SISTA DAGEN SOM DAGMAMMA

Så kom den, dagen som jag både fruktat (avskedens dag) och väntat på (semester och lång ledigt). Dagen som började som alla andra arbetsdagar, men som slutade så helt annorlunda.
Men innan jag berättar om den vill jag skriva om våra dagar och sånt vi sysslat med, som ett minne för mig själv och kanske som tips för någon som jobbar med barn.

Så här kommer bilder från förr och nu.

Att låta barnen få skapa har alltid varit viktigt för mig och själv älskar jag att pyssla. Barnen har fått skapa fritt och vad de vill och har de önskat tips har jag gett.
Ibland har de pysslat ganska likadant, som bilden ovan. Andra gånger har de skapat helt olika saker och det har varit så intressant att se hur barnen tänker och funderar kring sina verk. Ibland har jag skrivit ner deras funderingar under skapandet.

Så här har det ofta sett ut i vårt kök när vi haft roligt och pysslat och grejat👍😊.

Och likaså på utsidan har vi skapat.

Vi har också målat och pysslat ute.

Sand och vatten har alltid funnits tillgänglig. Här blåste vi såpbubblor i vattnet...kul.

Och om det bara funnits snö så har vi gjort vårt eget snölandskap runt hela huset, med kojor, garage, tunnlar, utkikstorn, trappor, wc, tv där man kunde se på Bolibompa, rutchkanor, fängelse, racerbana, scen o.s.v. För varje år har barnen fått välja vad vi skall göra och de har ju valt sånt som finns i deras värld, eller i sagorna.

Här har en snökorv tillverkats i röret och nu blir den itusågad.

På hösten brukar vi sila sand och spara i kryddburkar, fin sand, grov sand och stenar, sen har vi haft till vinterns bakverk 👍.

En god snökaka.

Vi har kokat och kryddat rikligt 😉.

Vi har firat högtider, fester och alltmöjligt. Barn finner alltid något som behöver firas.
Tjugondedag Knut har vi klätt av granen och hittat överraskningar, vi har dansat kring granen och sen har vi gjort som i sången bokstavligt kastat ut den.

Vi har firat våren och 1 maj med picknick ute i det gröna och sköna.

Och vi har firat födelsedagar med olika kalasteman.

Det har varit allt från discokalas, mopokalas till teater och gympakalas. Och vårt hus har vi svängt om och piffat till enligt önskemål.
Här har Matilda, vår dotter varit till stor hjälp för hon älskar att hitta på liksom sin mor.....sen är ingen av oss lika inspirerade av att städa efteråt, vilket betytt att vi kunnat leva i lite kalastema i flera dagar.

Diket har varit en favoritlekplats under alla årstider. När det funnits snö har vi jobbat, byggt och lekt. Annars har vi rutchat på den hala kanten, med regnbyxor på i rimfrosten eller regnet har det susat snabbt. Vi har sparkat boll, roliga utmaningar att lyckas hållas nere i diket. Vi har ropat koko i vägtrumman så det ekat långa vägar och vi har rullat oss ner för kanten....så mycket roligt vi haft i detta dik.

Baksidan av vår gårdsplan med snöbacke, fängelse och racerbana, och mycket mer som inte syns.

Det mesta ur lekstugan har fått flytta ut på vintern, in i alla snöhus, butiker m.m.

Och vi har fått fira Finlands 100 årsdag.

Vi har lekt med maten, ja det har vi.
Torsdagar när vi varit på gympan har vi alltid haft korv och makaronidag (snabblagat när vi kommit hem senare än vanligt), en av barnens favoriträtter.

Hugo har varit med och ofta mitt i, som här i utklädningshögen.

När vi haft lite snö har vi åkt med stjärtlappen ner för rutchkanan och långt ut på gården, fungerat bra och varit en favorit.

Vi har pysslat och skapat inne som ute. Snögubbar .

Lucior, tomtar och kronor.

När jag har haft större barn har pysslandet kunnat se ut så här med många detaljer.

Med yngre barn kanske så här, tavlan nedanför. Allt enligt ålder, erfarenhet och intresse.
Här en vacker påsktavla målad med fingerfärg och sen pålimmade fjädrar. Tavlan stod här och förgyllde vår farstu medan den väntade på att tas hem.

Vi har badat och bott i tält...med farliga ormar 😉.

Dagarna i maj i år badade vi ofta i det varma vädret.

Vi har varit ute i ur och skur och lilla vattenburken har alltid varit fylld för vattenlek.

