Vandra NÄRA marken

I går när jag skulle skriva läkemedelstenten och var så nervös (vilket jag skrev om igår) skickade jag sms till några av mina väninnor med ett böneupprop, att nu får du gärna be för mig. Och jag fick b.l.a  följande svar. JA, BER I JESU NAMN ATT ALLT GÅR BRA, ATT DU BLIR LUGN OCH KÄNNER FRID ÖVER TENTEN OCH HELA DAGEN. Sen efter tre minuter kom följande meddelande från samma person. BER MELLAN VARVEN HÄR OCH HAR ALARM PÅ TELEFONEN KL.13:05. BER EXTRA FÖR DIG DÅ.  Ett annat svar jag fick. W0W, SÅ KUL, DU ÄR PÅ GÅNG. JA, TROR ATT DET KOMMER ATT GÅ BRA. BER FÖR DIN ORO OCH BER OM LUGN OCH KONCENTRATION. HAN SOM ÄR I OSS ÄR STÖRRE ÄN DEN SOM ÄR I VÄRLDEN! KRAM OCH STORT LYCKA TILL. Och alla böner bar hela vägen. Allt gick bra, jag kände mig lugn under tenten och kunde koncentrera mig även om frågorna var knepigt formulerade och det skulle göras via dator. Snacka om att ha bönevänner, som ber och t.o.m ställer in alarmet för min skull 😂💗👍. Dagens bilder är fr

Det känns som om jag bara har jobbat eller läst på läkemedelstent de senaste dagarna, för det är ungefär vad jag har gjort. Promenader i det fina höstvädret har jag också hunnit med. När jag vaknade i morse visste jag att dagen skulle innebära morgonmål, promenad med Hugo, läsa på tent, äta lunch och sen hoppa på cykeln och trampa iväg till tentamenstillfället. Jag vaknade och var ovanligt nervös och stressad inför tenten. Tyckte att jag råddade ihop en massa och mindes inte viktiga saker som jag tidigare kommit ihåg. Men efter morgonmål, skön promenad och bön lugnade jag ner mig. Jag skickade också ett böneupprop till två väninnor, som lovade att be för mig. Efter morgonpromenaden kl.9:30 började jag läsa och höll på till kl.12. De sista kapitlen fick jag skumma igenom. Här bilder på en liten del av allt jag läst. Efter att jag ätit min lunch knäböjde jag vid sängen (Hugo reagerar inte längre och funderar inte vad jag håller på med 😉) oc

Sommaren tog slut och pojkarna återvände till sina studieorter medan modern stod kvar med två tomma hål av saknad i sitt hjärta. Låter det bekant för dig? Eller ej? Jag börjar bli så mycket bättre på att klara av dessa avsked, men ännu har jag en bit på vägen. Samtidigt som jag tänker att avsked skall jag väl aldrig tycka att är helt ok? Vilken tur att jag reagerar, vilken tur att min kropp reagerar när de jag älskar säger hej då och ger en kram som är starkare och längre än vanligt. MIKAEL Mikael bor denna termin i egen lya, en enrummare med egen toalett och dusch och delar kök med de övriga i korridoren. Senaste läsår hyrde han en lägenhet tillsammans med sin kompis, men nu har de valt ett billigare alternativ. Kompisen bor också i samma studielägenhetskomplex, eller vad det nu heter. Mikael åkte iväg 29 augusti med färjan från Vasa till Umeå. Jag hade möjligheten att få köra honom till hamnen och få det viktiga avskedet. Få ge den där extra hårda kramen innan orde