JAG TAR TIMEOUT DEL 2

Att sluta jobba som dagmamma (i eget hem) är ett helt rätt beslut, men inte ett enkelt beslut.
Det här har ju varit "MITT" i över tolv år och att jag alltid funnits hemma har varit naturligt för den egna familjen (både på gott och ont 😉).

Senaste vecka hade vi  kalas med plättårta.

Jag har trivts och haft så många fördelar med detta jobb, b.l.a detta att jag och barnen fått planera våra dagar precis som vi önskat.

De senaste dagarnas sommarvärme har gjort att vi tagit fram både bassäng och tält...härligt.

Jag har kallat/kallar mig för "ute dagmamma" för i ur och skur varje dag har vi fått tillbringa flera timmar ute.



DET SOM BÖRJAT KÄNNAS JOBBIGT
Men jag har också alltid sagt: om detta jobb börjar kännas att det inte riktigt är mitt längre, att det av någon orsak inte känns 100% rätt och roligt längre, då ska jag sluta.
Och då tänker jag ju inte på vanliga dåliga dagar som vi alla har någongång oberoende av jobb. Då tänker jag på när de negativa sakerna blir flera än de positiva och då det som känts bra och enkelt börjar bli tråkigt och tungt, då är det dags att ta sig en funderare.

Jag vill helst bara vara med barnen, leka, upptäcka, pyssla, sjunga, dansa o.s.v. Men mina dagar innehåller så mycket annat också (som helt enkelt bara hör till en familjedagvårdares/ dagmammas jobb), saker som jag tycker att tar för mycket av min tid sånt som inte är så roligt.

Jag tycker  t.e.x. att jag tillbringar för mycket tid i köket. På denna bild var det dock bara roligt, här bakade Matilda och jag bullar.

Jag har alltid varit mån om att dagbarnen ska få bra, hälsosam hemlagad mat. Och fast jag står i köket endast 45 min för att tillreda lunchen så känns det ändå länge med allt plockande (disk, duka på och av bordet) runt omkring.

ANDRA SAKER SOM LEDDE MIG FRAM TILL DETTA BESLUT
Som jag nämnde i del 1 av "Jag tar time out"så var vår livssituation det första som gjorde att jag började tänka tanken att byta jobb.
Pojkarna for in i armen och huset började kännas tomt, jag insåg att det är JAG SOM BEHÖVER UT UR HUSET för att inte känna mig allt för övergiven den dag sista barnet flyger ut.

En bild från tiden när pojkarna var i armen.

Utsidan
- Våra leksaker på utsidan börjar ha gjort sitt, flera större saker som ex. lekbåten håller på att mögla och ruttna sönder, och tanken på att börja sätta en massa tid och pengar på att renovera vår lekpark känns inte aktuellt eftersom jag är väldigt säker på att det knappast finns (många) dagmammor kvar om ca 5 år (det kommer jag inte att gå in på närmare, men så är det nog😢).

Både vårt fina lilla utekök och båten är så sönderruttnad, man kan liksom trycka igenom fingret här och där. Båten kan jag inte sitta i längre för då brakar golvet in....favorit leksaker som gjort sitt och börjar bli farliga.

Insidan
- Att hålla i ordning och städa alla leksaker på insidan (som desutom finns i så gott som alla rum på nedrevåningen) har jag ingen ork för längre. Alla som känner mig vet att det här med städning inte är min favoritsysselsättning 😉, och min rygg är inte den bästa för allt lyftas och plockas.

Vårt sovrum har varit lekrum i många år, något som varit helt naturligt och något vi alla tyckt har varit ok. Men nu känns det att den tiden är förbi, nu vill jag börja göra om det till ett mysigt sovrum, med plats för inredningssaker som inte passar småfingrar i ett lekrum😉, saker som ex. glasvaser och sand med ljus.

Och jag tror att om huset vore enklare att städa (mindre grejer och saker, speciellt i vårt sovrum) så skulle det vara både lättare och roligare att dra fram dammtrasan och dammsugaren.

