FIRAT VALBORG I STOCKHOLM
Jag, min syster Ulrica, mamma och pappa har varit till Stockholm, men inte för att fira Sveriges kung som hade sitt 70- års kalas på Valborgsmässoaftonen, utan FÖR ATT FIRA MARIA (vår äldsta syster) SOM HADE SITT 50-ÅRS KALAS OCKSÅ PÅ VALBORGSMÄSSOAFTONEN.
FREDAG.
Vi åkte iväg på fredag em, och vi åkte med det minsta (så kändes det åtminnstone) plan man kan åka med. Det hoppade, skummpade och durrade, så det gick inte att prata. Resan tog dock endast 1h och 20 min så jag fördrev tiden med öronproppar i öronen och njöt av utsikten.
Vi blev även serverad te, det passade fint med en kopp te i allsköns "ro".
FRAMME I SVERIGE.
Vi anlände till Arlanda 16.50, och där stod en taxichaufför och väntade på oss, med pappas namn på sin skylt, så lyxigt hade Maria ordnat det för oss. Vi njöt av sightseeingen medan vi körde till hotellet där mamma och pappa skulle bo. Maria var på plats och väntade på oss där.
Vi tre systrar åkte sen vidare med tåg och buss (sen snabbt in i en matbutik och handla lite) sen vidare med ännu en buss tills vi kom till Marias. Då var klockan nästan 21...och så gott som godnatt för mig.
Det var bara början på Stockholmskarusellen......under de närmsta dagarna så skulle vi komma att åka tåg, buss, tunnelbana, buss, tåg, buss o.s.v. Insåg att vi lever ett väldigt lugnt liv här jämfört med de som bor i Stockholm, som skall ta sig fram med den lokala trafiken......man bör ha god tid på sig och låååångt tålamod och rågbröd i väskan.
Ulrica konstaterade att nog är det enkelt när hon skall och handla, jämfört med här: då sätter jag mig bara i bilen och kör till Murick, punkt slut.
LÖRDAG/FESTEN.
Maria hade sin fest vid församlingen Arken.
Vi hjälptes åt att ställa till och fixa maten inför festen. Mamma och pappa gjorde b.l.a salladerna.
Jag hade lovat att göra grisytterfilen, det behövdes tre olika versioner, p.g.a. dieter. Det lyckades riktigt bra.
En av våra kusiner, som bor i Stockholm, hade ordnat alla de vackra dekorationerna, och många andra av Marias vänner hjälpte till på ett eller annat sätt (någon gjorde tårtorna, en annan hade bakat allt småbröd o.s.v.).
Det blev en fin och trevlig fest.
Maria hade undanbett sig program, det stod tydligt på inbjudningskortet: inget spex (där sa hon att hon hade tänkte speciellt på mig...smile) eller tal.
Maria hade själv ordnat med ett "par" som underhöll oss mellan varven med allt från lovsånger till kaffevisan.
Mamma sa innan festen, att skulle vi ha fått ha program så skulle vi ha sjungit "Du vet väl om att du är värdefull" till Maria. Jag gick och förhandlade med Maria och det godkändes. Så vi framförde den vackra sången och orden fick tala för sig (eftersom vi inte fick hålla något tal...fiffigt va).
Under festens gång fick vi även ge önskesånger till musikanterna. Pappa valde De komma från öst och väst.
Och Ulrica kom på att vi kunde sjunga Huvud, axlar, knä och tå, knä och tå. Jag gick och frågade lov av Maria, eftersom det var ju lite mera mot spexhållet, men det godkändes. Hon som sjöng ville ha mig med, så vi sjöng och visade rörelserna tillsammans...det blev en fin och rolig pausgymnastik för alla.
Efteråt kom en av Marias vänninor och frågade: om jag eventuellt jobbar med barn?......smile. Det visade sig att även hon var i samma bransch.
FLICKHEM I NEPAL.
Maria hade undanbett sig gåvor, men hade en sparbössa för ett flickhem i Nepal, som är precis i startgroparna med byggandet.
En missionsansvarig från Arken, var på plats och kunde berätta för oss vad som är pågång där... just nu.
