HALLOWEEN
Jag gillar inte Halloween, samtidigt som jag inte heller dömer dem som vill fira och festa. Var och en med sitt.
VARFÖR JAG INTE VILL FIRA HALLOWEEN
Jag kan säga att jag har sett så pass mycket av livet att jag inte tror på att genom att klä ut oss och leka spöken, vampyrer e.t.c så skulle vi bli mindre rädda för det skrämmande (ett av de argument som finns ).
Jag har aldrig träffat ett barn som inte någongång under sin uppväxt har perioder när mörker, spöken, vad som gömmer sig under sängen och det läskiga skrämmer.
Vi föräldrar ställs alla inför det här någongång och vi har alla våra knep och ideer som vi tar till.
Det är inte alltid som det hjälper att läsa böcker om det skrämmande, för att minska rädslan. Och det hjälper inte genom att säga att det inte finns någon under sängen och knappast inte heller genom att ordna fester med utklädda läskiga figurer.
Så hur brukar du/ni hantera barnets rädslor (mörker, spöken, monster)?
Inte ok att skrämmas.
Här i Jakobstad (och på flera andra ställen i vårt land och ute i världen) hade vi förra hösten besök av obehagliga clowner som smög runt här och där på kvällarna och skrämde folk.
Föräldrar skjutsade/skjutsar sina barn hit och dit för att de inte skulle/ska behöva möta dessa obehagliga personer som tydligen gillade att se skräcken och paniken i andras ögon.
Hörde om en grupp barn som träffat på två clowner, varav den ena med ett basebollträ i handen.
Jag säger bara: DET ÄR INTE OK ATT SKRÄMMAS.
Det kanske är roligt att göra en skojig halloweenfest men när det kommer till verkligheten då är det ingen som tycker att det är roligt längre.
Det är en annan orsak till varför jag inte gillar dessa tillställningar, att fira en dag och klä ut sig till skrämmande varelser medan följande dag förklara för barnen att (de måste åka bil för att) hålla sig undan det skrämmande ...utanför festen.
Våra tankar rår vi inte på eller?
Säger någon till dig: tänk inte på choklad, då tänker du sannerligen på choklad. Säger du till ett barn: det finns inga spöken, då börjar det sannerligen fundera på: vad är ett spöke, var bor det och vad kan det göra?
Förr eller senare får barnet ändå höra talas om läskiga saker och rädslan infinner sig på ett eller annat sätt och vi föräldrar får fundera ut hur vi skall möta barnets rädslor.
HUR VI GJORT / GÖR.
Vi har alltid pratat med barnen om det skrämmande, men aldrig berättat mer än vad de frågat ...allt enligt ålder och utvecklingsstadie.
Vi har bett för och med barnen och lärt dem att de aldrig är ensamma, Jesus, barnens bästa vän är alltid med.
För en som inte är kristen kan det ju kännas som samma sak...men hur kan man berätta om en osynlig Jesus? som alltid är med...är inte det också skrämmande?
Nej, inte enligt mig. Inte om man har den rätta, den äkta relationen till Jesus. Då inte bara tror man på Jesus, då känner man även Hans frid. Har man en sådan personlig tro/relation, då kan man även förmedla lugn.....den frid som endast Herren kan ge.
Och jag tror nog att barnen (allas barn) känner sig "tryggare" att somna när vi pratat om och med barnens bästa vän som bara vill dig gott, istället för att gå till sängs med skrämmande bilder i huvudet av alla möjliga monster och vampyrer som finns i ex böcker.
BARNEN MINNS
Jag läste någonstans om varför barnen har så mycket lättare att tro på Jesus än vi vuxna? För att för barnen, ju yngre de är så är det ju inte så länge sedan de varit hemma hos Jesus och träffat Honom. De minns Honom och de känner igen Hans röst och beröring.
Därför vet jag att det fungerar att prata om och med Jesus innan man börjar sova. Det ger ro och frid.
HALLOWEEN ELLER ALLA HELGONS DAG?
Det är många barn/vuxna som endast vet vad halloween är men inte vad Alla helgons dag är, eftersom det i dessa familjer firas halloween istället.
Hur blir det när barnet/familjen ställs inför ett dödsfall? (det gör vi alla förr eller senare), om inte ämnet har disskuterats där hemma. Hoppeligen diskuteras det ändå.
Alla helgons dag är en högtid när vi får möjlighet att disskutera sådana saker som döden och att livet kan plötsligt ta slut en dag.
Den dagen går och har vi alltid gått med barnen till gravgården och tänt ljus på släktingars gravar. Där och då har det blivit en naturlig diskussion om döden, livet efter detta och hur tacksam vi får vara som har varandra kvar.
Vi har fått minnas de som vandrat hem till Herren och vad de gett oss, vi har delat saknad men också tacksamhet.
