SPORTLOVSRESAN DEL 2
SÖNDAG
Denna morgon vaknade jag kl.8:15 tittade ut genom fönstret och möttes av ett vitt snölandskap. Temperaturmätaren intill slalombacken visade 0 grader. Jag lyfte blicken och såg ut genom husbilens taklucka, träden svajade och snöflingorna såg mera våta än torra ut. Vi vaknade alltså till en blåsig snöig dag. Men det kändes ändå mycket bättre än gårdagens ösregn och slask.
Till morgonmål stekte jag omelettpannkakor (typ omelett gjord på havregrynsgröt). Men först fick jag röja lite för att ens hitta kokplattorna 😊.
De var riktigt goda.
Efter morgonbestyren och ett stadigt morgonmål kom slalomutrustningen fram. Jan hann ut i backen direkt från morgonen, han kom tillbaka när flickorna var redo för dagens första åk.
Hugo och jag skötte marktjänsten denna dag. Nåja Hugo var väl inte till så mycket hjälp men inte till något besvär heller.
Jag röjde undan lite och diskade. När Jan diskade dagen innan valde han att gå till campingens diskplats jag däremot föredrog att diska i bilen.
Hugo och jag tog sen en lång och skön promenad.
Vi gick runt till andra sidan där den jätte långa pulkabacken finns.
Och vi såg slalombackarna (där också husbilen
stod parkerad) på långt hål.
Det började frysa på så vägen blev riktigt bra att gå på.
När vi kom tillbaka från vår runda tog vi en sväng förbi slalombackarna och lifterna ifall vi skulle se en skymt av flickorna eller Jan som alla var och åkte.
Vi såg inte till dem men hörde många andra som talade svenska. Vid Vuokatti hör man vanligtvis finska och ryska.
Hugo och jag gick tillbaka till den varma och ombonade husbilen och började fixa dagens lunch. Det fick bli kokt potais, fiskpinnar, gräddfilssås och en sallad gjord på gurka, ananas och isbergssallat..
I BACKARNA
Sen var det dags att susa ner och liksom plocka fram den rätta tekniken igen. Det var tre år sedan jag senast stod på slalolmskidor.
Det var mäktigt fint att stå där högt uppe på fjället.
Sen bar det av nerför.
Min älskling åker alltid som om han aldrig gjort något annat.
När vi kom fram till den första branten tänkte jag nog: nej, vad har jag gett mig in på. Men ner kommer man ju alltid och ner kom jag också.
Ganska snabbt hittade min kropp den rätta tekniken det var bara att våga följa med i farten och lite bromsa mellan varven om det började gå allt för snabbt.
Och roligt var det.
Dit ner där människorna såg ut som små myror, dit skulle vi.
Och än en gång behövde jag stanna upp för att bara ta in den fina utsikten. Skulle solen ha tittat fram skulle det varit helt fantastiskt.
Och jag var lika modern i klädseln i år igen 😉. Faktiskt så var det väldigt många som hade rosa byxor i år👍.
Man får ju se det som väldigt positivt om man kan använda samma klädsel i typ 10 år, då måste det ju betyda att man ryms i dem ännu 👍
Han och jag tillsammans i backen, det är livet det, när det går fort 😊.
PIZZAN, BASTUN OCH DEN OTREVLIGA TANTEN
Några bilder på tjejerna i backen.
Mamma hjärtat är så glad för Matildas skull att hon trots att hon har problem med sina knän (som tre gånger hoppat ur led) kan åka slalom. Men hon åker alltid nuförtiden med båda knästödena på, lite styvare blir det ju men hon tycks klara det galant.
Efter att flickorna hade varit andra varvet i backen kom de in för att byta skor och sen blev det bergsklättring på hög nivå (på de högsta snödrivorna de kunde hitta).
På denna bild där Maya ligger högst upp på toppen liknar vår husbil i bakgrunden en leksaksbil.
Kvällens middag blev pizza som Jan hade hämtat vid den lokala pizzerian. Hur han tänkte när han beställde en av två pizzor med mögelost på, som endast han själv gillade, ja det får vi aldrig svaret på, men jag tror att det var hungern som inte tänkte helt klart.
Den pizzan tog dock Jan mitten av och flickorna kunde äta längre ut på kanterna där det inte fanns så mycket ost.
Men nu skall vi inte fundera på den pizzan utan på den andra, som om ni frågar mig var ännu värre. Jan hade beställt en helt vanlig maletköttpizza, han påpekade dock att den behöver vara mjölkfri så ingen ost tack.