Flickhemmet blir för fattiga och utsatta flickor samt för flickor som riskerar att hamna i prostitution eller bli sålda som sexslavar.
När den trevliga, roliga och glada (oj vad vi skrattade vid vårt bord) festen var slut städade vi undan och släpade oss till bussen med händerna fulla av väskor och grejer. Någon hade skoskav och en annan huvudvärk efter allt firande. Vi (jag och Ulrica) störtade i säng, men det tog ändå länge innan vi lyckades somna.
SÖNDAG I KUNGSTRÄDGÅRDEN.
Söndagen hade vi som program att åka in till centrala Stockholm, äta något gott och se på de rosa blommande körsbärsträden i Kungsträdgården.
Efter allt körande med buss, tåg, tunnelbana o.s.v. och efter letandet efter en speciell restaurang som aldrig hittades så slutade det med att fyra av oss i vår trötthet och hunger intog vår lunch på första bästa Mc Donalds. Den fjärde intog mos och fisk på ett annat ställe....men avslutade med kaffe och glass vid Mc Donalds.
Därefter åkte vi vidare till Kungsträdgården. Vi njöt av de vackra träden, som man kunde vandra under (alltså under trädkronorna) och vi intog kaffe/te/saft på ett cafe alldeles intill. Därefter började vi resan tillbaka till Marias, och sen hade den dagen gått.
Den kvällen låg vi och pratade långt inpå natten. Det kändes både skönt att få åka hem till ordning och reda (smile) följande dag, men tråkigt att skiljas åt och behöva lämna Maria där (men, hon bor ju faktiskt där).
Det är ju så sällan vi systrar träffas och bor så här under samma tak.
MÅNDAG OCH HEMFÄRD.
Måndagmorgon blev en skön och härlig sista sovmorgon. För sovmorgnar det han vi med varje morgon. Lugna sköna morgonmål (ibland i sängen) och ingen stress eller kö till duschen (för om Ulrica och jag är vana att vakna där efter kl.sex så är det ju bara efter kl.5 i Sverige, då hade Maria ingen brådska att stiga upp ännu).
När vi var klara med morgonbestyren satte vi kurs mot hotellet där mamma och pappa bodde (vilket de varit väldigt nöjda med).
Vi stannade där i ca 1h, innan taxin kom, som skulle föra oss till flygplatsen. Vi satt en stund där ute och njöt av det varma vädret och de vackra blommorna, innan det blev kramkalas och hejdå.
TUNNELN.
Nära Marias finns en gångtunnel som vi passerade varje dag. Det ekade väldigt bra där, något som Ulrica kom på...så varje gång vi gick igenom där, sjöng hon: Teo te`e`e `eo. Ja, Maria fick stå ut med ett som annat när hon hade sina knasiga systrar på besök.
DRÖMMEN.
En rolig sak som jag bara måste berätta, är Ulricas dröm. Hon drömde en natt att när hon kom hem från denna resa och skulle gå in i badrummet så var hela golvet fullt av vatten. Det var wc-stolen som hade svämmat över. Barnen hade varit framme och fyllt den med lite av varje. Så det första hon fick göra, vid hemkomsten var att börja fiska upp leksaker, legobitar och strumpor ur wc-stolen.
Kan tillägga att Ulricas yngsta är 13 år, så varifrån den drömmen kom? Men det blir väl så här spännande när lugna "hemmamammor" är ute på galej.
MINNESLAPPAR.
Vi efterlämnade en hel del lappar med goda råd för en 50-åring. Lapparna gömde vi lite här och där i lägenheten (i skylskåpet, bland tallrikarna, i sängen, i duschen o.s.v.)
HEMMA IGEN.
Det var härliga, goda dagar i stockholm med nära och kära.
Men nog var det lugnt och skönt att få komma hem igen....hem till den vanliga vardagen, som jag inte skulle uppskatta så mycket som jag gör ifall jag inte skulle pröva på lite annat ibland.
Sen tog det två dygn innan mitt huvud kändes normalt igen. Det kluckade i örat och var allmänt konstigt efter flygningen och efter trycket av att ha åkt upp och ner under jorden i rulltrappor...jag är känslig för tryckskillnader.