Här tänder Jan ljus vid sin farfar och farmors grav.
DÖRRKNACKNING
Den dagen du står öga mot öga med döden, den dagen du måste sätta en av dina kära i graven...den dagen förstår du, den dagen gillar du inte tanken att mitt i sorgen kommer det utklädda skrämmande, blodiga varelser gående utanför ditt hus och tycker att det är jätte roligt att leka död (ett skelett är död).
I värsta fall ringer de på din dörr och vill ha godis.
Som tur är så är det mest vanligt med fester på insidan här i våra trakter. Dörrknackning är vanligare i ex. USA.
Bus på fredag och ljus på lördag (det läste jag i en vett och etikett artikel från Sverige, som handlade om Alla helgons dag och Halloween). Men kan sorgen avgränsas bara till lördag?
Men vi lever i ett fritt land där du och jag får fira eller inte fira.
Skulle jag bo i ex. USA, då skulle jag väl vara uppväxt med halloween och troligtvis ha en helt annan syn på det.
Men nu har Herren placerat mig i Finland, i detta kalla land där jag inte växt upp med att klä ut mig till läskiga typer...och det är jag tacksam för.
Och för den som undrar om våra barn aldrig varit intresserad av halloweenfester så kan jag svara att när de var små var det inte alls vanligt här.
För två år sedan var dock en av pojkarna vit och svart målad i ansiktet för att man slapp gratis in på ett ställe om man var utspökad......och visst nappade han på det.
LEK INTE MED ELDEN
I dagens läge är det många som går till ex. en spågumma/spåman, den sort av andlighet tror de på och vill pröva på.
Men att vända sig till Han som har hela världen i sin hand, Han är de inte så intresserade av. Jag undrar ofta.... varför väljer man mörkret, när man kan välja ljuset? Kanske för att man inte känner Ljuset (Jesus).
Ännu en orsak varför jag inte gillar halloween är just för att det är fester där vi tar fram den dåliga, den onda sidan av det andliga....klär ut oss till spöken, andar och djävulen själv.
VI SKALL ALDRIG LEKA MED MÖRKRETS MAKTER, DET OCKULTA, DET SOM HAR MED dJÄVULEN ATT GÖRA.....för han är ingen man leker med. Hans lekar leder inte till glädje och frid.
Den du kallar på kommer.
Kallar du på den onde då kommer han.
Kallar du på Herren Jesus.....så behöver du inte vänta på att Han skall komma, för Han är redan där, Han är alltid nära sina älskade barn.....frågan är bara om vi vill att Han har del i våra liv.
En oskyldig fest bland utklädda barn kanske du inte tycker är att kalla på den onde.....men de barnen blir äldre och kanske fortsätter med sina fester och lekar. Det ena leder till det andra.
VILL MAN HA DEL AV JESUS OCH HANS VÄLSIGNELSER, FRID, GLÄDJE OCH KRAFT.....då kan man inte ha ena foten hos Honom och den andra hos den onde.
Vi måste välja VEMS VÄG VI VILL VANDRA. Och vår vandring här på jorden börjar redan vid vårt första andetag.
MAN BLIR LIK DEN MAN UMGÅS MED.
Därför vill jag umgås med HAN SOM ÄR LJUSET. HAN SOM ÄR TRYGGHETEN SJÄLV. HAN SOM VILL GE MIG FRID, KÄRLEK, GLÄDJE OCH KRAFT. HAN SOM ÄR LIVET SJÄLVT, NU OCH FÖR ALLTID.
MIN JESUS / DIN JESUS.
DU KAN INTE DRICKA BÅDE HERRENS BÄGARE OCH ONDA ANDARS BÄGARE. NI KAN INTE HA DEL BÅDE I HERRENS BORD OCH I ONDA ANDARS BORD (1 Korintierbrevet 10:21).
SMAKA OCH SE ATT HERREN ÄR GOD. SALIG ÄR DEN MÄNNISKA SOM FLYR TILL HONOM (Psaltaren 34:9).
VÄND ER INTE TILL ANDEBESVÄRJARE ELLER TILL SPÅMÄN. SÖK INTE SÅDANA SÅ ATT NI BLIR ORENA GENOM DEM. JAG ÄR HERREN ER GUD (3 Mosebok 19:31).
HIMMEL OCH JORD SKALL FÖRGÅ, MEN MINA ORD SKALL INTE FÖRGÅ (Markusevangeliet 13:31).
LÄR OSS INSE ATT VÅRA DAGAR ÄR RÄKNADE, SÅ ATT VI FÅR VISA HJÄRTAN (Psaltaren 90:12).
 |
| Detta är inte pumpor, utan ett par lustiga melongubbar som Matilda bjöd på en kväll. |
VARFÖR JAG INTE VILL FIRA HALLOWEEN
Jag kan säga att jag har sett så pass mycket av livet att jag inte tror på att genom att klä ut oss och leka spöken, vampyrer e.t.c så skulle vi bli mindre rädda för det skrämmande (ett av de argument som finns ).
