PÅ VANDRING
I lördags vandrade vi på livets väg, på flera sätt.
Jan var dagens vägvisare. Han tog oss genom varierande terräng. Och var än vi gick så förundrades vi över hur lungt och vackert det var/är i skogen.
Här vandrade vi fram på en bredare skogs"stig".
Vi gick över mossbeklädda berg.
På smala, slingrande skogsstigar vandrade vi fram.
Vi hittade blåbär och smakade på de goda bären som de finska skogarna levererar.
Vi fick njuta av alla vackra blickfång, vilka det fanns gott om.
Vi vandrade över smala "broar", eller rättare sagt plankor.
Vi träffade inga djur men en och annan fågel såg vi, och en hel del älgflugor. Närmare bestämt 20 älgflugor plockade vi bort, sammanlagt. Men de var dock inget större problem, de kom liksom en och en och de var bara att plocka bort.
Det gick uppför och det gick nerför.
Och i rask takt gick det, åtminstone nerför.
Här och där skymtade en vacker svamp i solskenet. Min svampkännedom är inte den bästa så jag skall inte försöka mig på något namn. Men den var brun, tjock och fin 😊.
Och efter ca två timmars vandring skymtade vi havet.
När vi kom ut ur den aningen mörka skogen och fram till det solklädda havet kändes det som att vara med i en film eller ännu bättre, som dagen när vi kommer till himlen, för jag föreställer mig ofta att Jesus står på en strand och väntar på mig.
Karlarna såg allt som det var, där och då. Vi damer såg en hel del genom våra kameralinser (läs telefoner), så vi liksom kan njuta av dagen även nu efteråt😉.
Skorna fick trampa på hårda berg, mjuka vägar av barr, blöta stigar och slirig sand.
Och vissa fötter/skor tog även chansen och klättrade i träd.
På tal om alla fåglar, så fick jag en på bild. Den sitter på den korta grenen på bilden här under.
Om du tittar riktigt noga så ser du en liten röd fågel, en rödhake tror jag att vår fågelkännare sa.
Du ser den väl 😉?
Och vill du även se den på följande bild, ja då får du verkligen spänna ögonen eller zooma in bilden.
Över bron vid Lillsand.
Klipporna, havet och vågorna är mäktiga, och bör beundras en god stund.
Det var flera än vi som fotografierade Guds mäktiga verk denna dag.
Så vackert, här intill Fäboda kaffestuga.
Någon sa en gång: Om inte förr så då man får uppleva Guds mäktiga skapelse i form av naturkrafter eller när man får vara med om ett barns födelse, då inser man att ingenting kan ha uppstått av sig självt.
Här har det behövts en Skapares Hand och en Skapares hjärna.
Jag som i min barndom fick vistas en hel del ute vid fasters eller farbrors sommarvilla har aldrig lärt mig att gå på klippor. Just ordet klippa frambringar "spring" och "hopp" i mina ben. Och det är så förknippat med sommarlov, fiskfångst sent på kvällen ute på öppet hav, små fiskar i vattenfyllda klippgravar, blåbärspaj, plättar, bastubad, skratt, värme och glädje.
Vi vandrade på den relativt nya handikappvänliga spången intill Fäboda kaffestuga.
Det var en otroligt skön promenad med fina vänner och en sinnenas promenad. Medan vi promenerade
fick vi njuta på så många sätt denna vackra lördags förmiddag. Vi såg, doftade, hörde, smakade, kände (älgflugor 😂) och vi hann prata om både det ena och det andra.
I JESU NAMN TILL BORDS VI GÅR
Tillbaka vid vår villa blev det dags för lunch, som serverades i vår husvagn.
Vädret var lite för kallt för att sitta ute, solen hittade inte riktigt fram till vår terass. Men Jan fick en ide om vilket träd som skall fällas nästa gång😉.
Efter lunch, som smakade otroligt bra efter promenaden tog vi en tur ut till stranden.
Och sen till den andra stranden.
Väl tillbaka hade solen infunnit sig rätt bra, och med lite ommöblering, bordet lyftes framför bastun så fick vi ett toppen läge för te-time och efterrätt.
Och flaggan var i topp, på bordet, för denna dag firade vi faktiskt en 50- åring.
Dagen till ära hade jag tagit med min fina rosa te-servis som jag fick när jag blev utexaminerad barnskötare 1992.
Fick några av Vivas fina bilder från te-stunden.
Chokladmousse.
Och jubilaren som liksom jag gillar rosa fick naturligtvis en vacker rosa bukett.
TACK Viva och Jockum för en alldeles fantastisk dag tillsammans med er.