Vår gårdsplan har staket och grindar lite här och där, inte för barnen utan för kaninerna och hunden. Men barnen har gillat dem och genom årens lopp har vi lekt många roliga lekar med dem.
En lek som varit populär är när vi gått från värld till värld...eller land till land. Från fotbollslandet in till leklandet, sen ut via kaninlandet till trafikvärlden o.s.v.

Här en bild på en av grindarna mitt i snöstormen.

Kalla dagar när temperaturen visat -20 och mera har vi varit ute en betydligt kortare stund än vanligt, då har det passat fint att springa kring på gården mellan världar och hålla värmen på det sättet. Sen har vi ju handlat med oss olika saker och grejer i de olika världarna också😉.


Mitt / vårt hem har varit min arbetsplats i snart 12 år. Här har jag trivts, levt och njutit med de små.

SISTA JOBBDAGEN
Den sista jobbdagen 13.6-2018 steg jag upp ensam, Jan var på arbetsresa i Österrike. Jag åt morgonmål, for sen ut med Hugo kl.7.10, hemma igen kl.7.45, och strax före kl.8 var jag på plats ute på gården för att ta emot det första dagbarnet (två av dagbarnen hade ju slutat redan tidigare och fått sommarlov när skolorna slutade). Det andra barnet kom ca en halv timme senare, men sen var ingenting som vanligt längre.

Resten av dagen fick jag kämpa för att hålla uppe något slags sken av att allt ändå var vanligt, fast det inte var det. För barnens skull försökte jag vara vanlig, prata vanligt, skratta vanligt, sjunga vanligt, leka vanligt, läsa saga som vanligt, koka mat som vanligt o.s.v.
Men ni vet när man får den där känslan av en tung, ledsam klump som trycker på bröstet, då är det inte så enkelt och då är det allt annat än vanligt.

Det svåra är att lämna de barn som jag levt så nära i flera år, som jag delat dagarna med, de har ju blivit "mina" barn och mina vänner.

Men jag förlitade mig på bibelordet "Allt förmår jag i honom som ger mig kraft". Och så var det, Jesus gav mig den kraft jag behövde för just den dagen och stunden. Jag fick inte för mycket och inte för litet, utan precis vad jag behövde just då.

Vi körde en helt "vanlig" dag med utelek till kl.10, innelek medan jag fixade lunchen, lunch kl.11, saga kl.11.30, vila kl.12, lek, spel eller pyssel för den som tassade upp med mig efter de vanliga 30 minuters vilan, väckning för den sovande kl.13.30, mellanmål kl.14 och sen utelek tills föräldrarna hämtade kl.16-tiden.

Det sista mellanmålet. Vi hade varit till butiken och valt smaskiga glassar och köpt somriga jordgubbar som vi sen avnjöt ute i solskenet.

AVSKED ÄR SVÅRT
Sen kom avskedets stund och jag har aldrig klarat avsked och gjorde det inte nu heller. 
Både jag och föräldrarna hade förberett barnen på att det kan bli ledsamt. Och som jag skrev i förra inlägget så har jag mina knep, bl.a. att barnen får ett paket, en bok som minne av mig, och den gör att avskedet blir så mycket lättare från deras sida och nyfikenheten att få åka hem och öppna paketet tar över.
Men det blev två känslomässiga avsked och sen rämnade min värld, min dagmammavärld, mitt hjärta som fyller så många barn och nu även dessa. 

Jag tror och vet att någon större har kontrollen när jag själv tappar fotfästet..... det är då som jag blir buren av Fadern själv.

Efter att barnen och deras familjer lämnat vår gårdsplan tog jag Hugo med mig och for ut på långpromenad. Vi promenerade b.l.a till gravgården, där kändes det helt ok att låta tårarna rinna.

När jag kom hem stängde jag av min tjänstetelefon, samlade ihop allt som skulle lämnas in till kansliet och körde sedan iväg med lasten. Vid kansliet finns dygnet runt dagis så där var öppet.

Och kvällen innan hade jag skickat detta meddelande till mina arbetskollegor💗.

DEN VÄRDEFULLASTE GÅVAN 
Av de fyra familjer som jag fått förtroendet att ta hand om det bästa de har fick jag den vackraste tavla man kan få.
De hade använt sig av mitt koncept, sa de.
Jag brukar intervjua barnen inför mors/farsdag. Barnens berättelser på hur deras föräldrar ser ut, vad de tycker om o.s.v. brukar bli härlig läsning på morsdags/farsdags kortet😉.

