HUGO HAR BLIVIT KASTRERAD
Det som vi inte hade tänkt göra med vår Hugo blev slutligen gjort ändå. Han blev kastrerad i måndags. Du kanske undrar varför?
För två veckor sedan fick han rabiesvaccin och under samma besök undersökte veterinären hans "klimp" i ljumsken. Det var hans ena testikel som tydligen åkt ner och upp igen, stannat där och slapp inte ner till pungen mera för kanalen hade blivit för trång.
Redan i våras konstaterades det att den åkt upp igen.
Veterinären sa att en testikel i ljumsken får det för trångt och för varmt, vilket kan göra att det bildas en tumör. Han rekommenderade en operation, och tog han bort den ena kunde han ju lika gärna ta bort den andra också.....så då blev det kastrering.
Så i måndags (19.9-2016) ca kl 10 blev Hugo opererad.
På bilden har Hugo just fått en lugnande spruta, så han ligger väldigt avslappnad i min famn.
När veterinären ställt allt i ordning blev Hugo rakad och fick sin insomningsspruta.
Efter 50 min fick vi komma och hämta honom. Då låg han i ett annat rum halvt sovande.
Jag fick ett gott skratt när jag såg honom, för vi hade lämnat hans korg, hans filt och hans kisse där. Jag berättade att oftast vill han ligga på sin filt med kissen, på natten sover han dock i korgen. Men veterinären hade lagt den stora filten in i den lilla korgen, Hugo och till sist den stora kissen överst...det såg lustigt ut.
Det såg inte så bekvämt ut, för det var ju "lite" trångt. Men Hugo så gott som sov och var både bedövad och drogad så han tycktes inte störas av det. Han öppnade lite ögonen när vi sa hans namn.
Innan vi åkte hem fick vi värkmedicin till honom och Hugo fick en tratt kring huvudet, för att inte slippa till och slicka såren (han fick göra ett extra litet snitt för att få ut den testikel som var i ljumsken).
På hemvägen låg han i min famn.
Sen sov han så gott som hela dagen, kvällen och natten. Men på kvällen var han ändå hungrig och åt (i sängen) med stor aptit.
Han låg eller satt, men ville inte gå. Vi bar ut honom för att se om han ville kissa, men han ville bara upp i famnen.
Natten gick som sagt bra, men han ville inte sova ensam. Han ville vara så nära som möjligt så han fick sova i vår säng (i två nätter, sen valde han själv att sova i korgen eller på golvet).
På måndagkväll låg vi så här så gott som hela kvällen. Då fick han vara utan tratt när jag höll uppsikt över honom.
Även natten låg vi så här (men då hade vi tratten på), så följande morgon hade jag lindrig nackspärra. Men det viktigaste var att Hugo hade det bra och kände sig trygg.
Morgonen därefter var han redan piggare och svansen viftade igen. Han tog sin värkmedicin (som smakar lever) helt bra.
Men när klockan började bli en 10-tiden då började han skaka och flämta och blev orolig, men han sa ingenting. Men jag märkte ju att han hade ont och mådde inte bra. Min första tanke var nog att om det inte ger sig efter en stund får vi fara till veterinären.
Problemet var det som jag gissade, han hade inte kissat på 14h (fast vi i flera repriser lyftat försiktigt ut honom i gräset).
Plötsligt gick han upp från sin plats på filten på golvet och gick försiktigt fram till wc-dörren och bara stod där med slokande huvud. Jag öppnade dörren och undrade vem han sökte efter. Han gick in och ställde sig på golvet (inte på mattan) och lät kisset rinna. Han orkade inte ens lyfta på benet.....stackars liten.
Det lustiga var att han gick till wc:n. Det kanske lönar sig att inte ha så där toppen städat...han kände tydligen på doften att här kan man även uträtta sina behov....ifall man inte har krafter att gå ut......smart hund.
När han hade fått till kissat blev han som en ny hund, svansen började gå och han ville upp i famnen och gosa. Vad härligt att få se att smärtan släppte.
Jag lyfte upp honom i sängen och bäddade ner honom under mysfilten. Han slängde sig avslappnat på sidan och sov sen länge, med alldeles lugn andning. Han sov så gott så jag tog bort tratten och hade koll på honom istället.
