1 MAJ, LIVET OCH HÄLSPORRE
Jag sitter ute i trädgårdsgungan (min favorit plats just nu) och skriver (i häftet, som jag sen överför till bloggen) och funderar över tiden, åren och hälsporren.
April och maj månad är riktiga firar månader hos oss, både när det gäller familj och släkt och allt som almanackan bjuder på. Alltid finns det något att fira....som t.e.x att våren är här och idag firar vi 1 maj.
Jag fyller år i maj, jag är så tacksam över livet jag fått...att jag får bli äldre och förståndigare....smile.
Vi lever här och nu, morgondagen vet vi inget om. Varje dag är en gåva.
Livet formar mig. Jag tror att för varje år, blir jag mer och mer lik mig själv...så som Gud har planerat mig, så som Han vill att jag skall vara.
Om några dagar fyller jag 43. Då skall jag ta ännu ett steg i mitt liv.....jag har beslutat att börja sköta bättre om min kropp......och sluta sura över att min fot inte blivit helt bra ännu.
Jag skall vårda den gåva jag fått...mitt liv...d.v.s. hela jag och allt vad jag är.
Jag skall försöka hitta en motionsform där man inte behöver gå på foten....smile. Jag har cyklat/cyklar (men ryggen tar stryk) och jag har simmat (men fryser så hela tiden...bara längtar till bastun) och jag har prövat på gym med personligt program att träna efter...men det var verkligen inte jag (bastun var bäst).
Långa promenader och löpning är det jag gillar, men det går inte nu.
MIN FOT
För precis två år sedan började jag som alltid på våren, att länka. Det gick bra och det var roligt, så det blev flera löprundor den första veckan...sen kändes hälen öm på vänster fot. Men jag tänkte: det går nog över. Men det gjorde det inte.
Jag sprang Nice Run( hur dum kan man vara? ja det är enkelt att vara efterklok) och efter det, blev det betydligt värre, efter ett par månader kunde jag inte gå utan haltade runt.
Det pendlade på, bättre och sämre perioder. Sen började den värka och det kändes ibland som om någon tryckte in en sticknål i hälen...en väldigt stickande obehaglig smärta. Läkaren konstaterade: hälsporre.
Jag köpte inlägg till skorna och allt blev mycket enklare...men småningom började smärtan öka igen.
Jag blev ordinerad kyla på det ömma, svullna stället, massage, kryckor i 10 dagar, tejpning av foten, att massera själv genom att rulla en boll under fotsulan och i februari i fjol fick jag en kortisonspruta och sen skulle foten vila och jag fick hoppa med kryckor i 10 dagar igen.
Allergisk som jag är så reagerade jag negativt på kortisonet, foten och benet blev kallt och det liksom drog i benet och jag fick stickningar. Vid arbetshälsovården hade läkaren svårt att hitta pulsen i benet/foten, då blev jag skickad till akuten för att de skulle få igång blodcirkulationen.
Där fick jag vänta länge...under tiden bad jag, skickade sms (i nöden är vänner som närmast) och snurrade på foten för att få liv i den.
Pulsen finns där om än svagt konstaterade läkaren och stickningarna beror på en nervskada (han bedömde att nålen gått i en nerv, vilket jag och den andra läkaren betvivlar, då skulle jag nog hoppat upp i taket). Jag fick starka tabletter för nervsmärta (vilka jag aldrig tog, det räckte med panadol) och en ny tid till ultradoppler (tror att det heter så). Som visade vätska i hälen men normal blodcirkulation .
Trots allt som blev fel så blev hälsporren lite bättre. Jag gick till fysioterapeuten igen som strechade hela foten och benet, masserade och tejpade och det avgörande, han började med ultraljud (vilket de oftast inte vill ge för hälsporre), då började det äntligen svänga.
Nuläget är..... att jag helst inte går utan inlägg. Jag rullar bollen under foten flera gånger/dag för att hålla igång blodcirkulationen...för att det skall läka. Jag går inte mer än vad jag måste och vill, men i mitt jobb går och står jag ju mest hela dagarna.