KVÄLLEN
Vi packade ihop oss och åkte sedan hem för att även hinna umgås med Matilda innan vi skulle vidare på kvällsprogram till grannstaden Karleby.
Matilda var hemma och läste till prov, för denna vecka har den första prov-veckan i gymnasiet inletts.
Hugo hade också fått stanna hemma, vilket kanske någon märkt, eftersom han för ovanlighetens skull inte synts på några bilder.
På kvällen for Matilda på höstens första ungdomssamling vid Elim, "Faith Hope Love".
Hugo fick fara till svärföräldrarnas och vi åkte iväg till Karleby.
Klockan 19 började Kyrkhelgens festkväll och vi fick lova Herren och lyssna till bra undervisning tillsammans med en överfull kyrka.
Temat för helgen var "TILLS HAN KOMMER".
Årets deltagarantal var så stort så skinkfrestelsen tog slut på lördag, har man fått läsa i ett flertal tidningar😊. Och även om inte det är kanske den viktigaste infon från helgen😉 så är det roligt att deltagarna var hela 2500 stycken.
Kvällens tema var : "KOM, HERRE JESUS".
Mötet inleddes med procession (en skara människor som rör sig högtidligt gående framåt😊).
Det var korsbäraren, lovsångsdansare, BarnOasteamet och alla barnen med sina flaggor som gick i processionen.
Till sist gick två av ledarna med en av de många fina spraymålade lakan, som de tillverkat tillsammans med barnen.
Kvällens huvudtalare var Hans Weichbrodt från Sverige.
Vad jag minns bäst av hans tal är b.l.a de roliga inslagen, kan säga att Hans är väldigt rolig och lätt att lyssna till, samtidigt som han predikar Jesu budskap starkt.
Här lite om kvällens undervisning, med mina egna ord.
Han berättade, vi kan kalla det för "en kristen vits" om den gamle mannen som hade vandrat med Gud i hela sitt liv. När de nu var ute och vandrade en dag sa plötsligt Gud: Nu är det närmare hem till Mig än till dig, också tog Han honom "hem".
Hans berättade om livet här på jorden tills Jesus kommer tillbaka. Att vi skall skratta med dem som skrattar och gråta med dem som gråter och alltid möta människor där de är.
Vi skall be om visioner, att Herren ska visa oss hur vi skall jobba för Guds rike under tiden vi väntar på Honom.
Och att vi ska be om uthållighet att orka vänta på resultat.
Han berättade om en ung flicka som fick en vision, att hon skulle starta en bönegrupp i sin skola i ett gymnasium. Hon var den enda som kom varje torsdag, varje vecka. När Hans ringde och frågade henne hur det går svarade hon glatt: det går fint. Hur många är ni frågade Hans. Hon svarade lika glatt: det är bara jag. Hon gav inte upp, hon fortsatte frimodigt att be en halv timme varje torsdagmorgon innan skolan började.
Efter 9 månader knackade det på dörren och utanför böne"gruppen" stod 17 personer och frågade om de fick vara med.
När flickan gick 3:e året var antalet uppe i 250. Allt är möjligt för den som tror.
Hans sa att vi skall göra vårt bästa här på jorden medan vi väntar på Jesus och som kristna har vi en bonus: Om vi misslyckas får vi förlåtelse.
Hans avslutade med att berätta om mannen som ville ha på sin gravsten texten " Han försökte i alla fall" 😊.
Och det är ju det vi ska göra, alltid försöka vårt bästa på alla sätt och vis och allt till Guds ära.
Jag avslutar med några bilder från damrummet, ja faktiskt.
För jag gladdes över att någon t.o.m dekorerat fint där inne.
Innan vi körde hem deltog vi i kvällsteet med de goda semlorna😉.
Sen körde vi hem på livets väg.
Somnade sen tacksamma och glada för en otroligt fin och välsignad dag.
VI FORTSÄTTER ATT VANDRA PÅ LIVETS VÄG, PÅ HERRENS VÄG.
OM JAG SITTER ELLER STÅR VET DU DET, DU FÖRSTÅR MINA TANKAR FJÄRRAN IFRÅN. OM JAG GÅR ELLER LIGGER SER DU DET, MED ALLA MINA VÄGAR ÄR DU FÖRTROGEN (Psaltaren 139:2-3).
DU OMSLUTER MIG PÅ ALLA SIDOR OCH DU HÅLLER MIG I DIN HAND (Psaltaren 139:5).
DE SOM FÖRTRÖSTAR PÅ HERREN ÄR SOM SIONS BERG. DET RUBBAS INTE, DET STÅR FAST FÖR EVIGT (Psaltaren 125:1).
