DET LÄNGSTA BLOGGINLÄGGET OM SAKNAD
Sommaren tog slut och pojkarna återvände till sina studieorter medan modern stod kvar med två tomma hål av saknad i sitt hjärta.
Låter det bekant för dig? Eller ej?
Jag börjar bli så mycket bättre på att klara av dessa avsked, men ännu har jag en bit på vägen. Samtidigt som jag tänker att avsked skall jag väl aldrig tycka att är helt ok? Vilken tur att jag reagerar, vilken tur att min kropp reagerar när de jag älskar säger hej då och ger en kram som är starkare och längre än vanligt.
MIKAEL
Mikael bor denna termin i egen lya, en enrummare med egen toalett och dusch och delar kök med de övriga i korridoren.
Senaste läsår hyrde han en lägenhet tillsammans med sin kompis, men nu har de valt ett billigare alternativ. Kompisen bor också i samma studielägenhetskomplex, eller vad det nu heter.
Mikael åkte iväg 29 augusti med färjan från Vasa till Umeå.
Jag hade möjligheten att få köra honom till hamnen och få det viktiga avskedet. Få ge den där extra hårda kramen innan orden hej då, sköt om dig, hör av dig, jag älskar dig. Och för att få ta de där viktiga bilderna.
Kanske den sista bilden inte skulle vinna pris i en fototävling men den är nog en av de viktigaste för mig.
Mikael studerar andra året statistik, vid Umeå universitet.
Hittade ingen bra info, denna är föråldrad men ändå något.
MATTIAS
Mattias fick jag föra till tågstationen en söndagmorgon, 1:a september. Eller rättare sagt jag fick sitta på till Bennäs och sen köra hem själv.
Och ska man ta bild av Mattias ska det gå fort.
Nå nu är du nog färdig, sa han och gick iväg från fotografieringen.
Men han stannade till så pass mycket så mamma hann få ännu en ordentlig kram.
Och jag kunde inte låta bli och ta en sista bild när han gick ner för trapporna för att komma till den rätta perrongen.
Sådana här bilder, som denna, är det nog bara mammor med saknadens hål i hjärtat som förstår sig på.
Mattias studerar andra året i Helsingfors vid Arkcada till förstavårdare (mera känt som ambulans"karl"/akut sjukskötare).
Mattias bor i en studielägenhet vid Arabiastranden, alldeles intill skolan. På området finns allt vad de kan tänkas behöva som butiker, gym, pizzeria, möbelaffär m.m.
Han delar lägenhet med två andra unga män här från trakten. De har alla eget rum och delar på gemensamt kök/vardagsrum och den som ritat huset har tänkt till för de har hela två toaletter att samsas om.
HÖSTPYSSEL
För att mammahjärtat ska överleva de där första dagarna, ja t.o.m veckorna så måste jag alltid hålla i gång lite extra, ha program, sysselsätta mig med det ena och andra för att inte fundera och sakna för mycket.
Så jag har sysslat på med en hel del dessa tre veckor förutom att jag har jobbat rätt mycket också.
Jag har fixat lite höstmys på utsidan.
HUSDJUREN
Djuren är ju de som alltid ger så mycket tröst...och jobb😊.
Jag har städat inne hos kaninerna.
De hade fått en gammal badrumsmatta med liksom små tygbollar på. Tror ni inte att busiga Selma fick en kul ide. Jo hon har gnagt loss dessa bollar som hela mattan består av. Tack och lov så har hon inte ätit upp dem utan istället har hon inrett hela deras rum med dessa mjuka, vita bollar.
Och hela deras rum var vitt, alla dessa utspridda bollar blandat med Konrads hår, för han byter till vinterpäls just nu. Och sen ännu hö.
Men sen efter allt städande så skulle det ju gosas också, liksom varje dag. Och det är ju så mysigt så man glömmer allt tråkigt sopande och putsande.
Konrad myser i famnen.
Och mumsar gräs.
Selma och Konrad, syster och bror.
Selma (den mörka närmast kameran) är den som är mest nyfiken och busig.
Vad gör du? Ta bild av mig också, tycks hon säga och trycker nosen in i telefonens kamera.
Så jag tar en bild på fotomodellen.
Selma gosar i famnen så gott som varje dag och somnar djupt.
FRISÖRSKA
Jag har friserat Hugo riktigt kort, så han blev rätt ful. Men det tar lite över en månad så börjar han bli mera lik sig själv i pälsen igen.
