JAG 50 ÅR DEL 3 FÖDELSEDAGSRESAN

Ungefär en vecka innan min födelsedag sa Jan med glimten i ögat att jag kunde leta på google efter "Hotel Sint Nicolaas" och jag förstod att jag skulle få en födelsedagsgåva i form av en resa. Namnet på hotellet gjorde genast att jag på något sätt förknippade det med "Santa Claus Village" uppe i Rovaniemi och jag utbrast glatt: Ja vad roligt skall vi (äntligen) åka till jultomtens land.

Inte jultomtensland.

Men efter många sökningar på google hittade jag inget sådant hotell varken i Rovaniemi eller någon annanstans. Det visad sig att jag hade stavat det helt fel, så när jag väl tryckte in de rätta bokstäverna blev jag helt paff när det visade sig att detta hotell ligger i tulpanernas stad Amsterdam (även det ett resmål jag längtat efter). Min älskade man hade bokat en miniresa för oss två.

Mitt härliga 50 års kalasande, i dagarna två avslutades klockan 21:30 den 1 maj. Så lycklig, så glad och så tacksam var jag för att jag kunnat fira och för alla som kommit och firat med mig/oss. Innan jag kröp isäng med ett leende på läpparna packade jag min resväska, vilket inte tog många minuter Vi kröp isäng och fick ca fem timmars sömn.

Tidigt på måndag morgon den 2 maj startade vi med bil mot Vasa och flygfältet där. Vi var så glada och förväntansfulla så den korta natten störde oss inte alls. Vi lämnade oss själva, våra nära och kära och hela resan i Herrens händer.

Vi flög först från Vasa till Helsingfors.

Där tog vi en sväng via loungen och fick i oss lite morgonmål innan flyget till Amsterdam skulle lyfta.

Munskydden kom på innan vi gick ombord.

Min man var i detta ögonblick mest intresserad av att få se planet, den största Finnair modellen en Airbus 350. Men han var nog glad över att få åka med frun och intresserad av henne också 😊💗. 

Flygtiden till Amsterdam tog ca 2,5 h.

Vi landade i Amsterdam ca 9:45. 

Vi tog tåget in till centrala Amsterdam och promenerade från järnvägsstationen de få kvarteren till vårt hotell. 

Vårt hotell. Ser ni dörren längst upp, typ på taket, ja det var vårt rum (mer om det sen).

Vi lämnade in våra väskor och i väntan på att få vårt rum på eftermiddagen begav vi oss ut för att utforska staden. Min telefonkamera fick genast komma fram för där fanns så otroligt mycket fint som jag först ville se och uppleva men även få sparad på bild. Så här i efterhand kan jag medge att jag tog närmare 400 bilder (oj jag hade tydligen skrivit 4000 här när jag publicerade.. men nu är det korrigerat med minus en nolla). Kan inte förstå hur det gick till, 400 bilder och då var det ännu massor som jag inte hann eller kunde ta bild av. Trots fotandet kände jag mig ändå helt närvarande. Fotopauser gör ju att man liksom stannar till mera för att riktigt ta in allt och alla..

Kanalerna var så fina och mäktiga. Och tänk att bo så här, husen liksom stod i vatten.

Vi promenerade runt och fick uppleva och se så mycket vackert och intressant. 

Det är sannerligen en cyklarnas stad. Det fanns cyklar parkerade överallt och det trampades runt med alla möjliga modeller. Hjälmar var dock sällsynta.

Det var inte bara en gång som det gnisslade till ordentligt när cyklister panikbromsade för att inte köra in i varann. Många susade förbi i en otroligt hög fart. Andra trampade i en lugnare takt, med sina dyrbara laster. 

Här var det två hundar som fick åka.

Tulpaner fanns både här och där, det var endera fina planteringar eller tulpaner som blivit nedtryckta lite varstans.

Fint.

Mindre fint.

Här kom vi till ett stort torg (ja namnen på platser är vi inte så intresserade av så vi lägger dem sällan på minnet).

Vi satte oss ner i solen och bara njöt av varandras sällskap och av att få uppleva allt som hände runtomkring. 

Vädret var sådant att någon föredrog en lättvaderad jacka medan någon annan gick i kortärmat.

Rosa spårvagnar, ja varför inte.

Glada och lyckliga satt vi där i nuet och njöt av stunden.

Jag tycker om att bara gå och sen se vart vi kommer, medan Jan är den som håller koll på gps:en. 

 

Vi gick längs gator fyllda av liv och rörelse men vi vek också in på smala, mysiga och lugnare gator.

