ATT EN DAG KAN RYMMA SÅ MYCKET GLÄDJE OCH SORG
Gårdagen började på bästa sätt, med julmusik och paketering, även i år kör jag med tidningspapper. Efter morgonpromenaden styrde Hugo och jag kosan till mina föräldrars där även min äldsta syster hade kommit "hem" från Sverige.
Jag överlämnade några paket under deras gran där tillsammans med halmbockarna och kyrkan som hänger med år från år.
DEN ROLIGA DELEN AV DAGEN
Det blev en trevlig dag som innehöll allt från att jag började med en ny sticksömn, en skön promenad, god mat, fina samtal, skoj och bus och diskning på äkta vis med händerna i såpvatten.
Vi gick på julkortsutdelning bland grannarna och sammarbetet fungerade fint.
Vissa ville inte vara med på bild, som vanligt. Men jag fick en fin bild mitt i ett svängförsök.
Men det är helt trevligt att få vara ute på en solig vinterpromenad med en skum typ, som man dessutom är släkt med 😊.
Och Maria gick för att leta reda på platsen där en bastu stått, som byggdes på 1800-talet. Och vi följde med.
Och där under en stor gammal gran hittade vi ännu svartbrända stenar.
Tog några vackra bilder.
Jag började på med mitt tredje par, stickastrumpor.
Jag njöt av mamma och pappas smyckade julehus, jag tror att vi är släkt 😊💗,
Och jag tog mig an disken.
En fin dag avslutades med att mamma och syster liftade in till staden med mig för att julshoppa.
DEN SORGLIGA DELEN AV DAGEN
När jag kom hem efter kl.17 var Matilda hos en kompis och hon hade meddelat att hon inte fått in Selma, vår kanin när hon skulle åka, så Selma fick lämna ute. Selma hoppar ju ute på vår gård varje dag, gräver gångar under lekstugan och far in genom sitt hål i väggen in till sitt hus när hon vill.
De senaste dagarna har hon helst varit ute, jobbat under lekstugan eller bara suttit där. Och de två senaste dagarna har hon inte farit in utan satt sig under sin utebur och jag har fått lyfta in henne till natten.
När jag nu kom hem satt hon där igen, när jag lyfte upp henne reagerade jag på att hon kändes så mycket lättare än förrut. Hon har ätit sämre i ett par dagar. Har hon fått gott som morot, sallad eller knäckebröd har hon ätit, men inte hö eller pellets och vattnet har inte minskat (vilket också hänt tidigare, eftersom hon ibland äter snö istället).
Men det var ändå något som sa mig att allt inte stod rätt till med vår Selma.
När jag lyfte in henne i sitt hus märkte jag att hon drog näsan bakåt så tänderna syntes när hon andades. Jag tänkte att hon ev fått sand i näsan när hon grävt sina gångar, vilket hänt ofta, men jag beslöt ändå att hålla lite extra koll på henne under kvällen.
När jag var ute på kvällspromenad med Hugo ringde Matilda och sa att Selma mår inte alls bra, hon sitter bakåtlutad med huvudet, försöker att lägga sig ner, skjuta tassarna framåt men det går inte.
Då funderade jag inte längre utan ringde till veterinärdejouren som sa att det tyder på smärta. Han hade några patienter före så vi beslöt att han ringer när vi får komma så får Selma ändå vara i bekant miljö istället för att sitta i ett väntrum med flera andra sjuka djur.
När han ringde var klockan 22:15 och vi åkte genast i väg till Kronoby.
När vi kom fram och lyfte upp henne på bordet såg vi tydligt hur vit hon var kring nos och mun.
Veterinären undersökte henne, hon var alldeles blek, huden i ex öronen var vit istället för rosa, vilket tydde på dåliga blodvärden.
Hon har massor av päls men där under var hon bara ben och skinn, sa veterinären. Och hennes lungor var fyllda av vätska, därför hade hon tungt att andas.
Så beslutet var enkelt, hon behövde få somna in, bort från smärta och sjukdom.
Vi pussade henne en sista gång 💗, pratade lungt med henne och smekte henne.
Hon fick först en insomningsspruta. Hon hoppade kring på golvet en stund innan hon började bli rött.