Jag har fått ge upp försöket att klippa Hugos klor efter att jag några gånger i misstag klippt i pulpan, så numera gör veterinären det. Ibland lyckas jag dock klippa en eller annan klo och vår-höst slipas klorna rätt bra av asfaltspromenaderna, så det är vintrarna som skulle bli bekymmer ifall vi inte skulle få hjälp av veterinären.
Men att sticka in saxen i örat och klippa de små öronhåren, ja det är inget problem, Hugo bara ligger och njuter när jag klipper honom här och där, förrutom på klorna då.
Och klippning innebär också alltid massor av gos.
Och ja vi klipper lite varstans eller ska vi säga där Hugo lägger sig ner. Och oftast är det i sängen på mjuka filten. Det är ju bara att damma och tvätta den sen.
TVÄTTA MATTOR ENLIGT MIG
Jag har tvättat en matta i höst. och jag tvättade den på mitt sätt.
Och naturligtvis så hade jag en nyfiken tvätthjälp.
Jag började med att borsta bort allt skräp som till 99% bestod av hår, långa hårstrån, längre än mina.
Sen blev det hett vatten, tallsåpa och att gnugga.
Sköljde med ett ämbar hett vatten och tillsist en ordentlig kall dusch. Vid det laget hade Hugo flyttat sig till trappan och ville in, för han hade kallt. Men fast jag öppnade dörren gick han inte in, han rusade ut på gräsmattan. Han går in när mamma går in, annars står han ute och fryser. Han fattar liksom inte sitt eget bästa. Så inte bara en gång har jag fått lyfta in en kallfrusen, morrande, trotsig hund.
Och jo jag vet, ifall du tänker tanken: Men hur i all sin dar tvättar hon på trätrallarna och odlar ogräs som hon sen får kämpa med att få bort? (nåja kanske inte mera i höst, men...)
Ogräs kommer det ändå varken jag tvättar mattor, eller det regnar.
Sen var mattan klar och fick hänga på tork.
Ibland blir mitt bakande platt fall.
Denna vecka har min man fyllt 51 år och jag skulle överraska honom med nygräddade kalljästa semlor på morgonen.
När jag kom hem från jobbet kvällen innan skulle jag blanda ihop degen och insåg att vi inte hade någon jäst, endast torrjäst men det fick gå.
När jag så steg upp i arla morgonstund för att ställa till med födelsedagsfrukosten mötte mig i kylskåpet ett minst sagt platt fall.
Men jag slängde in dem i ugnen, bad troligtvis en bön för semlorna (minns ju inte, men eftersom jag vanligtvis är en sådan som ber för allt och alla så gjorde jag det säkert även här).
Kokade kaffe och började duka på bordet och vågade knappt kika in i ugnen.
Men tro det eller ej ut kom de finaste semlor och två av dem hade jäst ihop och bildat ett hjärta 💗.
Och vi fick en fin morgonstund när vi (Matilda och jag) fick fira vår älskade Jan/pappa/äkta hälft.
UTRÄTTA ÄRENDEN
Hugo och jag tar långa promenader och uträttar en hel del på samma gång. Insåg en dag att jag gick med tre olika påsar i en och samma hand och alla var liksom uträttade ärenden😉.
Vit påse innehållande Hugos godis, från djuraffären. Brun påse innehållande grönväxter som tack för hundvaktande, till mamma. Och svart påse innehållande Hugos kakka (bajs).
JOBBAT
Jag har de senaste veckorna fått jobba lite över 78%, inte dåligt alls. Denna vecka har jag jobbat måndag och tisdag kväll och sen två nätter.
Där emellan jobbar jag hemma med att läsa till en läkemedelstent som jag har inkommande vecka.
Här en bild från denna vecka som berättar lite om hur vädret har varit. Jag har inte bara en gång denna vecka fått cykla hem i störtregn.
Ja att säga att jag var genom våt är inte alls att ljuga.
Ibland när jag cyklat hem på fredageftermiddagar har jag svängt in till mitt favoritcafe och köpt lite fredagsmys till mig själv. De övriga i huset hittar liksom annat som de äter hellre.
Mitt jobb dessa veckor har gjort att jag inte hunnit till mina föräldrars lika ofta som förut, men visst har det blivit några besök och kvällspromenader.