Vi skulle börja hitta in i vårt klädskåp igen😉, som finns bakom två resesängar som behövs i mitt jobb.

Under trappan finns det leksaker, där är parkeringsgrottan😊.

Och så gott som i alla hörn och bakom dörrar finns leksaker och grejer, allt har sin egen plats👍.

Jag börjar också längta efter värmen (vintertid) från denna kakelugn (den går med elpatron) i vårt sovrum, något vi inte kunnat njuta av p.g.a. risk för brännskador hos dagbarnen.

Ni förstår att alla dessa leksaker kräver sitt, och allt har sin tid. Nu när vi inte längre har egna små barn och vi inte har ett eget lekrum för allt, så känns det inte så naturligt att leva så här längre.

- Jag vill ha lediga kvällar, när jag inte alltid behöver planera och fundera för morgondagen, på så vis att jag hela tiden måste kolla igenom huset att här finns inga farliga saxar, mediciner, tvättmedel etc som kan ha glömts fram på kvällen i all hast.

- Jag behöver inte plocka bort i vardagsrummet efter kvällens fotbollsmatch, där killarna suttit och ätit ex. nötter. De städar ju efter sig men glömmer ofta en nöt här eller en vindruva där. o.s.v..

- Jag behöver inte fundera på kvällen, oj nu hade vi besök och nu tog ju mjölken slut, nu måste jag fort i väg till ABC (som har öppet 24 h) eller så måste jag hinna i
morgonmorn innan jobbet (typ kl.7) .

MERA TID FÖR DE VIKTIGASTE
- Jag vill ENKLARE kunna ta ledigt, exempelvis åka ner till Åbo för att besöka Mikael. I nuläget påverkar jag fyra familjer och jag kan/får inte ta ledigt ifall det inte finns plats på reservdaghemmet för mina dagbarn.

På besök hos Mikael i Åbo.

- Och till hösten blir det Mattias tur att flytta hemifrån och börja studera, troligen i Helsingfors, då vill jag gärna hinna hälsa på honom någongång.

- Och vår 15-åring vill också ha lite extra tid med sin mamma....ibland.

- Jag vill kunna åka ut till mamma och pappa en eftermiddag och dricka kaffe med dem och kanske ta en skön promenad ute på landet.

Mamma med sina virkade rutor, som i dagens läge blivit till både sittdyna till en stol och sittunderlag i en soffa.

- Och jobbar man varje dag kl.7.45- 16.15 som jag, så hinner man inte uträtta ärenden så lätt. det har jag märkt av, senast nu med Hugos veterinärbesök och när jag fick tandvärk.


HÄLSAN
- Jag MÅSTE få/ta tid att träna upp min rygg, annars håller den inte enda fram till pensionen. Och som det är nu så hinner jag träna, men inte tillräckligt.
Skulle jag lyckas komma igång riktigt bra, liksom komma över den där gränsen, då skulle det gå enklare.....så sa de åtminnstone i Härmä, de som vet. Då skulle det inte krävas lika mycket träning utan bara så pass mycket att jag hålls i form. Nu är jag liksom i botten och det krävs en hel del för att både få igång motivationen och få in det i livsstilen...ni vet. Men jag ska ge det ett försök, eller två.

Kombinerad födelsedags / morsdagspresent.

TID FÖR ARBETET I GUDS RIKE
- Jag vill ha mera tid för församlingsarbetet. Jag vill ha tid att kunna använda de gåvor som Gud gett mig. Tid att göra det jag brinner för, i församlingen.
Chillcafe (ungdomscafet i samband med Fokus Fest) och tid för drama och lovsångsdans.

Chillcafe

Chillcafe.

Här hade vi ställt fram till drama.

HUNDTRÄNING
- Och vi har ju Hugo som aldrig riktigt lärt sig att vara ensam eftersom större delen av dygnet innehåller liv och rörelse, många famnar att gosa i och alltid någon som vill pussas. Bra saker som helt enkelt blivit för bra och tryggt.

Han är oftast mitt i leken, och störs inte av ex. leksaker i pälsen.

