Vandra NÄRA marken

Så blev det en tur till akuten igen. Jag hade just hunnit skriva mitt blogginlägg om vår underbara påsk och jag gick ut med Hugo på hans kvällspromenad......då ringde Matilda. Hon kände sig inte bra och undrade när vi skulle komma hem. Hon såg suddigt, var vinglig och hade svår huvudvärk, allt hade kommit helt plötsligt. Jag skyndade på Hugo för att komma hem så fort som möjligt. När vi kom hem kunde Matilda inte prata, hon hittade inte orden. Det var mycket obehagligt, mest för Matilda, men även för mig. Jag fick fram värkmedicin som hon bad om, men beslöt att vi far istället raka vägen till akuten. På vägen dit släppte den värsta huvudvärken, synen blev ok och talet kom tillbaka. Vid akuten fick hon genast lägga sig ner på en säng. Det blev ca två timmars väntan på en läkare, men sköterskan tittade till "oss" nu som då. Matilda låg och baddade pannan med våta handdukar, som hon doppade i en mugg med vatten. Vi bad där hemma, vi bad i bilen och vi bad vid akuten...

Vi har haft en skön och välsignad påskhelg. En påsktårta som glömde bokstaven T, inte ens jag själv märkte det, förrän NU....smile. SKÄRTORSDAG. Vi började vårt påskfirande med att hela familjen var till kyrkan på skärtorsdagskvällen, på aktläsning med nattvard (som jag skrev om i förra inlägget). Det var en fin kväll, fast jag kunde inte en enda av de psalmer vi sjöng (jag som ÄLSKAR att sjunga). Vanligtvis är de flesta psalmer väldigt enkla, tycker jag. Ifall man inte hört dem förrut, så gör den enkla melodin ändå att man hänger med, men inte de vi sjöng denna gång. Däremot de psalmer som Håkan Streng ledde oss i under nattvarden, "DE" hängde jag med i och sjöng av glädje...vilket ett av barnen påpekade: vet du att du sjunger GANSKA högt? Jan fick hjälpa kyrkvaktmästaren innan vi for hem, med att sätta upp psalmer, för följande kyrkobesökare (den Finska församlingen). LÅNGFREDAG. Jan började morgonen med att ta en tur ut i Guds fina natur, i skidspår

Nu är det påskvecka, en vecka som tyvärr hittills har löpt som vilken annan vecka som helst. Jag tänker varje år att nu skall jag ta extra tid, varje dag, för att begrunda och reflektera över påskens stora händelser...MEN NEJ, tiden bara rinner iväg när man jobbar och kvällarna känns alltför korta. Så nu står jag här och inser.. att nu är det skärtorsdag och nu går jag/vi in i påskfirandet. Men bättre sent än aldrig. På tisdagkväll startade jag nog ändå med att gå på församlingens påskvandring utomhus. Jag fick en känsla; att fast det är fullt upp, fast jag kanske genast efter att jag kommer hem igen...är långt borta från påskenshändelser, så vill jag ändå gå. Ingen påsk utan vandring. Så jag kollade snabbt med min goda väninna Ann om hon ville följa med, och det ville hon. Vi tänkte gå påskvandringen och sen sätta oss ner på ett cafe och reflektera över vad vi varit med om och hur vi har det så där annars, men det blev lite annorlunda. När vi kom till församlingscentret v

Ingen, som satte foten på utsidan, kunde missa det ljuvliga vädret som vi fick njuta av senaste helg. Man kunde liksom inte hållas på insidan, och man ville aldrig gå in. Solen värmde och det var så ljust och fint där ute. Njuter vid villan, av sol och varm korv. Vi var riktiga friluftsmänniskor hela helgen. FREDAGKVÄLL. Vi började redan på fredag efter jobbet (observera, jag skrev "efter jobbet", när vi vanligtvis sjunker ihop på första bästa, sköna plats och dyker in i filmens eller bokens värld, med en stor godisskål bredvid). Då åkte vi ut till Bergö (vår närmaste slalombacke, ca 8 km härifrån. Backen är liten men helt ok) på församlingens FOKUS SPORT kväll. Man kunde åka slalom, skida, åka pulka, grilla korv, äta plättar, umgås och ha det trevligt. En bild från slalombacken. Vi hade soligt vackert väder när vi kom. Redo för backen. Hugo och jag upptäckte närmiljön. Hittade b.l.a detta gamla dass. Här var det fina dofter tyckte Hugo.