Sen är det ju liksom lite olika det här med hur vi upplever kyla och värme😊. Jan tyckte att det var en fantastisk varm och skön september kväll. Mamma och jag tyckte likadant men med aningen mera kläder på.
Det är alltid lika vackert ute på landet.
HUGOS ENSAMHETSTRÄNING
Och jag har tränat Hugo, för nu har vi fått den lugnande medicinen från veterinären.
Jag ger medicinen med maten ca 1/2 h innan jag åker iväg. Och helt fantastiskt att jag fått i honom den, dock ingömd i hans kokta kycklingkött.
När jag åkt iväg på jobb har han betett sig som vanligt, skällt lite när jag börjat sätta på ytterkläderna men genast jag hämtat godisspelet har han tystnat och intresserat sig för det och jag har kunnat gå ut utan att han ens brytt sig.
Sen går han alltid och sätter sig i sovrumsfönstret och ser på förbipasseranden, är lugn en liten stund men sen börjar han skälla och ha ljud (yla som en varg) med några få korta pauser. Och det brukar fungera i högst en timme. Sen tar paniken vid.
Och så långt har vi kommit utan medicin.
Skillnaden nu med medicinen är att Hugo skäller mycket lugnare och lägger sig ner och vilar mellan varven. Han har också längre tysta stunder. Han har alltså ingen panik nu.
Så här ser stackars Hugo ut när han har full panik av att ha behövt vara ensam för länge. Han andas snabbt, tungan hänger långt och han går runt runt och har svårt att lugna ner sig när man väl kommer hem.
Och det bästa med denna medicin är ju att han inte blir helt utslagen och däckad som jag var rädd för. Utan han är med och vaken men lugnare och hoppeligen vågar han börja tro på att han kan klara av att vara ensam hemma, i flera timmar.
Vi har inte övat varje dag med medicinen, eftersom det ibland blivit väldigt korta stunder för honom att vara ensam.
I fredags ex. for Jan till jobb ca 8:50 och jag som hade haft natten kom hem ca 9:10, så då blev det inte så länge.
Men han var nog lite stressad. Han hade svårt att varva ner och när han väl hade lugnat sig drack han massor.
Jag bör ännu kolla upp med veterinären ifall hon tycker att vi endast ska träna med medicinen ett tag nu.
Men vi tackar Jesus för att han ledde oss till rätt veterinär och vi tackar henne för att hon varit så förstående och hjälpsam i denna knepiga situation.
Och vi fortsätter att be om den perfekta lösningen för vår älskade lilla Hugo som är uppväxt med hela huset fyllt av barn på dagarna och ungdomar på kvällarna och nu plötsligt måste börja vara ensam ibland.
Alla och allt i Herrens händer, som alltid.
JAG SAKNAR DEM OCH STUNDER SOM DESSA
Som jag berättat, ja oj vad jag berättat, så visst har jag/vi fått tiden att gå även om saknaden funnits där och gjort sig mer eller mindre påmind mellan varven.
Det jag saknar är stunder som dessa när vi ligger i soffan (eller sängen) och myser och pratar.
Jag saknar de här två.
Jag saknar att baka bullar i massor.
Jag saknar (lika mycket som jag njuter av att inte behöva) att koka stora mängder mat, ibland flera gånger/dag.
Ni vet hårt arbetande unga män äter massor, och lite till. Och vilken glädje att man kan få fylla det behovet, för stunden.
Ja jag är ingen som ropar hurra när det är dags för matlagning, helst får det gå så snabbt och smidigt som möjligt. Men ändå så saknar jag dessa storkok just idag.
Och orsaken till att det inte finns någon sallad på deras tallrikar är för att hela sommaren åt vi ju sallad ur askarna som sonen tog hem. Nu mera får vi hacka sallad igen.
Och efterätter eller ska vi säga mellanmål gick det också åt.
Jag saknar allt strumpmemory, även om det heller aldrig varit min favorit.
Men det är väl så med oss människor att allt det där tråkiga och vardagliga som ju egentligen är livet, det saknar vi när livet bjuder på förändring. Och då pratar/skriver ju jag om en positiv förändring, ungdomar som lämnar hemmet för att åka iväg och studera och för att stå på egna ben.
Och om en mamma som saknar storkok och strumpmemory, ja det låter ju helt knasigt, men det är ju bara ett sätt att förklara att jag saknar så våra älskade pojkar.