När vi öppnade pizzan och jag skulle börja äta insåg jag men här är nog ost. Flickorna som även åt av den gav följande sammanfattning, att det ser nog ut som ost men att den blir lite mjölig på tungan och smakar inte direkt ost 😉.
Vi gissade att det var veganost.
Jan ringde till restaurangen som bekräftade att jo det var veganost, gjord på kokos.
Och jag kan bara säga att även om flickorna tyckte att den var ätbar (dock inte det godaste de hade ätit) så tyckte jag faktiskt att det var en av de ursäkta uttrycket äckligaste "pålägg" jag ätit i mitt liv. Kan nämna att jag inte åt upp min pizza bit.
Efter den intressanta middagen gick flickorna till bastun.
Det är så skönt att både värma sig och tvätta sig efter flera timmar i en viss snöslaskig och blåsig slalombacke.
De hade dock oturen att träffa på en minst sagt otrevlig ja jag skulle vilja kalla henne för omogen dam som inte tycktes ta hänsyn till andra. När flickorna kom hälsade de liksom som man oftast gör på en camping, damen tittade surt på dem och hälsade inte tillbaka.
Damen gick in och ut ur bastun flera gånger som en riktig finsk bastubadare gör, vilket ju var helt okej. Vad som däremot inte var okej var att hon när flickorna kom in i bastun började slå på (vatten på kaminen) om och om igen, utan att fråga om det var okej för dem också. Hon slog på åtminstone sju gånger tills de blev tvugna att gå ut för att inte bli grillade.
Det hör till att man i en allmän bastu frågar om det är okej att jag slår på.
Strax därefter när flickorna hade duschat och höll på att klä på sig kom damen ut ur bastun och sa på ett otrevligt sätt utan att ens se på dem "Olepa hyvä sitten" med en nedvärderande ton. Det betyder typ "nå varsågoda nu då".
Vid det laget var flickorna redan klara i omklädningsrummet och gick ut och tillbaka till bilen. Och damen fick efter en sväng ut och ta frisk luft fortsätta att bada "sin"bastu.
Strax därefter var det min tur att gå i bastun.
När jag kom in hälsade jag på den dam som satt där fullt påklädd i omklädningsrummet och var strax på väg att gå. Jag fick dock inget svar tillbaka. Det visade sig vara samma dam.
Skulle jag vara lite bättre på finska tror jag nog att jag skulle ha sagt något om att "mina" flickor upplevde bastu stunden som borde ha varit skön och avkopplande som väldigt kort och otrevlig.
Tack och lov så tog flickorna det bra och tog inte illa vid sig utan kunde berätta och skratta över den minst sagt annorlunda kvällsbastun.
Mycket har jag både fått höra, se och uppleva under våra år på campingar men att en "mogen" dam beter sig så mot två unga flickor det förstår jag inte.
KVÄLLSMYS I HUSBILEN
Efter kvällsbastun blev det "fruktfatet" (vi kallar det så hemma hos oss fast det är flera fat) och spel som gällde.
Vi spelade Alfapet, och jag spelade liksom upp och ner.
Vi körde lite egna regler och godkände att böja orden till viss del. Vad jag däremot inte godkände var när en av tjejerna skrev ordet "tantspya" och den andra försökte ändra det till "kospya" 😉. Slutresultatet blev "spya".
Resultatet räknades och en viss mogen dam hade vunnit 😉.
Jan såg på film medan vi andra spelade.
När spelet var slut var det dags att bädda fram sängen och säga godnatt.
MÅNDAG
Jag vaknade av att en liten mjuk tass viftade till mig, det var någon som ville att jag skulle vakna och gosa.
Så vi gosade.
Ute var det snö och 0 grader.
Hugo behövde sen ut så vi tog en morgonpromenad medan de andra sov eller "mornade" sig ännu.
Vi gick samma runda som vi hade gått kvällen innan när de andra var i bastun. Då hade jag nästan villat bort mig. Nu gick vi precis samma rutt men i dagsljuset och såg allt lite bättre 😉.
Vi gick förbi campingen längre bort där det finns en vak var man kan ta sig ett dopp i samband med bastun.
Och vi såg detta fina snöhjärta som någon byggt.
När vi kom till bilen igen var vi nersnöade båda två.
Det blev att koka Hugos kycklingbullar......
