NÅGON GÅNG ÄR ALLTID DEN FÖRSTA

Det var första gången i mitt och även i min mans liv som vi gick på en konsert av detta slag.

Jag vet inte om man fick ta bilder under konserten, så jag tog endast före och efter😉.

Och hur vi hamnade här, ja det ska jag berätta.

Jan kom hem en dag och undrade om jag är intresserad av att gå och lyssna på kammarmusik, jag trodde knappt mina öron.
Kammarmusik är väldigt långt ifrån den musik min man gillar, så svaret han fick blev: VA? Jag trodde nog att jag hörde fel.

Till saken hör att i vår stad ordnas just nu "RUSK FESTIVAL". 
RUSK är en musikfestival som arrangeras i Jakobstad, varje år i slutet av November när det är som mörkast och allra ruskigast.
Högklassig kammarmusik kombineras med olika konstformer.

Officiell sponsor var PURMO clever heating solution, RETTIG VÄRME, där Jan jobbar, därav "intresset" för just denna konsert.

Strax innan konserten började visades en kort film om Rettigs radiatorer (batterier), till klassisk musik, vilket blev lite roligt och komiskt på sitt sätt, flera glada fniss och skratt hördes i publiken.

Kvällens konsert hade därav namnet FLAMMA (lågan i elden flammar och ger värme, liksom ett batteri, så tänker jag mig ).

Efter konserten plockades affisher m.m undan (och Jan tryckte in metallhyllan i baksätet på vår bil, i sätena gjorda av läder, det var bäst att inte ens titta hur många repor som kom.

Jan kör allt från hyllor, höbalar till julgran😉....inne i bilen).

Jag tog några smygbilder, han ser ut som om han ser på mig men märkte inte ens att jag fotade.

Han har dock gett sin tillåtelse att jag fritt får publicera vilka bilder jag vill av honom på min blogg, han litar bestämt på mig😊.

Kvällens konsert bandades och går att lyssna på https://areena.yle.fi/1-454269

Och i tidningen kan man läsa om denna konsert.

MIN ÅSIKT
Nu kanske någon undrar vad jag tyckte om kvällens musik, så här kommer ett ärligt svar.

Och nu vet jag ju inte om jag använder de rätta orden, är som sagt nybörjare inom denna musikform, därav får ni också ta mitt ärliga svar.

Det inledande stycket var häftigt, skrikigt, stressigt, impulsivt, i mina öron lät det som när man låter små barn fritt leka med allehanda instrument.
I det ögonblicket funderade jag allvarligt på att plocka fram öronpropparna, ifall resten av kvällen skulle fortsätta i samma stil, vilket det tack och lov inte gjorde.

Fick förklarat (under pausen) av min kusin som är van att gå på liknande konserter att det finns nyare verk (skrikigare i mina öron) och sedan äldre mera bekanta verk. Att man skall bara sätta sig ner, slappna av och låta sig dras med i musiken (minns inte exakt hans ordval).

Det som sedan följde var musik i mina öron, det var som om jag såg/lyssnade till en film om 1800- talet när det ordnades fest och damerna dansade i sina stora utsvängda kjolar och männen i sina krulliga peruker......där och då njöt jag.

Och i dessa underbara stycken (eller om det var ett, uppdelat i flera?) spelade en man solo på sin cello, och det var faktiskt helt bedårande.


Det blev en kort rygg/bensträckarpaus i mitten.

Andra delen bestod av ett kanske nyare stycke, om vi säger så, eller så var det bara jag som upplevde att de spelade samma tio noter hela tiden, i ett lite gällare tempo.

Han med cellosolot blev kvällensfavorit.

Hela orkestern gjorde ett helt fantastiskt jobb, undrar hur många timmar de övar varje dag? Tyvärr så är jag inte rätt person att uppskatta till fullo det arbete de gör, men kanske en vacker dag.

Jag behöver nog gå på en hel del liknande konsertet för att lära mig allt från att sitta ner och låta mig dras med i musiken, när man ska applådera eller ej, hur många gånger solisterna ska gå in och ut innan applåderna skall trappas av till när det passar sig att vissla och stampa i golvet.

Och ibland skulle det vara så tyst så man knappt vågade andas.

Jag som inte alltid var så koncentrerad (under vissa stycken) hann studera helheten, ja det kanske också hör till att man skall göra det.
- alla i orkestern var klädda i svart.
- det fanns några fler damer än herrar (och nu pratar jag då inte om publiken😉, de satt jag inte och spanade in, för här vågade man knappt svänga på huvudet för att inte ställa till med ljud, så ögonen fick flyga hit och dit istället).
- hälften använde glasögon.
- de flesta såg väldigt allvarliga, nästan sorgsna ut, men de var väl djupt koncentrerade.
- en hade ett inbyggt skratt, som hoppade ut ibland i ett leende.
- en annan spelade fiol och stod samtidigt på tårna, mest hela tiden, otroligt.
- hela kroppen var med i spelandet, och minerna var speciellt roliga att se på.
- deras skor glänste.
- Han som spelade fiol ståendes på tårna, hade en stor röd fläck under hakan, där hakan vilat på fiolen, kanske alla andra fiolspelare också hade röda fläckar.
- dirrigenten fick sig ett rejält gympass, åtminnstone för övrekroppen. Det var faktiskt som om det var tagen ur en svensk komedi. Ärligt så trodde jag inte att de "viftar" så mycket som de faktiskt gör.

