SPORTLOV

Sportlov för oss är att sporta, åka slalom, vara lediga...lata sig, vara tillsammans, äta gott, grilla korv och bada bastu.

Härligt att njuta av utsikten och att sen få susa ner för backarna.

Vår prinsessa.

Nu har vi spenderat vårt första sportlov utan att vara hela familjen tillsammans och utan att bo i husbil. Jan, jag och Matilda har tillbringat några dagar i Vuokatti. Medan pojkarna har varit på annat håll.....en i Åre och en hemma.

Redan på vägen till Vuokatti, i bilen, kände jag mig olustig...det kändes så fel att vi inte var alla (hela familjen) med i bilen som förrut. Kändes så fel att vi inte åkte med husbilen..... som alltid förrut. Ja jag vet..livet går vidare, barnen blir äldre och har annat för sig. Men detta modershjärta måste lära sig det...och det är svårt. Ingenting blir bättre av att man går och oroar sig...men ändå finns oron där...hur mår de, hur har de det? Det har gjort att denna mamma haft allt från svåra, jobbiga stunder då tårarna runnit till fantastiska, härliga stunder fyllda av skratt och glädje...LIVET HETER DET VISST.

Men Jesus, Han lämnar oss aldrig....med vår oro och ängslan.
Redan på vägen dit gav Han mig många bevis på att Han tar hand om oss alla och att Han har allt i sin hand. På ett öppet fält såg jag Jesu kors...så tydligt. JESUS VILL SÄGA TILL OSS ALLA : HÄR ÄR JAG, MITT I DITT LIV OCH JAG HAR ALLT UNDER KONTROLL....LITA PÅ MIG.

Ser du korset? När oron vill ta över..lyft då blicken till Jesu kors......(inte till elstolpen).

Vi har fått njuta av fyra dagar i Vuokatti med goda vänner...familjen Finskas.
Vi har åkt slalom. ätit gott, pratat, haft underhållning av två uppfinningsrika tjejer, njutit av varm bastu, eld i spisen, skidåkning i höga backar, korvgrillning både ute och inne och lite sol som kikade fram några sekunder. LIVSKVALITET HETER DET VISST.

Fin utsikt uppe från fjället.

Fina kompisar.

Matdags...igen.

I JESU NAMN TILL BORDS VI GÅR VÄLSIGNA GUD DEN MAT VI FÅR AMEN.

Vi njöt av salt ......

...och av sött.

Bras...mys.

Flickorna grillar marshmallows.

En flygande sopskyffel...kom på besök, som hämtade chips till övervåningen.

Sen dök en sopborste upp och hjälpte till...en sax behövdes.

Solen tittade fram i några sekunder så vi just och just hann få det på bild.
Men solen som lyser upp vårt hjärta...Jesus, han var/är med hela tiden..nu och för alltid.

Solen tittade fram...på snökaninen.

Det var otroligt härligt att åka i backarna och vi prövade alla möjliga liftar, vissa bara av nyfikenhet. Man får njuta av den fina utsikten när man åker i sittliften men hur varmt det än är så börjar jag alltid frysa när man måste sitta stilla så länge.
Men går man till barnbacken då får man åka tryggt och varmt...i den nybyggda tunneln.

Tunnel med matta att stå på...för de allra minsta...liksom jag.

En kväll när vi kom från backen hade våra män ställt till med grillning i grillkåtan. De vet hur damer skall tas...en fackla lyste utanför, lemonaden stod i snödrivan på kylning och inne i grillkåtan var det varmt och skönt....Mysfaktorn var på topp. Och efter slalomåkandet smakade korven himmelskt.

Mysigt med egen grillkåta.

Lemonad på kylning.

Mysigt, varmt och skönt.

Jag älskar korv.

Sportlovsfirare.

En nöjd tjej mitt i backen.

Att åka i backen går fint...svårare är det i skogen.

För att ta sig från backen till stugan var närmaste och enklaste (går att disskutera) vägen genom skogen. Vi resonerade som så att "kan flickorna så kan vi".
Anki och jag klarade det, men vi är glada att vi har alla ben..... och även skidor (de böjdes aningen i de tvära svängarna) i behåll. Det blev många skratt och tjut mellan tallarna när vi susade ner. Samtidigt är vi glada att det fanns träd överallt...som vi kunde krama (gripa tag i för att försöka bromsa farten).
Det snabba racet förklarar varför det finns ingen bild på denna skogsbana. Men ifall någon vill pröva den ger vi gärna vägbeskrivning.

En annan dag var dessa äventyrslystna mammor även och prövade på Vuokatti skidspår.
Det var en annan form av naturupplevelse. Det gick lugnt ena vägen men tungt (uppåt, uppåt). Sen svängde vi och på tillbaka vägen gick det aningen snabbare (neråt, neråt) Det var roligt när spåret gick rakt och man kunde bara staka på...härligt.
Man kan säga att det är alltid skönt när skidorna håller sig i skidspåret...men om och när det plötsligt delar på sig då gäller det att ha tungan rätt i munnen.

Härligt i spåret.

Anki min vän.

När vi närmade oss stugan, då började solen kika fram.
Papporna och tjejerna var också och skidade...de lär inte ens ha funderat på vart spåret svängde där nere...när de susade ner för backarna.
Jan var runt hela spåret en dag...26 km visade sporttracken.

Srax före solen kikade fram.

Det var fina, härliga dagar. men som jag alltid säger "BORTA BRA MEN HEMMA BÄST".

Dessto närmre hem vi kom, dessto mindre snö var det ute på fälten, vilket syns på följande bild.

Min älskling hann jag aldrig få någon bild av, varken i backen eller skidspåret....men i bilen.

På vägen hem såg vi detta hjärta på himlen.

Jesu kärlek är så underbar.

Och i en rondell såg vi dessa små underbara hus...en liten by eller stad. Knäppte bild av dem genom bilfönstret och den bilden blev speciell...även här kom Jesu kors med.

Det ena huset började se ut som en kyrka....vau.

Högt uppe i slalom backen finns detta cafe, jag har aldrig varit in i det, men det är så mysigt att susa förbi infarten. Där hörs musik ur högtalare, facklor lyser och det ser så hemtrevligt ut.
Det får mig även att tänka på mitt andliga hem.

Högt uppe på backen finns detta mysiga ställe...med facklor och musik på utsidan...härligt att susa förbi där.

På skylten står det "go to Ripa`s or go home. Jag tror att jag vill säga istället "GO TO JESUS AND THEN YOU FIND A HOME" och "GO TO JESUS AND THEN YOU ARE HOME".

1 Timotheosbrevet 4:8
Kroppsövningar är nyttiga på sitt sätt, men gudsfruktan är nyttig på alla sätt, med sitt löfte om liv både för denna tiden och den kommande.

Matteus 6:33-34b
Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. Gör er därför inga bekymmer för morgondagen.

Matteus 12:28
Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor, jag skall skänka er vila.

Johannesevangeliet 14:27
Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet.