GOTT NYTT ÅR 2022

MED ÖNSKAN OM ETT FRISKT, GOTT OCH VÄLSIGNAT NYTT ÅR TILL DIG SOM LÄSER MIN BLOGG vill jag inleda årets första inlägg. 

Nyårsafton 2021

När jag nu påbörjar detta blogginlägg (3.1-2022) visar klockan 8:57 och jag sitter på ett tåg på plats nummer 1 i en kupé med fyra platser. 

Jag har just tuggat i mig två prickikorvsmörgåsar och druckit en choklad dryck.

Jag är inte ensam på denna "resa" bredvid mig sitter min älskade man.

I går kom vi helt plötsligt på att eftersom jag är ledig i några dagar så kan jag ju följa med när han skall på jobbresa, till kontoret till Helsingfors.

Han bokar alltid när det finns plats en hel kupe för sig själv (coronasäkrare än en vanlig plats bland alla andra) så plats fanns. Men kupen var ju redan bokad så vi bokade en plats i en annan vagn till mig, men jag sitter förstås här med honom. 

Han jobbar, jag bloggar, ibland pratar vi lite, tittar ut genom fönstret, delar en puss eller lutar oss mot varandra (läs jag lutar mot honom).

Här skall jag nu göra en liten sammanfattning på jul och nyårsdagarna, även om jag redan delat en hel del av det förut. Men nu vill jag sammanfatta det speciellt för min egen skull, nu när jag har god tid att summera dagarna och anteckna här i min dagbok/blogg.

JULAFTON firade vi hemma. Men vi tog en sväng till mina föräldrars och önskade GOD JUL på utsidan.

Svärföräldrarna hade vi likadant varit och önskat GOD JUL till någon dag innan.

Det blev inget besök till kyrkan denna julafton heller, men vi tog del av julbönen från Pedersöre kyrka. 

 Vi åt julgröt.

Mikaels flickvän som kommit och firat början av dagen med oss åkte hem.

Barnen/ungdomarna spelade spel och åt choklad. Den fina stjärntallriken fylld med choklad var en gåva från flickvännens familj.

Vi såg på "Kalle Anka och hans vänner önskar god jul".

Hugo togs ut på en runda.  
Vi dukade upp till julbuffe och fick i oss lite saltmat mellan allt sött.

Vi tog årets julfoto, och Jan satte en julhälsning till familj, släkt, vänner och bekanta på facebook.

Vi bänkade oss i soffan och lyssnade till julevangeliet, vi sjöng en julpsalm och sen blev det julklappsutdelning.

Jan och jag fick en gemensam julklapp från våra kära barn, ett speciellt kuvert. 

Vi öppnade och blev sannerligen överraskade. Vi fick gå på skattjakt genom hela huset. Jag hittade en lapp i frysen medan Jan hittade följande lapp i granen o.s.v.

Skattjakten avslutades framför datorn med en länk (en lååång en) som vi skulle försöka öppna, det tog ett tag. 

Och vi fick nog den bästa av gåvor. 

Vi skrattade gott åt bilderna och texterna, som att få åka iväg med vår "lyxiga, moderna Volvo V70" (kan nämnas att den är 20 år) och att få sova på det utvalda hotellet som våra "underbara, helt makalöst vackra barn finanserar".

Sen hemfärd dag 2 i den bekväma rymliga Volvo V 70 som rymmer allt vi införskaffat under resan. Och sen blir det ett kärt återseende med vår dotter som skött Hugo medan vi varit på en underbar, oförglömlig resa. Och vi ger henne chokladen vi köpt till henne .

Ja, alltså vilken present vi har att se framemot (denna resa är alltså inte denna julklappsresa, för den skall göras med vår moderna, bekväma Volvo).

Efter julklappsutdelningen åkte Mikael till flickvännens. De hade bokat plats för julkonsert i Kronoby kyrka men den blev ju inhiberad p.g.a coronaläget. Men de firade med hennes familj.