JAG ÄR A OCH O, SÄGER HERREN GUD, HAN SOM ÄR OCH SOM VAR OCH SOM KOMMER, DEN ALLSMÄKTIGE (Uppenbarelseboken 1:8).
Detta glada gäng startade strax efter kl.10 på en 2,5 h vandring i Fäboda-skogarna.
Viva tog denna bild, när vi just hade startat.
Vädret var toppen och humöret lika så.
Här vandrade vi fram på en bredare skogs"stig".
Vi gick över mossbeklädda berg.
På smala, slingrande skogsstigar vandrade vi fram.
Vi hittade blåbär och smakade på de goda bären som de finska skogarna levererar.
Vi fick njuta av alla vackra blickfång, vilka det fanns gott om.
Vi vandrade över smala "broar", eller rättare sagt plankor.
Vi träffade inga djur men en och annan fågel såg vi, och en hel del älgflugor. Närmare bestämt 20 älgflugor plockade vi bort, sammanlagt. Men de var dock inget större problem, de kom liksom en och en och de var bara att plocka bort.
Det gick uppför och det gick nerför.
Och i rask takt gick det, åtminstone nerför.
Här och där skymtade en vacker svamp i solskenet. Min svampkännedom är inte den bästa så jag skall inte försöka mig på något namn. Men den var brun, tjock och fin 😊.
Och efter ca två timmars vandring skymtade vi havet.
När vi kom ut ur den aningen mörka skogen och fram till det solklädda havet kändes det som att vara med i en film eller ännu bättre, som dagen när vi kommer till himlen, för jag föreställer mig ofta att Jesus står på en strand och väntar på mig.
Karlarna såg allt som det var, där och då. Vi damer såg en hel del genom våra kameralinser (läs telefoner), så vi liksom kan njuta av dagen även nu efteråt😉.
Skorna fick trampa på hårda berg, mjuka vägar av barr, blöta stigar och slirig sand.
Och vissa fötter/skor tog även chansen och klättrade i träd.
På tal om alla fåglar, så fick jag en på bild. Den sitter på den korta grenen på bilden här under.
Om du tittar riktigt noga så ser du en liten röd fågel, en rödhake tror jag att vår fågelkännare sa.
Du ser den väl 😉?
Och vill du även se den på följande bild, ja då får du verkligen spänna ögonen eller zooma in bilden.
Över bron vid Lillsand.
Klipporna, havet och vågorna är mäktiga, och bör beundras en god stund.
Det var flera än vi som fotografierade Guds mäktiga verk denna dag.
Så vackert, här intill Fäboda kaffestuga.
Någon sa en gång: Om inte förr så då man får uppleva Guds mäktiga skapelse i form av naturkrafter eller när man får vara med om ett barns födelse, då inser man att ingenting kan ha uppstått av sig självt.
Här har det behövts en Skapares Hand och en Skapares hjärna.
Vi vandrade på den relativt nya handikappvänliga spången intill Fäboda kaffestuga.
Det var en otroligt skön promenad med fina vänner och en sinnenas promenad. Medan vi promenerade
fick vi njuta på så många sätt denna vackra lördags förmiddag. Vi såg, doftade, hörde, smakade, kände (älgflugor 😂) och vi hann prata om både det ena och det andra.
I JESU NAMN TILL BORDS VI GÅR
Tillbaka vid vår villa blev det dags för lunch, som serverades i vår husvagn.
Vädret var lite för kallt för att sitta ute, solen hittade inte riktigt fram till vår terass. Men Jan fick en ide om vilket träd som skall fällas nästa gång😉.
Efter lunch, som smakade otroligt bra efter promenaden tog vi en tur ut till stranden.
Och sen till den andra stranden.
Väl tillbaka hade solen infunnit sig rätt bra, och med lite ommöblering, bordet lyftes framför bastun så fick vi ett toppen läge för te-time och efterrätt.
Och flaggan var i topp, på bordet, för denna dag firade vi faktiskt en 50- åring.
Fick några av Vivas fina bilder från te-stunden.
Chokladmousse.
Och jubilaren som liksom jag gillar rosa fick naturligtvis en vacker rosa bukett.
KVÄLLEN
Vi packade ihop oss och åkte sedan hem för att även hinna umgås med Matilda innan vi skulle vidare på kvällsprogram till grannstaden Karleby.
Matilda var hemma och läste till prov, för denna vecka har den första prov-veckan i gymnasiet inletts.
Hugo hade också fått stanna hemma, vilket kanske någon märkt, eftersom han för ovanlighetens skull inte synts på några bilder.
