TACK KÄRE JESUS ATT VI FÅR FIRA JUL, FIRA DIG IGEN, TILLSAMMANS.

BEKYMRA ER INTE FÖR NÅGOT, UTAN LÅT GUD FÅ VETA ALLA ERA ÖNSKNINGAR GENOM BÖN OCH ÅKALLAN MED TACKSÄGELSE. DÅ SKA GUDS FRID, SOM ÖVERGÅR ALLT FÖRSTÅND, BEVARA ERA HJÄRTAN OCH ERA TANKAR I KRISTUS JESUS (Filipperbrevet 4:6-7).