DRAGSVIK ÖPPNA PORTARNAS DAG

Hur förklarar man för andra som inte kommit så här långt ännu, hur förklarar man känslan att barnen som nyss var små och lekte och rullade runt där ute i snön nu plötsligt har dragit in i armen. Ja, jag har liksom själv svårt att både förstå och ännu mindre att kunna förklara hur det känns.
Men det som känns alldeles fantastiskt är att vi i går fick hälsa på pojkarna i Dragsvik och se hur de har det.

Det var glada pojkar som mötte oss i Dragsvik och det blev ett kärt kramkalas. Matilda var också jätteglad över att få följa med och träffa sina storabröder.

En glad far med sina älskade söner.

Jag har aldrig förrut varit till Nylands Brigad så det var verkligen intressant. Vi hade även mommo och moffa d.v.s. mina föräldrar med.
Vi åkte iväg redan på fredag kl.12, pausade i Tammerfors och åt vid Ikea och fortsatte sen till Ekenäs där vi övernattade på motel i en svit (så kallades den åtminnstone😊).

Fredagsmys...chips och "På spåret".

Vi vaknade på lördagsmorgonen av att hela sängen skakade av vägskraporna som körde skytteltrafik på utsidan i snöstormen.

Vi fick ett gott morgonmål och fick kasta oss på sängen en stund (förrutom Jan som fick jobba) innan vi skulle packa ihop och bege oss iväg.

Öppet hus var kl.11.30-16. Vi var på plats när de öppnade.
Det var intressant att få se var de "bor". Att få se rummen och sängarna som var som kopior. Att få se skåpen som skall vara ordnade på ett visst sätt, och sängarna som skall bäddas på sitt sätt.

Det var även roligt att se alla dessa rekryter (som ser så väldigt lika ut i sina frisyrer och kläder) och vi träffade även på många andra "kända" rekryter och deras föräldrar.
Vi fick besöka soldathemmet där vi intog lite smått och gott...... där finns tydligen allt från godis, glass, kaffe, lemonad, hotdog, pizza och panini till den kända sputniken (en sorts avlång munk, med rosa glasyr och sylt innuti).

När vi startade hemfärden en 14-tiden, då skulle pojkarna passa på att umgås med sina vänner. Mikael och Mattias som är på olika kompanier hade ju inte ens pratat med varandra eller sina vänner på hela veckan, så det var säkert roligt att få träffas och gå in och se till varandras kompanier.




En från granatkastarkompaniet och en från första kustjägarkompaniet (jag lär bli rättad om jag skrev fel nu).

Pappa tyckte att det var roligt att få uppleva gamla minnen, han träffade även en äldre man vid "sotkun" (soldathemmet) som han pratade med. Mamma fick hänga med när vi promenerade hit och dit och upp och ner, hon var som alltid nöjd och glad. Här satt vi i Mikaels rum och pratade.

Sen var det dags för oss att säga hejdå, kramas och starta hemåt.

Jag var alldeles varm i hjärtat när vi satte oss i den iskalla och nersnöade bilen för att köra hemåt de 500 km. För nu hade jag fått se och krama om våra älskade pojkar.

Här stod vi i snöpyron och försökte få en bra bild (jag hade värmeunderställ, fleece och stickabyxor på, så det gick helt bra).
En glad mamma med sina älskade söner.

Det var snöyra ännu när vi startade hemåt,  som tack och lov upphörde en 16-tiden.

Vi har goda vänner i Tenala som vi hade tänkt hinna träffa över en kaffe eller en lunch innnan vi styrde kosan hemåt. Men efter dagens program, då var vi alla så trötta och ville starta hemåt, eftersom vädret inte var det bästa och vi hade en lång väg framför oss.....men kära vänner, i februari när vi troligtvis kommer igen, då skall vi se till att vi hinner träffas.


På hemvägen pausade vi i Tammerfors vid Idea Park, där vi åt och shoppade lite. Matilda behövde nya vinterskor och en ny slalomhjälm, och vi hade tur och hittade både och.

Pappa betalar.

Vi kom hem kl.23.05 och möttes av de bästa djurskötare man kan ha, vår fammo och faffa d.v.s. mina svärföräldrar och av Hugo som var glad och vild.
Allt hade gått bra här hemma. Kaninerna mådde bra och hade fått kärleksfull vård och omsorg och Hugo hade trivts som vanligt....och svärföräldrarna tyckte att det hade gått helt bra. Hugo hade ätit, kakkat (ni vet det viktigaste...att magen fungerar), varit ut på promenad och t.o.m fått sova i sängen med dem (som han är van vid)....han hade t.o.m fått krypa under faffas täcke när det blev lite kyligt på natten.....å vilken kärlek....från båda hållen.

Här en bild som fammo skickade åt oss, när Hugo ligger skönt på faffas ben, när han läser.....kärlek.

Vissa dagar i livet får man uppleva så mycket kärlek och så mycket glädje att jag undrar bara det...Hur kan någon tvivla på att det finns en Gud som skapat allt detta?...alla människor, djur, landskap, känslor och det liv som vi får leva, här och nu. AMEN.

Det tog sin tid innan vi kunde somna igårkväll, så mycket känslor och upplevelser att ligga och prata om (åtminnstone för denna mor). 
Matilda bäddade på vårt golv (så brukar vi göra ibland...mysigt) och vi låg alla tre och pratade till sent på natten och sen avslutade vi med aftonbönen där vi fick lämna allt och alla i Jesu händer, nu och för alltid i livets alla skeden.


Morgonstund med rummet fyllt av täcken, dynor och madrasser....härligt. 

Och morgonmål som b.l.a bestod av kokosbollar utan kokos. Matilda hade nämligen gjort dessa chokladbollar som vi skulle njuta av på bilfärden.

Men när vi hade åkt ca 15 min meddelade farmor att det laddar en telefon här hemma???? Matilda insåg att hon glömt sin telefon...vi svängde inte om för att hämta den, något som hon inte brydde sig om...för hon kunde ju använda sin mammas😉.

Och när vi ytterligare hade åkt ca 10 min så frågade jag: var lade du chokladbollarna? Oj, dom glömde jag där hemma ute på trappan, svarade Matilda. Vi meddelade farmor, som konstaterade: "Att man kan ha tur"😊. Javisst, de fick ju något gott till kaffet att njuta av.


Nu är klockan 15.30..... och Matilda och jag går i pyjamas ännu, Hugo vilar och Jan är på jobb. Vi har klyftpotatis i ugnen som Matilda gjort och jag skall nu fundera ut något tilltugg till dem.

ÖNSKAR ER ALLA EN SKÖN OCH VÄLSIGNAD NY VECKA F.O.M. I MORGON.....TA HAND OM VARANDRA.


PSALTAREN 139:5
Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.

AMOS 4:13
Ty se, han som danar bergen och skapar vinden och förkunnar för människan sina tankar, han som gör morgonrodnaden till mörker och går fram över jordens höjder -HERREN, härskarornas Gud, är hans namn.