Sen fick hon somna i min famn.
Sen fick hon sprutan direkt i venen som gjorde att hon somnade in för gott.
Veterinären fick ännu ge en dos för hennes starka hjärta tänkte inte sluta slå. Han gav den sista dosen rakt i hjärtat, det var då han fick massor av vätska i sprutan, ett tecken på att hon samlat massor av vätska.
Han sa att hon troligtvis skulle ha dött inom ett dygn, men tack och lov fick vi avsluta hennes lidande innan det blev för jobbigt.
Sen körde vi hem och mina tårar rann, jag saknade älskade lilla, busiga Selma så mycket. Men jag var samtidigt så tacksam att hon fått somna in.
Hon blev 8 1/2 år, ett långt liv för en kanin sa veterinären. Ett 7-årigt liv är vanligast och någongång kan de bli 10 år.
VILA I FRID ÄLSKADE SELMA
Vi kom hem strax efter kl.00.00, med en död Selma inlindad i sin mys filt.
Vi lyfte ner henne i sitt hö över natten.
I morse fick Hugo åter igen säga farväl till en kaninkompis som han tyckt så mycket om.
Och han letade som vanligt efter den andra kaninen, Konrad. Selmas bror Konrad dog ju 12.10, för exakt två månader och en vecka sedan.
Och Hugo har letat kring lekstugan efter Selma.
Där under skymtar man bara hennes stora livsprojekt. Jag är rädd för att hela lekstugan en dag trillar ner i en enda stor krater 😉.
Ännu en gång fick jag bädda ner en kanin i en låda, med mjuk halm och hö.
Hugo fick snusa en sista gång.
Jan fick gräva en grop intill den andra lilla kaningraven när han kom hem, denna blev dock inte lika djup som Konrads men vi får tro att den ska räcka.
Jag satte ner lådan och öste på de första skoporna jord.
Nu vilar våra älskade dvärgvädurskaniner Konrad och Selma intill varann. TACK för vad ni varit och gett....älskar och saknar er så.
Konrad fick en skylt som Matilda pysslat för flera år sen. Nu flyttade vi hjärtat i mitten och får ev fundera ut en gemensam skylt, vi får se.
MEN NATTEN FORTSATTE
Som jag skrev så kom vi hem efter kl.00.00. Då körde jag hem kära svärmor 💗 som ställt upp och kommit som hundvakt mitt i kalabaliken.
Sen fortsatte jag bilfärden 10 km bort för att hämta Mikael 💗 som kommit hem med Vasa båten från Umeå och fått åka med en kompis pappa från Vasa.
Klockan 01.00 kom de. Mikael sa att han gärna kör hem och det var riktigt skönt för jag tyckte att jag hade stirrat på den mörka vägen tillräckligt.
Väl hemma ville Matilda prata med sin bror och de valde den vanliga platsen, vår säng 😉💗. Där var det trevliga disskusioner och samtal och ca kl.02.00 kom Jan hem från arbetsresan. Klockan 02:15 bad jag alla besökare i vårt sovrum att vänligen bege sig till sina egna sovrum för nu började denna mamma nästan se i kors, så trött var jag.
Bestämde mig för en ordentlig sovmorgon idag men vaknade 7:15.
Gårdagen slutade i glädje i.o.m att både Mikael och Jan kom hem💗.
Tänk att en dag kan rymma så mycket, både glädje, sorg och mera glädje. Tack käre Jesus att Du är med i allt, Du ger kraft, frid och glädje igen.
Tack för att både Konrad och Selma fått det bästa livet de kunnat få. De har blivit älskade, fått gos, fått dagligen vara ute på gården, hoppa kring,ligga i solen och njuta eller i en sval grop, leka, gräva, äta och njuta. De har haft Hugo som bästa vän och även några kattvänner, som tack och lov inte ätit upp dem.
VILA I FRID ÄLSKADE SELMA OCH KONRAD 💗💗.
SELMA
Gos med Selma.
KONRAD OCH SELMA.
Här byter Konrad päls.
Konrad gos.
ALLT OCH ALLA HAR SIN TID, FÖRUTBESTÄMD AV VÅR HERRE.
