Vandra NÄRA marken

Vi människor är bara människor, med våra fel och brister....och vårt gnäll. Kommer du på, vad du gnällt över senast?...eller kanske du är en sådan som alltid är nöjd och aldrig gnäller, som alltid ser det positiva i precis varje situation......inte jag, tyvärr (fast jag försöker). Det är GRÅTT,  smutsigt, skräpigt och dammigt.... MEN, det är vår. KOMMENTARER OM VÅREN. Följande kommentarer har jag hört den senaste tiden, och ett av dem står jag själv för. - Men nog är det kallt.  (fast....det är ju äntligen vår och det går mot ljusa tider. Vi får vara glada över att vi inte är mitt i kalla vintern med flera månader kvar till våren). - Usch, vad det blåser (utan blåsten får vi väl inga varma sommarvindar heller). - Men nog är det dammigt nu (naturligtvis, det är ju vår. Så som vi grusat trottoarer och vägar för att inte halka på vintern, så klart att det finns en hel del att sopa bort). - Vad det regnar (regn behövs för att spola bort allt damm och för att natu...

Denna vecka har vår älskade Matilda blivit 13 år.  Nu har vi tre tonåringar i huset och jag fattar inte vart åren runnit iväg. Jag har svårt att förstå att det redan gått 13 år sedan vi fick denna glada, busiga, efterlängtade dotter och lillasyster. FÖRÄNDRING. Det senaste året har vi märkt att hon håller på att bli en stor dam, på många olika sätt. Intressena har förändrats och även drömmarna...smile. Just nu drömmer och önskar hon att vi skall resa till LA eller New York, hon lär få drömma lääääänge. Hon gillar fart, spänning och utmaningar. Läxorna sköter hon helt själv (vi behöver inte påminna henne mera) och har hon prov behöver vi knappt förhöra henne (men vi gör det ändå). Engelskan är något som hon blivit väldigt intresserad av, hon ser på engelska program, intervjuer och hon skriver mycket på engelska. Dansen (hon är med i en dansgrupp) är något hon verkligen gillar. Hon övar ofta här hemma, i alla rum och överallt. Kläd intresset har vaknat. ...

En dag när Hugo och jag var på promenad (på sportlovet) såg vi detta. Två rullstolar, som stod parkerad mitt i skogen i en snödriva. Man funderar kanske, men vart har de tagit vägen? Eftersom jag visste att det gick ett skidspår två meter bredvid, så behövde jag inte fundera. Men det fanns andra saker som jag började fundera på, när jag " såg " dem. För jag såg dessa män, när de kom susande ner för en hög backe, på skidor. De satt liksom på en stol ovanpå skidorna, de balanserade upp allt och styrde allt.....kanske med hjälp av stavarna, jag vet inte hur...men vau, säger jag. Jag vet inget om dessa män, vad de fått/får gå igenom i sitt liv. Men jag gissar mig till, ja, jag tror att de har "rätt inställning"  till väldigt mycket. För mig såg det helt omöjligt ut att skida utan ben som fungerar (normalt), men för dem var det ingen omöjlighet. DE LÄRDE MIG DÄR OCH DÅ, GE INTE UPP, DET KAN SE OMÖJLIGT UT, MEN DET ÄR INTE OMÖJLIGT. Det mesta kan vi klara av här i...

Här kommer ett LÅNGT inlägg,  till alla er som undrar hur det går för vår lilla Hugo , och hur vi klarar av det....smile. Hugo är nog en gåva från Gud, en liten trogen vän som kom in i vår familj (20.7-2015) när det passade oss som bäst, och när vi behövde honom som mest. Han är nu 10 mån gammal. Han är SÅÅÅ GOSIG och MYSIG.....VÅR LILLA SOLSTRÅLE. En av Hugos favorit platser. Detta inlägg började jag att skriva på jullovet. Och jag tycks aldrig få det klart. Alltid följande gång när jag skall skriva vidare, så har hela situationen förrändrats och jag får radera och skriva nytt. Men om jag lyckas att få det klart nu, så får jag säga att det här är dagens information angående Hugo, om en vecka kan det vara något helt annat. Jag har även försökt få de perfekta bilderna av Hugo, för att ni skulle få se hur han ser ut, på riktigt...smile, för oftast så är det enda som syns en svart lurvig boll. Men hur jag än försökt, så går det inte att få den riktiga Hugo på bil...