......och att bädda bort flickornas säng så vi kunde inta morgonmålet.
På tal om deras säng som användes för allra första gången måste jag få berätta lite.
Man bäddar ner bänken och bordet, men tyvärr så blir det typ 1 och 1/2 plats. Den ena har ingenstans att sätta sina fötter (eller huvud 😁).
Men Matilda och Jan hade klurat ut där hemma hur de skulle få det bästa möjliga av sängen. De lade till en ituklippt gammal madrass, som blev mycket bekvämare än ryggstödets sneda kuddar.
Så här ser det ut i fotändan.
Också tjuvade hon sin bros bäddmadrass och satte den överst och det blev riktigt bra. Åtminstone sa flickorna att det var en skönare säng än vad de båda har där hemma, inget dåligt betyg alltså 😊.
De turades om eller ska vi säga de prövade att sova på båda sidorna och de tyckte att båda fungerade bra.
Morgonmålet bestod av buffe, vi hade en hel del som behövde ätas upp. Det var b.l.a färdigt skivade frukter och bär.
Praktiskt var det ju att buffebordet fanns på andra sidan av ryggstödet, det var liksom bara att svänga på steken om man glömt något.
Och Maya piffade till sin youghurt och kom med dagens goda tanke: "Om man måste äta upp mat (alltså när man vill få slut på maten som blivit över) så behöver man hitta nya matkombinationer". Och det har jag just gjort 😊!
Matilda lyckades också med en ny "mat"kombination.
Hon kombinerade bär med glass och grädde, en kombination som egentligen är rätt vanlig om hon får bestämma. Det ovanliga i kombinationen för henne var bären.
DAGENS PROGRAM SKIDÅKNING
Efter den stadiga morgonmålsbuffen begav sig Jan och flickorna ut i skidspåret. Vädret var inte det bästa denna dag heller med det fick duga.
Medan skidåkarna kämpade i spåret fixade jag fastlagsbullar.
De såg helt normala och fina ut när jag satte in dem i kylskåpet. Men 😉....fortsättning följer senare.
Sen gjorde jag varma smörgåsar till lunch.
Medan jag kockade följde jag med skidåkarna.
När de började närma sig dukade jag bordet.
De hade skidat 6 km i snöslask, bra gjort. De hade pausat en stund vid en stuga. Och alla pausade på sitt sätt 😊.
När vi hade ätit och jag plockade fram fastlagsbullarna hade de blivit platta, där fanns ingen fluffig grädde längre utan endast ett tunt vitt lager ovanpå sylten, såg ut som om man penslat med vitt ägg.
Eftersom vi hade glömt vispeln där hemma hade vi köpt sprutgrädde, både vanlig och vegansk (till mig). Det är verkligen inget att rekomendera eftersom det verkar bara fungera för stunden.
Men vi fyllde på med mera sprutgrädde 😉. Nog var de ätbara men inget emot vad äkta hemlagade fastlagsbullar är.
HEMRESAN
Sen blev det dags att packa ihop det sista. Jag tog ut Hugo på en runda och sen drog vi loss elkabeln, räknade att alla var med 😊också började hemresan.
Vi startade kl.14:15. Jan ville helst köra de första timmarna i dagsljus på den snöiga, hala och spåriga vägen och det lyckades vi med.
Hugo var rastlös och ville inte alls ligga i sin bädd på golvet så han sov så gott som hela vägen i min famn. Då sov han tryggt och gott. Så nu har vi tydligen lyckats lära honom en ovana som lär bli en vana. Men jag orkade helt enkelt inte lyfta ner honom eller hålla emot med handen hela tiden. Efter att han försökt och även lyckats hoppa upp i min famn säkert 10 ggr gav jag upp och han fick sova där...lugnast så. Det var även lugnast för min rygg som inte gillar att luta neråt hela tiden.
Jag satte på tensen också åkte vi.
Vi pausade vid Kärkkäinen.
Hugo och jag slängde oss på sängen en stund innan vi tog en promenad. Jag åt sen något smått i bilen. Jan och flickorna gick in och äta.
Har man husbil och hund (läs en hund som inte kan vara ensam i bilen utan att han väcker hela kvarteret 😉) då gör vi ofta så att någon (oftast jag) stannar i bilen med Hugo medan de övriga går in och äta. Eller så köper vi mat och äter i bilen. Det är inget jag upplever som jobbigt, med mina allergier äter jag oftast bäst eller godast i bilen 👍.