Jag har aldrig träffat ett barn som inte någongång under sin uppväxt har perioder när mörker, spöken, vad som gömmer sig under sängen och det läskiga skrämmer.
Vi föräldrar ställs alla inför det här någongång och vi har alla våra knep och ideer som vi tar till.
Det är inte alltid som det hjälper att läsa böcker om det skrämmande, för att minska rädslan. Och det hjälper inte genom att säga att det inte finns någon under sängen och knappast inte heller genom att ordna fester med utklädda läskiga figurer.
Så hur brukar du/ni hantera barnets rädslor (mörker, spöken, monster)?
Inte ok att skrämmas.
Här i Jakobstad (och på flera andra ställen i vårt land och ute i världen) hade vi förra hösten besök av obehagliga clowner som smög runt här och där på kvällarna och skrämde folk.
Föräldrar skjutsade/skjutsar sina barn hit och dit för att de inte skulle/ska behöva möta dessa obehagliga personer som tydligen gillade att se skräcken och paniken i andras ögon.
Hörde om en grupp barn som träffat på två clowner, varav den ena med ett basebollträ i handen.
Jag säger bara: DET ÄR INTE OK ATT SKRÄMMAS.
Det kanske är roligt att göra en skojig halloweenfest men när det kommer till verkligheten då är det ingen som tycker att det är roligt längre.
Det är en annan orsak till varför jag inte gillar dessa tillställningar, att fira en dag och klä ut sig till skrämmande varelser medan följande dag förklara för barnen att (de måste åka bil för att) hålla sig undan det skrämmande ...utanför festen.
Våra tankar rår vi inte på eller?
Säger någon till dig: tänk inte på choklad, då tänker du sannerligen på choklad. Säger du till ett barn: det finns inga spöken, då börjar det sannerligen fundera på: vad är ett spöke, var bor det och vad kan det göra?
 |
| Tänk INTE på lösgodis😉 |
Förr eller senare får barnet ändå höra talas om läskiga saker och rädslan infinner sig på ett eller annat sätt och vi föräldrar får fundera ut hur vi skall möta barnets rädslor.
HUR VI GJORT / GÖR.
Vi har alltid pratat med barnen om det skrämmande, men aldrig berättat mer än vad de frågat ...allt enligt ålder och utvecklingsstadie.
Vi har bett för och med barnen och lärt dem att de aldrig är ensamma, Jesus, barnens bästa vän är alltid med.
 |
| KORSET ÄR STARKAST...JESU KORS. |
För en som inte är kristen kan det ju kännas som samma sak...men hur kan man berätta om en osynlig Jesus? som alltid är med...är inte det också skrämmande?
Nej, inte enligt mig. Inte om man har den rätta, den äkta relationen till Jesus. Då inte bara tror man på Jesus, då känner man även Hans frid. Har man en sådan personlig tro/relation, då kan man även förmedla lugn.....den frid som endast Herren kan ge.
Och jag tror nog att barnen (allas barn) känner sig "tryggare" att somna när vi pratat om och med barnens bästa vän som bara vill dig gott, istället för att gå till sängs med skrämmande bilder i huvudet av alla möjliga monster och vampyrer som finns i ex böcker.
BARNEN MINNS
Jag läste någonstans om varför barnen har så mycket lättare att tro på Jesus än vi vuxna? För att för barnen, ju yngre de är så är det ju inte så länge sedan de varit hemma hos Jesus och träffat Honom. De minns Honom och de känner igen Hans röst och beröring.
Därför vet jag att det fungerar att prata om och med Jesus innan man börjar sova. Det ger ro och frid.
 |
| Gud har sin alldeles egna plan för dig/mig och ditt/mitt liv. |
HALLOWEEN ELLER ALLA HELGONS DAG?
Det är många barn/vuxna som endast vet vad halloween är men inte vad Alla helgons dag är, eftersom det i dessa familjer firas halloween istället.
Hur blir det när barnet/familjen ställs inför ett dödsfall? (det gör vi alla förr eller senare), om inte ämnet har disskuterats där hemma. Hoppeligen diskuteras det ändå.
Alla helgons dag är en högtid när vi får möjlighet att disskutera sådana saker som döden och att livet kan plötsligt ta slut en dag.
Den dagen går och har vi alltid gått med barnen till gravgården och tänt ljus på släktingars gravar. Där och då har det blivit en naturlig diskussion om döden, livet efter detta och hur tacksam vi får vara som har varandra kvar.
