HUSBILSRESA APRIL 2026 DAG 4

Vi vaknade till en solig dag efter en lång och skön natt (natten inleddes dock lite häftigt....men mera om det sen).

Jag traskade iväg och tog en morgondusch. Och medan denna fru duschade hann min man både rasta Hugo, diska (det fanns en snabb diskmaskin i service huset) och tömma wc tanken. Och medan Jan tog en dusch tog jag en promenad med Hugo, mest för att själv få sträcka på ryggen. 

På campingen finns en minigolfbana som är en miniatyr av Örebro stad, här är ex slottet. 

Vi hade i planerna att fara och spela hit men eftersom båda dagarna har varit så otroligt kalla och blåsiga, trots sol, så har det inte blivit av.

Vi åt frukost och därefter checkade vi ut från campingen och åkte till Mikaels och Amandas. De var alla klara och redo för promenad, att upptäcka lite av Örebro. Ungdomarna promenerade in till centrum medan vi tog bilen och i dag hittade vi en parkering eftersom det är söndag. Men vi parkerade nog lite förbjudet, eftersom bakändan av bilen gick lite över trottoaren.

Vädret växlade, ibland var det så varmt i lä när solen tittade fram så man kunde ha haft bikinie, medan i nästa stund blev det mulet och det blåste isande kallt och jag drömde igen om den där vinterjackan jag inte hade med.

Men oj så vackert det var. 

Jan fick styra både hund och väska när frugan fotograferade.

Vi träffade ungdomarna och tog en sväng till Stadsträdgården (bilderna är dock inte i ordningsföljd).

Vi vandrade och njöt av både sällskapet och allt vackert vi fick se.

Som vanligt så blir det ju inte lika vackert på bild som i verkligheten, men vackert var det. Här ett Magnoliaträd som blommade så fint.

Och ett annat.

Jag kunde inte låta bli att känna på de gröna,  mjuka och gulliga häckarna som var så fint klippta.

De såg svarvade ut.

Vi såg en silver- skateboardare som var lite kul och som fick komma på bild.

Träden hade lite mössöron.

Vid vatten är det alltid så fint.

Vi promenerade till slottet.

Och vi gick in på borggården.

Det var mäktigt, och att titta upp var häftigt.

 

Mattias och Amanda.

 

Mikael och Amanda. 

Sen promenerade vi ännu en stund tills någon tyckte att det var dags för lunch, och det var vi alla med på. 

Vi hämtade pizzor och sen var det otroligt skönt att få komma in i värmen igen. 

Och pizzorna smakade så gott.

Det blev ännu lite fotboll i väntan på kaffe.

Hugo vilade på golvet.

Med kaffe i magen fick vi tacka för oss och kramas innan det var dags att styra kosan mot Stockholm igen. TACK Mikael och Amanda att vi fick komma på besök. Det har varit så trevligt och roligt. Sköt om er. Vi älskar er. Och Jesu beskydd med er.

Vi startade mot Stockholm strax efter kl.15. Vi tog en kort paus längs vägen (Jan tankade bilen, jag rastade Hugo och Mattias och Amanda sträckte lite på benen). Klockan 17:45 var vi framme hos Mattias och Amandas. Jag kramade dem hejdå innan vi åkte vidare. Men Mattias och Amanda har vi glädjen att hinna träffa ännu innan vi åker hem till Finland.

Jan och jag åkte så vidare, för att leta rätt på husbilsparkeringen på Södermalm som vi hade bokat. Att lyckas hitta en parkeringsplats med husbilen är ju väldigt svårt så att få plats på denna husbilscamping med endast 14 platser och varifrån man har gångavstånd till nästan allt kändes ju toppen. 

Och Södermalm är ju ett bra område enligt mig så därför hade jag nog förväntat mig en mycket finare, trevligare, vackrare och säkrare plats. Men här är vi nu mitt i en grop, tågbanan går bakom oss (typ tåg susar förbi hela tiden) bilvägen till höger, en tom hembygdsgård/museum till vänster och en park rakt fram. 

Ingången är så här fin.