Vi andra såg på tv, åt choklad och skottade snö mitt i julnatten (det kom massor).  

Hugo fick också en julklapp, en hund-julgranskula att leka med som var fylld med några godisar (jag hade naturligtvis bytt ut till godisar han tål) så den doftade gott.

Och han smaskade sen glatt i sig godisarna.

JULDAGEN besökte Jan och jag mina föräldrar och syster Maria (som var " hemma" i Finland). Även syster Ulrica och hennes man var där.

Och det blev den årliga julbilden av oss systrar.

Äldst, yngst och mellan.

Vem vet när vi kan ses igen, så bilder är så viktiga, åtminstone för mig.

JULANNANDAG bestod av mera snö. 

På kvällen fick vi besök av goda vänner från Sverige som vi inte träffat på två år p.g.a coronasituationen. Men vi fick träffas på utsidan eftersom Mattias och flickvännen inväntade svar på sina coronatest (testen var tack och lov negativa när de kom). 

Senare på kvällen blev det julbastu och vi fick basta med julkvasten vi fått av Mattias flickväns familj. Det doftade gott och enligt mig var det allra skönast att slå på mina stela, sjuka ben, så avslappnande och skönt.

Kvällen avslutades med en film och mycket gott.

Av våra svenska vänner fick vi äkta polkagriskarameller, de är goda och håller länge.

Sen har vi haft spelkvällar, jobbdagar och pyjamasdagar om vartannat. Sena kvällar/nätter och sköna sovmorgnar med bruncher har det blivit.

En kväll när jag promenerade hem från jobbet genom ett mysigt, julbelyst Jakobstad.

Hugo har stortrivts med huset fullt av folk (ungdomar som kommit och gått).

Och promenader i det fina vintervädret har det blivit både många och långa. 

Vädret har varit toppen med snö och minus grader.

NYÅRSAFTON fick vi bjuda alla våra ungdomar på mat innan de drog vidare på sitt eget firande. 

Jag dukade fint med servetter vilka hade ett fint budskap till oss alla.

 

Julmusiken samt den sprakande brasan via tv:n byttes till Abbalåtar denna kväll.

Klockan 16 serverades nyårsmiddagen.

Vi körde med taco och fajitakryddat kött, sen fick var och en kombinera som man ville. Jan hade bakat pitabröd och det fanns kokt ris och även tortillabröd.

Här är vi samlade med vår fina skara (jag bakom kameran). 

Jan hade gjort många portioner chokladmousse så det även skulle räcka till Matildas kompisar som kom senare på kvällen.

Pojkarna och flickvännerna for sen vidare till samma ställe, hem till en kompis för att fira. 

Matilda hade vi lovat huset till så hon och fem kompisar firade in det nya året där medan Jan och jag flyttade ut i husbilen (som vi har på ståförsäkring just nu) på gårdsplanen och firade in det nya året där. 

Husbilen syns lite till vänster på bilden, med ljustaken i fönstret.

Det blev en fin kväll för oss alla förutom Hugo som hade lite magproblem, tydligen hittat något förbjudet på golvet att äta.

Han var nöjd att ligga och sova men ville inte ut på långpromenad som vi hade önskat. Så det blev ingen promenad till nyårsbönen på torget.

Den 2:a januari var vi hembjudna till Mikaels flickväns familj. Vi är bekanta med dem från tidigare, både från familjelägren i Pieksämäki och vi mammor har varit på många gemensamma kvinnoweekender. 

Vi hade en riktigt trevlig stund tillsammans, i ett hem som kändes väldigt likt vårt på många sätt, b.l.a för att huset bestod av många fyrfotavänner. Två glada hundar kom och mötte oss och bidrog till den hemtrevliga och bekanta känslan.

När vi kom hem blev det sista kvällen med Mikael hemma, eftersom han och flickvännen återvände till Umeå och sina studier i går (3.1).

Vi spelade spelet som Mattias fått av sin bror i julklapp.

 

Det gick inte helt bra för denna mor, men jag kan ju skylla på att jag hann inte med från början och var inte med till slutet. 