God mat fick de.
Sen fortsatte vi hemåt och det gick stundvis väldigt långsamt, men bättre det än att man hamnar i diket. Vi såg faktiskt en och annan bil som kanat i diket.
HEMMA
Borta bra men hemma bäst konstaterade vi, liksom varje gång vi kommer hem, samtidigt som vi ändå väntar på nästa gång vi får åka iväg med husbilen.
Vi kom hem ca kl:20:30 och vi möttes av detta 😕
Men det ska jag berätta om en annan dag.
TACKSAM
Jag får liksom alla andra dagar avsluta med att tacka.
TACK Jesus för fina dagar i Vuokatti.
TACK att vi fick vara friska och att ingen skadade sig.
TACK att vi har förmågan att kunna njuta och göra det bästa av dagar som inte har det bästa av väder.
TACK att vi fick rå om varandra och att vi hade så roligt.
TACK för humorn.
TACK för de pratglada flickorna som höll oss "vakna" (alltså inte på natten men dagtid 😉).
TACK för alla fina diskussioner.
TACK för alla fina aktiviteter vi fått njuta av.
TACK för allt gott.
TACK att vi fått sova gott.
TACK att även Hugo varit nöjd och fått må bra i sin känsliga mage.
Och TACK Maya att vi fick ha dig med 😊💗.
Vädret var inte det bästa men sällskapet var det bästa.
Jag vill avsluta med lite tänkvärda ord som finns på vår disktrasa.
FYSISK TRÄNING ÄR NYTTIG PÅ SITT SÄTT, MEN GUDSFRUKTAN ÄR NYTTIG PÅ ALLT SÄTT, FÖR DEN HAR LÖFTE OM LIV, BÅDE FÖR DEN HÄR TIDEN OCH DEN KOMMANDE (1 Thessalonikerbrevet 4:8).
OM JAG SITTER ELLER STÅR VET DU DET, DU FÖRSTÅR MINA TANKAR FJÄRRAN IFRÅN. OM JAG GÅR ELLER LIGGER SER DU DET, MED ALLA MINA VÄGAR ÄR DU FÖRTROGEN (Psaltaren 139:2-3).
DU OMSLUTER MIG PÅ ALLA SIDOR OCH HÅLLER MIG I DIN HAND (Psaltaren 139:5).
Denna morgon vaknade jag kl.8:15 tittade ut genom fönstret och möttes av ett vitt snölandskap. Temperaturmätaren intill slalombacken visade 0 grader. Jag lyfte blicken och såg ut genom husbilens taklucka, träden svajade och snöflingorna såg mera våta än torra ut. Vi vaknade alltså till en blåsig snöig dag. Men det kändes ändå mycket bättre än gårdagens ösregn och slask.
Till morgonmål stekte jag omelettpannkakor (typ omelett gjord på havregrynsgröt). Men först fick jag röja lite för att ens hitta kokplattorna 😊.
De var riktigt goda.
Efter morgonbestyren och ett stadigt morgonmål kom slalomutrustningen fram. Jan hann ut i backen direkt från morgonen, han kom tillbaka när flickorna var redo för dagens första åk.
Hugo och jag skötte marktjänsten denna dag. Nåja Hugo var väl inte till så mycket hjälp men inte till något besvär heller.
Jag röjde undan lite och diskade. När Jan diskade dagen innan valde han att gå till campingens diskplats jag däremot föredrog att diska i bilen.
Hugo och jag tog sen en lång och skön promenad.
Vi gick runt till andra sidan där den jätte långa pulkabacken finns.
Och vi såg slalombackarna (där också husbilen
stod parkerad) på långt hål.
När vi kom tillbaka från vår runda tog vi en sväng förbi slalombackarna och lifterna ifall vi skulle se en skymt av flickorna eller Jan som alla var och åkte.
Vi såg inte till dem men hörde många andra som talade svenska. Vid Vuokatti hör man vanligtvis finska och ryska.
Hugo och jag gick tillbaka till den varma och ombonade husbilen och började fixa dagens lunch. Det fick bli kokt potais, fiskpinnar, gräddfilssås och en sallad gjord på gurka, ananas och isbergssallat..
 |
| Jag tog gurksallad istället för gräddfilssås. |
I BACKARNA
Det blev "en" tur i backarna för mig också och det räckte riktigt bra med knappa 2 h.
Här åker jag och min älskling i sittliften.