VANDRAT
Och en sak som är väldigt bra när man saknar, det är att vandra i skog och mark, vilket vi varit rätt flitiga med den senaste tiden.
GODNATT
Ja det blev ett långt inlägg om saknad och vad man kan fylla saknaden med.
I kväll har jag varit på Fokus och det var en sån fin och välsignad kväll på många sätt. Innan jag säger godnatt vill jag dela med mig av tre punkter som Boris Salo delade i undervisningen.
Vi kan vara fyllda av tre sorters eldar i våra liv.
1. VÅR EGEN ELD. Då räknar vi bara med våra egna resurser, talanger och prestationer.
2. FRÄMMANDE ELDAR. Det finns mycket osund andlighet idag. Det finns flera ledare inom det ockulta än vad det finns kristna präster idag.
3. DEN HELIGE ANDENS ELD. Den helige Ande har vi i oss och över oss, men vi skall alltid be om att få mera av den helige Ande i våra liv.
Ett fyllt glas går inte att fylla på. Och så kan det vara med våra liv. Vi måste först tömma bort det dåliga för att det goda ska få plats och kunna växa i oss.
GODNATT TILL DIG SOM ORKAT LÄSA SÅ HÄR LÅNGT 😊.
BEKYMRA ER INTE FÖR NÅGOT, UTAN LÅT GUD FÅ VETA ALLA ERA ÖNSKNINGAR GENOM BÖN OCH ÅKALLAN MED TACKSÄGELSE. DÅ SKA GUDS FRID, SOM ÖVERGÅR ALLT FÖRSTÅND, BEVARA ERA HJÄRTAN OCH ERA TANKAR I KRISTUS JESUS (Filipperbrevet 4:6-7).
VET NI INTE ATT NI ÄR GUDS TEMPEL OCH ATT GUDS ANDE BOR I ER (1 Korintierbrevet 316).
NI KAN INTE DRICKA BÅDE HERRENS BÄGARE OCH ONDA ANDARS BÄGARE. NI KAN INTE HA DEL BÅDE I HERRENS BORD OCH I ONDA ANDARS BORD (1Korintierbrevet10:21).
Låter det bekant för dig? Eller ej?
Jag börjar bli så mycket bättre på att klara av dessa avsked, men ännu har jag en bit på vägen. Samtidigt som jag tänker att avsked skall jag väl aldrig tycka att är helt ok? Vilken tur att jag reagerar, vilken tur att min kropp reagerar när de jag älskar säger hej då och ger en kram som är starkare och längre än vanligt.
MIKAEL
Mikael bor denna termin i egen lya, en enrummare med egen toalett och dusch och delar kök med de övriga i korridoren.
Senaste läsår hyrde han en lägenhet tillsammans med sin kompis, men nu har de valt ett billigare alternativ. Kompisen bor också i samma studielägenhetskomplex, eller vad det nu heter.
Mikael åkte iväg 29 augusti med färjan från Vasa till Umeå.
Jag hade möjligheten att få köra honom till hamnen och få det viktiga avskedet. Få ge den där extra hårda kramen innan orden hej då, sköt om dig, hör av dig, jag älskar dig. Och för att få ta de där viktiga bilderna.
Kanske den sista bilden inte skulle vinna pris i en fototävling men den är nog en av de viktigaste för mig.
Mikael studerar andra året statistik, vid Umeå universitet.
Hittade ingen bra info, denna är föråldrad men ändå något.
MATTIAS
Mattias fick jag föra till tågstationen en söndagmorgon, 1:a september. Eller rättare sagt jag fick sitta på till Bennäs och sen köra hem själv.
Nå nu är du nog färdig, sa han och gick iväg från fotografieringen.
Men han stannade till så pass mycket så mamma hann få ännu en ordentlig kram.
Och jag kunde inte låta bli och ta en sista bild när han gick ner för trapporna för att komma till den rätta perrongen.
Sådana här bilder, som denna, är det nog bara mammor med saknadens hål i hjärtat som förstår sig på.
Mattias studerar andra året i Helsingfors vid Arkcada till förstavårdare (mera känt som ambulans"karl"/akut sjukskötare).
Mattias bor i en studielägenhet vid Arabiastranden, alldeles intill skolan. På området finns allt vad de kan tänkas behöva som butiker, gym, pizzeria, möbelaffär m.m.
