REKREATIONSDAG / UTTERLEDEN
I våras fick jag ett brev, där Staden Jakobstad gratulerade mig till fyllda jämna år. Jag trodde först att det kommit fel, men insåg sen att brevet gällde alla som fyllt 45 år, 50 år, 55 år också vidare.
Som födelsedagspresent fanns det tre alternativ att välja på. 1. En dag till Härmä Spa. 2. En dag vid Östanlid. 3. En vandring.
Jag har ju det senaste året tillbringat tre veckor vid Härmä på ryggrehabilitering, så det alternativet valde jag genast bort.
Jag har för flera år sedan även fått pröva på en motionsfrämjande vecka vid Östanlid så det valde jag också bort.
Och eftersom jag gillar att vara utomhus så valde jag vandring på UTTERLEDEN. Man kunde välja mellan 6 eller 12 km, jag valde det senare alternativet.
Anki, en annan dagmamma som fyllt 60 år var också med, så jag hade trevligt sällskap hela dagen och vi hade verkligen tid att prata och disskutera om allt mellan himmel och jord.
Natten innan vandringen vaknade jag av att det ösregnade något vansinnigt.
Och vi började även vår vandring i regn. Det blev en blöt vandring, men med rätta kläder och skor på så gick det helt bra. Man fick helt enkelt se noga efter var man satte ner foten och vara försiktig så man inte halkade.
Vi hade guiden Ulrika Fellman som gick sist och såg till att ingen lämnade efter.
Vi följde de väl utmärkta blåa märkena.
Vi vandrade på alla möjliga underlag och vi gick genom höga hallonbuskar och hoppade och balanserade över flera vattendiken.
Anki fick vänta på mig, när jag fastnade i hallonsnåren. Som ni ser så var det vantar som gällde för mig. De skyddade både mot kylan på morgonen och mot våta buskar....och var bra att ta tag i de hala träden med när man skulle balansera över här och där.
Och trots att vi p.g.a regnet och halkan fick hålla ögonen mest nere vid fötterna, så fick vi njuta av så mycket vackert.
Och vi träffade på självaste skogstrollet och hans fru.
Porlande vatten är som ljuv musik för öronen.
HERRE, HUR KAN NÅGON UNDGÅ ATT "DU" ÄR SKAPAREN BAKOM ALLT SKAPAT?
Efter 6 km, pausade vi vid Gäddsjön, där fick vi lunch (en god paj med en härligt färgsprakande och god sallad).
Om det hade varit soligt, fint väder skulle vi ha stannat en god stund vid detta vackra ställe. Nu var vi rätt våta (inte av regnet, utan av regnkläder som gjorde att man svettades) så vi stannade inte länge för att inte bli kalla.
Efter 12 km kom vi fram till Sexsjö Campingområde.
Och då skingrade sig molnen och solen började tittade fram lite här och där.
Vid Sexsjön fick vi njuta av varm bastu, ta oss ett dopp och byta till torra kläder.
Vi blev bjudna på grillad korv och amerikanska pannkakor.
Guiden Trey Howard stekte amerikanskaplättar, som man fick ringla sirap på (jag kunde dock inte smaka. för de var gjorda på Piimä/surmjölk). Men jag fick ta en bild, och det tackar jag för.
Jag hade vattentäta skor som gjorde att jag klarade mig torrskodd nästan hela vandringen, men så var jag och plumsade i en gång ordentligt....och då gick det in vatten i hålen vid skoremmarna.
Det gick helt bra med lite våta fötter så länge man var igång, men efter att man fått torra strumpor på de uppvärmda fötterna, då ville man inte bli blöt igen.......då var det toppen med plastpåsar.
Innan vi fick promenera ut till bussen så fick vi delta i en sinnesövning, ledd av guiden Ulrika. Vi skulle ställa oss i gräset, mellan björkarna, nere vid vattnet och sluta våra ögon.
Vi skulle stå och blunda och lyssna till vilka ljud vi hörde och sen fokusera på ett.....igången. Vi skulle dofta vilka dofter vi kände och smaka vilka smaker som kom i vår mun och sen se oss omkring och se vart vår blick gick, vad den fastnade vid.
Vi skulle bara vara här och nu, inte i gårdagen eller i morgondagen, utan träna på att vara precis där vi var.
MER SMAK
Och jag fick mersmak för vandringar. I söndags tog Jan och jag en kort vandring med Hugo i Fäboda skogarna, där var det också stilla och vackert.
SÅ TACKSAM
Det mest fantastiska med min rekreationsdag och denna vandring är att MIN FOT HAR KLARAT AV DET, gissa vilken tacksamhet som flödar i mitt hjärta. TACK JESUS.