Sen var det dags att susa ner och liksom plocka fram den rätta tekniken igen. Det var tre år sedan jag senast stod på slalolmskidor.
 |
| Nej det är inte solen i bakgrunden, det är en strålkastare. |
Det var mäktigt fint att stå där högt uppe på fjället.
Sen bar det av nerför.
Min älskling åker alltid som om han aldrig gjort något annat.
När vi kom fram till den första branten tänkte jag nog: nej, vad har jag gett mig in på. Men ner kommer man ju alltid och ner kom jag också.
Ganska snabbt hittade min kropp den rätta tekniken det var bara att våga följa med i farten och lite bromsa mellan varven om det började gå allt för snabbt.
Och roligt var det.
Dit ner där människorna såg ut som små myror, dit skulle vi.
Och än en gång behövde jag stanna upp för att bara ta in den fina utsikten. Skulle solen ha tittat fram skulle det varit helt fantastiskt.
Och jag var lika modern i klädseln i år igen 😉. Faktiskt så var det väldigt många som hade rosa byxor i år👍.
Man får ju se det som väldigt positivt om man kan använda samma klädsel i typ 10 år, då måste det ju betyda att man ryms i dem ännu 👍
Han och jag tillsammans i backen, det är livet det, när det går fort 😊.
PIZZAN, BASTUN OCH DEN OTREVLIGA TANTEN
Några bilder på tjejerna i backen.
Mamma hjärtat är så glad för Matildas skull att hon trots att hon har problem med sina knän (som tre gånger hoppat ur led) kan åka slalom. Men hon åker alltid nuförtiden med båda knästödena på, lite styvare blir det ju men hon tycks klara det galant.
 |
| Vår Matilda 💗. |
På denna bild där Maya ligger högst upp på toppen liknar vår husbil i bakgrunden en leksaksbil.
Kvällens middag blev pizza som Jan hade hämtat vid den lokala pizzerian. Hur han tänkte när han beställde en av två pizzor med mögelost på, som endast han själv gillade, ja det får vi aldrig svaret på, men jag tror att det var hungern som inte tänkte helt klart.
Den pizzan tog dock Jan mitten av och flickorna kunde äta längre ut på kanterna där det inte fanns så mycket ost.
Men nu skall vi inte fundera på den pizzan utan på den andra, som om ni frågar mig var ännu värre. Jan hade beställt en helt vanlig maletköttpizza, han påpekade dock att den behöver vara mjölkfri så ingen ost tack.
När vi öppnade pizzan och jag skulle börja äta insåg jag men här är nog ost. Flickorna som även åt av den gav följande sammanfattning, att det ser nog ut som ost men att den blir lite mjölig på tungan och smakar inte direkt ost 😉.
Vi gissade att det var veganost.
Jan ringde till restaurangen som bekräftade att jo det var veganost, gjord på kokos.
Och jag kan bara säga att även om flickorna tyckte att den var ätbar (dock inte det godaste de hade ätit) så tyckte jag faktiskt att det var en av de ursäkta uttrycket äckligaste "pålägg" jag ätit i mitt liv. Kan nämna att jag inte åt upp min pizza bit.
Efter den intressanta middagen gick flickorna till bastun.
Det är så skönt att både värma sig och tvätta sig efter flera timmar i en viss snöslaskig och blåsig slalombacke.
De hade dock oturen att träffa på en minst sagt otrevlig ja jag skulle vilja kalla henne för omogen dam som inte tycktes ta hänsyn till andra. När flickorna kom hälsade de liksom som man oftast gör på en camping, damen tittade surt på dem och hälsade inte tillbaka.
Damen gick in och ut ur bastun flera gånger som en riktig finsk bastubadare gör, vilket ju var helt okej. Vad som däremot inte var okej var att hon när flickorna kom in i bastun började slå på (vatten på kaminen) om och om igen, utan att fråga om det var okej för dem också. Hon slog på åtminstone sju gånger tills de blev tvugna att gå ut för att inte bli grillade.
Det hör till att man i en allmän bastu frågar om det är okej att jag slår på.
Strax därefter när flickorna hade duschat och höll på att klä på sig kom damen ut ur bastun och sa på ett otrevligt sätt utan att ens se på dem "Olepa hyvä sitten" med en nedvärderande ton. Det betyder typ "nå varsågoda nu då".