Och någon rask lång promenad har jag inte tagit på snart två år....det är min önskan just nu, att den dagen skall komma snart.
Att bli besviken, att det inte blir som man tänkt...ja det hör till livet.
Jag har tänkt..att till julen då kan vi ta långpromenader och se på alla fina julbelysningar här och där. Sen drömde jag om sportlovet som skulle bli så fint i år, med en mamma som kan gå normalt, men nej. Likadant drömde jag om påsken och sen om 1 maj...idag. Nu drömmer jag om slutet av sommaren, när vi skall få en hundvalp....då skall jag ta långa promenader med den (när den blivit lite större).
Nog har jag varit/är ledsen och arg på denna häl som ställer till det för mig. Men när det har känts som värst har jag tänkt som det heter "det finns alltid de som har det värre".
Och om jag jämför den känslan och de tankarna som snurrade i mitt huvud när jag låg där på akuten med den känslan jag har nu...över att ha en fot och ett ben som jag både kan stå och gå på, ja då är jag bara glad och tacksam (idag...) och ber att jag skall få tålamod att vänta tills foten blir helt bra igen.
Och det är ju så, att varje svårighet i livet för oss närmre Jesus, för då klarar man inte sig utan Honom , då ber man mera och håller kontakten öppen, hela tiden...så som det alltid borde vara. Nog har jag bett/ber och nog har jag fått/får bönesvar.....TÅLAMOD, KRAFT och GLÄDJE mitt i det jobbiga.
Var dag är en sällsam gåva en skimmrande möjlighet. Så är det. Det är sååå viktigt att fokusera på det positiva för att inte tankarna skall fyllas av bara det negativa. Och nu tänker jag på vardagliga saker (inte på katastrofer av olika slag) utan på sånt som vill grumla vår vardag, bekymmer, oro och problem.
Och jag kan erkänna att fast jag är en väldigt positiv och glad person så består mitt liv alldeles för mycket av oro inför morgondagen...kanske det är just därför, som jag har lärt mig, att fokusera på allt det fina, vackra, positiva runt omkring mig.
Igårkväll när det var "Vappen" Valborgsmässoafton då fokuserade vi på det positiva.
Våren är här, solen skiner (nåja just nu när jag skriver in allt på bloggen då regnar det) och livet är underbart.
Vi fixade lite alltmöjligt ute på gårdsplanen och gjorde det så vårfint.
 |
| Nu firar jag med Jans nykokta munkar och mjöd. |
Jag fyller år i maj, jag är så tacksam över livet jag fått...att jag får bli äldre och förståndigare....smile.
Vi lever här och nu, morgondagen vet vi inget om. Varje dag är en gåva.
Livet formar mig. Jag tror att för varje år, blir jag mer och mer lik mig själv...så som Gud har planerat mig, så som Han vill att jag skall vara.
Om några dagar fyller jag 43. Då skall jag ta ännu ett steg i mitt liv.....jag har beslutat att börja sköta bättre om min kropp......och sluta sura över att min fot inte blivit helt bra ännu.
Jag skall vårda den gåva jag fått...mitt liv...d.v.s. hela jag och allt vad jag är.
Jag skall försöka hitta en motionsform där man inte behöver gå på foten....smile. Jag har cyklat/cyklar (men ryggen tar stryk) och jag har simmat (men fryser så hela tiden...bara längtar till bastun) och jag har prövat på gym med personligt program att träna efter...men det var verkligen inte jag (bastun var bäst).
Långa promenader och löpning är det jag gillar, men det går inte nu.
MIN FOT
För precis två år sedan började jag som alltid på våren, att länka. Det gick bra och det var roligt, så det blev flera löprundor den första veckan...sen kändes hälen öm på vänster fot. Men jag tänkte: det går nog över. Men det gjorde det inte.
