NÄR OCH HUR, BLEV DU KRISTEN

Den frågan skall jag försöka att svara på nu.

Barnatron har funnits med så långt tillbaka som jag kan minnas. Som barn var vi med i församlingens dagklubb och söndagsskola och hemma bad vi alltid aftonbön....sen var det tryggt att somna.

Vi bad:

Gud som haver barnen kär
se till mig som liten är.
Vart jag mig i världen vänder
står min lycka i Guds händer.
Lyckan kommer, lyckan går,
den Gud älskar lyckan får.

Sen fortsatte vi med denna lilla bön.

Amen, amen till en godnatt,
Vår ängel vare oss tillsatt.
Som oss bevarar och vårt bo,
i Jesu Namn går vi till ro.

Denna tavla är det många barn som har vid sin säng....vilken fin påminnelse, om att änglar faktiskt finns.

Jag växte upp i Forsby i Pedersöre där det finns två kyrkor. Där finns Forsby bykyrka, (den Evangeliska lutherska kyrkan), som var vårt andliga hem. Sen finns Saronkyrkan (Baptisternas) som var vårt andra andliga hem.

Forsby bykyrka, vår kyrka.

Saronkyrkan. baptisternas kyrka.

Vi (barn) var naturligt med i de olika aktiviteterna som de olika "bykyrkorna" ordnade...vi fick en bra, välbehövlig andlig dusch redan från det att vi var små. Vi fick se att vi tillbad samma Gud och Herre men på olika sätt.

Vi var med i Bykyrkans dagklubb, söndagsskola, Junior och Tonårs. I Saronkyrkan var vi med i Gk (goda kamrater), scout och på ungdomssamlingar.
T.e.x. julbasar ordnades i båda kyrkorna och vi deltog alltid med mamma på båda ställena.

I skolan var det naturligt med morgonsamling. En kristen sådan.....med sång (ur psalmboken) och bön och någon som läste eller berättade något. Ibland turades eleverna (de äldre) om att ha morgonsamling.

Alla disskussioner som går heta, om att man inte skall ha religiösa inslag i skolorna......de gör att jag blir så ledsen.
Det har gett mig en sådan otrolig trygghet att få växa upp och veta att jag är inte ensam....det finns en som är större som har allt i sin hand och Han hör mig när jag ber....min Herre och min Gud.
Varför ta bort något som ger trygghet...är trygghet.
Om man säger: att barn skall få välja själva, inte bli tvingad in i något. Men hur skall då barnen kunna lära känna Jesus, barnens bästa vän om ingen berättar om Honom och om ingen för dem till Honom, och om ingen ber för dem. Det måste vi göra...sen får de själva välja.... att säga JA till ett helt liv med Jesus eller säga NEJ och välja att leva ett liv där man skall klara allt på egen hand och gå miste om det eviga livet.
Den valmöjligheten har vi ju alla. Jag säger definitivt JA.

Min tro växte och blev starkare, sakta men säkert. Den växte från att vara en barnatro till att bli en personlig tro, på min Gud som har skapat allt och alla och på min Jesus, min Frälsare och på den helige Ande, som fyller mig med sina underbara gåvor.
De var ju De som hade svaren på alla frågor i tonåren.... som jag gick och bar på. Ja , hur skulle jag ha klarat tonåren utan en tro utan min Jesus...det vågar jag inte ens tänka på.

I högstadiet var jag med i KSG (Kristliga skolungdomsgruppen) som träffades på rasterna ett par gånger i veckan. Vi sjöng, bad, läste ur bibeln och samtalade om allt möjligt. Vi lärde oss att vandra på den enda rätta vägen. Vi hade även hand om morgonsamlingen ibland.

Efter högstadiet gick jag ett år i Kristliga Folkhögsskolan i Nykarleby (som heter visst Kredu nu för tiden) på vårdlinjen. Där både växte och utmanades min tro. Där fick jag lära mig att livet och tron inte är så svart och vitt som jag trodde. Ett bra och hälsosamt år blev det...jag växte ännu ett steg.

Texten på tavlan lyder: Fråga vilken väg som är den goda vägen och vandra på den. Jer. 6:16

Han vill leda dig på den rätta vägen.Jer.2:17

Bra bok för tonåringar och vuxna.

Flera boktips.

Att man kunde prata med Gud andra gånger än bara i aftonbönen...det lärde jag mig av mamma. Hon kunde be högt och mitt på dagen om hon stod inför ett problem. Jag minns ännu när hon skulle köra in bilen i lidret och hon bad högt om hjälp. För det hade hänt sig förrut att sidospegeln på bilen hade rivits loss. Efter den korta och ärliga bönen körde hon in bilen.... galant. Och jag lärde mig att Gud hör bön....när som helst (alla tider på dygnet), hur som helst ( inga knäppta händer, böjt huvud eller ögon som blundade), och var som helst (t.o.m i bilen). Det var en bra lektion i tro. Det sägs ju att "barnen gör inte som du säger, utan som du gör"...det gäller nog i allt.

Bra andaktsbok för barn.

Bra andaktsböcker för vuxna. Glädjestänk skall du välja om du vill få dig ett gott skratt samtidigt som en bra andakt. Glimtar av en osynlig Gud, den är bra och full av igenkännande exempel ifrån vardagen.

Det här att bli kristen är inget som sker och bör ske på samma sätt för alla. Den helige Ande kallar oss på olika sätt.
För någon kan det komma som en blixt från klar himmel....man inser plötsligt att det här med Jesus är inget påhitt...Han finns faktiskt och är närvarande i mitt liv. Det blir nästan skrämmande, men på ett positivt sätt, att Han är här och nu och ser och hör allt.

Jag växte in i den kristna tron och växer ännu. Men visst har jag haft stunder i mitt liv när Jesus kännts långt borta...när jag varit påväg åt fel håll. För så är det....om jag väljer att leva mitt liv utan Jesus eller bara ha tid med Jesus på t.e.x. söndagar, ja då kommer Han att kännas långt borta fast Han är alldeles nära mig hela tiden. Jesus är så snäll, så god att jag vill aldrig leva utan Honom när jag väl lärt känna Honom ...Han är min bästa vän.

Är Jesus din bästa vän?

En vacker tavla om vänskap,  som Jan fått av goda vänner till sin 40 års dag.

Den här texten gäller all vänskap...till vänner och till Jesus .

PS. Blixten kom visst mitt i bilderna denna gång......kanske en påminnelse om att Jesus vårt ljus, alltid är närvarande. (Här skulle jag sätta en smile...vilket jag fortfarande inte har lärt mig).



Ordspråksboken 22:6
Led den unge in på den väg han bör gå, så följer han den även som gammal.

Lukas.18:16
Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte.

Johannes.14:6
Jesus svarade:"Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.