EN STOR OCH GRÅ

En av dessa mina lediga dagar när jag ännu var i startgropen med allt pyntas och pysslas ringde jag Jan till jobbet och sa: jag har en livsviktig fråga.


Det blir inget julmysigt hem med en elefantstor crosstrainer mitt i vardagsrummet, nu skall den ut. Hjälper du mig ikväll att få ut den eller skall jag själv försöka få ut den nu, med den risken att den inte kan kallas för en crosstrainer mera?
Ta ut den bara, blev svaret (i efterhand förstod jag att han inte trodde att jag skulle få ut den).

Så ifall du vill läsa om en stor grå crosstrainerelefant som tänkte ta över hela vårt hus så kan du fortsätta, annars inte.


ELEFANTJOBB
När jag väl har bestämt mig för någonting så gör jag det också. Och nu var måttet rågat med denna stora gråa grej som vi mest kört fram och tillbaka mellan sovrum och vardagsrum den senaste tiden. Nu skulle den ut även om det skulle bli ett mycket hårdare pass än att trampa på den (vilket inte hänt så ofta).
Jag var väl medveten om att min rygg inte klarar så mycket, men jag försökte så gott det gick att lyfta med benen och att ta ordentliga ryggsträckarpauser mellan kraftansträngningarna.
Att få den rullad (den har hjul undertill i framändan) till farstun var inget problem.


Sen började problemen, att få ner den för trapporna och ut ur huset. Den första lilla trappan på insidan gick över förväntan och jag satte en matta under som gjorde dunsarna lite skonsammare.

Men sen uppstod problem när ett av hjulen fastnade i gallret på utsidan. Och vid detta tillfälle skulle jag säkert ha passat i en svensk komedi. Jag fick gunga och lirka på hela elefanten och ducka med huvudet för varje gång för att inte bli nerslagen, för handtagen och fotstöden började liksom trampa och jobba av farten.


Tur är att denna trappa redan är planerad att bli utbytt inom en snar framtid.



Sen kom ett enklare moment, att köra på plattorna. Men det var enkelt men kort, för sen stod det en stor husbil mitt i vägen och underlaget byttes ut mot grus.


Här kom den största utmaningen, hjulen fastnade i gruset och elefanten ville inte alls röra sig. Och att dessutom försöka komma förbi utan att buckla husbilen var ett projekt i sig. Efter en otrolig kraftansträngning som heter duga stod jag ändå tillslut på tröskeln till garaget, dit jag hade beslutat att den skulle få flytta. Just då märkte jag av en ilande strålning som gick från nacken ända ut i armarna och till fingrarna, väldigt obehagligt och ja jag blev nog lite rädd, vad har jag i min envishet ställt till med nu.

Men jag har ju en diskutbuktning i nacken och nu förmodade jag att det var den som reagerade, eftersom jag upplevt liknande känsla förut. Jag gjorde mina diskutbuktningsövningar och det kändes genast bättre. Efter någon minut visste jag inte alls av strålningen ut i armarna.

Men arbetet med den stora elefanten var ännu inte över. Som jag skrev så stod jag nu på tröskeln in till garaget, och det blev ännu en rejäl stor utmaning, för här fick jag gunga in den, med den påföljd att handtagen, de stora armarna lämnade på utsidan för varje gungning och fastnade i det lilla dörrhålet.

Men in fick jag den😊👍.
Nu fyller den stora elefanten vårt garage, än en gång står den på fel plats men just nu är det en bättre plats än senast.


Och till dig som kanske undrar om det är en sån bra ide att flytta stora elefanter alldeles själv så kan jag bara säga: nej det är inte alls bra, jag avråder dig från att ens försöka.

Men nu är jag nöjd och glad med julstämningen och rymligheten här inne.
Och jo ryggen fick sig nog en törn, nacken känns ok men höften och korsryggen har en hel del att ta igen.
Men ifall du undrar om jag skulle göra det igen, så är svaret: jo absolut.

En gång hade den ju sin plats i sovrummet, där den blev använd, men väldigt sällan. Men i.o.m renoveringen fick den flytta ut på heltid i vardagsrummet.
Det är väldigt mysigt med ett litet hus och vi är alltid nära varann 💗, men att få rum för stora elefanter är aldrig lätt.



ALLT HAR SIN TID, också crosstrainers tid inomhus.


ALLT HAR SIN TID, DET FINNS EN TID FÖR ALLT SOM SKER UNDER HIMLEN....EN TID ATT FÖRVARA OCH EN TID ATT KASTA BORT (Predikaren 3:1, 6 b).

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

VÅR MALTIPOO HUNDVALP HUGO

ROLIGA TIPS PÅ HUR MAN FÅR BARNEN ATT ÄTA

NYÅRSAFTON 2023