Mina dagbarn💗 hade alla berättat sin egen version om hur deras dagmamma är, ser ut o.s.v. Föräldrarna hade sedan låtit en konstnärlig själ göra den finaste tavlan över de mest ärliga berättelserna, ur barnamunnar. Breven i sin helhet finns på baksidan av tavlan.

Jag både skrattade och grät över deras underbara formuleringar och svar.

Jag lyfter ner tavlan från väggen och läser ett brev åt gången, minns, känner tacksamhet, saknad och gråter en skvätt. Sen lyfter jag upp tavlan på sin plats igen för att sen ta ner den när jag nästa gång behöver få bearbeta det som varit . Ett steg i taget och denna tavla med dessa fantastiska brev hjälper mig på den nya vägen.

Kvällen efter den sista jobbdagen och efter den långa hundpromenaden tillbringade jag i sängen med att lyssna till uppbyggande lovsångsmusik och med att börja skriva detta inlägg.
Jag somnad sen trött, utpumpad och känslomässigt sliten, MEN medveten om att Herren hade allt i Sin hand, hela mig, alla mina dagbarn och deras familjer nu och någonsin, natten, morgondagen och framtiden.
Något hade nått sitt slut och något annat skulle börja. Jag visste då liksom nu att jag hade gjort rätt beslut och att det skulle bli så bra.

Många är de barn och familjer som jag fått dela glädje och sorg med genom åren. Många minnen finns välbevarade i mitt inre och varje barn har sin bestämda plats i mitt hjärta 😢😊.
Barnen och jag har grejat och fejat, lekt, dansat, sjungit, experimenterat, pysslat, bakat, festat, gympat och haft roligt tillsammans.
Naturligtvis har vi grälat och varit osams också, och fått reda ut det ena och det andra. Och vi har följt linjen inte bara säga förlåt utan även göra förlåt....man kan kramas, sitta nära, hålla handen, bygga upp igen om man ex.haft sönder något och man kan fråga hur den andra känner och mår.

Vår dörr är alltid öppen för alla mina dagbarn, något jag alltid påminnt dem speciellt mycket om de sista dagarna.

Jag har genom åren också fått ta hand om flera barn med special behov och det har varit och är en riktig hjärtesak för mig, kanske något som kommer att påverka vad jag väljer att göra framöver, vi får se.

Jag skulle kunna skriva hundra sidor om känslor och minnen och mitt varma tack men jag föredrar att göra det öga mot öga, eller hjärta mot hjärta som jag brukar säga.
Så jag avslutar mitt jobb som familjedagvårdare (som det egentligen heter) /dagmamma (som jag har kännt mig, en extra mamma på dagtid) med följande ord: TACK för att jag fått förtroendet att ta hand om era guldklimpar genom åren. FÖRLÅT för de gånger jag inte räckt till och GUD VÄLSIGNE ER ALLA.

VÅR DÖRR ÄR ALLTID ÖPPEN FÖR ER ALLA 👍😊💗....liten som stor.


EN NY DAG BÖRJADE
Jag vaknade sen upp till en ny ljus, varm och vacker dag...och mitt hjärta kändes lättare och jag visste att det skulle bli en bra dag, även om den skulle vara tyngre än vanligt.

Alla avsked jag fått ta genom mitt jobb har tagit mig två till tre dagar att resa mig från. Jag vet att det är den tiden som behövs. Första kvällen är tyngst, sen lättar det sakta men säkert och efter ett par dagar börjar jag kunna njuta av semestern och kan börja se ljust på det som varit och på det som ska komma.
Sen rullar livet på igen och visst kan det röra mig till tårar ibland när någon nämner "mina barn" och det vi hade tillsamman. Men livet går vidare för oss alla.

Livet var nu på spåret igen.
Jag åt morgonmål ute i trädgårdsgungan, innan det blev dags för hundpromenad och sen ett tandläkarbesök. Jepp jag hade bokat in det, tyckte att det passade fint en sådan där dag som "dagen efter".

Jag hade meddelat dagmammorna att vi har en lekbåt, en rutchkana, ett utelekkök, en gungbräda, två stora leklådor plus en massa småsaker och grejer som bortskänkes, de som är intresserade får höra av sig. Och redan på torsdagkväll kom tre släpkärror för att hämta upp allt.

Malin med sin dotter var en av dem som kom och hämtade grejer 👍😊💗.

