PÅ VÄG MOT FAMILJELÄGRET

- Det är sommarens höjdpunkt, säger Matilda. Oj vad hon har väntat, och nu är vi äntligen påväg igen.

En bild från lägret 2014. Denna clown trollade, men påpekade att det är bara trolleri.....Jesus trollar inte, Han kan göra under och mirakel utan hokus pokus. Då är det inte på låtsas, då är det på riktigt.

Och Matilda är inte den enda som har väntat, vi har alla väntat.
Sommaren har alltid sina speciella höjdpunkter och KU:s familjeläger i Pieksämäki är definitivt på första plats. Varför kanske någon undrar.

Jo "på familjelägret är vi hemma". Där tankar vi, där delar vi livet, där får vi träffa vänner som delar vår kristna tro och där är det så uppbyggande och roligt att få vara. DÄR ÄR OCH DÄR FÅR JESUS VARA VÅR HERRE.

I fjol så bloggade jag ju varje dag från lägret (tror jag), hade inte planerat det så, det bara blev.
Jag har inte planerat att blogga nu heller men man vet ju aldrig hur det blir. Men om inte förr så senare kommer det ett inlägg om vad lägret gett oss i år.

Idag startade vi vår resa mot lägret och sover här i Tuuri inatt.

Onnela i Tuuri

Jan har inhandlat här en kombinerad trimmer/röjningssåg, som han behöver när han utövar sin nya hobby "skogsröjning".

När vi tog hem vagnen från villan, för att packa den inför lägret behövde den få sig en ordentlig dusch, för den var full av barr.

Lägret börjar först på tisdag, men vi bör vara på plats på måndageftermiddag när lägerområdet (som är ett stort skolområde) börjar ställas i ordning.

Jan och jag är logiansvariga för husvagnsområdet. Det är en uppgift som vi känner att vi kan och vill göra, en välsignad uppgift som vi fått glädjen att ha i många år.

Här en bild från en kvällssamling, något år tidigare.

När vi alla hjälps åt med våra olika gåvor då blir det ett bra läger.

Att fixa olika slags blommor till allamöjliga ställen är också någons uppgift.

Liksom att sätta upp alla skyltar.

Lägerchefen Leon Jansson har huvudansvaret. Sen är det en hel hop med kanslipersonal med Maria Edman i spetsen. Sen alla logiansvariga, kursdragare, bibelstudihållare, kökspersonal, ungdomsteamet, lovsångsteamen, förbönsteamet o.s.v. Och alla behövs.

Nu skall vi krypa till sängs efter en solig och varm dag här i Tuuri. Matilda och hennes kompis Adine har varit på tivoli här.

Hugo och jag har traskat runt, och tittat på alla vackra blommor m.m.

Sen fick vi också plötsligt överraskningsbesök idag av mina svärföräldrar som var ute och körde en sväng, och de hade goda munkar med sig.

De firade guldbröllop igår 😊.
Då var vi ut på kvällen för att fira och äta. Svärmor önskade en bild på oss alla (svärföräldrarna, Jan`s syster med familj och vår familj), vilket inte var så enkelt, hela tiden var det någon som var bakom någon annan...så det fick bli flera bilder.

Vår familj sitter närmast kameran.

Och guldbröllopsparet, mina fantastiska svärföräldrar syns bättre på denna bild.

Tillbaka till lägret....det är extra roligt i år för att också Jan`s syster Jonna och de två yngsta barnen har möjlighet att komma.

Vi hoppas, ber och tror att vi skall få ett fantastiskt välsignat läger även i år. För som det står i bibelordet här nedan" vi lever i tro", det är det som är att leva i Guds rike, om vi bara vågar tro och lämna allt till Honom som har alla svar, då kommer vi att få se mer än vad vi någonsin trott att vi skulle få se och uppleva. ALLT TILL JESUS, nu och för alltid.

HERE WE COME PIEKSÄMÄKI😊


LÅT OSS LÄRA KÄNNA HERREN, LÅT OSS STRÄVA EFTER ATT LÄRA KÄNNA HONOM. HAN SKA TRÄDA FRAM LIKA VISST SOM GRYNINGEN OCH KOMMA TILL OSS SOM ETT REGN, SOM ETT VÅRREGN SOM VATTNAR JORDEN (Hosea 6:3).

TY VI LEVER HÄR I TRO, UTAN ATT SE (2 Korintierbrevet 5:7).

HERREN ÄR NÄRA ALLA SOM ÅKALLAR HONOM, ALLA DEM SOM ÅKALLAR HONOM I SANNING. HAN GÖR VAD DE GUDFRUKTIGA BEGÄR, HAN HÖR DERAS ROP OCH FRÄLSER DEM (Psaltaren 145: 18-19).