EN KALL KNACKORV
Tillbaka till sportlovet igen och lite tankar som dök upp då.
LYCKLIGA FAMILJEN
De stod mitt i pulkabacken, mor, far och med flera barn. Man kunde inte undgå att lägga märke till dem. För de skilde ur, på ett positivt sätt.
Semester och slalombackar gör att man ser väldigt många och olika familjer...ibland med de nyaste, modernaste slalom kläderna och hela utrustningen. MEN, man ser ändå mest helt vanliga "nu far vi och åker slalom och sätter på det vi har" människor.
Men familjen i pulkabacken var annorlunda. Deras kläder såg ut att vara inköpta på rea....ni vet när man råkar hitta ett klädesplagg som man bara vill ha, som man kanske drömt om länge (som kanske är av det rätta märket, just då). Då spelar det ingen roll ifall kläderna ev är två nr för stora eller i fel färger.
Och precis så såg de ut...ALLIHOPA, i kläder som inte riktigt såg ut att passa, varken i klädstorlek eller i färgkombination. Ja de såg faktiskt lite lustiga ut, och mina ögon liksom bara drogs till dem.
MEN, de var nog den lyckligaste familjen där i pulkabacken. Deras barn fick åka, skratta och leka, de fick vara barn. De behövde inte vara på ett visst sätt för att passa in. De behövde inte ha sådana kläder som visar att vi är trendiga vi ( inget fel med att vara trendig, ifall det inte ...just det, blir ett problem).
OLYCKLIGA FAMILJEN
Mitt hjärta grät, när jag såg motsatsen, pressade, stressade föräldrar, som gjorde allt för att inte fasaden skulle brista. Deras barn skulle inte få vara de som ev lade sig ner i backen och skrek av trötthet, hunger, känsla av misslyckande, skrik av glädje av den härliga farten...ni vet, alla känslor som kan dyka upp i en pulkabacke. De skulle synas men ändå inte synas.
Livet blir hårt, när vi gör det hårt.
EN KALL KORV
Men tillbaka till den "lyckliga familjen" (ja, så vill jag kalla dem). Mitt i barnens åkande sträckte mamman ut en hand med en kall knackorv i, viftade med den och frågade om de ville ha. Det ville de, vem vill väl inte ha en korv!?
De var så naturliga, så avslappnade och de levde så med varann, världen utanför existerade inte, just då...på ett positivt sätt.
Tack gode Gud för den familjen, som fick vara ett föredöme för oss alla andra där i backen. Jag är helt säker på att Gud hade placerat dem där och då, just denna dag, för att jag och alla andra skulle få se, höra och lära.
JAG
Jag hade "nya" skidor, som jag fick av min älskade man till julklapp. Jag önskar att jag också hade haft en vacker slalomdräkt i mörkrosa och svart (såg en som hade en), men jag hade nog min gamla svarta jacka och byxor, liksom ifjol., och jag är så glad för det (det blev billigare så, plus att min långa jacka var varm och skön om baken, när jag skulle sitta i de kalla lifterna). Och det gick helt bra att susa ner för backarna i gamla, färglösa kläder....och tydligen (av bilden) så var jag helt lycklig också...smile.
DET ÄR LÄTT ATT DÖMA ANDRA, MEN SVÅRT ATT SE SIG SJÄLV I SPEGELN.
Hur många gånger har inte/är inte, jag själv den där stressade, pressade föräldern som vill att mina barn skall uppföra sig, så att inte JAG får allas blickar på mig, jag tror att ni alla känner igen er. Nu är ju våra barn stora, den yngsta fyller 13 om ganska exakt en månad, så det är inte så aktuellt mera.
Men jag minns engång när pojkarna var små och jag kände mig misslyckad som förälder, vilket jag inte skulle ha behövt göra.
GODA, SVIDANDE RÅD.
Vi var i kyrkan på familjegudstjänst.
Pojkarna satt oftast väldigt lungt och tittade med stora intresserade ögon på allt och alla. Denna gång var de ca 3 år. Jag hade som vanligt med en liten burk med russin, att ta till, ifall de började skruva på sig för mycket.....allt för att inte störa andra. Och i slutet av predikan fick vi ta till russinburken. De satt lungt och mumsade på ett pyttelitet russin åt gången som deras stressade, nervösa (ja det började krypa fram här) mamma serverade dem. Allt gick bra, vi klarade det...föräldrarna kunde pusta ut och barnen var nöjda och glada.
Då knackar någon på min rygg, från bänkraden precis bakom. En äldre kvinna ser på mig och säger.
Kvinnan: Jag ser att du ger dina barn russin.
Jag. Jaaa???
Kvinnan: Vet du inte att russin innehåller en massa mögelsporer som gör att barnen blir livliga och rastlösa?
Jag: (som säkert såg ut som ett stort frågetecken) Neeeej, tack för informationen, men de fungerar bra för oss (sa jag så vänligt jag kunde).
