EN ANNORLUNDA JULAFTON

Julaftonen både började och slutade på ett sätt som den aldrig tidigare gjort.
Morgonen började jag och Hugo med en promenad, redan kl.8 (aldrig förrut har jag varit ute och promenerat den tiden på en julafton). Vi mötte många hundägare och många människor som var ute på länk.

Vi träffade en mamma på väg till butiken för att inhandla det sista och vi träffade en granne som gladdes liksom vi, över snön vi fått.

Efter promenaden gick vi in till kaninerna, för Konrad och Selma skulle också få julfint, julgodis och julmys.

Denna bild är från ifjol, men de ser likadana ut ännu och de fick likadant godis...smile.

När vi kom in igen så sov alla de andra ännu. Jag tände ljus, satte på julmusik och började ställa till med kombinerat morgonmål/lunch...tomtegröt. Och insåg att jag glömt att köpa mandel.

Klockan 11.40 väckte denna mor husets sovande invånare, för nu var det dags att stiga upp och börja julfirandet.

Efter grötätandet, blev det duschmaraton och sen begav vi oss till julkyrkan.
Farmor och farfar kom som hundvakt. Och det hade gått fint, TACK kära ni. Vi har äntligen kommit så långt så Hugo inte skäller, ylar och gnäller när vi lämnar honom. Men ensam fungerar inte...ännu.

Vi kom i god tid. Kyrkan stod där med nyfallen snö och stjärnan på plats uppe på kyrktornet. Kyrkdörren stod öppen och välkomnade oss.

Vi vill alltid komma i god tid, få en bra plats, hinna varva ner, få sitta och se på alla glada människor som strömmar in genom kyrkans alla dörrar när det är jul.
Tänk i dessa tider, när det skrivs så mycket negativt om kyrkan, kristendomen, kristna, så väljer ändå så många att börja julfirandet med just "JULEVANGELIET" i kyrkan, tillsammans med sina familjer. Kyrkan var fylld .....helt fylld.

Och i år fick vi vara med om en annorlunda juldramatisering. Josef och Maria kom invandrande som vanligt. Men när vi kom till stället i julevangeliet när "tiden var inne för henne att föda och hon födde sin förstfödde", då gick Joset till första bänkraden och lyfte upp ett knyte med ett livslevande barn (parets egen baby). Maria lade babyn i krubban och där låg den och viftade med sina små fingrar. I slutet började babyn att gråta...så levande, så äkta. Det var nog det starkaste julevangelie jag någonsin varit med om. 

Prästen berättade om en myrstack i skogen.

Hur skulle vi som människa kunna förklara för en liten myra att det finns stora människor, som ser världen i ett större perspektiv än de gör? Att det finns något mera, något större än vad en myra kan ens ana. Jo ett sätt skulle det kunna gå på...om vi kunde bli lika liten som en myra, komma ner på deras nivå, ner i deras liv, då skulle de kunna se och tro att det finns människor.

Och det var ju det Gud gjorde när han lät sin son födas till jorden som en människa. Då fick vi en chans, en möjlghet att förstå något av hur stor och mäktig Gud är. Men aldrig kan vi förstå allt...förrän den dagen vi får träffa Gud själv.

Efter julkyrkan började vi fixa med julmaten, tände facklor där ute, satte paketen under granen och knäppte på tv:n med Kalle Anka och hans vänner firar jul.

Lady och Lufsen önskar oss God Jul.

Mattias dukade julbordet.

Sen åt vi gott....men inte länge. Här äter barnen av hunger och sen är de nöjda...och bra så.

Efter maten lyssnade vi till julevangeliet och sjöng Stilla natt. Därefter blev det paketutdelning.

Matilda hade önskat sig en Kånken Fjällräven ryggväska, mörkblå och det fick hon. Sen blev det lite smått och gott, pengar, presentkort och ett stort paket (en ny dyna).

Pojkarna ville ha pengar och det fick de. Sen blev det ännu några små paket och ett stort (en ny dyna...smile) och en hel del presentkort. De fick presentkort till frisören, till bio och till en matrestaurang där de medan de äter får njuta av de bästa fotbollsmatcherna på stora tv-skärmar tillsammans med sina vänner.

Jan fick sin Aladdin chokladask (den sista i butiken) och sen nyttiga saker (ni vet...korta kaliser, långa kaliser, deodorant, duschtvål, brandvarnare...).

Jag fick nya slalomskidor av min man, något jag inte önskat men nog behöver. På sportlovet åkte jag nämligen med Jan`s, för mina är för nötta och dåliga. Nu lär jag susa fram tillsammans med min man, i samma hastighet och i samma backar....romantiskt värre blir det med de rätta slalomskidorna. Man kan ju alltid drömma, åtminstone.

Av barnen fick jag choklad, en glöggkopp, ljus och två otroligt vackra tygväskor, gjorda av min ena son. De blir super att ha när jag far och handlar, jag skall bära dem med stolthet. Liksom jag dricker min glögg och vet att det är i en kärlekens kopp och njuter av mitt vackra ljus, som blivit vald med kärlek.

Jag fick vackra tygväskor.

Denna glögg drickande mor, fick vad hon behövde.

Och detta ljus i en sån vacker kopp.

Hugo fick också två presenter, som var roliga i så där 30 sekunder.

Hugo fick b.l.a. detta gulliga lamm, som låter när man biter i det.

Ja vi har en hund som mest gillar GRISÖRON. Sen är han helt nöjd med att leka med en kotte, bita på en kvist, leka med pojkarnas fotbollar, sin mat (den torra) är jätte kul att leka med och får han tag i Matildas hårborste, ja då är det hur kul som helst....för att inte tala om en stickad strumpa....då är livet härligt.

Hugo hemma hos mommo och moffa , med grisörat nära.

Senare på Julaftonskvällen såg vi på filmen "Sune på bilsemester" och åt mycket choklad och annat gott.

Därefter inträffade något som inte var så trevligt. Hugo skulle ut på sin vanliga kvällspromenad (och ännu en gång konstaterade jag att jag aldrig varit ute på promenad kl.20.15 på en julaftonskväll tidigare, men nu som hundägare, är det nya tider här).

När vi hade hunnit promenera en bit hörde vi höga röster och såg ett gäng på 5-6 pojkar i åldern 11-14 (svårt att säga åldern, men gissar) som kom emot oss. De tog hela vägen, väsnades och slängde snöbollar. Vi valde att gå åt ett annat håll.

När vi sen varit vår runda och närmade oss hemmet upptäckte vi samma gäng igen.....utanför vårt hus, kastandes snöbollar. Jag ringde Jan för att kolla om huset fått sig några smällar, men nej. Pojkarna tjoade vidare och slängde sina snöbollar på alla vägmärken de såg....sen försvann de bort i julaftonskvällen.

Men mina tankar malde "VAD GJORDE DESSA POJKAR UTE EN SÅDAN HÄR KVÄLL? Jag vill tro att det var glada kusiner som flyttade sig från mormor och morfars till farmor och farfars...för att fortsätta firandet där. De ville kanske ha lite frisk luft, medan den övriga släkten åkte bil. Eller...så var det inte så.

Vi lever även i vår egen julbubbla att allt skall vara så mysigt, familjärt och fridfullt på julaftonen.

Våra barn spelar kortspel i lugn och ro hemma hos mommo och moffas, på Juldagen.

Samtidigt som vi vet att verkligheten är långt ifrån det i många familjer i vår stad. 

Det där, var kanske den lungnaste och roligaste jul som de kunde ordna till sig själva. Kanske skulle just jag komma där och då, för att någon skulle komma ihåg att be för de pojkarna, deras liv och familjer.

Ja kära vänner, det är ju det som FÖRBÖN är, att be för andra. Gud kanske sänder dig till en plats där du upplever "hur kan han/hon bete sig på det där sättet", då är det kanske du som skall be om en förändring i den människans liv. VI KAN ALDRIG VETA VAD EN ANNAN MÄNNISKA BÄR PÅ I SITT INRE, som gör att just den personen beter sig på det sätt som hon/han gör. 

Sen får vi komma ihåg att genom att be för andra, så förändrar Gud även mig själv. DU KAN ALDRIG FÖRÄNDRA EN ANNAN MÄNNISKA, DU KAN ENDAST FÖRÄNDRA DIG SJÄLV.

MEN FÖR GUD ÄR INGENTING OMÖJLIGT (Lukasevangeliet 1:37). HAN KAN FÖRÄNDRA....VEM SOM HELST OCH NÄR SOM HELST.

SINNESROBÖNEN.

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.

              Reinhold Niebuhr 1926 

Matteusevangeliet 7:12

Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.

1 Moseboken 4:7a

Om du handlar rätt vågar du ju lyfta blicken, men om du inte handlar rätt ligger synden vid dörren.

Klagovisorna 3:22-23, 25-26

Men Herrens nåd tar inte slut, hans barmhärtighet upphör aldrig. Varje morgon är den ny-stor är din trofasthet.

Herren är god mot den som kommer till honom, mot den som sätter sin lit till honom. Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från Herren.

Matteusevangeliet 7:7-8

Be så skall ni få, sök så skall ni finna  bulta så skall dörren öppnas. Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.

Jesaja 66:13a

Som en mor tröstar sitt barn, så skall jag trösta er.