Så jag har förhoppningar om att vi ännu skall få inövad honom att vara trygg hemma när vi är borta.
Att han haft magen som krånglat har ju inte gjort saken lättare.


MANNEN I MITT LIV
Jag har dock inte tänkt varken byta man eller bostad, som tyvärr många gör just i denna ålder.
När livet förändras då förändras man också själv, och det är precis som det ska vara. Men då får man också se till att man förändras tillsammans, att man inte växer åt varsitt håll, utan mera mot samma håll...mot varann.

- Jag vill ha mera tid med min man💕, nu när barnen är större och behöver oss mindre.

Tillsammans är bäst. Och så länge vi får tid här på jorden så vill vi leva just tillsammans.

PRÖVA NYTT
- Och jag vill ha tid att hinna pröva på något annat (jobb). Liksom kunna hoppa in lite här eller där.
Jag har fått förfrågan från tre olika ställen om jag kan tänka mig att hoppa in ibland.
Ett ställe har att göra med församlingens barnarbete och ett annat med barn som har special behov. Det tredje har med växter att göra.

Jag kan ju t.e.x. bli rörmontör, det är jag rätt bra på redan nu 😉.

KRIS?
Jag har också fått frågan om jag har medelålderskris😉, och svaret är: Ja det kan man väl säga, men det är en väldigt bra sådan, för jag vill och kan göra något åt den.

Fotografierad av Mikael, på morsdagen.

Det är väl i denna ålder om inte förr som man börjar fundera på: är det det här jag skall göra och jobba med hela livet? Vad vill jag hinna med? Vad prioriterar jag just nu i livet? Vad vill Gud att jag ska göra med mitt liv?

Kris....nja, men livet när det är som "roligast"😉, om man har förmågan att kunna skratta åt än det ena än det andra. Denna bild skickade jag åt en väninna från provhytten när jag liksom hittade INGET som passade😊.....förräns jag tog en nummer större på allt 👍😊.

HUR JAG TÄNKT
Jag inleder min semester den 14.6, och jag tar alla mina 38 dagar. Därefter tar jag tjänsteledigt i sex månader, går det bra och vi klarar det ekonomiskt (jag har sparat några slantar och huslånet betalar vi sista raten denna månad👍) tar jag ännu ett halvt år på det.

Flera som har prövat på liknande alternativ, typ alterneringsledigt har påminnt mig om att man har så många planer på vad man ska och inte ska göra, men sist och slutligen så hinner man nästan ingenting😉.

Lyx att hinna göra sådana här fina och goda smörgåsar till morgonmål.

För när man har ingen tid att passa då tar man istället ordentligt med tid för ex. morgonmål, morgonandakt, promenad, dusch m.m.
Och när man sen, om man överhuvudtaget ser på klockan, inser att det är dags att börja tänka på middagen, kanske fara och handla innan familjen kommer hem, då inser man, jaha dit for den dagen.

Och så kanske det blir, men då får det bli så.
Det är Herren som får planera mina dagar och jag vet att Han kommer att sätta in det viktigaste.....sen är det upp till mig att följa Honom och inte gå min egen väg........lättare sagt än gjort.

ALLT DET HÄR
Allt det här väntar jag på, drömmer om och planerar för, samtidigt som jag inte kan förstå hur jag skall klara av att säga Tack och Hej från mig som dagmamma?
Hur jag skall klara av att städa bort allt det som varit mitt och inreda med nytt, både i vårt hus och i mitt inre?
Men jag vet att det är ett rätt val, och att Herren som lett mig in på denna väg också kommer att gå med mig och leda mig rätt även i fortsättningen.


ALLT FÖRMÅR JAG I HONOM SOM GER MIG KRAFT (Filipperbrevet 4:13).

VARKEN GENOM STYRKA ELLER MAKT, UTAN GENOM MIN ANDE, SÄGER HERREN SEBAOT (Sakarja 4:6).

NEJ, SÖK FÖRST GUDS RIKE OCH HANS RÄTTFÄRDIGHET, SÅ SKA NI FÅ ALLT DET ANDRA OCKSÅ (Matteusevangeliet 6:33).