FESTEN Del 1

DU OCH JAG. VI TILLSAMMANS, FRÅN DEN DAG SOM GUD BESTÄMT.

Den 1.7 firade vi 20 år som äkta makar.

Vi 1.7-1995.

Och den 18.7, nu i år, förnyade vi våra äktenskapslöften i Pedersöre kyrka.

Här kommer första delen om oss, och om den Kärlek som Gud gett oss. 

Det är den kärleken som gjorde att vi ville berätte inför Gud, varandra, vår familj och våra vänner, att inget har förändrats när det gäller löftet...det är JA som gäller, fortfarande efter alla 20 år och tills döden skiljer oss åt.

På vår 20-åriga bröllopsdag, tog vi en sväng till Kukkolaforssen.

Bara det att få sitta i bilen och prata, det trivs vi med.

Vi trivs med att få sitta och äta tillsammans...då går det även bra med Ikeas köttbullar.

Vi njuter av att få vara ute i naturen.

Egentligen behöver det inte hända så mycket, bara vi får vara tillsammans.....se varann, lyssna på varann och dela livet.

Min älskling, vid Kukkolaforssen

Det är en mäktig fors. Det forsade så vi knappt hörde vad vi sade.

Vi mumsade gott....bara vi, ni vet känslan.

Han överraskade mig, med sånt som han vet att jag gillar. Syltmunkar, jordgubbar och körsbär.

Tänk vad åren går.
För 20 år sedan, då stod vi där på gräsmattan vid Villa Sveden ( b.l.a där blev vi fotografierade) i blåsten, medan fotograf Jan Holmgård försökte att få några "vackra" bilder av oss.

Vi var kära, förväntansfulla och glada för att NU skulle det bli vi på riktigt.
Och det blev VI, från den stunden och tills dess döden skiljer oss åt.
Livet började liksom på riktigt.....vi tillsammans, varje dag...I nöd och lust och i skratt och pust.


Vi träffades sommaren 1991. Jag hade studerat första året till barnskötare och hade 1,5 år kvar (i Helsingfors).
Jan hade just blivit färdig datatekniker och skulle börja sina studier till automationsingenjör (i Vasa).
Jag en flicka uppväxt på landet, han en pojke uppväxt i stan.
Vi var väldigt olika men ändå så lika.


Vi förlovade oss den 2.7-1994, precis ett år innan vi gifte oss.

Nyförlovade.

Livet har rullat på, i upp och nedförsbackar.
Vi har fått uppleva mycket, och det absolut bästa, är ju barnen. För det är ju barnen som gjort att vi lärt känna varann ännu bättre, på djupet.

Picknik i vårsolen....bakom huset för ca.10 år sedan.

Jag gillar Birgitta Yavari Ilans tavlor. De är så talande...så även den här.....om kärleken.

"Jag älskar dig inte bara för vad du är, men för vad jag är, när jag är med dig.

Vår kärlek till varandra vill jag beskriva som...när vi träffades var vi unga, förälskade och hade hela livet framför oss.
Nu är vi äldre, rikare på erfarenheter och nu tar vi vara på varje dag och varje stund....vi älskar varann och ber att vår kärlek skall få fortsätta att växa, år för år.

KÄRLEKSFESTEN.
Ja, så var det en bekant som kallade den..."kärleksfesten". Det lät så vackert, så även jag vill kalla den för det.

Hösten 2007 gick vi en äktenskapskurs i vår församling, en kurs som Vivian och Boris Salo drog..... och drar. Vi rekommenderar denna äktenskapskurs varmt. Det är friskvård för parförhållandet.

I slutet av kursen gavs möjlighet att förnya sina äktenskapslöften.
Vi tyckte att det var en fin möjlighet. Men det var inget som vi ville göra tillsammans med alla andra.

Min man sa: när vi gör det, skall det vara bara vi och sen skall vi ha en stor fest.
Där lämnade det.......men någongång tänkte vi ändå tanken.
Sen plötsligt kändes det väldigt aktuellt, när vi närmade oss 20 år tillsammans. Tidpunkten var rätt, för en kärleksfest.

FÖRBEREDELSER.
Det var en hel del förberedelser, och vi kom på det ena efter det andra, som vi behövde eller ville ha på vår stora dag.
Men vi tog ingen stress, vi tänkte, att det vi inte kommer på, det behöver vi inte.

Vi började förberedelserna med att vila upp oss, vi åkte på husvagnssemester...till Tuuri.
För så är det ju, att innan man skall dra igång ett stort projekt, skall man vila före. Inte tvärtom, som man så ofta gör.

Min kusin med de två yngsta barnen kom även dit, med husvagn..roligt.

Och Matildas kompis Adine, fick vi ta med.

Här äter flickorna Tilkkulettuja.