SÅ BESTÅR NU TRO, HOPP OCH KÄRLEK, DESSA TRE, OCH STÖRST AV DEM ÄR KÄRLEKEN (1 Korintierbrevet 13:13).
Jag överlämnade några paket under deras gran där tillsammans med halmbockarna och kyrkan som hänger med år från år.
DEN ROLIGA DELEN AV DAGEN
Det blev en trevlig dag som innehöll allt från att jag började med en ny sticksömn, en skön promenad, god mat, fina samtal, skoj och bus och diskning på äkta vis med händerna i såpvatten.
Vissa ville inte vara med på bild, som vanligt. Men jag fick en fin bild mitt i ett svängförsök.
Men det är helt trevligt att få vara ute på en solig vinterpromenad med en skum typ, som man dessutom är släkt med 😊.
Sen blev det bus ute på gården.
Och Maria gick för att leta reda på platsen där en bastu stått, som byggdes på 1800-talet. Och vi följde med.
Och där under en stor gammal gran hittade vi ännu svartbrända stenar.
Tog några vackra bilder.
"JULPOMPEN", som Mattias sa när han var liten 😊, den var på sin plats. Hugo skällde åt tomten, men efter att han fått snusa på den blev han tyst.
Jag började på med mitt tredje par, stickastrumpor.
Jag njöt av mamma och pappas smyckade julehus, jag tror att vi är släkt 😊💗,
Mamma gjorde god mat.
Och jag tog mig an disken.
Det blev skidskytte, stickning och godis.
En fin dag avslutades med att mamma och syster liftade in till staden med mig för att julshoppa.
DEN SORGLIGA DELEN AV DAGEN
När jag kom hem efter kl.17 var Matilda hos en kompis och hon hade meddelat att hon inte fått in Selma, vår kanin när hon skulle åka, så Selma fick lämna ute. Selma hoppar ju ute på vår gård varje dag, gräver gångar under lekstugan och far in genom sitt hål i väggen in till sitt hus när hon vill.
De senaste dagarna har hon helst varit ute, jobbat under lekstugan eller bara suttit där. Och de två senaste dagarna har hon inte farit in utan satt sig under sin utebur och jag har fått lyfta in henne till natten.
När jag nu kom hem satt hon där igen, när jag lyfte upp henne reagerade jag på att hon kändes så mycket lättare än förrut. Hon har ätit sämre i ett par dagar. Har hon fått gott som morot, sallad eller knäckebröd har hon ätit, men inte hö eller pellets och vattnet har inte minskat (vilket också hänt tidigare, eftersom hon ibland äter snö istället).
Men det var ändå något som sa mig att allt inte stod rätt till med vår Selma.
När jag lyfte in henne i sitt hus märkte jag att hon drog näsan bakåt så tänderna syntes när hon andades. Jag tänkte att hon ev fått sand i näsan när hon grävt sina gångar, vilket hänt ofta, men jag beslöt ändå att hålla lite extra koll på henne under kvällen.
När jag var ute på kvällspromenad med Hugo ringde Matilda och sa att Selma mår inte alls bra, hon sitter bakåtlutad med huvudet, försöker att lägga sig ner, skjuta tassarna framåt men det går inte.
Då funderade jag inte längre utan ringde till veterinärdejouren som sa att det tyder på smärta. Han hade några patienter före så vi beslöt att han ringer när vi får komma så får Selma ändå vara i bekant miljö istället för att sitta i ett väntrum med flera andra sjuka djur.
När han ringde var klockan 22:15 och vi åkte genast i väg till Kronoby.
När vi kom fram och lyfte upp henne på bordet såg vi tydligt hur vit hon var kring nos och mun.
Veterinären undersökte henne, hon var alldeles blek, huden i ex öronen var vit istället för rosa, vilket tydde på dåliga blodvärden.
Hon har massor av päls men där under var hon bara ben och skinn, sa veterinären. Och hennes lungor var fyllda av vätska, därför hade hon tungt att andas.
Så beslutet var enkelt, hon behövde få somna in, bort från smärta och sjukdom.
Vi pussade henne en sista gång 💗, pratade lungt med henne och smekte henne.