Sen minns jag inte ifall vi sa något mera. MEN, vi fortsatte dock med våra russin, för de fungerade för våra pojkar.......som dessutom redan var väldigt livliga.
MEN, min mammaroll fick lite stryk, gjorde jag fel som mamma nu?
Jan däremot brydde sig inte alls om kvinnans kommentar...tur det.
Och kvinnan gjorde ju inget fel, hon ville bara hjälpa och ge några vänliga råd till en ung och "nervös" mamma.
Ja alla lär vi oss, än det ena, än det andra på livets krokiga och släta vägar. Och så skall det vara.
JAG ÄR HELT ÖVERTYGAD, JA, JAG VET ATT GUD PLACERAR MÄNNISKOR PÅ DE RÄTTA PLATSERNA FÖR DE RÄTTA PERSONERNA, VID RÄTT TIDPUNKT. "DU" KAN VARA DEN PERSONEN I DAG. GÖR DET DU KÄNNER ATT KÄNNS RÄTT JUST DÅ. OCH VIKTIGAST, ATT GÖRA DET SOM GUD UPPMANAR DIG TILL (de två meningarna/sakerna går ofta hand i hand).
Pratade med en vän denna vecka, just om detta. Att ibland hamnar man i konstiga situationer, människor kommer in i ens liv för kanske bara en liten tid och sen varken hör eller vet man något mera om dem....men där och då fick just vi vara dem som fick lägga en liten pusselbit i Guds stora livspussel. Vi fick vara med och förändra världen till en lite bättre plats att leva på...för någon.
Alltid när vi möter människor får vi göra som vi sjunger i en sång "WHAT WOULD JESUS SAY, WHAT WOULD JESUS DO, WHERE WOULD JESUS GO, WE`VE GAT TO GO THERE TOO. (Vad skulle Jesus säga, vad skulle Jesus göra, vart skulle Jesus gå, vi skall gå dit också).
Önskar er alla en skön, solig lördag, ut och njut av Guds härliga natur. Och tänk på orden i sången, när du möter Guds dyrbara skapelse.
Jakobsbrev 1:22
Bli ordets görare, inte bara dess hörare.
Matteus 7:1
Döm inte, så blir ni inte heller dömda.
Lukas 7:3
Varför ser du flisan i din broders öga, när du inte märker bjälken i ditt eget ?
Hebreerbrevet 13:2
Kom ihåg att visa gästfrihet, ty det har hänt att de som gjort det har haft änglar till gäster utan att veta om det.
LYCKLIGA FAMILJEN
De stod mitt i pulkabacken, mor, far och med flera barn. Man kunde inte undgå att lägga märke till dem. För de skilde ur, på ett positivt sätt.
Semester och slalombackar gör att man ser väldigt många och olika familjer...ibland med de nyaste, modernaste slalom kläderna och hela utrustningen. MEN, man ser ändå mest helt vanliga "nu far vi och åker slalom och sätter på det vi har" människor.
Men familjen i pulkabacken var annorlunda. Deras kläder såg ut att vara inköpta på rea....ni vet när man råkar hitta ett klädesplagg som man bara vill ha, som man kanske drömt om länge (som kanske är av det rätta märket, just då). Då spelar det ingen roll ifall kläderna ev är två nr för stora eller i fel färger.
Och precis så såg de ut...ALLIHOPA, i kläder som inte riktigt såg ut att passa, varken i klädstorlek eller i färgkombination. Ja de såg faktiskt lite lustiga ut, och mina ögon liksom bara drogs till dem.
MEN, de var nog den lyckligaste familjen där i pulkabacken. Deras barn fick åka, skratta och leka, de fick vara barn. De behövde inte vara på ett visst sätt för att passa in. De behövde inte ha sådana kläder som visar att vi är trendiga vi ( inget fel med att vara trendig, ifall det inte ...just det, blir ett problem).
OLYCKLIGA FAMILJEN
Mitt hjärta grät, när jag såg motsatsen, pressade, stressade föräldrar, som gjorde allt för att inte fasaden skulle brista. Deras barn skulle inte få vara de som ev lade sig ner i backen och skrek av trötthet, hunger, känsla av misslyckande, skrik av glädje av den härliga farten...ni vet, alla känslor som kan dyka upp i en pulkabacke. De skulle synas men ändå inte synas.
Livet blir hårt, när vi gör det hårt.
EN KALL KORV
Men tillbaka till den "lyckliga familjen" (ja, så vill jag kalla dem). Mitt i barnens åkande sträckte mamman ut en hand med en kall knackorv i, viftade med den och frågade om de ville ha. Det ville de, vem vill väl inte ha en korv!?
De var så naturliga, så avslappnade och de levde så med varann, världen utanför existerade inte, just då...på ett positivt sätt.
Tack gode Gud för den familjen, som fick vara ett föredöme för oss alla andra där i backen. Jag är helt säker på att Gud hade placerat dem där och då, just denna dag, för att jag och alla andra skulle få se, höra och lära.