Som det syns på bilden här ovan har vårt vardagsrum förvandlats till en "Just dance studio" sedan nyårsnatten. Många glada danspar har uppträtt här.

På söndagkväll bad vi om Guds beskydd och ledning för Mikael och flickvännen, så fint att få lämna dem i Herrens händer.

Och igår åkte som sagt Jan och jag till Helsingfors med morgontåget medan våra egna ungdomar fick en hemmadag tillsammans.... med Hugo.

Mikael och Amanda åkte sen med kvällsbåten tillbaka till Umeå. Amandas mamma skjutsade dem till båten och sände mig sen en av de vackraste bilderna av våra kära (ordet kan tolkas på flera sätt) ungdomar. 

KÄRE JESUS BESKYDDA OCH LED DU VÅRA KÄRA UNGDOMAR.

HELSINGFORSRESAN (3-4.1) var lite tudelad för mig. Jag ville med men ville samtidigt vara hemma sista dagen Mikael var hemma. Lite funderande och mycket bön gjorde slutligen att jag kände att det här blir bra för alla parter.

Barnen/ungdomarna fick som sagt tid för och med varandra den sista dagen och vi kunde säga hej då både kvällen innan och morgonen när vi åkte. Alla som känner mig vet att jag och avsked inte går ihop även om jag lärt mig att klara av dem bättre, så denna lösning om man kan kalla den för det blev helt bra.

I går (när jag började att skriva detta inlägg) tog vi det tidiga morgontåget kl.7:43 hit till huvudstaden. 

Vi kom fram kl.11:35 checkade in på hotellet strax innan kl.12 och därefter for Jan till kontoret och jobbade där till kl.17.

Jag promenerade kring i centrum och (trots tre coronavaccindoser ) förstod jag att vara försiktig, sprita händerna ofta, hålla coronasäkert avstånd så bra det gick och naturligtvis använda munskydd. 

Jag ögonshoppade mest och njöt av alla jul och nyårsdekorationer.

Det var/är så vackert.

Konstgjord "is och snö" på insidan.

Och dessa underbara isbjörnar som rörde sig tog jag en bild av.

Den lilla som trillat i lådan och försökte komma upp var sötast. Han viftade på benen hit och dit.

Jag inhandlade ett par byxor (kanske det är flera än jag som behöver nya byxor efter julhelgen med allt sött och gott) och pappas julgåva/pengar kom väl till pass när jag hittade denna skylt.

Jag inhandlade nya, fina och ekologiska sängkläder till ett otroligt nedsatt pris. 

Jag beslöt att vänta med lunchen tills Jan skulle komma. Men jag satte mig på ett cafe där det fanns gott om utrymme och intog en veganchokladkaka och en koffeinfri-kaffe.

Och senare tog jag en smoothie.

Jag vandrade runt lite hit och dit i centrum. Denna dag var det ordentligt halt.

Klockan 15 fick jag hotellrummet. Mannen bakom disken sa att jag får välja bland de lediga rummen. Han började räkna upp. Vi har ett rum med utsikt mot Mannerheimvägen. Ja det vill vi ha utbrast jag genast.

Rummet var rätt litet (enligt Jan som övernattat där många gånger) men otroligt fint, fräscht, nytt och med toppen utsikt.

Sängen hade fina tavlor.

Gardinerna drog jag genast isär för att få maximal utsikt.

Man såg rakt in till Stockmanns varuhus.

Jag kokade te och drog på mig mys stickastrumporna.

Och jag kände mig som askungen på bal, förutom att prinsen ännu saknades.

Jag tog fram min andaktsbok och läste ett kapitel. Man får alltid komma ihåg att söka Herren även när livet bjuder på extra roliga saker. Vi människor har så lätt för att söka Herren vid svårigheter (oftast) och naturligtvis är det jättebra. Men när livet är lätt och en dans på rosor ja då bara liksom lever vi och glömmer ofta "Han" som gett och ger oss detta liv.