Så gott som allt som fanns i vår lekpark så har Jan genom åren byggt till våra egna barn, så sakerna hade en hel del år på nacken.
Av de stora sakerna så var så gott som alla väl använda och i stort behov av renovering. Så om ingen skulle ha velat ha dessa renoveringsobjekt så skulle vi ha kört dem raka vägen till Ekorosk.
Det blev ovanligt tomt i vår "lekpark", men jag var oerhört glad att någon ville ha allt.

Jag fotografierade några sista bilder av vår lekpark innan de kom för att tömma den.

Jag lade mig att sova lättare till mods på torsdagkväll.
Fredagmorgon påbörjade jag sorteringen av alla utegrejer, som ännu fanns kvar. Och tog sen en välbehövlig paus mitt i.

På fredag fick vi också leverera fotbollsmålen till ett födelsedagsbarn i Sandsund.

Jag har skänkt bort massor med saker och grejer. Men bra saker som är helt fina, rena och hela kommer jag att sälja på loppis och har även sålt lite redan. Så om du finns som är intresserad så hör gärna av dig.


ALLA BEHÖVER FÅ LÄTTA SITT HJÄRTA
Fredageftermiddag fick jag frågan att hänga med ut på kafe med bästa Lillemor. Och naturligtvis ville jag det, det kunde inte komma mera lägligt. Att få lätta hjärtat, skratta och gråta tillsammans med dem som förstår, det är så skönt.

STORT PROJEKT
Så fredagkväll hade jag fått ny energi och tog tag i det projekt som jag ev hade tänkt ta tag i först till hösten. Jag städade ur vårt sovrum/lekrum. I över 10 år har vår säng stått mitt i lekrummet, eller så kan man säga leksakerna och lekhörnorna har fått vara en del av vårt sovrum. Något som fungerat helt bra.
Men nu var det dags att tömma ut....alla leksaker (nästan).

Det blev stor förändring. Vårt sovrum är ju något som i framtiden kommer att bli renoverat, kanske få taket målat, nya tapeter, nytt golv och dörren till köket skall ev. täckas över. Också drömmer ju även denna fru om en ny säng med tillhörande nattduksbord 😉, men vi har ingen brådska utan tar ett steg i taget.

Kokvrån som funnits på Jan`s sida av sängen.

Och lekhyllan som funnits på min sida av sängen.

Och alla saker som bott/bor under vår säng. Här hade jag dragit ut alla, sista gången jag storstädade.

Och byrån som innehållit, ja den innehåller fortfarande alla spel och pussel.

Sen har vi ju också leksaker i de övriga rummen och skåpen, men jag städar lite i taget så jag hinner med.

Kojkuddarna fick en väninna som har små barn 👍.

Bilarna har fått ha sitt garage under trappan, nu har de åkt ut i lekstugan.

Och på följande bild syns även vår bokhylla och resesängarna som haft sin plats framför vårt klädskåp, vilket gjort att vi sällan använt det, kläderna har liksom väldigt sällan orkat ända in.....men bra har det gått ändå👍. DET ÄR JU INTE HUR MAN HAR DET, UTAN HUR MAN TAR DET.

Stora blåa påsen är "dockpåsen" med dockor, kläder och tillbehör.

Allt har haft sin plats och bra har det gått...MEN, nu är det en ny tid och ni förstår att det innebär stora förändringar i vårt hus/hem.

Så här såg det ut FÖRE i vårt sovrum.

Sakerna under sängen får bo kvar ännu ett tag.
Men så här ser det ut NU i vårt sovrum som är pågång, rummet som nog skall få en hel del rosa inslag 😉.

Och dörren som skall övertäckas eller tas bort...vi får se.

SPARA ELLER SLÄNGA
Leksakssorteringen på utsidan fortsatte på lördag.
Det som fick åka in i lilla blå lekbåten det sparar vi. Resten åkte till b.l.a metallinsamlingen, massor av plastgrejer till Ekorosk, trä i vedkorgen, en del saker till villan och en hel del skänkte jag ännu bort.

Sen blev det paus i sorteringen för då fick vi åka iväg och fira ett fadderbarn som blivit färdig bilmekaniker. Det var en glädjens dag som vi fick fira ute vid deras villa.

När vi kom hem fortsatte firandet med mamma, pappa och syster Maria som hade varit hundvakt. Vi grillade gott och vi systrar utbytte försenade presenter med varann.
Jag fick ett guldpaket som innehöll två böcker som jag är så tacksamma för.

