LUCKA 15 2025

EN TILLBAKABLICK TILL OKTOBER Den 3-4 oktober tillbringade jag och många andra kvinnor ett dygn ute vid Pörkenäs lägergård på Kvinnoweekend.


Att få umgås med kristna systrar, att få dela livet och det som bär oss, Ljuset självt, Jesus, det gör gott, för ande, själ och kropp.

Vi åt mest hela tiden (kändes det som) både gott och mycket. Här var det frukost.


Och här var det lunch.


Och mina cupcakes.


På lördag eftermiddag blev det en skön promenad i det vackra höstvädret. 


Vi gick ner till havet. 


Och denna bild, med sol i ögonen, är typ den enda jag har av mig själv från helgen.


Vi gick genom skogen till Merilä.


Och sen tillbaka längs vägen.


Det var otroligt vackert.


Och att få dela helgen med goda vänner, även bönevänner gjorde helgen än mera perfekt. 


Vi sov i ett stort rum, vanligtvis brukar vi välja ett litet rum när vi sover vid Pörkenäs.


När det var paus chillade vi på rummet en stund.

Under dygnet fick vi andlig mat av Liselotte Andersson från Sverige. 


Hon talade om LIV I GEMENSKAP, vår längtan, våra sår, vårt behov av vägledning. 

Vi avslutade på lördagkväll med nattvard.

Att få gå upp till nattvardsbordet och ta emot brödet och vinet, få förlåtelse, ny kraft och frid och sen få gå ner igen som en ny människa ...det är liv av och med Jesus. För han ger nytt liv in i våra liv. Han tvättar rent, han helar, han upprättar, han tröstar, han bär och han vägleder oss på rätta vägar. 


JAG ÄR VÄGEN, SANNINGEN OCH LIVET. INGEN KOMMER TILL FADERN UTOM GENOM MIG (Johannesevangeliet 14:6).

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

LUCKA 5 2025

Bild
ETT HUS, VÅRT HEM Vårt hem, vårt gröna lilla hus en kväll en annan vinter när det fanns snö. Röken vällde ur skorstenen när Jan eldade i kakelugnen, den som ger oss mys samt extra värme vid kyla. Vårt hus är byggt 1931-1933 av Jans mormor Elsas föräldrar (Alfred och Hilda Timren). 1 juli 1933 flyttade de in.  De hade tre döttrar (Sylvi, Ethel och Elsa). Elsa som var Jans mormor ärvde huset. Hon och hennes man Bernt fick även de tre flickor (Benita, Helena och Gerd). Och Benita är min kära svärmor. Det är ett stockhus som gör att det knäpper mysigt i väggarna när det är kallt. I sovrummet har vi tagit fram stockväggar.  Och även lite i hallen. Huset är ca 120 kvadrat. Vi har allt vi behöver och mer där till, men ändå har jag ofta både saknat och drömt om flera rum (men inte nu längre). Rummen i ett hus har ju en tendens att samla på sig saker och allt ska underhållas och städas. Alla som känner mig vet att städning inte är min favoritsysselsättning, men ibland, med bra musik så...
Läs mer

FAVORITFÄRG

Bild
Har du någongång slagits av tanken "Tänk att jag kan se...alla vackra färger, som Gud har skapat? Den tanken slog mig idag. Vilken är din favoritfärg? Vi har t.o.m. en hel vägg i vardagsrummet som är rosa. Min favoritfärg är rosa . Om jag får leva till 80+, så kommer jag troligtvis att gå runt med rosa kläder ännu då. Förrutom många kläder, så är min dator, mitt telefonskal, min plånbok m.m rosa. Mitt senaste rosa inköp är ett par vinterskor, som jag inhandlade på höstlovet. Jag har alltid sett veckans alla dagar i färger (en psykolog skulle säkert kunna förklara varför vissa människor gör så). OCH LÖRDAG ÄR ROSA . Lördag var ju den absolut bästa dagen som barn...med sovmorgon och godisdag. Och det är ju två livsingredienser som jag fortfarande gillar, liksom jag gillar rosa. Godisdag kör jag med ännu, men sovmorgnar har det blivit sämre av sedan vi blev hundägare...smile. Det här att kunna se, kunna njuta av färger, former, vackra landskap som susar förbi...
Läs mer

VÅR MALTIPOO HUNDVALP HUGO

Bild
Här kommer ett LÅNGT inlägg,  till alla er som undrar hur det går för vår lilla Hugo , och hur vi klarar av det....smile. Hugo är nog en gåva från Gud, en liten trogen vän som kom in i vår familj (20.7-2015) när det passade oss som bäst, och när vi behövde honom som mest. Han är nu 10 mån gammal. Han är SÅÅÅ GOSIG och MYSIG.....VÅR LILLA SOLSTRÅLE. En av Hugos favorit platser. Detta inlägg började jag att skriva på jullovet. Och jag tycks aldrig få det klart. Alltid följande gång när jag skall skriva vidare, så har hela situationen förrändrats och jag får radera och skriva nytt. Men om jag lyckas att få det klart nu, så får jag säga att det här är dagens information angående Hugo, om en vecka kan det vara något helt annat. Jag har även försökt få de perfekta bilderna av Hugo, för att ni skulle få se hur han ser ut, på riktigt...smile, för oftast så är det enda som syns en svart lurvig boll. Men hur jag än försökt, så går det inte att få den riktiga Hugo på bil...
Läs mer