Min hälsporre har varit nästan helt ok i sommar, endast ibland har jag kännt av den. Men ändå var jag lite nervös hur 12 km skulle gå.
När vi hade gått ca 6 km kände jag av något svagt molande, då blev jag nog orolig hur det skulle gå. Då lade jag in högsta böneväxeln och lämnade foten, situationen och vandringen till den ende jag kunde vända mig till, till Jesus...och Han fixade det.
Under de fyra år som jag kämpat med hälsporre så har jag många gånger fått erbjudandet att ta en långpromenad med någon väninna och få tid att prata och dela livet samtidigt.
Nu kära vänner skall vi tro att jag börjar vara på G igen, och jag kommer säkert föreslå att vi tar en lite längre promenad......kanske en vandring på någon av våra vackra vandringsleder häromkring😉.
Jag håller med om det som guiden sa, att om vi behöver lugn och ro, om vi behöver tanka, då skall vi ta oss ut i skog och natur.....MEN, jag vill tillägga.....TA ÄVEN JESUS MED PÅ VANDRINGEN, för Han är den ende som kan ge den verkliga friden.
Om vi inte tar vår Herre med på vandringen är risken stor att vi börjar tillbe det skapade istället för Skaparen.
DITT ORD ÄR MINA FÖTTERS LYKTA OCH ETT LJUS PÅ MIN STIG (Psaltaren 119:105).
MIN FRID GER JAG ER. JAG GER ER INTE DET SOM VÄRLDEN GER. LÅT INTE ERA HJÄRTAN OROAS OCH TAPPA INTE MODET (Johannesevangeliet 14:27b).
INTE LÅTER HAN DIN FOT VACKLA, INTE SLUMRAR HAN SOM BEVARAR DIG.
HERREN BEVARAR DIG, HERREN ÄR DITT SKYDD PÅ DIN HÖGRA SIDA (Psaltaren 121:3, 5).
DE BYTTE UT GUDS SANNING MOT LÖGNEN OCH DYRKADE OCH TJÄNADE DET SKAPADE ISTÄLLET FÖR SKAPAREN, HAN SOM ÄR VÄLSIGNAD I EVIGHET . AMEN (Romarbrevet 1:25).
UNDER SÅNG OCH DANS SKALL MAN SÄGA "ALLA MINA KÄLLOR HAR JAG I DIG" (Psaltaren 87:7).
Som födelsedagspresent fanns det tre alternativ att välja på. 1. En dag till Härmä Spa. 2. En dag vid Östanlid. 3. En vandring.
Jag har ju det senaste året tillbringat tre veckor vid Härmä på ryggrehabilitering, så det alternativet valde jag genast bort.
Jag har för flera år sedan även fått pröva på en motionsfrämjande vecka vid Östanlid så det valde jag också bort.
Och eftersom jag gillar att vara utomhus så valde jag vandring på UTTERLEDEN. Man kunde välja mellan 6 eller 12 km, jag valde det senare alternativet.
Anki, en annan dagmamma som fyllt 60 år var också med, så jag hade trevligt sällskap hela dagen och vi hade verkligen tid att prata och disskutera om allt mellan himmel och jord.
Natten innan vandringen vaknade jag av att det ösregnade något vansinnigt.
Och vi började även vår vandring i regn. Det blev en blöt vandring, men med rätta kläder och skor på så gick det helt bra. Man fick helt enkelt se noga efter var man satte ner foten och vara försiktig så man inte halkade.
Vi hade guiden Ulrika Fellman som gick sist och såg till att ingen lämnade efter.
Vi följde de väl utmärkta blåa märkena.
Vi vandrade på alla möjliga underlag och vi gick genom höga hallonbuskar och hoppade och balanserade över flera vattendiken.
Här gällde det att ha tungan rätt i munnen, ett steg till vänster och man hamnade ner i ån.
Anki fick vänta på mig, när jag fastnade i hallonsnåren. Som ni ser så var det vantar som gällde för mig. De skyddade både mot kylan på morgonen och mot våta buskar....och var bra att ta tag i de hala träden med när man skulle balansera över här och där.
Och trots att vi p.g.a regnet och halkan fick hålla ögonen mest nere vid fötterna, så fick vi njuta av så mycket vackert.
Och vi träffade på självaste skogstrollet och hans fru.
Porlande vatten är som ljuv musik för öronen.
HERRE, HUR KAN NÅGON UNDGÅ ATT "DU" ÄR SKAPAREN BAKOM ALLT SKAPAT?
Efter 6 km, pausade vi vid Gäddsjön, där fick vi lunch (en god paj med en härligt färgsprakande och god sallad).
Om det hade varit soligt, fint väder skulle vi ha stannat en god stund vid detta vackra ställe. Nu var vi rätt våta (inte av regnet, utan av regnkläder som gjorde att man svettades) så vi stannade inte länge för att inte bli kalla.