Han delar lägenhet med två andra unga män här från trakten. De har alla eget rum och delar på gemensamt kök/vardagsrum och den som ritat huset har tänkt till för de har hela två toaletter att samsas om.
HÖSTPYSSEL
För att mammahjärtat ska överleva de där första dagarna, ja t.o.m veckorna så måste jag alltid hålla i gång lite extra, ha program, sysselsätta mig med det ena och andra för att inte fundera och sakna för mycket.
Så jag har sysslat på med en hel del dessa tre veckor förutom att jag har jobbat rätt mycket också.
Jag har fixat lite höstmys på utsidan.
HUSDJUREN
Djuren är ju de som alltid ger så mycket tröst...och jobb😊.
Jag har städat inne hos kaninerna.
De hade fått en gammal badrumsmatta med liksom små tygbollar på. Tror ni inte att busiga Selma fick en kul ide. Jo hon har gnagt loss dessa bollar som hela mattan består av. Tack och lov så har hon inte ätit upp dem utan istället har hon inrett hela deras rum med dessa mjuka, vita bollar.
Och hela deras rum var vitt, alla dessa utspridda bollar blandat med Konrads hår, för han byter till vinterpäls just nu. Och sen ännu hö.
Men sen efter allt städande så skulle det ju gosas också, liksom varje dag. Och det är ju så mysigt så man glömmer allt tråkigt sopande och putsande.
Konrad myser i famnen.
Och mumsar gräs.
Selma och Konrad, syster och bror.
Selma (den mörka närmast kameran) är den som är mest nyfiken och busig.
Vad gör du? Ta bild av mig också, tycks hon säga och trycker nosen in i telefonens kamera.
Så jag tar en bild på fotomodellen.
FRISÖRSKA
Jag har friserat Hugo riktigt kort, så han blev rätt ful. Men det tar lite över en månad så börjar han bli mera lik sig själv i pälsen igen.
Jag har fått ge upp försöket att klippa Hugos klor efter att jag några gånger i misstag klippt i pulpan, så numera gör veterinären det. Ibland lyckas jag dock klippa en eller annan klo och vår-höst slipas klorna rätt bra av asfaltspromenaderna, så det är vintrarna som skulle bli bekymmer ifall vi inte skulle få hjälp av veterinären.
Men att sticka in saxen i örat och klippa de små öronhåren, ja det är inget problem, Hugo bara ligger och njuter när jag klipper honom här och där, förrutom på klorna då.
Och klippning innebär också alltid massor av gos.
Och klorna, ja visst får jag röra dem och t.o.m klippa håret runtomkring, men ve och fasa om jag tar fram klotången, nej då är mysstunden slut....så vi tar inte fram den.
Och ja vi klipper lite varstans eller ska vi säga där Hugo lägger sig ner. Och oftast är det i sängen på mjuka filten. Det är ju bara att damma och tvätta den sen.
 |
| Här klipper jag pälsen/håret på höften. |
TVÄTTA MATTOR ENLIGT MIG
Jag har tvättat en matta i höst. och jag tvättade den på mitt sätt.
Och naturligtvis så hade jag en nyfiken tvätthjälp.
Jag började med att borsta bort allt skräp som till 99% bestod av hår, långa hårstrån, längre än mina.
Sköljde med ett ämbar hett vatten och tillsist en ordentlig kall dusch. Vid det laget hade Hugo flyttat sig till trappan och ville in, för han hade kallt. Men fast jag öppnade dörren gick han inte in, han rusade ut på gräsmattan. Han går in när mamma går in, annars står han ute och fryser. Han fattar liksom inte sitt eget bästa. Så inte bara en gång har jag fått lyfta in en kallfrusen, morrande, trotsig hund.
Och jo jag vet, ifall du tänker tanken: Men hur i all sin dar tvättar hon på trätrallarna och odlar ogräs som hon sen får kämpa med att få bort? (nåja kanske inte mera i höst, men...)
Ogräs kommer det ändå varken jag tvättar mattor, eller det regnar.
Sen var mattan klar och fick hänga på tork.
PLATT FALL
Jag bakar och prövar på nya resept. Jag hittade Lindas bakskola på Instagram och jag är fast, finns så många intressanta och goda resept där.
Som denna snabblagade hälsosamma kladdkaka med endast fyra ingredienser, banan, ägg, kakao och lite kokos ovan på.
