AMBULANSFÄRD IGEN
Telefonen ringde igår kl.11.45, det var vår dotters klasslärare. Hon förklarade att det hade hänt en olycka, att Matilda skadat sig och att ambulansen var på väg. Hon undrade om någon av oss kunde komma genast.
Jag ringde Jan och han for iväg.
Jag hade tre dagbarn som just var på väg på vilan med gosedjur, gosefilt och tutt......ja, vad gör man som dagmamma i en sån situation?
Som tur var så var Jan på hemmaplan och kunde åka iväg. Skulle han ha varit på arbetsresa så hade jag endera fått ta barnen med, föra dem till reservdagis, eller ringa snabbt om föräldrarna kunde hämta (det är vad vi rekommenderas att göra).
Det var tur i oturen att vi var påväg på vilan. Barnen somnade genast så jag kunde ha telefonkontakt med Jan och jag fick tid till att be för vår älskling.
De hade spelat brännboll och Matilda skulle bara ta emot bollen (tror hon, hon minns inte riktigt) när hon på något sätt bröt knät....samma knä som gick ur led även ifjol i oktober. Denna gång gick det också ur led.
Matilda var så vid sina sinnens fulla bruk trots smärtan så hon kunde instruera de som fanns där vad de kunde göra......hämta ispåsar (det är viktigt att inte knät hinner svälla för mycket, för då är det svårare att få det på plats), hämta hälsovårdaren, och hämta något att sätta under huvudet. Först fick hon bollen under huvudet, sen fick hon låna en tröja och en skarf.....fantastiskt vad alla ville hjälpa.
Ambulanspersonalen satte bedövningsdroppar i näsan (något hon inte fick förra gången) och satte sen knät enkelt på plats. Sen blev det att åka till akuten för läkarkontroll och röntgen.
Jag fick prata med Matilda när de väntade vid akuten, hon fick ligga i korridoren för det var så fullt där. Hon var på gott humör...som nästan alltid och hon tyckte att det var roligt att de just då var där från ÖT (Österbottens Tidning) och gjorde ett reportage om en dag på akuten.
Nu har hon fått knäskydd och kryckor. Kryckorna får hon lämna bort så fort det bara går. Knäskyddet skall vara på åtminnstone tre veckor, tills hon skall på kontroll till kirurgiskapolikliniken.
Vår dotter har denna höst börjat i två dansgrupper, något som hon verkligen gillar.
Och om två veckor så skall hon på ett höstläger ut till Klippan. Men fast hon hoppar runt här med kryckor så är hon ändå glad och positiv.
Igår kväll körde vi henne till dansgruppen, för hon vill åka och se på. Och lägret vill hon fortfarande åka på. Jag beundrar så vår dotters positiva inställning.
Och Hugo, han sköter ju alltid om den som är sjuk...det är fantastiskt vad hundar känner på sig och vet. Just nu när jag skriver så ligger de båda här nära mig och Hugo ligger uppefter Matildas ben.
Och hon som har det svällda knät sa just: det vore gott med varm choklad på säng. Så nu blir det en kort skrivpaus när denna mor skall uppfylla en av sin dotters önskningar, en som jag vill och även kan uppfylla.
Matilda satte i marshmallows och tog en lite finare bild.
Har man Herren i hjärtat så kan man le fast det gör ont. Har man Herren med på vägen kan man fortsätta att gå fast det är svårt. Har man Herren med varje dag har man inget att frukta, för man vet att vad som än händer så är Han alltid med.
PSALTAREN 37:4-5b
Och ha din glädje i Herren. Då skall han ge dig vad ditt hjärta begär. Anförtro din väg åt Herren och lita på honom
JEREMIA 17:7-8
Men välsignad är den som litar till Herren och har Herren till sin trygghet. Han är som ett träd planterat vid vatten som sträcker sina rötter till bäcken. Det fruktar inte om hetta kommer, dess löv är alltid gröna. Det oroas inte under torra år, och det slutar aldrig att bära frukt.