Hon fick först en insomningsspruta. Hon hoppade kring på golvet en stund innan hon började bli rött.
Sen fick hon somna i min famn.
Sen fick hon sprutan direkt i venen som gjorde att hon somnade in för gott.
Veterinären fick ännu ge en dos för hennes starka hjärta tänkte inte sluta slå. Han gav den sista dosen rakt i hjärtat, det var då han fick massor av vätska i sprutan, ett tecken på att hon samlat massor av vätska.
Sen körde vi hem och mina tårar rann, jag saknade älskade lilla, busiga Selma så mycket. Men jag var samtidigt så tacksam att hon fått somna in.
Hon blev 8 1/2 år, ett långt liv för en kanin sa veterinären. Ett 7-årigt liv är vanligast och någongång kan de bli 10 år.
VILA I FRID ÄLSKADE SELMA
Vi kom hem strax efter kl.00.00, med en död Selma inlindad i sin mys filt.
Vi lyfte ner henne i sitt hö över natten.
I morse fick Hugo åter igen säga farväl till en kaninkompis som han tyckt så mycket om.
Och han letade som vanligt efter den andra kaninen, Konrad. Selmas bror Konrad dog ju 12.10, för exakt två månader och en vecka sedan.
Och Hugo har letat kring lekstugan efter Selma.
Där under skymtar man bara hennes stora livsprojekt. Jag är rädd för att hela lekstugan en dag trillar ner i en enda stor krater 😉.
Ännu en gång fick jag bädda ner en kanin i en låda, med mjuk halm och hö.
Hugo fick snusa en sista gång.
Jan fick gräva en grop intill den andra lilla kaningraven när han kom hem, denna blev dock inte lika djup som Konrads men vi får tro att den ska räcka.
Jag satte ner lådan och öste på de första skoporna jord.
Konrad fick en skylt som Matilda pysslat för flera år sen. Nu flyttade vi hjärtat i mitten och får ev fundera ut en gemensam skylt, vi får se.
MEN NATTEN FORTSATTE
Som jag skrev så kom vi hem efter kl.00.00. Då körde jag hem kära svärmor 💗 som ställt upp och kommit som hundvakt mitt i kalabaliken.
Sen fortsatte jag bilfärden 10 km bort för att hämta Mikael 💗 som kommit hem med Vasa båten från Umeå och fått åka med en kompis pappa från Vasa.
Klockan 01.00 kom de. Mikael sa att han gärna kör hem och det var riktigt skönt för jag tyckte att jag hade stirrat på den mörka vägen tillräckligt.
Väl hemma ville Matilda prata med sin bror och de valde den vanliga platsen, vår säng 😉💗. Där var det trevliga disskusioner och samtal och ca kl.02.00 kom Jan hem från arbetsresan. Klockan 02:15 bad jag alla besökare i vårt sovrum att vänligen bege sig till sina egna sovrum för nu började denna mamma nästan se i kors, så trött var jag.
Bestämde mig för en ordentlig sovmorgon idag men vaknade 7:15.
Gårdagen slutade i glädje i.o.m att både Mikael och Jan kom hem💗.
Tänk att en dag kan rymma så mycket, både glädje, sorg och mera glädje. Tack käre Jesus att Du är med i allt, Du ger kraft, frid och glädje igen.
Tack för att både Konrad och Selma fått det bästa livet de kunnat få. De har blivit älskade, fått gos, fått dagligen vara ute på gården, hoppa kring,ligga i solen och njuta eller i en sval grop, leka, gräva, äta och njuta. De har haft Hugo som bästa vän och även några kattvänner, som tack och lov inte ätit upp dem.
VILA I FRID ÄLSKADE SELMA OCH KONRAD 💗💗.
SELMA
Gos med Selma.
KONRAD OCH SELMA.
Här byter Konrad päls.
Konrad gos.
ALLT OCH ALLA HAR SIN TID, FÖRUTBESTÄMD AV VÅR HERRE.
SÅ BESTÅR NU TRO, HOPP OCH KÄRLEK, DESSA TRE, OCH STÖRST AV DEM ÄR KÄRLEKEN (1 Korintierbrevet 13:13).
Kommentarer
Skicka en kommentar