Och jag har varit helt slut efteråt, efter korta nätter, annorlunda dagar, många människor, rusande hit och dit för att hinna med bussen, tåget, tunnelbana, annorlunda mattider och annorlunda mat och surrande, durrande flygplan....MEN, jag skulle nog göra om det igen.
För om våra föräldrar som fyller 80 snart (en i år och en i nästa år) klarade av det, (de åkte dessutom flera gånger själva med buss, tåg och buss) så må ju vi två yngre systrar (som ju är någonting på 40...ännu) också klara av det.
BRA MED OMVÄXLING.
Det är bra med omväxling, ibland. Det visste Gud när Han gav oss ex. fyra årstider med varierande väder, varierande landskap och inte en enda människa som är helt lik en annan på vår jord. o.s.v.
Jag tror att vi skall unna oss lite omväxling nu som då, så länge vi lever och kan. Det behöver ju inte betyda att man reser någonstans, det kan vara att man bara......byter grillkorvssort en solig dag eller cyklar till jobbet istället för att ta bilen.
(Grillkorv byter jag aldrig och cyklar till jobbet lär jag inte börja med så länge jag jobbar här hemma...det skulle se bra ut...smile. Så det var dåliga tips, för mig...men kanske inte för dig).
VAR DAG ÄR EN SÄLLSAM GÅVA EN SKIMRANDE MÖJLIGHET.
PSALTAREN 118:24
Detta är dagen som Herren har gjort, låtom oss fröjdas och vara glada.
PSALTAREN 139:5
Du omsluter mig på alla sidor och du håller mig i din hand.
ROMARBREVET 11:36
Ty av honom och genom honom och till honom är allting. Hans är härligheten i evighet, amen.
JOHANNESEVANGELIET 15:16
Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut i världen och bära frukt, frukt som består, och då skall Fadern ge er vad ni än ber honom om i mitt namn.
Vi åkte iväg på fredag em, och vi åkte med det minsta (så kändes det åtminnstone) plan man kan åka med. Det hoppade, skummpade och durrade, så det gick inte att prata. Resan tog dock endast 1h och 20 min så jag fördrev tiden med öronproppar i öronen och njöt av utsikten.
Vi blev även serverad te, det passade fint med en kopp te i allsköns "ro".
FRAMME I SVERIGE.
Vi anlände till Arlanda 16.50, och där stod en taxichaufför och väntade på oss, med pappas namn på sin skylt, så lyxigt hade Maria ordnat det för oss. Vi njöt av sightseeingen medan vi körde till hotellet där mamma och pappa skulle bo. Maria var på plats och väntade på oss där.
Vi tre systrar åkte sen vidare med tåg och buss (sen snabbt in i en matbutik och handla lite) sen vidare med ännu en buss tills vi kom till Marias. Då var klockan nästan 21...och så gott som godnatt för mig.
Det var bara början på Stockholmskarusellen......under de närmsta dagarna så skulle vi komma att åka tåg, buss, tunnelbana, buss, tåg, buss o.s.v. Insåg att vi lever ett väldigt lugnt liv här jämfört med de som bor i Stockholm, som skall ta sig fram med den lokala trafiken......man bör ha god tid på sig och låååångt tålamod och rågbröd i väskan.
 |
| Vi åkte upp och ner med rulltrappor, hit och dit. |
Ulrica konstaterade att nog är det enkelt när hon skall och handla, jämfört med här: då sätter jag mig bara i bilen och kör till Murick, punkt slut.
LÖRDAG/FESTEN.
Maria hade sin fest vid församlingen Arken.
 |
| En bild från den vackra aulan. |
Vi hjälptes åt att ställa till och fixa maten inför festen. Mamma och pappa gjorde b.l.a salladerna.
Jag hade lovat att göra grisytterfilen, det behövdes tre olika versioner, p.g.a. dieter. Det lyckades riktigt bra.