Och området är som sagt typ en grusgrop (bild tagen uppifrån vägen). I den röda baracken finns tre wc: n och två duschar (men de är nog helt ok).

Det fanns en enda plats mitt i (alla andra är liksom runtomkring) den var ledig så den tog vi. Så vi står parkerade typ mitt på brickan så att säga. Men det känns tryggast så. Som ni ser är det bara att glida in (rutcha ner längs grusstigen) så är man inne på området. Och här finns ingen personal och ingen kameraövervakning. Men jag känner mig ändå trygg. Skulle vi stå här som enda bil då vore det nog otryggt, men nu är vi ju många.

Där står vår bil mitt i.

Vi tog en promenad när vi kom hit, och hittade ett av alla fina blommande körsbärsträd.

 

Därefter blev det lite bloggande för mig medan Jan ännu tog en cykeltur och kollade in området.

Till middag värmde vi lite rester. Och sen tog vi ännu en kvällsrunda med Hugo, i parken här intill. 

Då såg jag en liten stenfågel på en bänk. Men när jag kom närmre såg jag att det faktiskt var en riktig fågel. Den var troligen skadad. 

Jag bad en bön för fågeln, att den ska repa sig och få flyga iväg igen eller att Herren ska ta hem den till sig. 

Herren påminde mig starkt där och då om bibelordet, att vi inte behöver vara rädda. Han har omsorg t.o.m om denna lilla fågel. Han har omsorg om allt och alla.  

Det var en vacker kvällspromenad.

Så ännu till gårdags kvällen. När jag skulle börja sova och Jan redan sov gott började det att smälla på utsidan. Någon smällde raketer en bit bort (det lät nära) och vi som har en hund som är så rädd för raketer (han har blivit det de senaste åren). 

Jan sov vidare och märkte ingenting. Hugo däremot blev rädd, satte sig upp och kom sen och kröp in under mitt täcke. Jag själv hann bara tänka att nej jag orkar inte med detta, nu vill jag bara få sova. Det tog en stund så smällde det igen.

Men tack och lov därefter kom det inga flera smällar. Sen fick jag mig en tankeställare. Jag ville sova och blev sur för några raketer när det finns människor som måste uthärda krig, sirener, springa till skyddsrum och gå med rädsla hela tiden. Skäms på mig.

Hugo lugnade ner sig efter ett tag men somnade under täcket istället för ovanpå. 

Dagens bibelord handlar om att Gud även bryr sig om djur och hjälper dem. Och om och när de faller till marken så är Han där, de är inte ensamma. Och lika är det med oss människor, Herren går alltid med oss, Han finns alltid nära oss i alla livets skeden och händelser. Och vidare säger bibeln att vi människor är så mycket mer värda än djuren. Så om Herren bryr sig så mycket om djuren, hur mycket bryr Han sig inte då om dig och mig? Det är tryggt att veta att Herren går med och att inget är omöjligt för honom.

TACK KÄRE HERRE FÖR DENNA DAG. TACK ATT DU ÄVEN BRYR DIG OM EN LITEN SPARV, RÄDDA DU DEN. VÄLSIGNA VÅRA NÄRA OCH KÄRA OCH VI BER OM EN GOD NATTS SÖMN.

Godnatt från campingen (bild mot parken). 

SÄLJS INTE TVÅ SPARVAR FÖR ETT KOPPARMYNT? ÄNDÅ FALLER INTE EN ENDA AV DEM TILL MARKEN UTAN ER FAR. OCH PÅ ER ÄR TILL OCH MED ALLA HÅRSTRÅN RÄKNADE. VAR ALLTSÅ INTE RÄDDA. NI ÄR MER VÄRDA ÄN MÅNGA SPARVAR (Matteusevangeliet: 10:29-33).

BÅDE MÄNNISKOR OCH DJUR RÄDDAR DU, HERRE (Psaltaren 36:7 b).

JESUS SÅG PÅ DEM OCH SADE: FÖR MÄNNISKOR ÄR DET OMÖJLIGT, MEN INTE FÖR GUD. FÖR GUD ÄR ALLTING MÖJLIGT (Markusevangeliet 10:27).