Jag sprang Nice Run( hur dum kan man vara? ja det är enkelt att vara efterklok) och efter det, blev det betydligt värre, efter ett par månader kunde jag inte gå utan haltade runt.
Det pendlade på, bättre och sämre perioder. Sen började den värka och det kändes ibland som om någon tryckte in en sticknål i hälen...en väldigt stickande obehaglig smärta. Läkaren konstaterade: hälsporre.
 |
| Hälsporrs inlägg...så hälen får vila. |
 |
| Kylpåse är bra att sätta på hälen. |
 |
| Jag har alltid en boll under spisen...när jag gör mat masserar jag foten på samma gång. |
Jag köpte inlägg till skorna och allt blev mycket enklare...men småningom började smärtan öka igen.
Jag blev ordinerad kyla på det ömma, svullna stället, massage, kryckor i 10 dagar, tejpning av foten, att massera själv genom att rulla en boll under fotsulan och i februari i fjol fick jag en kortisonspruta och sen skulle foten vila och jag fick hoppa med kryckor i 10 dagar igen.
Allergisk som jag är så reagerade jag negativt på kortisonet, foten och benet blev kallt och det liksom drog i benet och jag fick stickningar. Vid arbetshälsovården hade läkaren svårt att hitta pulsen i benet/foten, då blev jag skickad till akuten för att de skulle få igång blodcirkulationen.
Där fick jag vänta länge...under tiden bad jag, skickade sms (i nöden är vänner som närmast) och snurrade på foten för att få liv i den.
Pulsen finns där om än svagt konstaterade läkaren och stickningarna beror på en nervskada (han bedömde att nålen gått i en nerv, vilket jag och den andra läkaren betvivlar, då skulle jag nog hoppat upp i taket). Jag fick starka tabletter för nervsmärta (vilka jag aldrig tog, det räckte med panadol) och en ny tid till ultradoppler (tror att det heter så). Som visade vätska i hälen men normal blodcirkulation .
Trots allt som blev fel så blev hälsporren lite bättre. Jag gick till fysioterapeuten igen som strechade hela foten och benet, masserade och tejpade och det avgörande, han började med ultraljud (vilket de oftast inte vill ge för hälsporre), då började det äntligen svänga.
Nuläget är..... att jag helst inte går utan inlägg. Jag rullar bollen under foten flera gånger/dag för att hålla igång blodcirkulationen...för att det skall läka. Jag går inte mer än vad jag måste och vill, men i mitt jobb går och står jag ju mest hela dagarna.
 |
| Rulla in en boll och låt den rulla....... |
Och någon rask lång promenad har jag inte tagit på snart två år....det är min önskan just nu, att den dagen skall komma snart.
 |
| Det går inte alltid som man tänkt sig. |
Att bli besviken, att det inte blir som man tänkt...ja det hör till livet.
Jag har tänkt..att till julen då kan vi ta långpromenader och se på alla fina julbelysningar här och där. Sen drömde jag om sportlovet som skulle bli så fint i år, med en mamma som kan gå normalt, men nej. Likadant drömde jag om påsken och sen om 1 maj...idag. Nu drömmer jag om slutet av sommaren, när vi skall få en hundvalp....då skall jag ta långa promenader med den (när den blivit lite större).
 |
| Sportlovet 2014 i Vuokatti...jag fick njuta av solen. |
 |
| Sportlovet 2015....jag fick njuta i backarna. |
Nog har jag varit/är ledsen och arg på denna häl som ställer till det för mig. Men när det har känts som värst har jag tänkt som det heter "det finns alltid de som har det värre".
Och om jag jämför den känslan och de tankarna som snurrade i mitt huvud när jag låg där på akuten med den känslan jag har nu...över att ha en fot och ett ben som jag både kan stå och gå på, ja då är jag bara glad och tacksam (idag...) och ber att jag skall få tålamod att vänta tills foten blir helt bra igen.