En 16-tiden tog vi den första korta promenaden. Det blev inte lätt. Plötsligt hade han blivit glada, busiga Hugo igen som ville springa, hoppa och fara på spännande upptäcktsfärder.
Nu är det lördag och vi har verkligen fått kämpa för att hålla honom någorlunda i stilla sen i tisdags. Ända tills torsdag skall han ta det lungt.....jag kan säga att det inte går så bra, men vi gör vårt bästa.
Även tratten skall vara på lika länge, men den får vi ha bort på promenader, när han äter och om vi annars har koll på honom.
Nu är vi ute vid villan även denna helg. Vi tar små promenader eller är lite på utsidan ibland.....och snusar.
Men mest hålls vi (Hugo och jag) här inne i husvagnen.
Han vilar, tuggar sina tugggrejer, sitter och ser ut genom fönstret eller vill gosa. Mest sover han. Jag bloggar, läser, ser på film och vaktar så han inte slickar sina sår medan han är utan krage. Vi har i princip haft/har en riktigt slö dag.
Jan är på utsidan och fäller träd här och där och gör bastuved till nästa sommar.
Matilda är på höstläger ute vid Klippan hela helgen.
Och pojkarna bor hemma i stan och sköter om hus och kaniner.
Som vanligt så är de jätte välkomna hit till villan och njuta med sina föräldrar och få lite god och varm mat. Men av någon konstig anledning så föredrar de att stanna i stan och ha hela huset för sig själva..... hela helgen.
Djuren är livet.
Jag är ju född och uppvuxen på en bondgård, en riktigt bondflicka.
Skulle jag ha hittat en bonde skulle jag säkert ha varit bondhustru i dag, men Gud hade andra planer för mitt liv...jag hittade Jan, en riktigt stadspojke och en till pusselbit i mitt livspussel föll på plats.
Men djur har fortfarande en stor plats i mitt liv. Skulle vi bo på landet skulle jag/vi säkert ha flera djur b.l.a får skulle jag vilja ha och hönor.
Just nu är jag helt nöjd med de djur vi har. Men vem vet vad Gud har för planer, kanske en dag har vi mera djur i vårt liv eller på våra jobb (jag drömmer om att få vara en dagmamma som erbjuder gos med djur...smile.....istället för allt vad denna datoriserade värld bjuder på).
Det fina är att jag fortfarande får omge mig med djur. Väldigt ofta går vi på promenad genom Aspegrens trädgård där det finns både får, lamm, kaniner, höns, en tupp och en kyckling. I fjol hade de även minigrisar där. Och något år har där även funnits hästar, på en äng där utanför trädgården.
Min syster och hennes man har kor och kalvar i lösdrift, dem får vi suga in doften av när vi är på besök....och gosa med, för att inte tala om hur vackert det är på sommaren när korna får gå ute och beta bland gräs och blommor.
De har även en katt.....men den är vi tyvärr allergisk för, men det finns ju antihistaminer.
Även hos Jans syster finns det katter, jag tror att det är tre stycken som de har just nu.
Gud har skapat djuren för att vi skall rå över dem och äta dem.
Sällskapsdjuren får vi gosa och njuta av och åtminnstone hundar drar ut en i friska luften, flera gånger/dag......det är så gott och välsignat med djur.
Är du en djurvän, är du också en sån som helst vill ha djur runt omkring dig för att må bra? Och en sån som vill att djuren skall må bra, för då mår du själv bra?
Vår Hugo mår fint nu och såret har läkt jätte bra. Tack Jesus.
VILL ÖNSKA ER ALLA DJURVÄNNER OCH ALLA ANDRA SOM LÄSER, EN RIKTIGT FIN FORTSÄTTNING PÅ DENNA HELG.
Här blir det lördagsbastu snart...i turer, för nu får inte Hugo följa med oss och bada bastu...som han annars gillar.
PSALTAREN 36:7b
Både människor och djur räddar du, Herre.
1 MOSEBOK 1:25
Gud gjorde jordens vilda djur efter deras slag, boskapsdjuren efter deras slag, och markens alla kräldjur efter deras slag. Och Gud såg att det var gott.
 |
| Tråkigt med tratt. |
Redan i våras konstaterades det att den åkt upp igen.