Vi stack oss in i några souvenirbutiker. 

Vi handlade hem några uppskattade morsdagspresenter (tyvärr inte den bästa bilden).

Tulpaner som både ser ut som äkta blommor och som känns äkta, men som är gjorda av typ "gummi". 

Våra mammor som fick varsin tulpanknippe till morsdag trodde båda att blommorna var äkta. Tulpanerna tänkte få vatten och en av våra mammor försökte t.o.m. skära av stammarna, som man ju gör med blommor, men det lyckades inte med dessa.

I den ena souvenir-butiken hade de kor i taket. Det var bara så lustigt så jag tog en bild.

Jag tog tydligen två bilder.

Vi köpte också hem riktiga tulpanlökar. De blev tyvärr planterade först i går, alldeles för sent. Jag trodde att lökarna skulle sparas till hösten och ner i jorden då, men en trädgårdsmästare sa att vi borde ha planterat dem genast vi kom hem. Vi får nu se om de alls kommer upp till våren.

En magnet till kylskåpet fick också följa med hem.

Denna "Amsterdam" blev det. 

Jag i för stora "skor".

Innan vi skulle gå tillbaka till hotellet ville vi äta lunch, det var dock lätttare sagt än gjort att hitta ett ställe där man rymdes in och det var ännu svårare att hitta mjölkproteinfri mat. De som serverade rusade runt och hade fullt upp ute på alla uteserveringar, de hade ingen tid att stanna till så man kunde fråga dem. Och köerna var långa på sina ställen, så att stå och köa länge innan man kom så långt att man eventuellt kunde få en skymt av en meny eller få en plats och sen kunna be någon att kolla med kocken om eventuell passande mat fanns liksom inte med på schemat. 

Det fanns helt lediga platser på sina ställen men de kändes ju inte riktigt okej, eftersom ingen annan tycktes vilja äta där. Vi kollade nog några sådana ställen men informationen om maten var bristfällig.

Det slutade som så ofta på våra resor att vi hamnade på en Mac Donalds. Ja det är inte alla som åker till ett annat land för att sen äta på en hamburger restaurang som även finns hemma vid. Men för oss är det rätt vanligt. 

Och det är ju inte alltid bara min mat det gäller, Jan som har diabetes bör ju få i sig mat när blodsockret börjar dala (han har ju förstås nödproviant i fickan/väskan men det används ju bara som första hjälp) så ibland blir det snabba beslut om var vi skall äta. 

Här står han och äter en Bergwalls smörbulle (mer om den smörbullen senare).

Sista dagen som 49 åring och det kändes helt toppen, även om jag satt och åt en hamburgare på Mac Donalds...i Amsterdam.

När vi sen promenerade mätta och belåtna tillbaka till hotellet såg vi sightseeingbåtar sakta glida fram längs kanalerna, och då visste vi precis vad vi ville göra på kvällen. 

Vi hade nu promenerat i flera timmar och tydligen hunnit en bra bit så det blev en ordentlig promenad tillbaka till hotellet.

En lång men vacker promenad.

Och vilken tur att jag fotade mycket för följande dag blev det mulet. De vackraste bilderna får jag alltid i solljus. 

Klockan 15 kom vi till hotellet och fick då vårt rum, och som jag redan nämnde var det rummet allra högst upp.

Vi valde att använda trapporna även om det fanns en hiss. Trapporna var sannerligen intressanta. Själva trappstegen var rätt smala och trapporna var otroligt branta. Syns tyvärr inte på bilden hur branta de var, men något ditåt.

Det var nästan så man fick mjölksyra i benen av att gå uppåt.

Vi hittade vårt rum. 

Och vi insåg att det hade bra ventilation och titthål under dörren 😃.

Golvet lutade i rummet men annars var det snyggt, fint och fräscht. Vi slängde oss på sängen och vilade en god stund för att sen igen bege oss ut och orka fortsätta att utforska staden.

Vi hade även en fin och fräsch wc och efter ett besök där begav vi oss ut på stan igen.

Utsikten från vårt fönster.

Nu hade vi laddat med vätska och benen/fötterna hade fått vila. Nu var vi redo för nya utmaningar. 

Vi hade sett att det fanns en stor grön park några kilometer bort och nu styrde vi kosan mot den. Vi hittade parken. 

 Och vi gick in genom den stora och mäktiga porten.

Här var det förbjudet för bilar och motorfordon.

Tiden liksom stannade till på ett sätt, så vackert, så stilla men ändå liv och rörelse.

