TILL AKUTEN
Så blev det en tur till akuten igen.
Jag hade just hunnit skriva mitt blogginlägg om vår underbara påsk och jag gick ut med Hugo på hans kvällspromenad......då ringde Matilda. Hon kände sig inte bra och undrade när vi skulle komma hem. Hon såg suddigt, var vinglig och hade svår huvudvärk, allt hade kommit helt plötsligt.
Jag skyndade på Hugo för att komma hem så fort som möjligt.
När vi kom hem kunde Matilda inte prata, hon hittade inte orden. Det var mycket obehagligt, mest för Matilda, men även för mig. Jag fick fram värkmedicin som hon bad om, men beslöt att vi far istället raka vägen till akuten. På vägen dit släppte den värsta huvudvärken, synen blev ok och talet kom tillbaka.
Vid akuten fick hon genast lägga sig ner på en säng. Det blev ca två timmars väntan på en läkare, men sköterskan tittade till "oss" nu som då. Matilda låg och baddade pannan med våta handdukar, som hon doppade i en mugg med vatten.
Vi bad där hemma, vi bad i bilen och vi bad vid akuten......där bad vi för alla patienter bakom alla skynkena. TÄNK ATT VI ALDIG ÄR ENSAMMA, HAN ÄR ALLTID MED. TACK JESUS.
Vi kramades och vi skojade och vi pratade allvar och vi tog en selfie (Matilda säger att det heter en groupie) allt för att fördriva tiden.
Tänk så otroligt tungt det kan kännas att göra ingenting, att bara sitta på en stol och vänta. För när man väntar på svar, ett svar som man inte vet vad det kommer att innebära, då är det tungt...om än man ser glad ut,
Läkaren kom och svaret kom, ett migränanfall och jag andades ut.
Jag visste inte att man kan få ett sånt kraftigt migränanfall, så även talet försvinner, men nu vet jag.
Sen åkte vi hem med (recept på) två mediciner som Matilda "alltid" skall ha med sig.
Den första gången hon fick ett anfall, var i december, då flimmrade det för ögonen, hon fick kraftig huvudvärk och handen tappade känseln och den gick inte att styra. Som jag skrivit tidigare så blev det en hel del undersökningar b.l.a. magnetröntgen och allt visade sig vara ok. Vi fick då veta att det knappast är något som kommer igen, men ifall det gör det skall vi komma tillbaka. Och här var vi nu, för att få reda på att Matilda kan få när som helst och var som helst ett anfall, det får hon lära sig att leva med. Det får hon informera sin närmaste omgivning om att hon plötsligt kan bli vinglig, sluddrig, få svårt att få fram orden, få kraftig huvudvärk, förlamad arm m.m.
Jag som mamma kan säga att jag håller på att smälta det, samtidigt som jag lämnar allt till den store läkaren och hjälparen, JESUS. En dag i taget och ett steg i taget.
Vi får komma ihåg att hur livet än är, hur tungt det än känns, så är vi aldrig ensamma. JESUS LEDER OSS, STYRKER OSS, ÄLSKAR OSS OCH NÄR DET BLIR FÖR TUNGT, JA DÅ BÄR HAN OSS.
"SOM MIN DAG, SÅ SKALL MIN KRAFT OCH VARA".
JAKOBSBREVET 5:13
Får någon av er lida skall han be; är någon glad skall han sjunga glädjepsalmer.
PSALTAREN 46:2
Gud är vår tillflykt och vår styrka, en hjälp i nöden, som aldrig svikit.
ANDRA MOSEBOK 33:14
Herren svarade; "Jag skall själv gå med er, så att du slipper oroa dig".
FILIPPERBREVET 4:13
Allt förmår jag genom honom som ger mig kraft.
Jag hade just hunnit skriva mitt blogginlägg om vår underbara påsk och jag gick ut med Hugo på hans kvällspromenad......då ringde Matilda. Hon kände sig inte bra och undrade när vi skulle komma hem. Hon såg suddigt, var vinglig och hade svår huvudvärk, allt hade kommit helt plötsligt.
Jag skyndade på Hugo för att komma hem så fort som möjligt.
När vi kom hem kunde Matilda inte prata, hon hittade inte orden. Det var mycket obehagligt, mest för Matilda, men även för mig. Jag fick fram värkmedicin som hon bad om, men beslöt att vi far istället raka vägen till akuten. På vägen dit släppte den värsta huvudvärken, synen blev ok och talet kom tillbaka.
Vid akuten fick hon genast lägga sig ner på en säng. Det blev ca två timmars väntan på en läkare, men sköterskan tittade till "oss" nu som då. Matilda låg och baddade pannan med våta handdukar, som hon doppade i en mugg med vatten.
Vi bad där hemma, vi bad i bilen och vi bad vid akuten......där bad vi för alla patienter bakom alla skynkena. TÄNK ATT VI ALDIG ÄR ENSAMMA, HAN ÄR ALLTID MED. TACK JESUS.
Vi kramades och vi skojade och vi pratade allvar och vi tog en selfie (Matilda säger att det heter en groupie) allt för att fördriva tiden.
 |
| Denna bild skickade vi till Jan/pappa med texten, "vi väntar ännu". |
Tänk så otroligt tungt det kan kännas att göra ingenting, att bara sitta på en stol och vänta. För när man väntar på svar, ett svar som man inte vet vad det kommer att innebära, då är det tungt...om än man ser glad ut,
 |
| Att vänta är tungt. |
Jag visste inte att man kan få ett sånt kraftigt migränanfall, så även talet försvinner, men nu vet jag.
Sen åkte vi hem med (recept på) två mediciner som Matilda "alltid" skall ha med sig.
Den första gången hon fick ett anfall, var i december, då flimmrade det för ögonen, hon fick kraftig huvudvärk och handen tappade känseln och den gick inte att styra. Som jag skrivit tidigare så blev det en hel del undersökningar b.l.a. magnetröntgen och allt visade sig vara ok. Vi fick då veta att det knappast är något som kommer igen, men ifall det gör det skall vi komma tillbaka. Och här var vi nu, för att få reda på att Matilda kan få när som helst och var som helst ett anfall, det får hon lära sig att leva med. Det får hon informera sin närmaste omgivning om att hon plötsligt kan bli vinglig, sluddrig, få svårt att få fram orden, få kraftig huvudvärk, förlamad arm m.m.
Jag som mamma kan säga att jag håller på att smälta det, samtidigt som jag lämnar allt till den store läkaren och hjälparen, JESUS. En dag i taget och ett steg i taget.
 |
| Min favorittavla. |
Vi får komma ihåg att hur livet än är, hur tungt det än känns, så är vi aldrig ensamma. JESUS LEDER OSS, STYRKER OSS, ÄLSKAR OSS OCH NÄR DET BLIR FÖR TUNGT, JA DÅ BÄR HAN OSS.
"SOM MIN DAG, SÅ SKALL MIN KRAFT OCH VARA".
 |
| Ibland kan man känna sig som en kall, spänd istapp, i hela kroppen. Men det blir alltid bättre när man låter solen (Jesus) skina och värma upp en. |
JAKOBSBREVET 5:13
Får någon av er lida skall han be; är någon glad skall han sjunga glädjepsalmer.
PSALTAREN 46:2
Gud är vår tillflykt och vår styrka, en hjälp i nöden, som aldrig svikit.
ANDRA MOSEBOK 33:14
Herren svarade; "Jag skall själv gå med er, så att du slipper oroa dig".
FILIPPERBREVET 4:13
Allt förmår jag genom honom som ger mig kraft.
Kommentarer
Skicka en kommentar