Det fanns en sak som alla orkestermedlemmar gjorde, som även jag gjorde.
Jag förvånades av hur otroligt rak i ryggen de satt, hela tiden för att behålla "stödet".
De använde sig inte alls av stolens ryggstöd.

Jag satt likadant för att min rygg skulle hålla hela konserten (1h + 45 min). Jag använde inte mitt ryggstöd och jag kom ihåg att hela tiden hålla in magen för att ge det rätta stödet till ryggen. Och det gick prima.

(Sen har jag också fått pröva på ett helt otroligt hjälpmedel vid fysiatriska polikliniken för att minska eller helt få bort smärtan, ja det är så otroligt så jag skall skriva ett helt blogginlägg om detta sen).


EFTER KONSERTEN
Efter konserten hördes bland folkskaran:
- Men oj vad det var bra, såna här cellister har vi aldrig förut hört i Jakobstad.
- Och mycket folk var det ikväll!
- Imorgon kväll igen!

Och när jag stod vid garderoben för att hämta ut våra kläder kom min kusin och frågade: nå vad tyckte du? Han fick ett lika ärligt svar som jag skrivit här.

Det var en kväll av upplevelser, och vem vet kanske det blir en gång till, någongång.

Som jag skrev i början så var detta första gången i mitt liv , som jag var på kammarmusik.
Men samtidigt så minns jag att vi som barnskötarstuderande i Helsingfors var till Finlandiahuset på någon stor konsert, eller stor övning, men minns dock inte alls vad det var, ev var det något liknande.
Måste ta och fråga mina dåvarande studiekompisar när jag ser dem.

Och nu kanske någon undrar, liksom en bekant till mig sa: det är alltid så intressant att se hur du lyckas få Jesus inblandat i allt😉...... därav läser hon alltid mina blogginlägg ända till slutet.



FANNS JESUS I KAMMARMUSIKEN?
Visst må jag säga att detta var långt ifrån den svängiga lovsångsmusik som jag helst lyssnar till.

Och jag njuter helst av musik genom att sjunga med själv, dansa eller av att bara gunga med i takten med foten, huvudet eller hela kroppen. Men detta var något annat, foten, huvudet eller kroppen kunde inte hänga med i denna ryckiga, knyckiga rytm (det skulle då ha sett ut😊).

I de lugnare cellosolona gungade dock min fot lite grann.

Men tillbaka till underrubriken, jo visst fanns Jesus även där, för Han är ju med överallt 😉.
Det är ju Gud som skapat musiken, och vi människor har fått spinna vidare.

Jag föreställde mig att det första stycket som ju jag upplevde som allt annat än lungt och vilsamt kunde sammanfatta ett liv i kaos, stunder av svårigheter och nöd, och även ett liv helt utan Jesus.
För ofta läser jag om personer som hamnat i svårigheter, som har ingen som kan förstå eller hjälpa, de känner att de står helt ensamma och måste klara av allt själva, jag kan bara tänka mig vilket fruktansvärt liv det måste vara.

Har du Jesus är du aldrig riktigt ensam. Det är svårt att förklara, måste helt enkelt upplevas.
Och Han är den enda som kan fylla det tomrum som varje människa som inte lever med och av Jesus har i sitt hjärta/liv. Det tomrum som många försöker fylla med alltmöjligt, för att få njutning, glädje, frid och lycka. Endast Jesus, ingen eller inget annat kan ge din själ fullständig frid. AMEN.

I dag tittade solen fram, så härligt. Men solen ger ro och frid för en stund. Jesus ger frid nu, alltid och förevigt.

PRISA HONOM (GUD) MED BASUNKLANG, PRISA HONOM MED LYRA OCH HARPA. PRISA HONOM MED TAMBURIN OCH DANS, PRISA HONOM MED STRÄNGAR OCH FLÖJT. PRISA HONOM MED LJUDANDE CYMBALER, PRISA HONOM MED KLINGANDE CYMBALER (Psaltaren 150:4).

HALLELUJA! DET ÄR GOTT ATT LOVSJUNGA VÅR GUD, LOVSÅNG ÄR LJUVLIGT OCH SKÖNT (Psaltaren 147:1).

BARA HOS GUD HAR MIN SJÄL SIN RO, FRÅN HONOM KOMMER MIN FRÄLSNING (Psaltaren 62:2).