När jag bodde i Helsingfors som ung var det just parkerna som jag njöt mest av. Så gissa om jag njöt här i denna vackra park.

Och alla tulpaner...oj oj så vackra de var,

Vi hade innan resan funderat lite på att åka ut till det kända tulpanplantaget/parken (ja namnet har jag inte) men det skulle ha tagit en hel dag. Men det räckte mer än väl att få uppleva alla fina tulpaner och planteringar i denna stora park.

Jag framför tulpanhavet.

Jag älskar tulpaner.

Det var som om alla människor hade kommit ut till parken denna dag och bara njöt. Har vi månne något att lära oss av dessa storstadsmänniskor? De bara satt och njöt, sög in nuet, pratade, skrattade, sjöng, spelade och åt eller drack något gott. Hur ofta tar vi oss tid för en picknick? Men så har ju dessa många människor knappast egen trädgård utan behöver få komma ut till en park för att få känna gräs mellan tårna. Borta bra men hemma bäst...parkhäng är bra men att gå i bikinie på egen gräsmatta är nog ändå bäst.

Jag mitt i parken.

Och tänk att en and kan vara så mycket mera intressant i Amsterdam än här hemma...det säger en hel del om betraktaren (ledig, tid, koncentration, leva i nuet,..).

Jag tog en selfie på en gullig liten bro under ett härligt hängande träd (vilket inte syns på bilden) med min alldeles egen gps:läsare i bakgrunden.

Flera fina sjöar fanns i denna enorma park.

Vi träffade på många lösa hundar som kom gående alldeles själva eller rusade runt och lekte med andra hundkompisar eller bara låg och vilade någonstans.

Vi förstod inte riktigt detta med ensamma men ändå välmående hundar överallt i parken, så vi lekte lite detektiver. Vi kom fram till att hundarna nog hade sina ägare någonstans i parken men att husdjuren fick ströva fritt tills det var dags att bege sig hem. Inte konstigt att det var så lungt trots hundar överallt som hälsade på varann när de tydligen var uppväxta med att få gå utan koppel. Då blev de ju bekanta med alla från första stund. Den ideen gillar jag. Och trots att det var många hundar var det städat och fint. 

Och nu tillbaka till Bergwalls smörbullar. De finns nog inte att köpas i Amsterdam, men Jan hade med en påse som akutmedicin ifall blodsockret sjönk för lågt (och det hände några gånger med vårt promenerande). Så om du behöver kolhydrater kan Jan rekommendera dessa.

 

När fötterna och kroppen (knoppen fungerade ännu) började kännas tillräckligt mör av allt promenerande begav vi oss mot en av kanalerna.

Nu var det dags för 1 timmes Canal cruise.

Vi valde en båt med wc (inte kul att bli nödig mitt ute på vattnet) och där man fick äta samtidigt som man njöt av sigtseeingen.

Och vi njöt minsann.

Det var mestadels mulet men ibland tittade solen fram.

Vilken härlig upplevelse, så fint, så mysigt, så vackert och bästa sällskapet.

Jag förstod inte allt vad den engelska rösten berättade om de platser vi passerade, men i det stora hela fick jag all information jag behövde.

Det fanns en intressant sak som jag lyssnade extra noga på. 

Det var när de berättade om alla husbåtar som numera står permanent i kanalerna. Folk bor faktiskt året runt i sina båtar, de betalar skatt för att få ha sin plats. 

Sen plötsligt sa chauffören att vi har tid över och i nästa sekund styrde han ut på öppet hav. Det blev genast kallt och började gunga, så det var inget läge jag riktigt gillade, men det var bara att hänga med, det gick ju liksom inte att stiga av. Vi fick en sigtseeing kring nya, fina byggnader.

Skönt och så mycket varmare blev det när han styrde in till kanalerna igen.

Trötta men lyckliga efter en toppen dag kom vi tillbaka till hotellet. Då fick vi ännu ett avslutande gympass med att trappa upp de fem våningarna till vår vindsvåning.

Utsikten.

Jan kikar ut.

Det visade sig att vi hade promenerat i över 6 h denna dag. Nu blev det skönt med ett avslappnande bad och sen att få krypa ner i de sköna sängkläderna. Och där och då fick vi tacka för en helt fantastisk dag och vi fick innesluta våra nära och kära och oss själva i bön om Guds beskydd och vägledning. 

MIN FÖDELSEDAG 3 MAJ

Tänk att få vakna upp i Amsterdam på sin 50 års dag med sin älskade man bredvid sig. Det kändes så bra och gott.