Ibland blir mitt bakande platt fall.
Denna vecka har min man fyllt 51 år och jag skulle överraska honom med nygräddade kalljästa semlor på morgonen.
När jag kom hem från jobbet kvällen innan skulle jag blanda ihop degen och insåg att vi inte hade någon jäst, endast torrjäst men det fick gå.
När jag så steg upp i arla morgonstund för att ställa till med födelsedagsfrukosten mötte mig i kylskåpet ett minst sagt platt fall.
Kokade kaffe och började duka på bordet och vågade knappt kika in i ugnen.
Men tro det eller ej ut kom de finaste semlor och två av dem hade jäst ihop och bildat ett hjärta 💗.
Och vi fick en fin morgonstund när vi (Matilda och jag) fick fira vår älskade Jan/pappa/äkta hälft.
UTRÄTTA ÄRENDEN
Hugo och jag tar långa promenader och uträttar en hel del på samma gång. Insåg en dag att jag gick med tre olika påsar i en och samma hand och alla var liksom uträttade ärenden😉.
Vit påse innehållande Hugos godis, från djuraffären. Brun påse innehållande grönväxter som tack för hundvaktande, till mamma. Och svart påse innehållande Hugos kakka (bajs).
JOBBAT
Jag har de senaste veckorna fått jobba lite över 78%, inte dåligt alls. Denna vecka har jag jobbat måndag och tisdag kväll och sen två nätter.
Där emellan jobbar jag hemma med att läsa till en läkemedelstent som jag har inkommande vecka.
Här en bild från denna vecka som berättar lite om hur vädret har varit. Jag har inte bara en gång denna vecka fått cykla hem i störtregn.
Ja att säga att jag var genom våt är inte alls att ljuga.
Ibland när jag cyklat hem på fredageftermiddagar har jag svängt in till mitt favoritcafe och köpt lite fredagsmys till mig själv. De övriga i huset hittar liksom annat som de äter hellre.
Mitt jobb dessa veckor har gjort att jag inte hunnit till mina föräldrars lika ofta som förut, men visst har det blivit några besök och kvällspromenader.
Det är alltid lika vackert ute på landet.
HUGOS ENSAMHETSTRÄNING
Och jag har tränat Hugo, för nu har vi fått den lugnande medicinen från veterinären.
Jag ger medicinen med maten ca 1/2 h innan jag åker iväg. Och helt fantastiskt att jag fått i honom den, dock ingömd i hans kokta kycklingkött.
När jag åkt iväg på jobb har han betett sig som vanligt, skällt lite när jag börjat sätta på ytterkläderna men genast jag hämtat godisspelet har han tystnat och intresserat sig för det och jag har kunnat gå ut utan att han ens brytt sig.
Sen går han alltid och sätter sig i sovrumsfönstret och ser på förbipasseranden, är lugn en liten stund men sen börjar han skälla och ha ljud (yla som en varg) med några få korta pauser. Och det brukar fungera i högst en timme. Sen tar paniken vid.
Och så långt har vi kommit utan medicin.
Skillnaden nu med medicinen är att Hugo skäller mycket lugnare och lägger sig ner och vilar mellan varven. Han har också längre tysta stunder. Han har alltså ingen panik nu.
Så här ser stackars Hugo ut när han har full panik av att ha behövt vara ensam för länge. Han andas snabbt, tungan hänger långt och han går runt runt och har svårt att lugna ner sig när man väl kommer hem.
Och det bästa med denna medicin är ju att han inte blir helt utslagen och däckad som jag var rädd för. Utan han är med och vaken men lugnare och hoppeligen vågar han börja tro på att han kan klara av att vara ensam hemma, i flera timmar.
Vi har inte övat varje dag med medicinen, eftersom det ibland blivit väldigt korta stunder för honom att vara ensam.
I fredags ex. for Jan till jobb ca 8:50 och jag som hade haft natten kom hem ca 9:10, så då blev det inte så länge.
Men han var nog lite stressad. Han hade svårt att varva ner och när han väl hade lugnat sig drack han massor.
Jag bör ännu kolla upp med veterinären ifall hon tycker att vi endast ska träna med medicinen ett tag nu.
Men vi tackar Jesus för att han ledde oss till rätt veterinär och vi tackar henne för att hon varit så förstående och hjälpsam i denna knepiga situation.
