MIN FARMOR.
Farmor gick alltid klädd i klänning och förkläde. Hon bodde hemma hos oss, där hon hade sitt eget rum. Där hade hon en stol som hon ofta satt i. Bakom den, fanns en bokhylla med fotografier och en skål med "dråpaknappar" d.v.s. mintpastiller. På väggen hängde Tro, Hopp och Kärlek (dock inte det på bilden, utan ett i "guld").
Det var lugn och ro att komma in till farmor...äkta frid, där fanns ingen stress, bara tid.....och några dråpaknappar. Hon kunde sitta och lyssna på radion och rulla tummarna. Ibland satt hon och nynnade eller sjöng.
Eftersom farmor bodde hos oss hade vi stora, härliga släktkalas, nu som då. Klädhängarna räckte inte till så syrrans säng svämmade över av jackor och kappor och i hela huset kryllade det av folk.
Kanske det är förklaringen till att jag älskar stora fester med härligt kaos och alla åldrar tillsammans.
Mamma var väldigt mån om att vi inte fick prata illa om farmor. För det gjorde vi, när hon blev gammal och senil. Vi tyckte att hon blandade sig i, än det ena än det andra.
Det här är mina minnen av farmor och den värdefulla tid, när vi fick växa upp flera generationer tillsammans.
När farmor inte längre bodde hemma fick jag överta hennes rum ( här borde jag sätta in en smile, men det har jag inte hittat någon knapp för ännu...smile).
Om farmor fanns här och nu skulle jag säga: FÖRLÅT för allt elakt som jag sagt och gjort och TACK för allt du gett mig....jag skall säga det, när vi träffas i himlen en gång.
En sång som farmor sjöng och som är en av mina favoriter är Blott en dag.
Blott en dag, ett ögonblick i sänder-vilken tröst, vad än som kommer på!
Allt ju vilar i min Faders händer: skulle jag som barn väl ängslas då.........
391 i Psalmboken.
Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte. Psaltaren 90:1
Kommentarer
Skicka en kommentar