50-åringen kände sig utvilad, nöjd och glad och tog en selfie på det sneda golvet högt uppe i det lilla vindsrummet på hotellet i Amsterdam på sin bemärkelsedag.

Och min älskade man ville också vara med.

Vi trappade ner längs de branta trapporna och kom fram till första våningen där frukostbuffen serverades. Och där stod en rosa stol helt ledig för mig och med rosa blommor på bordet.

Och där fanns så mycket som jag kunde äta, alltså vilken toppen start på min födelsedag.

Jan fick en blå stol.

Min älskling.

De fina rosa blommorna på bordet.

Ja jag saltar maten. Jag har så lågt blodtryck så läkaren har sagt att jag bra kan salta (och jag kan med gott samvete äta salmiak, lakrits och dricka kaffe).

Och efter ett riktigt brakmorgonmål var vi redo för ännu en dag i Amsterdam.

Denna dag var det mulet och regnade lite lätt ibland.

Men vädret får inte stoppa en, det var samma stad, vi var fortfarande lediga och tillsammans och vi ville uppleva och se. Så vi promenerade iväg.

Och denna dag hade vi också planer på att gå i lite butiker, för att kolla utbudet och ifall något klädesplagg skulle få följa med hem.

Så gps-läsaren började letade efter stora köpcenter.

Och vi promenerade, letade och hittade flera köpcenter. 

En fin man på en fin gata.

Här kom vi till ett av alla köpcenter. Vid dörren stod en vakt och tittade misstänktsamt på oss (kanske på Jans stora ryggväska). Priserna på denna plats var inte heller gjorda för mig så vi gick rätt snabbt ut igen och då tittade vakten ännu mera misstänksamt på oss. Jag tittade glatt tillbaka och sa bye bye.

Men så hittade vi mitt favorit varuhus Primark (när vi var i London shoppade vi också i denna billiga  butikskedja) och där shoppade jag loss (de få saker jag tyckte att jag behövde och orkade släpa hem).

Denna dag hade vi bestämt oss för att besöka ett panncaks cafe och njuta av salta och söta "våfflor" till lunch. Vi hade sett att de även serverade mjölkfria och veganska alternativ så det lät lovande. På vägen dit när vi redan såg huset såg vi också något annat. Högst upp på huset intill fanns en hälsning.

GOD ROEPT U JESUS LOVES YOU stod det. Tack Jesus för din påminnelse. Och först när vi hade kommit hem och jag googlade hittade jag information om denna text (den första delen som är på tyska betyder Gud kallar på dig, en text som blev uppsatt för 100 år sedan. Senare kom resten av texten).

Här kan du läsa om denna text som är liksom en port innan man går in till de röda kvarteren med sexhandel, droger m.m.

Texten påminde oss när vi såg den (utan att ha läst texten här ovan) om att Jesus är med oss, var än i världen vi befinner oss, i vilken livssituation vi än hamnar i. Han är med under fantastisk soliga och härliga dagar och Han är med under tråkiga, jobbiga och mörka dagar. Vilken tröst att veta att Herren alltid går med oss.

Vi kom fram till pannkakscafet och där slingrade sig kön på utsidan, så det vara bara att ställa sig snällt längst bak och vänta på sin tur.

Vi var glada när vi äntligen slapp in och ännu gladare när vi fick ett bord, för två. Vi fick menyerna och studerade dem väldigt noga. Nog fanns där mjölkfria alternativ men allt var gjort på soja, vilket jag inte heller tål. Så vi fick tacka för oss och gå snopna ut, åtminstone jag som verkligen hade sett fram emot något annat än Mac Donalds (men inte heller det blev det denna dag).

Vi letade vidare och till slut hittade vi ett cafe (som inte sålde cannabis i alla bakverk) som hade alla möjliga goda bakverk, även mjölkfria och sojafria.

Mitt.

Jans.

Nackdelen med denna stad var att det överallt såldes cannabis, i godis, i kex, i bakverk m.m. Man fick verkligen vara på sin vakt om man ville köpa något gott.

Det kändes faktiskt riktigt obehagligt ibland att veta att stora delar av befolkningen tydligen gick runt och var påverkade.

Att vårt cafebesök bestod mest av sött gjorde inget, för vi skulle nog hitta tillräckligt med salt mat under hemresan (när frun var nyfiken och ville besöka alla lounger vi hade tillgång till).

Efter cafebesöket gick vi tillbaka till hotellet och tackade för oss. Och jag tog några bilder som minnen.