På kvällen for Matilda på höstens första ungdomssamling vid Elim, "Faith Hope Love".
Hugo fick fara till svärföräldrarnas och vi åkte iväg till Karleby.
Klockan 19 började Kyrkhelgens festkväll och vi fick lova Herren och lyssna till bra undervisning tillsammans med en överfull kyrka.
Temat för helgen var "TILLS HAN KOMMER".
Årets deltagarantal var så stort så skinkfrestelsen tog slut på lördag, har man fått läsa i ett flertal tidningar😊. Och även om inte det är kanske den viktigaste infon från helgen😉 så är det roligt att deltagarna var hela 2500 stycken.
Kvällens tema var : "KOM, HERRE JESUS".
Mötet inleddes med procession (en skara människor som rör sig högtidligt gående framåt😊).
Det var korsbäraren, lovsångsdansare, BarnOasteamet och alla barnen med sina flaggor som gick i processionen.
Till sist gick två av ledarna med en av de många fina spraymålade lakan, som de tillverkat tillsammans med barnen.
När barnen sen skulle gå till sitt program byggdes en bönetunnel av de vuxnas händer och armar. Alla fick vara med och be för barnen och deras ledare medan de traskade igenom den långa tunneln som löpte rakt genom hela kyrkan.
Kvällens huvudtalare var Hans Weichbrodt från Sverige.
Vad jag minns bäst av hans tal är b.l.a de roliga inslagen, kan säga att Hans är väldigt rolig och lätt att lyssna till, samtidigt som han predikar Jesu budskap starkt.
Här lite om kvällens undervisning, med mina egna ord.
Han berättade, vi kan kalla det för "en kristen vits" om den gamle mannen som hade vandrat med Gud i hela sitt liv. När de nu var ute och vandrade en dag sa plötsligt Gud: Nu är det närmare hem till Mig än till dig, också tog Han honom "hem".
Hans berättade om livet här på jorden tills Jesus kommer tillbaka. Att vi skall skratta med dem som skrattar och gråta med dem som gråter och alltid möta människor där de är.
Vi skall be om visioner, att Herren ska visa oss hur vi skall jobba för Guds rike under tiden vi väntar på Honom.
Och att vi ska be om uthållighet att orka vänta på resultat.
Han berättade om en ung flicka som fick en vision, att hon skulle starta en bönegrupp i sin skola i ett gymnasium. Hon var den enda som kom varje torsdag, varje vecka. När Hans ringde och frågade henne hur det går svarade hon glatt: det går fint. Hur många är ni frågade Hans. Hon svarade lika glatt: det är bara jag. Hon gav inte upp, hon fortsatte frimodigt att be en halv timme varje torsdagmorgon innan skolan började.
Efter 9 månader knackade det på dörren och utanför böne"gruppen" stod 17 personer och frågade om de fick vara med.
När flickan gick 3:e året var antalet uppe i 250. Allt är möjligt för den som tror.
Hans sa att vi skall göra vårt bästa här på jorden medan vi väntar på Jesus och som kristna har vi en bonus: Om vi misslyckas får vi förlåtelse.
Hans avslutade med att berätta om mannen som ville ha på sin gravsten texten " Han försökte i alla fall" 😊.
Och det är ju det vi ska göra, alltid försöka vårt bästa på alla sätt och vis och allt till Guds ära.
Jag avslutar med några bilder från damrummet, ja faktiskt.
Innan vi körde hem deltog vi i kvällsteet med de goda semlorna😉.
Sen körde vi hem på livets väg.
Somnade sen tacksamma och glada för en otroligt fin och välsignad dag.
VI FORTSÄTTER ATT VANDRA PÅ LIVETS VÄG, PÅ HERRENS VÄG.
OM JAG SITTER ELLER STÅR VET DU DET, DU FÖRSTÅR MINA TANKAR FJÄRRAN IFRÅN. OM JAG GÅR ELLER LIGGER SER DU DET, MED ALLA MINA VÄGAR ÄR DU FÖRTROGEN (Psaltaren 139:2-3).
DU OMSLUTER MIG PÅ ALLA SIDOR OCH DU HÅLLER MIG I DIN HAND (Psaltaren 139:5).
DE SOM FÖRTRÖSTAR PÅ HERREN ÄR SOM SIONS BERG. DET RUBBAS INTE, DET STÅR FAST FÖR EVIGT (Psaltaren 125:1).
JAG ÄR A OCH O, SÄGER HERREN GUD, HAN SOM ÄR OCH SOM VAR OCH SOM KOMMER, DEN ALLSMÄKTIGE (Uppenbarelseboken 1:8).
Kommentarer
Skicka en kommentar