När vi sen kom hem på måndagkväll, då började vi med förberedelserna i lugn och ro.
Det var roliga dagar, när vi fixade och grejade....hela familjen tillsammans.

Här "söndrar" Matilda blommor. Matilda var vår blomflicka som strödde ut blommor när vi gick in i kyrkan.
Man får inte ha äkta blomblad, som skulle trampas in i mattan, så vi köpte tygrosor som vi fixade till.,,,smile.

Redan i bilen, ifrån affären började hon jobba.

Jan och pojkarna körde många varv av och ann, för att få hem tillräckligt med bord och bänkar.

Och glas, tallrikar, bestick m.m hämtades.

Vi ställde oss även för regn.

Och vi som är en "knep och knåp" älskande familj, lade naturligtvis fram en hel bricka full med utmaningar.

Detta fina tält fick vi låna av min härliga kusin KG....som var på bild här tidigare.

Pojkarna hjälpte till och gjorde 7 plåtar med vitlöksbröd. Här är det Mattias som jobbar.

Jag rullade köttbullar i stora mängder.

Matilda och jag bakade 129 bullar.

Jag prövade även på att baka glutenfritt....och det lyckades riktigt bra.

Om man skall ha stor fest hemma hos oss, i vårt lilla hus, så bör ju åtminnstone de stolar som finns hålla att sitta på. Så Jan hade remont av alla köksstolarna. han limmade och borrade. Nu sitter vi stadigt.

Det var ett enda stort knep och knåp.

Och gitarren fick en ny sträng, och sen skulle den stämmas.
Något som behövde göras igen på festkvällen.

Lördag förmiddag kom min supersnälla vännina Anki, som alltid ställer upp, med sin härliga dotter Adine och hjälpte oss med att rensa jordgubbar, göra sallader, skära upp bröd m.m.

In action...och roligt hade vi.

Johanna vid Sunds hade fixat Jan`s ros och min vackra bukett.
Hon känner mig och vet att jag älskar rosa. Buketten var sååå vackert rosa.
Det är ingen bra bild det här nu, som jag tog snabbt i bilen. Buketten har även två pärlor på stammen och vacker spets.

Här kommer en bild (tagen idag) på Matildas korg med blomblad, min bukett...som står fint ännu och Jan´s ros.

För Matilda var det även en stor dag. Hon fick håret fixat av sin klasskompis mamma, Pia. Pia har verkligen gåvan att göra vackra håruppsättningar.

Sen fixade vi även till gården och flyttade en del av "lekparken" bakom huset, så blev det mera rum att leka på. Festen skulle ju naturligvis passa för alla åldrar.

Vi fick fundera ut, hur allt skulle löpa så smidigt som möjligt.
Vi gjorde en ställning för smutsdisk där ute (uppefter väggen), praktiskt...och ifall att det skulle ha regnat (men det kom inget regn då mera) så skulle det bara ha gjort gott...smile.
Och bredvid hade vi traktor, bil och mopo parkeringen.

Sen hade vi lite dekorationer här och där också.

Ett hjärta av värmeljus, som står i vatten.

Vi ville att festen verkligen skulle kännas som VI, på alla sätt.
Så jag bar naturligtvis en rosa klänning.....en vacker rosa, från loppis (4 euro).
Jan hade ingen större skillnad vilken skjorta han skulle ha. Det han var helt på det klara med, var att han inte skulle ha slips.
Så vi letade efter en skjorta i samma färg som min klänning. Men, så i butiken (i Tuuri) hade vi glömt klänningen hemma.
Jag var helt övertygad om att den skjorta vi köpte (den på bilden) var exakt samma färg....hm, eller hur.?
Men den är så skön, säger Jan, så den var verkligen tänkt för honom.

Som jag skrev, så olika, men ändå så lika....

Vi fick den finaste fest vi kunde få (själva festen kommer jag berätta om i ett annat inlägg)


MEN DEN FINASTE FESTEN NÅGONSIN, DEN BLIR DEN DAG JESUS KOMMER TILLBAKA. VI FÅR SE TILL ATT VI ÄR REDO DÅ.
ALLT VI BEHÖVER GÖRA ÄR ATT SÄGA JA TILL JESUS.


(Ps. Och till alla er som undrar ifall vi fått hem vår Hugo...jadå. Och han är såååå ljuvlig. Det kommer att komma ett inlägg om resan efter Hugo också. Det var en otroligt fin upplevelse.....Han sover just nu när jag bloggar).


Jesaja 63:7
Jag vill förkunna Herrens kärlek, prisa Herren för allt han har gjort för oss.

Matteus 18:20
Ty där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem.

Psaltaren 133:1
Vad det är gott och ljuvligt att bröder är tillsammans.

Romarbrevet 10:9
Ty om du med din mun bekänner att Jesus är herre, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli räddad.