STORM 2025

DET STORMAR PÅ FLERA SÄTT  I dag stormar det både på utsidan och insidan i denna mamma.

 
Mammahjärtat kämpar med stormen som väller upp när ungdomarna (vilka jag kanske borde börja benämna "de unga vuxna" istället) sakta men säkert börjar återvända till sina hem, sina jobb, sina länder och sitt liv där. Saknaden är så stor och svår att ta in varje gång, trots att allt är som det ska. Livets gång.

Mattias och Amanda får vi ännu ha här i landet till den 1 januari. Men idag har vi fått skjutsa till två olika tåg. Mikael och Amanda åkte med tåget från Kokkola. 


Att krama om dem och veta att vi troligtvis syns först till sommaren, ja det känns.


Sen åkte Matilda, och två kompisar, några timmar senare med tåg från Bennäs (som numera heter Jakobstad- Pedersöre tågstation). På vägen dit möttes vi av ett omkullvält träd rakt över vägen, så vi behövde ta en annan väg. Och strax innan vi kom dit blev det strömavbrott.


Men precis när tåget rullade in slogs strömmen på igen. Så jag fick en något ljusare bild av tjejerna också.


Att krama om Matilda och även här veta att vi troligtvis ses först till sommaren, kändes/känns. Även hennes vänner fick kram av mig. De ska nu allihopa till Kristiansand, men övernattar först i Helsingfors.

När Jan och jag kom hem fick jag börja ställa mig (mentalt, för att sadla om från ledighet och nu också saknad, till jobb) inför nattskiftet. 

Just hade vi ett kort strömavbrott även här. Det kan bli en annlorlunda natt på jobbet inatt. 

JESUS NU BER VI OM DITT BESKYDD PÅ RESAN FÖR DEM ALLA, ATT DE KOMMER TRYGGT FRAM DIT DE SKA. 

HAN VAKNADE OCH TALADE STRÄNGT TILL VINDEN OCH SADE TILL SJÖN: "TIG! VAR TYST"! DÅ LADE SIG VINDEN OCH DET BLEV ALLDELES STILLA. (Markusevangeliet 4: 39-40).

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

LUCKA 5 2025

Bild
ETT HUS, VÅRT HEM Vårt hem, vårt gröna lilla hus en kväll en annan vinter när det fanns snö. Röken vällde ur skorstenen när Jan eldade i kakelugnen, den som ger oss mys samt extra värme vid kyla. Vårt hus är byggt 1931-1933 av Jans mormor Elsas föräldrar (Alfred och Hilda Timren). 1 juli 1933 flyttade de in.  De hade tre döttrar (Sylvi, Ethel och Elsa). Elsa som var Jans mormor ärvde huset. Hon och hennes man Bernt fick även de tre flickor (Benita, Helena och Gerd). Och Benita är min kära svärmor. Det är ett stockhus som gör att det knäpper mysigt i väggarna när det är kallt. I sovrummet har vi tagit fram stockväggar.  Och även lite i hallen. Huset är ca 120 kvadrat. Vi har allt vi behöver och mer där till, men ändå har jag ofta både saknat och drömt om flera rum (men inte nu längre). Rummen i ett hus har ju en tendens att samla på sig saker och allt ska underhållas och städas. Alla som känner mig vet att städning inte är min favoritsysselsättning, men ibland, med bra musik så...
Läs mer

FAVORITFÄRG

Bild
Har du någongång slagits av tanken "Tänk att jag kan se...alla vackra färger, som Gud har skapat? Den tanken slog mig idag. Vilken är din favoritfärg? Vi har t.o.m. en hel vägg i vardagsrummet som är rosa. Min favoritfärg är rosa . Om jag får leva till 80+, så kommer jag troligtvis att gå runt med rosa kläder ännu då. Förrutom många kläder, så är min dator, mitt telefonskal, min plånbok m.m rosa. Mitt senaste rosa inköp är ett par vinterskor, som jag inhandlade på höstlovet. Jag har alltid sett veckans alla dagar i färger (en psykolog skulle säkert kunna förklara varför vissa människor gör så). OCH LÖRDAG ÄR ROSA . Lördag var ju den absolut bästa dagen som barn...med sovmorgon och godisdag. Och det är ju två livsingredienser som jag fortfarande gillar, liksom jag gillar rosa. Godisdag kör jag med ännu, men sovmorgnar har det blivit sämre av sedan vi blev hundägare...smile. Det här att kunna se, kunna njuta av färger, former, vackra landskap som susar förbi...
Läs mer

VÅR MALTIPOO HUNDVALP HUGO

Bild
Här kommer ett LÅNGT inlägg,  till alla er som undrar hur det går för vår lilla Hugo , och hur vi klarar av det....smile. Hugo är nog en gåva från Gud, en liten trogen vän som kom in i vår familj (20.7-2015) när det passade oss som bäst, och när vi behövde honom som mest. Han är nu 10 mån gammal. Han är SÅÅÅ GOSIG och MYSIG.....VÅR LILLA SOLSTRÅLE. En av Hugos favorit platser. Detta inlägg började jag att skriva på jullovet. Och jag tycks aldrig få det klart. Alltid följande gång när jag skall skriva vidare, så har hela situationen förrändrats och jag får radera och skriva nytt. Men om jag lyckas att få det klart nu, så får jag säga att det här är dagens information angående Hugo, om en vecka kan det vara något helt annat. Jag har även försökt få de perfekta bilderna av Hugo, för att ni skulle få se hur han ser ut, på riktigt...smile, för oftast så är det enda som syns en svart lurvig boll. Men hur jag än försökt, så går det inte att få den riktiga Hugo på bil...
Läs mer