Vid det laget var flickorna redan klara i omklädningsrummet och gick ut och tillbaka till bilen. Och damen fick efter en sväng ut och ta frisk luft fortsätta att bada "sin"bastu.
Strax därefter var det min tur att gå i bastun.
När jag kom in hälsade jag på den dam som satt där fullt påklädd i omklädningsrummet och var strax på väg att gå. Jag fick dock inget svar tillbaka. Det visade sig vara samma dam.
Skulle jag vara lite bättre på finska tror jag nog att jag skulle ha sagt något om att "mina" flickor upplevde bastu stunden som borde ha varit skön och avkopplande som väldigt kort och otrevlig.
Tack och lov så tog flickorna det bra och tog inte illa vid sig utan kunde berätta och skratta över den minst sagt annorlunda kvällsbastun.
Mycket har jag både fått höra, se och uppleva under våra år på campingar men att en "mogen" dam beter sig så mot två unga flickor det förstår jag inte.
KVÄLLSMYS I HUSBILEN
Efter kvällsbastun blev det "fruktfatet" (vi kallar det så hemma hos oss fast det är flera fat) och spel som gällde.
Vi spelade Alfapet, och jag spelade liksom upp och ner.
Vi körde lite egna regler och godkände att böja orden till viss del. Vad jag däremot inte godkände var när en av tjejerna skrev ordet "tantspya" och den andra försökte ändra det till "kospya" 😉. Slutresultatet blev "spya".
Resultatet räknades och en viss mogen dam hade vunnit 😉.
Jan såg på film medan vi andra spelade.
När spelet var slut var det dags att bädda fram sängen och säga godnatt.
 |
| Mörkret sänker sig över slalombacken. |
MÅNDAG
Jag vaknade av att en liten mjuk tass viftade till mig, det var någon som ville att jag skulle vakna och gosa.
Så vi gosade.
Ute var det snö och 0 grader.
Hugo behövde sen ut så vi tog en morgonpromenad medan de andra sov eller "mornade" sig ännu.
Vi gick samma runda som vi hade gått kvällen innan när de andra var i bastun. Då hade jag nästan villat bort mig. Nu gick vi precis samma rutt men i dagsljuset och såg allt lite bättre 😉.
 |
| Vi tog en genväg. |
Vi gick förbi campingen längre bort där det finns en vak var man kan ta sig ett dopp i samband med bastun.
Och vi såg detta fina snöhjärta som någon byggt.
När vi kom till bilen igen var vi nersnöade båda två.
......och att bädda bort flickornas säng så vi kunde inta morgonmålet.
På tal om deras säng som användes för allra första gången måste jag få berätta lite.
Man bäddar ner bänken och bordet, men tyvärr så blir det typ 1 och 1/2 plats. Den ena har ingenstans att sätta sina fötter (eller huvud 😁).
Men Matilda och Jan hade klurat ut där hemma hur de skulle få det bästa möjliga av sängen. De lade till en ituklippt gammal madrass, som blev mycket bekvämare än ryggstödets sneda kuddar.
Så här ser det ut i fotändan.
Också tjuvade hon sin bros bäddmadrass och satte den överst och det blev riktigt bra. Åtminstone sa flickorna att det var en skönare säng än vad de båda har där hemma, inget dåligt betyg alltså 😊.
De turades om eller ska vi säga de prövade att sova på båda sidorna och de tyckte att båda fungerade bra.
Praktiskt var det ju att buffebordet fanns på andra sidan av ryggstödet, det var liksom bara att svänga på steken om man glömt något.
Och Maya piffade till sin youghurt och kom med dagens goda tanke: "Om man måste äta upp mat (alltså när man vill få slut på maten som blivit över) så behöver man hitta nya matkombinationer". Och det har jag just gjort 😊!
 |
| Bild på en ny matkombination. |
Matilda lyckades också med en ny "mat"kombination.
Hon kombinerade bär med glass och grädde, en kombination som egentligen är rätt vanlig om hon får bestämma. Det ovanliga i kombinationen för henne var bären.
DAGENS PROGRAM SKIDÅKNING
De såg helt normala och fina ut när jag satte in dem i kylskåpet. Men 😉....fortsättning följer senare.
Sen gjorde jag varma smörgåsar till lunch.
Medan jag kockade följde jag med skidåkarna.
När de började närma sig dukade jag bordet.
De hade skidat 6 km i snöslask, bra gjort. De hade pausat en stund vid en stuga. Och alla pausade på sitt sätt 😊.