Veterinären sa att en testikel i ljumsken får det för trångt och för varmt, vilket kan göra att det bildas en tumör. Han rekommenderade en operation, och tog han bort den ena kunde han ju lika gärna ta bort den andra också.....så då blev det kastrering.
Så i måndags (19.9-2016) ca kl 10 blev Hugo opererad.
På bilden har Hugo just fått en lugnande spruta, så han ligger väldigt avslappnad i min famn.
När veterinären ställt allt i ordning blev Hugo rakad och fick sin insomningsspruta.
Efter 50 min fick vi komma och hämta honom. Då låg han i ett annat rum halvt sovande.
Jag fick ett gott skratt när jag såg honom, för vi hade lämnat hans korg, hans filt och hans kisse där. Jag berättade att oftast vill han ligga på sin filt med kissen, på natten sover han dock i korgen. Men veterinären hade lagt den stora filten in i den lilla korgen, Hugo och till sist den stora kissen överst...det såg lustigt ut.
Det såg inte så bekvämt ut, för det var ju "lite" trångt. Men Hugo så gott som sov och var både bedövad och drogad så han tycktes inte störas av det. Han öppnade lite ögonen när vi sa hans namn.
Innan vi åkte hem fick vi värkmedicin till honom och Hugo fick en tratt kring huvudet, för att inte slippa till och slicka såren (han fick göra ett extra litet snitt för att få ut den testikel som var i ljumsken).
På hemvägen låg han i min famn.
Sen sov han så gott som hela dagen, kvällen och natten. Men på kvällen var han ändå hungrig och åt (i sängen) med stor aptit.
Han låg eller satt, men ville inte gå. Vi bar ut honom för att se om han ville kissa, men han ville bara upp i famnen.
Natten gick som sagt bra, men han ville inte sova ensam. Han ville vara så nära som möjligt så han fick sova i vår säng (i två nätter, sen valde han själv att sova i korgen eller på golvet).
På måndagkväll låg vi så här så gott som hela kvällen. Då fick han vara utan tratt när jag höll uppsikt över honom.
Även natten låg vi så här (men då hade vi tratten på), så följande morgon hade jag lindrig nackspärra. Men det viktigaste var att Hugo hade det bra och kände sig trygg.
Morgonen därefter var han redan piggare och svansen viftade igen. Han tog sin värkmedicin (som smakar lever) helt bra.
Men när klockan började bli en 10-tiden då började han skaka och flämta och blev orolig, men han sa ingenting. Men jag märkte ju att han hade ont och mådde inte bra. Min första tanke var nog att om det inte ger sig efter en stund får vi fara till veterinären.
Problemet var det som jag gissade, han hade inte kissat på 14h (fast vi i flera repriser lyftat försiktigt ut honom i gräset).
Plötsligt gick han upp från sin plats på filten på golvet och gick försiktigt fram till wc-dörren och bara stod där med slokande huvud. Jag öppnade dörren och undrade vem han sökte efter. Han gick in och ställde sig på golvet (inte på mattan) och lät kisset rinna. Han orkade inte ens lyfta på benet.....stackars liten.
Det lustiga var att han gick till wc:n. Det kanske lönar sig att inte ha så där toppen städat...han kände tydligen på doften att här kan man även uträtta sina behov....ifall man inte har krafter att gå ut......smart hund.
När han hade fått till kissat blev han som en ny hund, svansen började gå och han ville upp i famnen och gosa. Vad härligt att få se att smärtan släppte.
Jag lyfte upp honom i sängen och bäddade ner honom under mysfilten. Han slängde sig avslappnat på sidan och sov sen länge, med alldeles lugn andning. Han sov så gott så jag tog bort tratten och hade koll på honom istället.
En 16-tiden tog vi den första korta promenaden. Det blev inte lätt. Plötsligt hade han blivit glada, busiga Hugo igen som ville springa, hoppa och fara på spännande upptäcktsfärder.
Nu är det lördag och vi har verkligen fått kämpa för att hålla honom någorlunda i stilla sen i tisdags. Ända tills torsdag skall han ta det lungt.....jag kan säga att det inte går så bra, men vi gör vårt bästa.