En av våra kusiner, som bor i Stockholm, hade ordnat alla de vackra dekorationerna, och många andra av Marias vänner hjälpte till på ett eller annat sätt (någon gjorde tårtorna, en annan hade bakat allt småbröd o.s.v.).
 |
| Bordsdekorationerna bestod av dukar i vitt, rosa och vita spettsdukar...en vacker kombination. Därtill fanns det rosor och ljus på borden. |
 |
| Det var rosa som gällde....min favoritfärg. |
 |
| Ingången till cafeet, där festen hölls. |
 |
Det blev en fin och trevlig fest.
 |
| Där utanför på gräsmattan hoppade vildkaniner. Jag trodde nästan att det var Konrad, som hade kommit med i resväskan. |
Maria hade själv ordnat med ett "par" som underhöll oss mellan varven med allt från lovsånger till kaffevisan.
Mamma sa innan festen, att skulle vi ha fått ha program så skulle vi ha sjungit "Du vet väl om att du är värdefull" till Maria. Jag gick och förhandlade med Maria och det godkändes. Så vi framförde den vackra sången och orden fick tala för sig (eftersom vi inte fick hålla något tal...fiffigt va).
 |
| Lyktan med de två ljusen påminnde mig om, att Jesus (det stora ljuset) är och skall vara vårt ljus. Det lilla ljuset är vi (människor). |
Under festens gång fick vi även ge önskesånger till musikanterna. Pappa valde De komma från öst och väst.
Och Ulrica kom på att vi kunde sjunga Huvud, axlar, knä och tå, knä och tå. Jag gick och frågade lov av Maria, eftersom det var ju lite mera mot spexhållet, men det godkändes. Hon som sjöng ville ha mig med, så vi sjöng och visade rörelserna tillsammans...det blev en fin och rolig pausgymnastik för alla.
Efteråt kom en av Marias vänninor och frågade: om jag eventuellt jobbar med barn?......smile. Det visade sig att även hon var i samma bransch.
FLICKHEM I NEPAL.
Maria hade undanbett sig gåvor, men hade en sparbössa för ett flickhem i Nepal, som är precis i startgroparna med byggandet.
En missionsansvarig från Arken, var på plats och kunde berätta för oss vad som är pågång där... just nu.
Flickhemmet blir för fattiga och utsatta flickor samt för flickor som riskerar att hamna i prostitution eller bli sålda som sexslavar.
 |
| Men naturligtvis fick hon ändå några fina, roliga och behövliga presenter och massor av vackra, värmande kort. |
När den trevliga, roliga och glada (oj vad vi skrattade vid vårt bord) festen var slut städade vi undan och släpade oss till bussen med händerna fulla av väskor och grejer. Någon hade skoskav och en annan huvudvärk efter allt firande. Vi (jag och Ulrica) störtade i säng, men det tog ändå länge innan vi lyckades somna.
SÖNDAG I KUNGSTRÄDGÅRDEN.
Söndagen hade vi som program att åka in till centrala Stockholm, äta något gott och se på de rosa blommande körsbärsträden i Kungsträdgården.
 |
| Våra fina föräldrar. |
Därefter åkte vi vidare till Kungsträdgården. Vi njöt av de vackra träden, som man kunde vandra under (alltså under trädkronorna) och vi intog kaffe/te/saft på ett cafe alldeles intill. Därefter började vi resan tillbaka till Marias, och sen hade den dagen gått.
Den kvällen låg vi och pratade långt inpå natten. Det kändes både skönt att få åka hem till ordning och reda (smile) följande dag, men tråkigt att skiljas åt och behöva lämna Maria där (men, hon bor ju faktiskt där).
Det är ju så sällan vi systrar träffas och bor så här under samma tak.
MÅNDAG OCH HEMFÄRD.
Måndagmorgon blev en skön och härlig sista sovmorgon. För sovmorgnar det han vi med varje morgon. Lugna sköna morgonmål (ibland i sängen) och ingen stress eller kö till duschen (för om Ulrica och jag är vana att vakna där efter kl.sex så är det ju bara efter kl.5 i Sverige, då hade Maria ingen brådska att stiga upp ännu).
 |
| Vi turades om att bjuda varann, smörgås på säng. |
När vi var klara med morgonbestyren satte vi kurs mot hotellet där mamma och pappa bodde (vilket de varit väldigt nöjda med).
 |
| Mamma och pappa fick inga äggsmörgåsar på säng. |
Vi stannade där i ca 1h, innan taxin kom, som skulle föra oss till flygplatsen. Vi satt en stund där ute och njöt av det varma vädret och de vackra blommorna, innan det blev kramkalas och hejdå.
 |
| Njuter av vädret och en uppiggande Coca cola. |
Våren var lite tidigare där, än här hemma. Men det var nog först sista dagen som det var så varmt att man kunde ta bort jackan. Blev lite varmt med strumpbyxor på....smile.
