22 ÅR SOM GIFTA

I lördags 1.7 var det 22 år sedan vi ingick äktenskap. 22 år sedan vi sa JA till varandra.

Denna bröllopsdag fick vi fira med bröllop, inte illa, för dagen till ära så gifte sig Jans kusin och vi fick delta i ännu en vigsel och ett bröllop (börjar annars bli lite glest av den sorten ).

En selfie utanför kyrkan.

Att få återuppleva en vigsel på sin bröllopsdag var inte illa alls.

Fast det inte var vår vigsel så tog vi till oss de ord som prästen gav till brudparet. Det är ord som vi alla får ta till oss. Ord som vi säkert hört förrut, men det är ord som vi behöver bli påminda om....livsviktiga ord.

Brudgummens söta syster med sin stilige pojkvän delade ut mannakorn.

Jag måste erkänna att jag tror att jag tog lite för mycket....något jag insåg när jag jämförde med de andras händer.

PRÄSTENS ORD OCH MINA TANKAR.
Att älska en annan person är inte fråga om en känsla, för då skulle alla ge upp, förr eller senare.
ATT ÄLSKA EN ANNAN ÄR FRÅGA OM ETT BESLUT OCH EN VILJA. Jag besluter mig för att vilja älska dig....inte bara de fantastiska dagarna när vi tycker lika om allt och livet är en enda dans på rosor. Utan, jag vill älska dig också de dagar när vi inte alls drar jämt, när vi retar upp oss på varann och på varandras sätt och åsikter. (Jan och jag lyckades även bli lite oense b.l.a om vi skulle dansa eller ej,  men vi grälade inte, det gör vi sällan....vi surar istället...inget bra alternativ det heller😉...men det redde nog upp sig...som alltid....och vi dansade och hade roligt).

Prästen berättade att det har visat sig i en undersökning att de par som på kvällen tar varandras händer och ber tillsammans, de är de par i de äktenskap som hållit ...eller hållit längst. 
Och en bön som man kan be som innehåller "allt"( tack, förlåt, hjälp) är bönen "Fader vår".

Viktiga ord i ett äktenskap: Tack, Hjälp, Förlåt (och så tror vi att det var ett fjärde, som vi inte kommer på).

Tro, Hopp och Kärlek önskade prästen dem på livets väg. Och jag såg att de hade dem alla tre😉.

Ps. blev en rolig bild, när brudgummens far håller ett öga på att allt går rätt till.



Vi fick vara med om en underbar och solig bröllopsfest som innehöll ett vackert brudpar, många glada gäster, god mat och dryck, rörande vackra tal, roliga lekar, oanad talang av brudgummen, bra musik, härlig dans och underbar nattmat😉(alla som känner mig vet att jag älskar knackorv).

Här sitter mina vackra svärföräldrar, upplagda för fest.

Far och son (fast på bilden i omvänd ordning)...syns det månne?

Hela salen var så vackert inredd. I taket hängde vita stora pappersblommor och borden var dekorerade så fint så man knappt ville binda upp sin servett.
Det fanns vackra namnskyltar, man kände sig sedd och välkommen.

Ljusen tändes senare på kvällen, oj så mysigt det blev.

TACK Jennie och Markus för att vi fick dela ER stora dag.



Jan och jag kommer ännu att fira våra 22-år som gifta med en cykeldag. Jan älskar ju att cykla och jag tycker om att cykla. Så min älskade man har fått i uppgift att planera en cykelrutt för en dag som hans fru kan följa med på.
En dag som även bör innehålla mat och toaletter...ett krav från frun.
Jag väntar och ser vad som skall komma.

Min älskling.

FIRAR NI ER BRÖLLOPSDAG?




ATT BLI SEDD
Det behöver ju inte vara att man firar bröllopsdagen, men visst är det bra att man tar en dag nu som då...för att se varann och höra på varann.
Det bästa är ju att man ser och hör på varann varje dag, för så skall det ju vara.

Men i dagens värld med spring hit och dit (både på gott och ont) så kommer det dagar och stunder när vi inte hinner "se" varann riktigt så där som vi borde...det blir lite ytligt, åtminnstone för oss.

Sommaren är en bra period för oss, då är vi lediga och bor ute vid villan och har så gott som all tid i världen tillsammans...då tankar vi kärlek, då planerar vi och då ser vi varann...och ser framåt tillsammans.

Men vi människor har ingen möjlighet och ingen kapacitet att alltid finnas där och bekräfta och älska en annan människa. Vi kan inte alltid se eller bli sedda...för vi är bara människor.

Men det finns en som ser oss, alltid, en som alltid är med, som alltid hör oss och som aldrig lämnar oss ....en som älskar oss, som ingen annan gör....och det är Jesus.

Vi var sedda redan innan vi blev skapade in i moderlivet, för då var vi Hans och vi är fortfarande Hans.

Många fyller sitt liv med bekräftelser från andra människor och blir ofta besvikna, för människor kan aldrig fylla det tomrum innuti oss som är Guds rum.
Vi människor försöker fylla det med alltmöjligt, oftast med upplevelser av alla möjliga saker. Upplevelser som ger tillfredsställelse för stunden...och sen vill man ha mer.

Men vad händer den dagen när man kanske blir för gammal eller för sjuk för att fortsätta upplevelsejakten? då kryper tomrummet fram....det rum som vi alla har och som vi endast kan fylla med Jesus.
Då först...när vi låter Jesus/Gud/den Helige Ande fylla det, då får vi den äkta friden, glädjen, tillfredställelsen och bekräftelsen...och vi känner att vi är fullkomligt sedda och älskade....av Jesus.

SÅ BESTÅR NU TRO, HOPP OCH KÄRLEK, DESSA TRE, OCH STÖRST AV DEM ÄR KÄRLEKEN (1 Korintierbrevet 13:13).

DÄRFÖR SKALL EN MAN LÄMNA SIN FAR OCH MOR OCH HÅLLA SIG TILL SIN HUSTRU, OCH DE TVÅ SKA BLI ETT KÖTT. SÅ ÄR DE INTE LÄNGRE TVÅ UTAN ETT KÖTT. VAD GUD HAR FOGAT SAMMAN FÅR ALLTSÅ MÄNNISKAN INTE SKILJA ÅT (Matteusevangeliet 19:5-6).

LÅT INTE SOLEN GÅ NER ÖVER ER VREDE OCH GE INTE DJÄVULEN NÅGOT TILLFÄLLE (Efesierbrevet 4:26b).

OCH KASTA ALLA ERA BEKYMMER PÅ HONOM, FÖR HAN HAR OMSORG OM ER (1 Petrusbrevet 5:7).