Även tratten skall vara på lika länge, men den får vi ha bort på promenader, när han äter och om vi annars har koll på honom.
 |
| Inte så kul med tratt...men han trär snällt i huvudet när jag säger att den skall på, men morrar om de övriga i familjen försöker med samma sak. |
Nu är vi ute vid villan även denna helg. Vi tar små promenader eller är lite på utsidan ibland.....och snusar.
 |
| Ser lustigt ut när en tratt går omkring och snusar....som en dammsugare. Här påväg till kojan. |
 |
| Andra plockar lingon nu, men jag plockar fortfarande blåbär.....i små mängder. |
 |
| Och ibland kommer en söt svart lurvig boll med tratt och äter upp dem. |
Men mest hålls vi (Hugo och jag) här inne i husvagnen.
Han vilar, tuggar sina tugggrejer, sitter och ser ut genom fönstret eller vill gosa. Mest sover han. Jag bloggar, läser, ser på film och vaktar så han inte slickar sina sår medan han är utan krage. Vi har i princip haft/har en riktigt slö dag.
 |
| Jag har två hundar här bredvid mig. |
Jan är på utsidan och fäller träd här och där och gör bastuved till nästa sommar.
Matilda är på höstläger ute vid Klippan hela helgen.
Och pojkarna bor hemma i stan och sköter om hus och kaniner.
 |
| Selma och Konrad gillar mat...och gos. |
Som vanligt så är de jätte välkomna hit till villan och njuta med sina föräldrar och få lite god och varm mat. Men av någon konstig anledning så föredrar de att stanna i stan och ha hela huset för sig själva..... hela helgen.
Djuren är livet.
Jag är ju född och uppvuxen på en bondgård, en riktigt bondflicka.
Skulle jag ha hittat en bonde skulle jag säkert ha varit bondhustru i dag, men Gud hade andra planer för mitt liv...jag hittade Jan, en riktigt stadspojke och en till pusselbit i mitt livspussel föll på plats.
Men djur har fortfarande en stor plats i mitt liv. Skulle vi bo på landet skulle jag/vi säkert ha flera djur b.l.a får skulle jag vilja ha och hönor.
 |
| Bild från Aspegrens. |
Det fina är att jag fortfarande får omge mig med djur. Väldigt ofta går vi på promenad genom Aspegrens trädgård där det finns både får, lamm, kaniner, höns, en tupp och en kyckling. I fjol hade de även minigrisar där. Och något år har där även funnits hästar, på en äng där utanför trädgården.
Min syster och hennes man har kor och kalvar i lösdrift, dem får vi suga in doften av när vi är på besök....och gosa med, för att inte tala om hur vackert det är på sommaren när korna får gå ute och beta bland gräs och blommor.
De har även en katt.....men den är vi tyvärr allergisk för, men det finns ju antihistaminer.
Även hos Jans syster finns det katter, jag tror att det är tre stycken som de har just nu.
Gud har skapat djuren för att vi skall rå över dem och äta dem.
Sällskapsdjuren får vi gosa och njuta av och åtminnstone hundar drar ut en i friska luften, flera gånger/dag......det är så gott och välsignat med djur.
Är du en djurvän, är du också en sån som helst vill ha djur runt omkring dig för att må bra? Och en sån som vill att djuren skall må bra, för då mår du själv bra?
Vår Hugo mår fint nu och såret har läkt jätte bra. Tack Jesus.
VILL ÖNSKA ER ALLA DJURVÄNNER OCH ALLA ANDRA SOM LÄSER, EN RIKTIGT FIN FORTSÄTTNING PÅ DENNA HELG.
Här blir det lördagsbastu snart...i turer, för nu får inte Hugo följa med oss och bada bastu...som han annars gillar.
PSALTAREN 36:7b
Både människor och djur räddar du, Herre.
1 MOSEBOK 1:25
Gud gjorde jordens vilda djur efter deras slag, boskapsdjuren efter deras slag, och markens alla kräldjur efter deras slag. Och Gud såg att det var gott.
Kommentarer
Skicka en kommentar