Söndag innehöll ännu mera firande. Två av barnens kusiner blev firade denna dag, en konfirmand och en ny utexaminerad el och automationsmontör.
Jan och jag åkte till själva konfirmationen. Barnen (och Hugo) kom till själva festen. Matilda hade ju varit på ungdomsläger ute vid Svedja så Mattias hade hämtade henne kl.12. Sen kom de när alla var klara 😉.

Vädret var toppen och vi firade i den vackraste av miljöer, ute på landet.

Sen åkte vi vidare till en annan kommun och en annan fest, tre pojkar som firades, en tre-åring, en sju-åring och en blivande femton-åring.
Där fick vi äta mera gott och umgås ute i det vackra vädret.

NY VECKA
Sen började en ny vecka i måndags och känslor och humör var tillbaka till det normala. Då insåg jag när liksom hjärnan började fungera normalt igen att om en vecka far Matilda på konfirmationsläger och vi har fortfarande inte haft tid att leta konfirmationsklänning.
Vi tog först den obligatoriska loppisrundan för att kolla in om där fanns någon fin klänning som någon använt typ en gång, men vi hade ingen sådan tur denna gång.
Så vi åkte hem igen och beställde hem fyra klänningar via nätet och hoppas på att åtminnstone en passar när de väl anländer.


NY TID
Min /vår nya tid har börjat och jag väljer att ta ett steg i taget. 
När inget är säkert är allting möjligt så stod det på ett vykort som jag köpte nyligen, och det är så sant.

Jag har gjort mitt val att sluta som dagmamma och det både är och känns helt rätt. Nu är det Herren som får leda mig dit Han vill. 
Han är min starkhet och min lovsång, som det står i bibeln och Han kommer att leda mig rätt.

Vi är två dagmammor som slutar nu i sommar och vi blev så överraskade, och glada, när vi blev avtackade på senaste personalmöte.

När vi sätter Gud på första plats så faller allt annat också på rätt plats.

Jag har min familj, min älskade man och våra barn som också kommer att få känna på denna nya tid, både på gott (alla kläder och grejer och prylar lär bli oppredda och få mera plats i våra skåp) och ont (ingen som har kokat god kycklingsoppa och pannkaka med sylt och grädde på fredagarna 😉, jo kanske ibland). 

Nu börjar jag njuta av semestern, villaliv och familjetid och framför allt vitid, det gör vi alltid när det är sommar och ledigt. Och kanske kan dessa förändringens vindar som hoppeligen skall föra med sig ett mera organiserat lite mera välstädat hem också göra att vi har mera tid för annat....och för varandra😊.

Han som jag älskar, han som gör mitt liv så mycket roligare.....och de övriga i familjen som inte vill vara med på bild.....here we go.

Min Kärlek. 

OCH ETT STORT TACK TILL JESUS SOM LETT MIG I MITT JOBB VARJE DAG, UTAN HONOM HADE DET INTE VARIT VAD DET VARIT. 
HAN HAR GETT MIG DET JAG BEHÖVT FÖR VARJE NY DAG, JA HAN HAR GETT MIG ÄNNU MERA ÄN VAD JAG BETT OM. DET ÄR HAN SOM VARIT DRIVKRAFTEN OCH FYLLT MIG MED KRAFT, GLÄDJE, FRID, SKRATT, TÅLAMOD OCH INSPIRATION OCH IDEER.............OCH DET GÖR HAN FORTFARANDE. 

JAG VET VILKA TANKAR JAG HAR FÖR ER, SÄGER HERREN, NÄMLIGEN FRIDENS TANKAR OCH INTE OFÄRDENS FÖR ATT GE ER EN FRAMTID OCH ETT HOPP. NI SKA KALLA PÅ MIG OCH KOMMA OCH BE TILL MIG, OCH JAG SKA HÖRA ER. NI SKA SÖKA MIG, OCH NI SKA OCKSÅ FINNA MIG OM NI SÖKER MIG AV HELA ERT HJÄRTA (Jeremia 29:11-13).

SE JAG GÖR NÅGOT NYTT. REDAN NU VISAR DET SIG. (Jesaja 43:19a).

BE, OCH NI SKA FÅ. SÖK, OCH NI SKA FINNA. BULTA, OCH DÖRREN SKA ÖPPNAS FÖR ER. FÖR VAR OCH EN SOM BER, HAN FÅR, OCH DEN SOM SÖKER, HAN FINNER, OCH FÖR DEN SOM BULTAR SKA DÖRREN ÖPPNAS (Matteusevangeliet 7: 7-8).

ALLT FÖRMÅR JAG I HONOM SOM GER MIG KRAFT (Filipperbrevet 4:13).