MARKUS 10:27
Jesus såg på dem och sade:"För människor är det omöjligt, men inte för Gud. För Gud är allting möjligt".
Jag ringde Jan och han for iväg.
Jag hade tre dagbarn som just var på väg på vilan med gosedjur, gosefilt och tutt......ja, vad gör man som dagmamma i en sån situation?
Som tur var så var Jan på hemmaplan och kunde åka iväg. Skulle han ha varit på arbetsresa så hade jag endera fått ta barnen med, föra dem till reservdagis, eller ringa snabbt om föräldrarna kunde hämta (det är vad vi rekommenderas att göra).
Det var tur i oturen att vi var påväg på vilan. Barnen somnade genast så jag kunde ha telefonkontakt med Jan och jag fick tid till att be för vår älskling.
De hade spelat brännboll och Matilda skulle bara ta emot bollen (tror hon, hon minns inte riktigt) när hon på något sätt bröt knät....samma knä som gick ur led även ifjol i oktober. Denna gång gick det också ur led.
Matilda var så vid sina sinnens fulla bruk trots smärtan så hon kunde instruera de som fanns där vad de kunde göra......hämta ispåsar (det är viktigt att inte knät hinner svälla för mycket, för då är det svårare att få det på plats), hämta hälsovårdaren, och hämta något att sätta under huvudet. Först fick hon bollen under huvudet, sen fick hon låna en tröja och en skarf.....fantastiskt vad alla ville hjälpa.
Ambulanspersonalen satte bedövningsdroppar i näsan (något hon inte fick förra gången) och satte sen knät enkelt på plats. Sen blev det att åka till akuten för läkarkontroll och röntgen.
Jag fick prata med Matilda när de väntade vid akuten, hon fick ligga i korridoren för det var så fullt där. Hon var på gott humör...som nästan alltid och hon tyckte att det var roligt att de just då var där från ÖT (Österbottens Tidning) och gjorde ett reportage om en dag på akuten.
Nu har hon fått knäskydd och kryckor. Kryckorna får hon lämna bort så fort det bara går. Knäskyddet skall vara på åtminnstone tre veckor, tills hon skall på kontroll till kirurgiskapolikliniken.
Vår dotter har denna höst börjat i två dansgrupper, något som hon verkligen gillar.
Och om två veckor så skall hon på ett höstläger ut till Klippan. Men fast hon hoppar runt här med kryckor så är hon ändå glad och positiv.
Igår kväll körde vi henne till dansgruppen, för hon vill åka och se på. Och lägret vill hon fortfarande åka på. Jag beundrar så vår dotters positiva inställning.
Och Hugo, han sköter ju alltid om den som är sjuk...det är fantastiskt vad hundar känner på sig och vet. Just nu när jag skriver så ligger de båda här nära mig och Hugo ligger uppefter Matildas ben.
Och hon som har det svällda knät sa just: det vore gott med varm choklad på säng. Så nu blir det en kort skrivpaus när denna mor skall uppfylla en av sin dotters önskningar, en som jag vill och även kan uppfylla.
 |
| Varm kakao. |
Matilda satte i marshmallows och tog en lite finare bild.
Har man Herren i hjärtat så kan man le fast det gör ont. Har man Herren med på vägen kan man fortsätta att gå fast det är svårt. Har man Herren med varje dag har man inget att frukta, för man vet att vad som än händer så är Han alltid med.
PSALTAREN 37:4-5b
Och ha din glädje i Herren. Då skall han ge dig vad ditt hjärta begär. Anförtro din väg åt Herren och lita på honom
JEREMIA 17:7-8
Men välsignad är den som litar till Herren och har Herren till sin trygghet. Han är som ett träd planterat vid vatten som sträcker sina rötter till bäcken. Det fruktar inte om hetta kommer, dess löv är alltid gröna. Det oroas inte under torra år, och det slutar aldrig att bära frukt.
MARKUS 10:27
Jesus såg på dem och sade:"För människor är det omöjligt, men inte för Gud. För Gud är allting möjligt".
Kommentarer
Skicka en kommentar