Vi har fått minnas de som vandrat hem till Herren och vad de gett oss, vi har delat saknad men också tacksamhet.
Här tänder Jan ljus vid sin farfar och farmors grav.
DÖRRKNACKNING
Den dagen du står öga mot öga med döden, den dagen du måste sätta en av dina kära i graven...den dagen förstår du, den dagen gillar du inte tanken att mitt i sorgen kommer det utklädda skrämmande, blodiga varelser gående utanför ditt hus och tycker att det är jätte roligt att leka död (ett skelett är död).
I värsta fall ringer de på din dörr och vill ha godis.
Som tur är så är det mest vanligt med fester på insidan här i våra trakter. Dörrknackning är vanligare i ex. USA.
Bus på fredag och ljus på lördag (det läste jag i en vett och etikett artikel från Sverige, som handlade om Alla helgons dag och Halloween). Men kan sorgen avgränsas bara till lördag?
Men vi lever i ett fritt land där du och jag får fira eller inte fira.
Skulle jag bo i ex. USA, då skulle jag väl vara uppväxt med halloween och troligtvis ha en helt annan syn på det.
Men nu har Herren placerat mig i Finland, i detta kalla land där jag inte växt upp med att klä ut mig till läskiga typer...och det är jag tacksam för.
 |
| Jag (den yngsta) med mina systrar 1974 |
Och för den som undrar om våra barn aldrig varit intresserad av halloweenfester så kan jag svara att när de var små var det inte alls vanligt här.
För två år sedan var dock en av pojkarna vit och svart målad i ansiktet för att man slapp gratis in på ett ställe om man var utspökad......och visst nappade han på det.
LEK INTE MED ELDEN
I dagens läge är det många som går till ex. en spågumma/spåman, den sort av andlighet tror de på och vill pröva på.
Men att vända sig till Han som har hela världen i sin hand, Han är de inte så intresserade av. Jag undrar ofta.... varför väljer man mörkret, när man kan välja ljuset? Kanske för att man inte känner Ljuset (Jesus).
Ännu en orsak varför jag inte gillar halloween är just för att det är fester där vi tar fram den dåliga, den onda sidan av det andliga....klär ut oss till spöken, andar och djävulen själv.
VI SKALL ALDRIG LEKA MED MÖRKRETS MAKTER, DET OCKULTA, DET SOM HAR MED dJÄVULEN ATT GÖRA.....för han är ingen man leker med. Hans lekar leder inte till glädje och frid.
Den du kallar på kommer.
Kallar du på den onde då kommer han.
Kallar du på Herren Jesus.....så behöver du inte vänta på att Han skall komma, för Han är redan där, Han är alltid nära sina älskade barn.....frågan är bara om vi vill att Han har del i våra liv.
En oskyldig fest bland utklädda barn kanske du inte tycker är att kalla på den onde.....men de barnen blir äldre och kanske fortsätter med sina fester och lekar. Det ena leder till det andra.
VILL MAN HA DEL AV JESUS OCH HANS VÄLSIGNELSER, FRID, GLÄDJE OCH KRAFT.....då kan man inte ha ena foten hos Honom och den andra hos den onde.
Vi måste välja VEMS VÄG VI VILL VANDRA. Och vår vandring här på jorden börjar redan vid vårt första andetag.
MAN BLIR LIK DEN MAN UMGÅS MED.
Därför vill jag umgås med HAN SOM ÄR LJUSET. HAN SOM ÄR TRYGGHETEN SJÄLV. HAN SOM VILL GE MIG FRID, KÄRLEK, GLÄDJE OCH KRAFT. HAN SOM ÄR LIVET SJÄLVT, NU OCH FÖR ALLTID.
MIN JESUS / DIN JESUS.
DU KAN INTE DRICKA BÅDE HERRENS BÄGARE OCH ONDA ANDARS BÄGARE. NI KAN INTE HA DEL BÅDE I HERRENS BORD OCH I ONDA ANDARS BORD (1 Korintierbrevet 10:21).
SMAKA OCH SE ATT HERREN ÄR GOD. SALIG ÄR DEN MÄNNISKA SOM FLYR TILL HONOM (Psaltaren 34:9).
VÄND ER INTE TILL ANDEBESVÄRJARE ELLER TILL SPÅMÄN. SÖK INTE SÅDANA SÅ ATT NI BLIR ORENA GENOM DEM. JAG ÄR HERREN ER GUD (3 Mosebok 19:31).
HIMMEL OCH JORD SKALL FÖRGÅ, MEN MINA ORD SKALL INTE FÖRGÅ (Markusevangeliet 13:31).
LÄR OSS INSE ATT VÅRA DAGAR ÄR RÄKNADE, SÅ ATT VI FÅR VISA HJÄRTAN (Psaltaren 90:12).
Kommentarer
Skicka en kommentar