När prinsen anlände från jobbet skulle han bjuda mig på middag, men det var inte så lätt. Tydligt kunde vi se hur restaurangerna höll stängt både här och där p.g.a coronaläget.

Till slut hittade vi ett ställe med fräsch asiatisk mat som vi vågade oss på.

Vi vandrade runt i centrum en stund innan vi gick tillbaka till vårt hotell.

Vi hade tänkt fara i bastun men allt var ju stängt, bastu, gym m.m.

Men vi led ingen nöd. Vi satt och njöt av den fina utsikten, gott att sätta i munnen, bra musik och varandras sällskap. Och småningom började det dala ner fina, stora snöflingor.

Plötsligt när klockan började närma sig midnatt började det hända grejer på utsidan, högt upp.

Det går ju Spindelmannen på bio just nu men vi fick se den "äkta". Vi visste inte riktigt först vad som hände eller vad vi skulle tro.

Här var det inte endast en Spiderman i sitt nät utan flera. Plötsligt började det dyka upp fler och fler personer på Stockmanns varuhus tak.

De hade typ en snöspade på ett rep som de sänkte ner längs med taket och drog upp igen, plåtrad för plåtrad och tog så bort snön från hela taket, vi kunde knappt tro våra ögon.

Ännu klockan 1 på natten höll snöröjarna på.

I DAG .

Vi vaknade till ett regnigt Helsingfors (det kändes som om de nattliga snöröjarna eventuellt jobbat i onödan, eller så inte alls.). 

Här är vi på väg till morgonmålet. Jag vet att det heter "frukost" men jag får liksom inte in det ordet i mitt huvud. För mig har det alltid varit morgonmål.

Jag satt och åt lite längre än Jan.

Jan åt rätt snabbt och for sen på jobb.

Jag stannade inne på hotellrummet resten av dagen och myste, regnet där ute lockade inte och shoppandet hade jag avklarat dagen innan. 

Jag checkade ut kl.14.

Sen satte jag mig i aulan och inväntade Jan.

Medan jag väntade kurerade jag mina spruckna tummar, som är så sjuka. Du som haft sprickor i fingrarna vet hur otroligt sjuka de kan vara. Och allt spritande, ja man kunde skrika när det far in i sprickorna.

Klockan 14:20 kom Jan och vi traskade ut i slaskvädret.

.

Vi förde våra väskor till tågstationen och låste in dem, onödigt att behöva släpa runt med dem i snöslasket.

Sen blev det mat på ett obekant ställe men med väldigt bekant mat.

När vi var mätta och belåtna fortsatte vi att promenera runt och se på allt, julbelysning, byggnader, människor, gator m.m.  

Domkyrkan i Helsingfors.

Jan for ut på stan och mötte där en julegran.......... så rimmade barnen när de var små.

Och jag mitt i staden där jag har bott i 3,5 år. Här har jag jobbat, studerat och tagit körkort. Så det känns speciellt att vara här.

Järnvägsstationen kunde jag utan och innan på den tiden.

Numera hittar jag också rätt bra både på järnvägsstationen och i denna stads centrum. 

 

Klockan 16:40 startade vårt tåg hemåt.

 

Det var vi och två andra i hela vagnen.

Vilken underbar resa vi fått. TACK JESUS.

Borta bra men hemma bäst. Klockan 20:45 steg vi av tåget i Bennäs.

 

Nu är vi hemma igen efter en toppen resa som inneburit både vi-tid, egen-tid och jobb-tid (för Jan).

Herren kan överraska och planera drömresor när man minst anar det, men det var just precis vad vi behövde.

Kanske din nyårsbön också får bli: HERRE GE OSS (mig) DET VI (jag) BEHÖVER OCH PLOCKA BORT DET VI (jag) INTE BEHÖVER.

MÅNGA PLANER HAR EN MAN I SITT HJÄRTA, MEN HERRENS RÅD SKALL BESTÅ (Ordspråksboken 19:21).