HUSBILSRESA APRIL 2026 DAG 1

Nu ska ni få följa med på resa, jag ska försöka få till ett blogginlägg var dag. I kväll åkte vi iväg på årets första husbilsresa. Att få börja semestern med husbilstrip och sen en glass på det är ju alltid rätt. 


Även jag njöt av en glass (allergivänlig och inköpt i affär) men den var uppäten redan innan vi kom till Bennäs.

Vi körde en första kort etapp, till Tuuri. Men på den korta vägen hann vi ta flera korta pauser, glass-paus, ryggsträckar-pauser, hundrastnings-paus samt tejpa husbil-paus. 

Vår gamla husbil har sina skavanker och nu var det en sprucken plastdel som började " fladdra" i vinddraget. Men Jan fixade det galant med "silvertejp". 


Vi kom fram till ett vackert soligt Tuuri.


Nu tar vi natt efter en sen kvällspromenad på campingområdet. Och jag får dagens bibelord (se nedan) till mig när vi ser ut över vattnet där vi parkerat. Vattnet (en å som breddats ut och blivit simplats) som alltid ger mig ro. Jag som annars är lite rädd för vatten och djup liksom känner mig trygg vid denna lilla pott.

Det är rätt kallt där ute så jag ångrar att jag inte packade med vinterjackan.


TACK JESUS FÖR SEMESTER, FÖR HUSBILSRESA OCH FÖR TID TILLSAMMANS. VÄLSIGNA DU VÅR RESA OCH LED OSS PÅ RÄTTA VÄGAR.

DAGENS TANKE : NOG ÄR SILVERTEJP BRA ATT HA.

Godnatt från Tuuri. 

HERREN ÄR MIN HERDE, MIG SKALL INTET FATTAS. HAN LÅTER MIG VILA PÅ GRÖNA ÄNGAR, HAN FÖR MIG TILL VATTEN DÄR JAG FINNER RO. HAN VEDERKVICKER MIN SJÄL, HAN LEDER MIG PÅ RÄTTA VÄGAR FÖR SITT NAMNS SKULL (Psaltaren 23:1-3).

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

LUCKA 5 2025

Bild
ETT HUS, VÅRT HEM Vårt hem, vårt gröna lilla hus en kväll en annan vinter när det fanns snö. Röken vällde ur skorstenen när Jan eldade i kakelugnen, den som ger oss mys samt extra värme vid kyla. Vårt hus är byggt 1931-1933 av Jans mormor Elsas föräldrar (Alfred och Hilda Timren). 1 juli 1933 flyttade de in.  De hade tre döttrar (Sylvi, Ethel och Elsa). Elsa som var Jans mormor ärvde huset. Hon och hennes man Bernt fick även de tre flickor (Benita, Helena och Gerd). Och Benita är min kära svärmor. Det är ett stockhus som gör att det knäpper mysigt i väggarna när det är kallt. I sovrummet har vi tagit fram stockväggar.  Och även lite i hallen. Huset är ca 120 kvadrat. Vi har allt vi behöver och mer där till, men ändå har jag ofta både saknat och drömt om flera rum (men inte nu längre). Rummen i ett hus har ju en tendens att samla på sig saker och allt ska underhållas och städas. Alla som känner mig vet att städning inte är min favoritsysselsättning, men ibland, med bra musik så...
Läs mer

HUMLEBO

Bild
Vissa dagar får man uppleva mera av Guds fina skapelse.  Man får se hur minsta lilla detalj är genomtänkt och välplanerad. Inte av "någon" utan av Skaparen själv. I dag under en presenning hade denna humlefamilj sin boning. När jag drog bort den stora presenning ovetandes om att de bodde där under söndrade jag deras bo. De började jobba med en väldig fart.  Jag trodde att de flyttade ut men nej de började med värsta renoveringen. Efter ca två timmar hade de lappat ihop sitt bo. Dessa humlor såg ovanliga ut, väldigt svarta med bara lite gult där bak. På hemvägen i kväll efter jobbet kom denna vackra skalbagge promenerande över vägen. TACK GUD FÖR DIN FINA SKAPELSE, LÅT OSS ALLTID VARA TACKSAMMA OCH VAKSAMMA. Det är så sant som vi sjunger i barnsången: "BARA DEN SOM VANDRAR NÄRA MARKEN KAN SE DINA UNDER GUD". PS. Och nu somnar vi vid villan ikväll. JAG VILL TACKA HERREN AV HELA MIT HJÄRTA, JAG VILL FÖRKUNNA ALLA DINA UNDER. JAG VILL GLÄDJA MIG OCH JUBLA I DIG, JAG VIL...
Läs mer

VÅR MALTIPOO HUNDVALP HUGO

Bild
Här kommer ett LÅNGT inlägg,  till alla er som undrar hur det går för vår lilla Hugo , och hur vi klarar av det....smile. Hugo är nog en gåva från Gud, en liten trogen vän som kom in i vår familj (20.7-2015) när det passade oss som bäst, och när vi behövde honom som mest. Han är nu 10 mån gammal. Han är SÅÅÅ GOSIG och MYSIG.....VÅR LILLA SOLSTRÅLE. En av Hugos favorit platser. Detta inlägg började jag att skriva på jullovet. Och jag tycks aldrig få det klart. Alltid följande gång när jag skall skriva vidare, så har hela situationen förrändrats och jag får radera och skriva nytt. Men om jag lyckas att få det klart nu, så får jag säga att det här är dagens information angående Hugo, om en vecka kan det vara något helt annat. Jag har även försökt få de perfekta bilderna av Hugo, för att ni skulle få se hur han ser ut, på riktigt...smile, för oftast så är det enda som syns en svart lurvig boll. Men hur jag än försökt, så går det inte att få den riktiga Hugo på bil...
Läs mer