Och det är ju så, att varje svårighet i livet för oss närmre Jesus, för då klarar man inte sig utan Honom , då ber man mera och håller kontakten öppen, hela tiden...så som det alltid borde vara. Nog har jag bett/ber och nog har jag fått/får bönesvar.....TÅLAMOD, KRAFT och GLÄDJE mitt i det jobbiga.
Var dag är en sällsam gåva en skimmrande möjlighet. Så är det. Det är sååå viktigt att fokusera på det positiva för att inte tankarna skall fyllas av bara det negativa. Och nu tänker jag på vardagliga saker (inte på katastrofer av olika slag) utan på sånt som vill grumla vår vardag, bekymmer, oro och problem.
Och jag kan erkänna att fast jag är en väldigt positiv och glad person så består mitt liv alldeles för mycket av oro inför morgondagen...kanske det är just därför, som jag har lärt mig, att fokusera på allt det fina, vackra, positiva runt omkring mig.
Igårkväll när det var "Vappen" Valborgsmässoafton då fokuserade vi på det positiva.
Våren är här, solen skiner (nåja just nu när jag skriver in allt på bloggen då regnar det) och livet är underbart.
Vi fixade lite alltmöjligt ute på gårdsplanen och gjorde det så vårfint.
 |
| Balansstenarna blev framsopade...pågång här. |
 |
| Denna barkbåt har Jan gjort till Matilda när hon var liten...den finns kvar ännu. Den får påminna om sången vi sjöng när jag var liten "min båt är så liten men havet så stort. men Jesus har gripit min hand, när Han styrer båten då går det så bra på vägen till himmelens land". |
 |
| Leksaksbåten fick nya gångjärn så dörren hålls på plats, när vågorna går höga och man blir jagad av hajar. |
 |
| Rutchkanan fick nya räcken. |
 |
| Klädsträcket blev upprätad och fick klädnypor...enklare att hänga tvätt så. |
Vi avslutade kvällen med att tända ljus...utomhus och bada i utebastun, det var premiär (för mig) för i år.
 |
| Livet är bra härligt....när man får gå i en varm bastu. |
 |
| Ljus lyser upp i mörkret. |
Jag lever och blir äldre och jag får njuta av denna härliga vår...som är den absolut bästa årstiden. För våren är så full av liv, förväntan, värme, nya överraskningar varje dag och glada människor som är utomhus. Det är föräldrar med barnvagnar och barn med sparkcyklar och skate boardar (ja ni vet... allt vad barnen hittar i garage och förråd). Det är hurtiga damer och herrar som börjat löpa och gamla människor som vågar sig ut nu igen när isen och halkan är ett minne blott. Vilken härlig årstid och vilka härliga människor.
Jag vill avsluta med ännu en bekant barnlåt som säger allt om en härlig dag.
VILKEN HÄRLIG DAG, TACK GODE GUD FÖR VÄDRET. VILKEN HÄRLIG DAG, JAG LEVER DEN FÖR DIG. VILKEN HÄRLIG DAG OCH ALLT BLIR BARA BÄTTRE, JU MER JAG SER AV ALLTING DU GER TILL MIG.
Ordspråksboken 3:5
Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta och lita inte till ditt eget förstånd.
Matteusevangeliet 11:28
Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor, jag skall skänka er vila.
Johannesevangeliet 12:46
Jag är ljuset som har kommit hit till världen för att ingen som tror skall bli kvar i mörkret.
Psaltaren 71:5
Du är mitt hopp, o Herre, min Gud, min trygghet ända från min ungdom.
Psaltaren 118:5-6a
Jag ropade till Herren i mitt trångmål. Herren svarade, han förde mig ut i frihet. Herren är med mig, jag har ingenting att frukta.
Psaltaren 63:5
Jag vill lova dig så länge jag lever och åkalla dig med lyfta händer.
Psaltaren 105:1-2
Tacka Herren, åkalla honom, berätta för folken om hans verk. Sjung och spela till hans ära, tala om alla hans under.
Kommentarer
Skicka en kommentar