JAG
Jag hade "nya" skidor, som jag fick av min älskade man till julklapp. Jag önskar att jag också hade haft en vacker slalomdräkt i mörkrosa och svart (såg en som hade en), men jag hade nog min gamla svarta jacka och byxor, liksom ifjol., och jag är så glad för det (det blev billigare så, plus att min långa jacka var varm och skön om baken, när jag skulle sitta i de kalla lifterna). Och det gick helt bra att susa ner för backarna i gamla, färglösa kläder....och tydligen (av bilden) så var jag helt lycklig också...smile.
DET ÄR LÄTT ATT DÖMA ANDRA, MEN SVÅRT ATT SE SIG SJÄLV I SPEGELN.
Hur många gånger har inte/är inte, jag själv den där stressade, pressade föräldern som vill att mina barn skall uppföra sig, så att inte JAG får allas blickar på mig, jag tror att ni alla känner igen er. Nu är ju våra barn stora, den yngsta fyller 13 om ganska exakt en månad, så det är inte så aktuellt mera.
Men jag minns engång när pojkarna var små och jag kände mig misslyckad som förälder, vilket jag inte skulle ha behövt göra.
GODA, SVIDANDE RÅD.
Vi var i kyrkan på familjegudstjänst.
Pojkarna satt oftast väldigt lungt och tittade med stora intresserade ögon på allt och alla. Denna gång var de ca 3 år. Jag hade som vanligt med en liten burk med russin, att ta till, ifall de började skruva på sig för mycket.....allt för att inte störa andra. Och i slutet av predikan fick vi ta till russinburken. De satt lungt och mumsade på ett pyttelitet russin åt gången som deras stressade, nervösa (ja det började krypa fram här) mamma serverade dem. Allt gick bra, vi klarade det...föräldrarna kunde pusta ut och barnen var nöjda och glada.
Då knackar någon på min rygg, från bänkraden precis bakom. En äldre kvinna ser på mig och säger.
Kvinnan: Jag ser att du ger dina barn russin.
Jag. Jaaa???
Kvinnan: Vet du inte att russin innehåller en massa mögelsporer som gör att barnen blir livliga och rastlösa?
Jag: (som säkert såg ut som ett stort frågetecken) Neeeej, tack för informationen, men de fungerar bra för oss (sa jag så vänligt jag kunde).
Sen minns jag inte ifall vi sa något mera. MEN, vi fortsatte dock med våra russin, för de fungerade för våra pojkar.......som dessutom redan var väldigt livliga.
MEN, min mammaroll fick lite stryk, gjorde jag fel som mamma nu?
Jan däremot brydde sig inte alls om kvinnans kommentar...tur det.
Och kvinnan gjorde ju inget fel, hon ville bara hjälpa och ge några vänliga råd till en ung och "nervös" mamma.
Ja alla lär vi oss, än det ena, än det andra på livets krokiga och släta vägar. Och så skall det vara.
JAG ÄR HELT ÖVERTYGAD, JA, JAG VET ATT GUD PLACERAR MÄNNISKOR PÅ DE RÄTTA PLATSERNA FÖR DE RÄTTA PERSONERNA, VID RÄTT TIDPUNKT. "DU" KAN VARA DEN PERSONEN I DAG. GÖR DET DU KÄNNER ATT KÄNNS RÄTT JUST DÅ. OCH VIKTIGAST, ATT GÖRA DET SOM GUD UPPMANAR DIG TILL (de två meningarna/sakerna går ofta hand i hand).
Pratade med en vän denna vecka, just om detta. Att ibland hamnar man i konstiga situationer, människor kommer in i ens liv för kanske bara en liten tid och sen varken hör eller vet man något mera om dem....men där och då fick just vi vara dem som fick lägga en liten pusselbit i Guds stora livspussel. Vi fick vara med och förändra världen till en lite bättre plats att leva på...för någon.
Alltid när vi möter människor får vi göra som vi sjunger i en sång "WHAT WOULD JESUS SAY, WHAT WOULD JESUS DO, WHERE WOULD JESUS GO, WE`VE GAT TO GO THERE TOO. (Vad skulle Jesus säga, vad skulle Jesus göra, vart skulle Jesus gå, vi skall gå dit också).
Önskar er alla en skön, solig lördag, ut och njut av Guds härliga natur. Och tänk på orden i sången, när du möter Guds dyrbara skapelse.
Jakobsbrev 1:22
Bli ordets görare, inte bara dess hörare.
Matteus 7:1
Döm inte, så blir ni inte heller dömda.
Lukas 7:3
Varför ser du flisan i din broders öga, när du inte märker bjälken i ditt eget ?
Hebreerbrevet 13:2
Kom ihåg att visa gästfrihet, ty det har hänt att de som gjort det har haft änglar till gäster utan att veta om det.
Kommentarer
Skicka en kommentar