Vandra NÄRA marken

Här kommer en tillbakablick till början av sommaren när vi hade kusinträff, från min pappas sida. Jag är yngst av alla kusiner, men har ändå koll på vem alla är och hur de ser ut😉. Från mammas sida är jag också yngst i en stor skara, och där har jag verkligen noll koll på vem alla är och än mindre på hur de ser ut. Det har hänt sig att kusiner kommit fram och pratat med mig ute på stan och jag har fått fråga: ursäkta men nu vet jag inte vem du är?..snacka om pinsamt. På denna kusinträff hade jag dock läget under kontroll. Det var sex kusiner som inte hade möjlighet att delta. VÄRDPARET Vi hade glädjen att bli bjudna hem till kusin Peter, hans fru Lillemor och deras barn. Vi fick ta hunden med. Och deras hund och Hugo blev inte bästa vänner, men det gick dock helt fint. SMÅKUSINER Småkusiner, dock långt ifrån alla (sammanlagt är de över 40, 43 om jag räknat rätt😉?). Och denna bild påminner mig om Matildas knä, som strax här

Det var första gången i mitt och även i min mans liv som vi gick på en konsert av detta slag. Jag vet inte om man fick ta bilder under konserten, så jag tog endast före och efter😉. Och hur vi hamnade här, ja det ska jag berätta. Jan kom hem en dag och undrade om jag är intresserad av att gå och lyssna på kammarmusik, jag trodde knappt mina öron. Kammarmusik är väldigt långt ifrån den musik min man gillar, så svaret han fick blev: VA? Jag trodde nog att jag hörde fel. Till saken hör att i vår stad ordnas just nu " RUSK FESTIVAL".  RUSK är en musikfestival som arrangeras i Jakobstad, varje år i slutet av November när det är som mörkast och allra ruskigast. Högklassig kammarmusik kombineras med olika konstformer. Officiell sponsor var PURMO clever heating solution, RETTIG VÄRME, där Jan jobbar, därav "intresset" för just denna konsert. Strax innan konserten började visades en kort film om Rettigs radiatorer (bat

Nu när jag är tjänstledig har jag tid att fundera och planera (sånt som inte hör till det vardagliga), liksom jag alltid önskat, men tiden har inte räckt till, jag har valt att prioritera annat, de mina och det har varit så rätt - allt har sin tid. Nu hinner jag ex fundera hur jag vill ha vårt sovrum (som varit lekrum i över 10 år) och naturligtvis så får min man också vara med i den planeringen, men han är nöjd om jag kommer med förslag och han godkänner eller förkastar. En kväll kom jag på den fantastiska iden att vi ska göra en sänghimmel  och Jan godkände genast. Han var med i själva planeringen, hur man får upp en sådan. Vi är båda överens om att vi inte vill ha fyra tjocka träbalkar från sängens fyra hörn. Istället vill vi ha en ordentlig gardinstång med runda hörn uppmonterad i taket, så gardinerna går att dra varvet runt, vilket gör att de kan dras till vanliga gardiner intill fönstret vid behov (för då ställer vi sängen framför fönstret igen). ETT STEG I TAGET

Höstlovet i år innehöll allt jag önskat mig och mer därtill. Angående bilden så kanske du redan vet var denna vackra plats finns, annars kommer svaret snart. HELA FAMILJEN SAMLADE Jag har svårt ibland att ta in att åren har gått så snabbt, plötsligt är vi också en av dessa familjer som får svara på frågorna: nå var finns barnen i dag, vad gör de? Frågor som också vi ställer till våra bekanta. Men samtidigt får vi också instämma med de föräldrar som berättar om hur otroligt roligt det är när barnen kommer hem ibland. Och i början av höstlovet, den första helgen då var vi alla hemma, alltså vilken känsla, vilken lycka. Kylskåpet var igen fyllt till bristningsgränsen och grytorna kokade en efter en. Vår säng där vi under alla år haft familjemöten och använt den som den naturligaste samlingsplatsen i ett hem var åter fylld till bredden. Vi fick värdefull "prattid", vi hann intervjua pojkarna om allt från mående, studier, kompisar, boende, fritid, väder och