Vandra NÄRA marken

Vem är jag nu när livet svänger riktning? Vem är jag nu när saknaden vill äta upp mig ? Vem är jag nu när jag vaknar och räknar dagarna tills de kommer hem? Vem är jag nu när jag kryper till sängs och bara tänker på var och hur de sover? Jag saknar tiden när jag kokade många potatisar, stekte massor av köttbullar och gjorde en stor skål med sallad......för då visste jag inte hur dagar med fyra potatisar i kastrullen skulle kännas.  SVAR: Jag är en kvinna i medelåldern som är precis den jag alltid har varit, jag har bara en livskris just nu. En kris som jag kommer att ta mig igenom och jag kommer att komma ur den starkare...och om några år då kommer jag eventuellt att skratta åt den här tiden.  Jag är en mamma som plötsligt har bara ett av tre barn hemma. Och så skall det vara, för det är livets gång.....men det är så annorlunda och det är så nytt. Det goda är att jag har något gott att vänta på, när de kommer hem på permission. Samtidigt som jag får lära mig att ibland måste

Så har vi varit där igen, i magsjukans otrevliga värld. Denna gång var det inte jag som insjuknade (och inte han på bilden heller, han bara busar med en gammal tutt som han hittade bland alla dockkläderna). Jan fick magsjuka i lördags och på tisdag fick Matilda. Pojkarna som var hemma på permission i helgen lär ha klarat sig...efter vad vi senast hört därifrån. Det tycks vara samma agressiva magsjuka som jag hade innan julen. Man är verkligt dålig när den ger på som värst och helt slut när den lugnat ner sig, då sover man klockan runt...och därefter börjar det se ljusare ut. Blåbärssmoothie är bra och gott. Jan var i så bra skick att han for till jobbet på tisdag. Jag däremot har inte jobbat på hela veckan eftersom jag kan ju inte ta emot barn i huset när vi har magsjuka här. Leksakerna har stått stilla hittills denna vecka. Så jag har varit hemma och varit fru, mamma, sjuksyster och städerska. I måndags hade jag storstädning och hoppades på att inte någon an

I dag är det 3:e dagen utan socker och det går, men det är inte lätt. Dagarna går helt bra, för då jobbar jag ju. Barnen och jag håller oss sysselsatta där ute i det minst sagt varierande vädret. Vi bygger och grejar i snön . Och när det stormar får vi bygga tak på vår koja och krypa in och mysa. Vi har gjort ett kikhål, så vi kan titta ut, men ingen ser in till oss😉. Barnen har satt varsin spade och en dammsugare utanför😊. Kvällarna går det sämre, för då slår sötsuget till ordentligt. Men måndag gick helt bra, för då var jag som vanligt till simhallen. I gårkväll såg Matilda och jag på en film och åt chips .....jag måste liksom få salt när jag inte får sött. I kväll har jag ätit en stor portion mat och tog dessutom två knäckebröd till och avslutade med lite salta cashewnötter....nu är jag så mätt att jag varken vill ha sött eller salt. Och Matilda har haft kompisar här och de har bakat en chokladkaka (en hel ugnsplåt😋), och jag har klarat av att inte ens äta en lit

I går var det Tjugondedagknut och Matilda och jag ställde till med fest. Julen blev ju inte riktigt vad vi hade tänkt och planerat (p.g.a. maginfluensan) när det gällde att koka och göra julgodis och att umgås med vänner. Så vi beslöt att nu vill vi ta ut det sista av julen, både i smått och stort och i sött och gott. Fem minuters kola. Vi hade kokat vårt favoritgodis. Rocky road. Så vi bjöd in goda vänner (vi blev fyra vanliga mammor som är helt glada och fulla av energi...och trötta och slitna ibland och fem underbara, älskade döttrar). När jag slutade jobbet tände jag facklor och lyktor, för att få den rätta mysfaktorn (utejulgranen hade dess värre gett upp och slocknat den natten, i stormvädret). När jag kom in var Matilda i fullgång med att fixa här inne. I vanliga fall om vi har matgäster så är det ju Jan som står för det mesta av matlagningen, Och väldigt ofta blir det då genomtänkta och lite annorlunda maträtter. Men nu var det tjejerna i

Hur förklarar man för andra som inte kommit så här långt ännu, hur förklarar man känslan att barnen som nyss var små och lekte och rullade runt där ute i snön nu plötsligt har dragit in i armen. Ja, jag har liksom själv svårt att både förstå och ännu mindre att kunna förklara hur det känns. Men det som känns alldeles fantastiskt är att vi i går fick hälsa på pojkarna i Dragsvik och se hur de har det. Det var glada pojkar som mötte oss i Dragsvik och det blev ett kärt kramkalas. Matilda var också jätteglad över att få följa med och träffa sina storabröder. En glad far med sina älskade söner. Jag har aldrig förrut varit till Nylands Brigad så det var verkligen intressant. Vi hade även mommo och moffa d.v.s. mina föräldrar med. Vi åkte iväg redan på fredag kl.12, pausade i Tammerfors och åt vid Ikea och fortsatte sen till Ekenäs där vi övernattade på motel i en svit (så kallades den åtminnstone😊). Fredagsmys...chips och "På spåret". Vi vaknade på

GOTT NYTT ÅR PÅ ER ALLA. VAR INTE RÄDD JAG ÄLSKAR DIG DU KAN LITA PÅ MITT ORD OCH DU SKALL SE HUR JAG SKALL LEDA STEG FÖR STEG. De här orden kom till mig imorse, de började snurra i mitt huvud. Jag gick och nynnade på den gamla låten en god stund innan jag började fundera på hur den egentligen låter, vad den vill berätta. Jag hittade den på youtube, här kommer den, lyssna på den. Sången sjungs som om det är Jesus som sjunger/säger till dig och mig "Jag har allting i min hand". Det är så här Gud jobbar i våra liv.  Jag var kanske på mitt livs första konsert på Charlotte Höglund här i Jakobstad i (håll i er nu) idrottsgården, när jag var tonåring. Hon var min idol...och jag skulle ju också bli stjärna och börja sjunga kristna låtar😉. Det här är en av de låtar som jag gillade då, som jag inte tänkt på, hört på under de senaste ca 30 åren. OCH NU DENNA NYÅRSDAG 2017 PÅMINNER MIG GUD OM JUST DEN LÅTEN. Den skall få bli min nyårslåt...kanske även din. FÖR