Och vi fortsätter att be om den perfekta lösningen för vår älskade lilla Hugo som är uppväxt med hela huset fyllt av barn på dagarna och ungdomar på kvällarna och nu plötsligt måste börja vara ensam ibland.
Alla och allt i Herrens händer, som alltid.
JAG SAKNAR DEM OCH STUNDER SOM DESSA
Det jag saknar är stunder som dessa när vi ligger i soffan (eller sängen) och myser och pratar.
Jag saknar alla överraskningar, som denna s.k "tvättkorg" som jag hittade i bastun här i sommar.
Jag saknar de här två.
Jag saknar dagar som dessa när en av sönerna kom hem med mängder av sallad från jobbet, som inte alls rymdes in i vårt kylskåp, men som vi på något sätt fick in. Och som vi sen nog också fick upp äten.
Jag saknar stunder som dessa när syskonen slängde sig i vår säng och funderade och disskuterade om både det ena och det andra.
Jag saknar att baka bullar i massor.
Jag saknar (lika mycket som jag njuter av att inte behöva) att koka stora mängder mat, ibland flera gånger/dag.
Ni vet hårt arbetande unga män äter massor, och lite till. Och vilken glädje att man kan få fylla det behovet, för stunden.
Ja jag är ingen som ropar hurra när det är dags för matlagning, helst får det gå så snabbt och smidigt som möjligt. Men ändå så saknar jag dessa storkok just idag.
Och orsaken till att det inte finns någon sallad på deras tallrikar är för att hela sommaren åt vi ju sallad ur askarna som sonen tog hem. Nu mera får vi hacka sallad igen.
Och efterätter eller ska vi säga mellanmål gick det också åt.
Jag saknar allt strumpmemory, även om det heller aldrig varit min favorit.
Men det är väl så med oss människor att allt det där tråkiga och vardagliga som ju egentligen är livet, det saknar vi när livet bjuder på förändring. Och då pratar/skriver ju jag om en positiv förändring, ungdomar som lämnar hemmet för att åka iväg och studera och för att stå på egna ben.
Och om en mamma som saknar storkok och strumpmemory, ja det låter ju helt knasigt, men det är ju bara ett sätt att förklara att jag saknar så våra älskade pojkar.
VANDRAT
Och en sak som är väldigt bra när man saknar, det är att vandra i skog och mark, vilket vi varit rätt flitiga med den senaste tiden.
GODNATT
Ja det blev ett långt inlägg om saknad och vad man kan fylla saknaden med.
I kväll har jag varit på Fokus och det var en sån fin och välsignad kväll på många sätt. Innan jag säger godnatt vill jag dela med mig av tre punkter som Boris Salo delade i undervisningen.
Vi kan vara fyllda av tre sorters eldar i våra liv.
1. VÅR EGEN ELD. Då räknar vi bara med våra egna resurser, talanger och prestationer.
2. FRÄMMANDE ELDAR. Det finns mycket osund andlighet idag. Det finns flera ledare inom det ockulta än vad det finns kristna präster idag.
3. DEN HELIGE ANDENS ELD. Den helige Ande har vi i oss och över oss, men vi skall alltid be om att få mera av den helige Ande i våra liv.
Ett fyllt glas går inte att fylla på. Och så kan det vara med våra liv. Vi måste först tömma bort det dåliga för att det goda ska få plats och kunna växa i oss.
GODNATT TILL DIG SOM ORKAT LÄSA SÅ HÄR LÅNGT 😊.
BEKYMRA ER INTE FÖR NÅGOT, UTAN LÅT GUD FÅ VETA ALLA ERA ÖNSKNINGAR GENOM BÖN OCH ÅKALLAN MED TACKSÄGELSE. DÅ SKA GUDS FRID, SOM ÖVERGÅR ALLT FÖRSTÅND, BEVARA ERA HJÄRTAN OCH ERA TANKAR I KRISTUS JESUS (Filipperbrevet 4:6-7).
VET NI INTE ATT NI ÄR GUDS TEMPEL OCH ATT GUDS ANDE BOR I ER (1 Korintierbrevet 316).
NI KAN INTE DRICKA BÅDE HERRENS BÄGARE OCH ONDA ANDARS BÄGARE. NI KAN INTE HA DEL BÅDE I HERRENS BORD OCH I ONDA ANDARS BORD (1Korintierbrevet10:21).
Kommentarer
Skicka en kommentar