Vandra NÄRA marken

Jag gillar inte Halloween, samtidigt som jag inte heller dömer dem som vill fira och festa. Var och en med sitt.            Detta är inte pumpor, utan ett par lustiga melongubbar som Matilda bjöd på en kväll.  VARFÖR JAG INTE VILL FIRA HALLOWEEN Jag kan säga att jag har sett så pass mycket av livet att jag inte tror på att genom att klä ut oss och leka spöken, vampyrer e.t.c så skulle vi bli mindre rädda för det skrämmande (ett av de argument som finns ). Jag har aldrig träffat ett barn som inte någongång under sin uppväxt har perioder när mörker, spöken, vad som gömmer sig under sängen och det läskiga skrämmer. Vi föräldrar ställs alla inför det här någongång och vi har alla våra knep och ideer som vi tar till. Det är inte alltid som det hjälper att läsa böcker om det skrämmande, för att minska rädslan. Och det hjälper inte genom att säga att det inte finns någon under sängen och knappast inte heller genom att ordna fester med utklädda läskiga figurer. Så hur brukar d

Ännu en gång rubbades vår vardag och våra liv av en tragedi. Tidigt på torsdagmorgon i Raseborg, i södra Finland, mitt i snöfallet var olyckan framme. Ett militärfordon, en "lastbil" körde rakt in i en rälsbuss/tåg och fyra personer dog (tre beväringar som alla satt på flaket och en person i tåget) och elva skadades, varav fyra allvarligt. Dagen som började så härligt med nyfallen snö......slutade i tragedi. I slutet av dagen fick ljusen brinna. VI BÖR OMSLUTA OCH BÄRA Två av de omkomna pojkarna var hemma härifrån Österbotten och även flera av de skadade. Det som är det värsta som kan hända har hänt för dessa drabbade familjer. Just nu lever dessa mammor/pappor och syskon mitt i det värsta. Just nu är det vi som bör omsluta dem med våra förböner, be att de får kraft att orka andas för varje ny dag. Kraft att orka vidare och kraft att hitta tröst hos varandra. Vi får omsluta de skadade med förböner om kraft att orka vidare, snabbt tillfrisknande o

Vi kom hem från Tuuri på tisdagkväll och nu tillbringar vi resten av höstlovet på hemmaplan. Jan har jobbat för det mesta sen i onsdags. Pojkarna kom hem från Åbo på torsdag kväll. Matilda och jag har "mårat på" med det ena och det andra. Åbo domkyrka bakom höstguldet. ÄVENTYR På onsdag var vi dock på ett litet äventyr till Vasa på em/kvällen. Vi hade bokat "ROOM ESCAPE". Om ni inte prövat på det så gör det. Vi hade valt Sjörövartemat. Vi (Matilda, en kompis/vårt fadderbarn och jag) blev instängda i ett sjörövarskepp (i ett rum) och hade 1h att ta oss ut innan sjörövarna skulle komma tillbaka för att ta oss. Jag får ju inte berätta några detaljer, men så mycket kan jag säga att det behövs samarbete för att hitta ledtrådar och klura ut ett som annat. Sen fick man/och skulle även fråga om ledtrådar (trycka på den röda knappen) när det kom stopp emot. Hur det gick för oss, ja vi var nära, men lyckades inte helt. Men det var jättekul. Blev nog sugen p

Efter Åbotrippen så kom vi hit till Tuuri på söndagkväll. Tuuri är en plats där vi känner oss hemma, därför återkommer vi hit flera gånger/ år. Det har sin charm att bo här på campingen även i höstmörkret. HÖST. Där hemma är det första året som vi fått äppel på vårt treåriga äppelträd. Ett äppelträd som innehåller så mycket kärlek, fick det av ett dagbarn som jag fått glädjen att ta hand om i fyra år. Här sover vi länge och äter ett sent morgonmål. Någon tar sen en långpromenad med Hugo och de andra tar kanske en sväng in till affären. Det är här vi storhandlar...ofta. Vi köper ex. tandkräm i stora mängder. Vi handlar kläder (ofta utekläder). Vi köper presenter till kommande kalas och även julklappar. Det är här vi har tid att pröva skor och hitta de som verkligen passar och är bra för fötterna. Här hinner jag kolla in och köpa olika slags reflexer för olika ändamål (till cyklar, till hunden, till infarten...). Och här hinner jag läsa innehållsförteckningarna på

Det går inte att förklaras, det måste upplevas.....den äkta glädjen och kärleken när ett mammahjärta får träffa sin son som flyttat långt bort hemifrån för att studera, som bor i egen lägenhet och lever sitt eget liv. Vackra Matilda i vackra Åbo (storabröderna är svårare att få på bild😉). Som jag skrivit tidigare, jag har haft och har ännu (om ändå inte lika svårt) väldigt svårt när våra barn börjat flytta hemifrån. Först var det militären och nu studier. Det är livets gång och så skall det vara.....men oj vad jag saknar och längtar så hjärtat vill spricka ibland. Men nu har vi fått hälsa på Mikael, fått se hur han bor och hur han har det. Hjärtat är både lättare och varmare just nu. Hugo trivdes hos Mikaels. Han har det så bra med en av sina bästa kompisar i den lägenhet som de hyr. De bor på bästa avstånd till skola, butiker m.m. Han har en underbar utsikt från sitt rum och från deras kök. Ljuvlig utsikt (även om jag inte lyckades att få det