När vi hade ätit och jag plockade fram fastlagsbullarna hade de blivit platta, där fanns ingen fluffig grädde längre utan endast ett tunt vitt lager ovanpå sylten, såg ut som om man penslat med vitt ägg.
Eftersom vi hade glömt vispeln där hemma hade vi köpt sprutgrädde, både vanlig och vegansk (till mig). Det är verkligen inget att rekomendera eftersom det verkar bara fungera för stunden.
Men vi fyllde på med mera sprutgrädde 😉. Nog var de ätbara men inget emot vad äkta hemlagade fastlagsbullar är.
HEMRESAN
Sen blev det dags att packa ihop det sista. Jag tog ut Hugo på en runda och sen drog vi loss elkabeln, räknade att alla var med 😊också började hemresan.
Vi startade kl.14:15. Jan ville helst köra de första timmarna i dagsljus på den snöiga, hala och spåriga vägen och det lyckades vi med.
 |
| Hej då Vuokatti. |
Hugo var rastlös och ville inte alls ligga i sin bädd på golvet så han sov så gott som hela vägen i min famn. Då sov han tryggt och gott. Så nu har vi tydligen lyckats lära honom en ovana som lär bli en vana. Men jag orkade helt enkelt inte lyfta ner honom eller hålla emot med handen hela tiden. Efter att han försökt och även lyckats hoppa upp i min famn säkert 10 ggr gav jag upp och han fick sova där...lugnast så. Det var även lugnast för min rygg som inte gillar att luta neråt hela tiden.
Jag satte på tensen också åkte vi.
Vi pausade vid Kärkkäinen.
Hugo och jag slängde oss på sängen en stund innan vi tog en promenad. Jag åt sen något smått i bilen. Jan och flickorna gick in och äta.
Har man husbil och hund (läs en hund som inte kan vara ensam i bilen utan att han väcker hela kvarteret 😉) då gör vi ofta så att någon (oftast jag) stannar i bilen med Hugo medan de övriga går in och äta. Eller så köper vi mat och äter i bilen. Det är inget jag upplever som jobbigt, med mina allergier äter jag oftast bäst eller godast i bilen 👍.
God mat fick de.
Sen fortsatte vi hemåt och det gick stundvis väldigt långsamt, men bättre det än att man hamnar i diket. Vi såg faktiskt en och annan bil som kanat i diket.
HEMMA
Borta bra men hemma bäst konstaterade vi, liksom varje gång vi kommer hem, samtidigt som vi ändå väntar på nästa gång vi får åka iväg med husbilen.
Vi kom hem ca kl:20:30 och vi möttes av detta 😕
Men det ska jag berätta om en annan dag.
TACKSAM
Jag får liksom alla andra dagar avsluta med att tacka.
TACK Jesus för fina dagar i Vuokatti.
TACK att vi fick vara friska och att ingen skadade sig.
TACK att vi har förmågan att kunna njuta och göra det bästa av dagar som inte har det bästa av väder.
TACK att vi fick rå om varandra och att vi hade så roligt.
TACK för humorn.
TACK för de pratglada flickorna som höll oss "vakna" (alltså inte på natten men dagtid 😉).
TACK för alla fina diskussioner.
TACK för alla fina aktiviteter vi fått njuta av.
TACK för allt gott.
TACK att vi fått sova gott.
TACK att även Hugo varit nöjd och fått må bra i sin känsliga mage.
Vädret var inte det bästa men sällskapet var det bästa.
Jag vill avsluta med lite tänkvärda ord som finns på vår disktrasa.
FYSISK TRÄNING ÄR NYTTIG PÅ SITT SÄTT, MEN GUDSFRUKTAN ÄR NYTTIG PÅ ALLT SÄTT, FÖR DEN HAR LÖFTE OM LIV, BÅDE FÖR DEN HÄR TIDEN OCH DEN KOMMANDE (1 Thessalonikerbrevet 4:8).
OM JAG SITTER ELLER STÅR VET DU DET, DU FÖRSTÅR MINA TANKAR FJÄRRAN IFRÅN. OM JAG GÅR ELLER LIGGER SER DU DET, MED ALLA MINA VÄGAR ÄR DU FÖRTROGEN (Psaltaren 139:2-3).
DU OMSLUTER MIG PÅ ALLA SIDOR OCH HÅLLER MIG I DIN HAND (Psaltaren 139:5).
Kommentarer
Skicka en kommentar