TUNNELN.
Nära Marias finns en gångtunnel som vi passerade varje dag. Det ekade väldigt bra där, något som Ulrica kom på...så varje gång vi gick igenom där, sjöng hon: Teo te`e`e `eo. Ja, Maria fick stå ut med ett som annat när hon hade sina knasiga systrar på besök.
DRÖMMEN.
En rolig sak som jag bara måste berätta, är Ulricas dröm. Hon drömde en natt att när hon kom hem från denna resa och skulle gå in i badrummet så var hela golvet fullt av vatten. Det var wc-stolen som hade svämmat över. Barnen hade varit framme och fyllt den med lite av varje. Så det första hon fick göra, vid hemkomsten var att börja fiska upp leksaker, legobitar och strumpor ur wc-stolen.
Kan tillägga att Ulricas yngsta är 13 år, så varifrån den drömmen kom? Men det blir väl så här spännande när lugna "hemmamammor" är ute på galej.
MINNESLAPPAR.
Vi efterlämnade en hel del lappar med goda råd för en 50-åring. Lapparna gömde vi lite här och där i lägenheten (i skylskåpet, bland tallrikarna, i sängen, i duschen o.s.v.)
 |
| Den här lappen hade du inte hittat...men nu får du en ledtråd. |
HEMMA IGEN.
Det var härliga, goda dagar i stockholm med nära och kära.
Men nog var det lugnt och skönt att få komma hem igen....hem till den vanliga vardagen, som jag inte skulle uppskatta så mycket som jag gör ifall jag inte skulle pröva på lite annat ibland.
Sen tog det två dygn innan mitt huvud kändes normalt igen. Det kluckade i örat och var allmänt konstigt efter flygningen och efter trycket av att ha åkt upp och ner under jorden i rulltrappor...jag är känslig för tryckskillnader.
Och jag har varit helt slut efteråt, efter korta nätter, annorlunda dagar, många människor, rusande hit och dit för att hinna med bussen, tåget, tunnelbana, annorlunda mattider och annorlunda mat och surrande, durrande flygplan....MEN, jag skulle nog göra om det igen.
 |
| Ulrica busade med min kamera och tog en sned morgonbild. |
För om våra föräldrar som fyller 80 snart (en i år och en i nästa år) klarade av det, (de åkte dessutom flera gånger själva med buss, tåg och buss) så må ju vi två yngre systrar (som ju är någonting på 40...ännu) också klara av det.
BRA MED OMVÄXLING.
Det är bra med omväxling, ibland. Det visste Gud när Han gav oss ex. fyra årstider med varierande väder, varierande landskap och inte en enda människa som är helt lik en annan på vår jord. o.s.v.
Jag tror att vi skall unna oss lite omväxling nu som då, så länge vi lever och kan. Det behöver ju inte betyda att man reser någonstans, det kan vara att man bara......byter grillkorvssort en solig dag eller cyklar till jobbet istället för att ta bilen.
(Grillkorv byter jag aldrig och cyklar till jobbet lär jag inte börja med så länge jag jobbar här hemma...det skulle se bra ut...smile. Så det var dåliga tips, för mig...men kanske inte för dig).
VAR DAG ÄR EN SÄLLSAM GÅVA EN SKIMRANDE MÖJLIGHET.
PSALTAREN 118:24
Detta är dagen som Herren har gjort, låtom oss fröjdas och vara glada.
PSALTAREN 139:5
Du omsluter mig på alla sidor och du håller mig i din hand.
ROMARBREVET 11:36
Ty av honom och genom honom och till honom är allting. Hans är härligheten i evighet, amen.
JOHANNESEVANGELIET 15:16
Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut i världen och bära frukt, frukt som består, och då skall Fadern ge er vad ni än ber honom om i mitt namn.
Kommentarer
Skicka en kommentar