Efter 12 km kom vi fram till Sexsjö Campingområde.
Och då skingrade sig molnen och solen började tittade fram lite här och där.
Vid Sexsjön fick vi njuta av varm bastu, ta oss ett dopp och byta till torra kläder.
 |
| För mig räckte det helt bra med bastubad.....men jag hade nog simdräkten med i väskan. |
Vi blev bjudna på grillad korv och amerikanska pannkakor.
 |
| Här inne i grillkåtan njöt vi av sprakande brasa och god grillkorv. |
 |
| Trey Howard. |
Och efter det sköna bastubadet var det dags att dra fram plastpåsarna ur väskan och trä över de torra strumporna, så klarade jag mig torrfotad ända hem.
Jag hade vattentäta skor som gjorde att jag klarade mig torrskodd nästan hela vandringen, men så var jag och plumsade i en gång ordentligt....och då gick det in vatten i hålen vid skoremmarna.
Det gick helt bra med lite våta fötter så länge man var igång, men efter att man fått torra strumpor på de uppvärmda fötterna, då ville man inte bli blöt igen.......då var det toppen med plastpåsar.
Innan vi fick promenera ut till bussen så fick vi delta i en sinnesövning, ledd av guiden Ulrika. Vi skulle ställa oss i gräset, mellan björkarna, nere vid vattnet och sluta våra ögon.
Vi skulle stå och blunda och lyssna till vilka ljud vi hörde och sen fokusera på ett.....igången. Vi skulle dofta vilka dofter vi kände och smaka vilka smaker som kom i vår mun och sen se oss omkring och se vart vår blick gick, vad den fastnade vid.
Vi skulle bara vara här och nu, inte i gårdagen eller i morgondagen, utan träna på att vara precis där vi var.
MER SMAK
Och jag fick mersmak för vandringar. I söndags tog Jan och jag en kort vandring med Hugo i Fäboda skogarna, där var det också stilla och vackert.
SÅ TACKSAM
Det mest fantastiska med min rekreationsdag och denna vandring är att MIN FOT HAR KLARAT AV DET, gissa vilken tacksamhet som flödar i mitt hjärta. TACK JESUS.
Min hälsporre har varit nästan helt ok i sommar, endast ibland har jag kännt av den. Men ändå var jag lite nervös hur 12 km skulle gå.
När vi hade gått ca 6 km kände jag av något svagt molande, då blev jag nog orolig hur det skulle gå. Då lade jag in högsta böneväxeln och lämnade foten, situationen och vandringen till den ende jag kunde vända mig till, till Jesus...och Han fixade det.
 |
| JESUS.....Han som ger mig vad jag behöver, i rätt tid. |
Under de fyra år som jag kämpat med hälsporre så har jag många gånger fått erbjudandet att ta en långpromenad med någon väninna och få tid att prata och dela livet samtidigt.
Nu kära vänner skall vi tro att jag börjar vara på G igen, och jag kommer säkert föreslå att vi tar en lite längre promenad......kanske en vandring på någon av våra vackra vandringsleder häromkring😉.
Jag håller med om det som guiden sa, att om vi behöver lugn och ro, om vi behöver tanka, då skall vi ta oss ut i skog och natur.....MEN, jag vill tillägga.....TA ÄVEN JESUS MED PÅ VANDRINGEN, för Han är den ende som kan ge den verkliga friden.
Om vi inte tar vår Herre med på vandringen är risken stor att vi börjar tillbe det skapade istället för Skaparen.
 |
| Foto: Matilda Wilhelmsson |
DITT ORD ÄR MINA FÖTTERS LYKTA OCH ETT LJUS PÅ MIN STIG (Psaltaren 119:105).
MIN FRID GER JAG ER. JAG GER ER INTE DET SOM VÄRLDEN GER. LÅT INTE ERA HJÄRTAN OROAS OCH TAPPA INTE MODET (Johannesevangeliet 14:27b).
INTE LÅTER HAN DIN FOT VACKLA, INTE SLUMRAR HAN SOM BEVARAR DIG.
HERREN BEVARAR DIG, HERREN ÄR DITT SKYDD PÅ DIN HÖGRA SIDA (Psaltaren 121:3, 5).
DE BYTTE UT GUDS SANNING MOT LÖGNEN OCH DYRKADE OCH TJÄNADE DET SKAPADE ISTÄLLET FÖR SKAPAREN, HAN SOM ÄR VÄLSIGNAD I EVIGHET . AMEN (Romarbrevet 1:25).
UNDER SÅNG OCH DANS SKALL MAN SÄGA "ALLA MINA KÄLLOR HAR JAG I DIG" (Psaltaren 87:7).
Kommentarer
Skicka en kommentar