Det var ett litet men fint hotell med bra personal och god service.

Ägaren (eller vi tror att hon var det) frågade om hon fick ta en bild av mig och jag smilade upp mig med mitt bästa Pepsodent-smile.

Tack för oss.

När vi kom till flygfältet hittade vi mat, på loungen. Hittills hade vi orkat långt på det ordentliga morgonmålet men nu kändes det fint med lite salt och varm mat.

Försökte oss även på att dricka tomatsaft, som alla tycktes dricka (både som sådan och iblandat med något starkare). Vi körde naturell och det var nog det äckligaste jag någonsin smakat, knappt så jag fick nersvalt det.

Sen var det dags för munskyddet att komma på igen innan vi steg ombord på flyget hem till Finland.

På en och en halvdag i Amsterdam hade vi hunnit allt och lite till, vau vilken toppen miniresa vi haft och ännu var den inte slut. Min man han kan planera han, ännu en gång hade han lyckats få till en toppen resa, på knappa två dygn.

På flyget hem blev det att pröva business class.

Frågar du mig så kändes det aningen knasigt att sitta en framför och en bakom. 

Och det gick ju inte att prata för allt ljud, så vi fick skicka meddelanden till varann 😂.

Man hade fönsterplats men såg ändå inget, för man satt för långt från fönstret.

När flyget hade startat och höll på att lyfta började Jans alarm/påminnelse pipa. Han hörde ingenting (men säkert alla runtomkring) jag viftade och gestikulerade bakåt och försökte få honom att förstå vad jag menade men han varken hörde eller förstod. Först när planet var uppe på en nivå så det blev tystare hörde Jan signalen och kunde stänga av den. Tro mig, kör inte bussines class (endast om du flyger ensam) för du kan varken se, höra eller kommunicera med varann. 

Tur att Jan hade förberett mig, annars hade jag nog fått gissa vad jag skulle göra med den våta ångande tygbollen som flygvärdinnorna delade ut med hjälp av en tång. Man skulle tvätta/torka händerna innan maten kom.

Min veganmat (säkrast att beställa det, då vet jag att det är mjölkfritt) kom och den bestod av stora bitar tofu. Jan fick ta "sojaosten" medan jag fick hans kyckling, sen var vi nöjda båda två.

Otroligt mycket ätbart serverades, skulle ha räckt med mindre, enligt mig. Men sen satt jag och åt, njöt och såg på en film.

Jag som oftast sitter och fryser på flygturer tyckte allra bäst om att man fick en egen filt och kudde. Så jag stängde av filmen, ställde in stolen till liggande och tog en tupplur. Detta var ett stort pluss även för min rygg. Men nästa gång (om det blir en sådan) sitter jag nog allra helst på en vanlig stol intill min man.

Och resan till Helsingfors som tog endast ca 2,5 h var snabbt över.

 

Här blev det också ett besök till loungen eftersom frun önskade det, det är liksom så intressant att få gå in på ett lugnare område där du alltid får en plats och hittar alltid något att äta.

Jan åt lite fisksoppa och en tårtbit.

Jag åt pasta med tomatsås och grönsaker samt fruktbitar till efterrätt.

Sen var det dags för ännu ett plan.

Vi flög från Helsingfors till Vasa.

Vi fick hoppa in i en iskall bil och Jan rattade hemåt i den mörka natten. Det gick fint trots att vi hade sommardäck och vägtemperaturen visade just och just på plus. 

Jag virade in mig i filten som fanns i bilen, den var ju kall men värmde ändå lite. Nu fick vi tacka för resan som gått så bra, och be om beskydd för den sista delen av hemresan. 

TACK KÄRE JESUS ATT JAG FÅTT LEVA ÄNNU ETT ÅR OCH FÅTT FIRA 50 ÅR, TACK FÖR MIN ÄLSKADE MAN OCH TACK FÖR VÅR FANTASTISKA  VÄLSIGNADE RESA. 

Följande bibelord känns rätt både när jag tänker på att få vara tillsammans med min man men också när jag tänker på att Gud aldrig lämnar oss, Gud är med överallt....även om vi själva kan välja fel väg ibland. Han finns med även då och vill leda oss rätt igen.

Resan till Amsterdam kändes sannerligen rätt och välsignad på alla sätt. TACK JESUS FÖR DIN LEDNING OCH DIN OMSORG.

FÖR DIT DU GÅR, GÅR OCKSÅ JAG, OCH DÄR DU STANNAR, STANNAR JAG... (Rut 1:16).