Vandra NÄRA marken

Vaknade till ett vackert snölandskap.  Åt en rågbrödssmörgås och drack ett glas havremjölk. Hugo fick sitt morgonmål och sen gick vi ut på gården för att skotta snö.  Det är något speciellt med att vara vaken (d.v.s på utsidan) först av alla i hela området, det är så tyst, så stilla...jag och Hugo, ensamma i hela världen. Då är det ett ypperligt tillfälle att prata med Gud...för Han är ju också med, där mitt i snöröjningen. Han känns SÅ nära när man står där mitt i Hans fina, rena, vita snölandskap. Och då är det så enkelt att prata. En mamma berättade engång att när hennes barn var små och hon var ute och rullade barnvagnen, då passade hon alltid på att BE FÖR ALLA SOM HON MÖTTE, FÖR ALLA HUS HON GICK FÖRBI, OCH FÖR ALLA HON KOM ATT TÄNKA PÅ.  BÖNEN ÄR SÅÅÅ VIKTIG, DÅ BÖRJAR SAKER ATT HÄNDA. VI SKALL KOMMA IHÅG ATT ÄVEN BE FÖR VÅRA GRANNAR, VÅRT BOSTADSOMRÅDE, VÅR STAD OCH VÅRT LAND......något som passar helt bra en söndagmorgon, mitt i snöröjningen. Efter att vi

Det kalla vädret som vi hade nyligen, med ner till -27 grader, gjorde att våra kaniner, Konrad och Selma började uträtta sina behov innomhus. Våra kaniner har en utebur med 3 rum/avdelningar. En avdelning i mitten, där de hoppar ut. En till höger, wc:n. Och till vänster en större, där de gör allt möjligt annat. Och därifrån finns även en lucka att öppna så de kan springa ut på gården. Vintertid är de lite lata, speciellt ifall det är kallt, då börjar de uträtta sina behov genast utanför utgången. Det innebär att det rummet blir snabbt fullt, och så småningom använder de rum efter rum till wc. Men det har inte varit något problem, vi har städat upp och fixat till mellan varven (men dock inte lika ofta som det blir andra årstider). På insidan huserar de i vår utebastukammare...ja de har det väldigt lyxigt. Där inne kan vi sitta och gosa med dem, torrt och skönt. Hittade två gamla bilder. När vi visste att det skulle bli kallt (d.v.s. mer än -20), då gjorde vi so

Ikväll har jag och min man varit på bio. ÄLSKAR DIG. Jag har längtat hela veckan på att få fara på tumis med min man. Vi var på "En man som heter Ove". Det är väldigt sällan vi går på bio, vi har liksom väldigt olika smak när det gäller filmer. Jag gillar känslosamma, romantiska, komiska och verklighetsbaserade filmer. Min man gillar action, gamla Bond filmer hör till favoriterna. Men ibland slår vi till och far på bio, ser på det som finns, njuter i varanns närhet och av något gott att äta. Filmen var bra, den berörde, poppcornen var salta och goda och sällskapet...MIN MAN, var bäst. Filmen handlade om en äldre, ensam man som sörjde sin bortgångna fru och satte sin energi på att reta upp sig på sina grannar. Men även om filmen var sorglig och känslosam så fanns där många inslag av humor, vi skrattade gott. Vi gillade filmen båda två. Två saker som lämnade kvar i mitt sinne var följande meningar " INGEN KLARAR SIG ENSAM HÄR I LIVET ". Och " E

Julen är förbi, och många barn minns den "vackra" berättelsen från julkyrkan och julandakten om det lilla Jesusbarnet som föddes i stallet i Betlehem. Men där och då lämnar det för väldigt många. Hur många dagisar nämner något efter julen om Jesus uppväxt och liv....? Plötsligt är det Påsk och barngrupperna deltar i påskandakten, och där berättas plötsligt om hur Jesus dör .....det lilla Jesusbarnet blir korsfäst i barnens tankar och värld, (tack och lov uppstod han igen, men som vi vet har det negativa en större tendens att stanna kvar i minnet). Det här är inget som jag själv kommit att tänka på, utan något jag fick höra om på en föreläsning för många år sedan. För barn som växer upp i kristna hem är det här inget problem (skall vi hoppas och tro), men för alla barn där det aldrig inom hemmets väggar talas om Jesus, kan det bli en fruktansvärd känslomässig katastrof. Så vi bör komma ihåg i våra barngrupper att tala och berätta om Jesus "BARNENS BÄSTA VÄ

I helgen fick jag lyssna till en f.d. muslim som blivit kristen. Och det som han delade blev verkligen en tankeställare på många sätt. Störst av allt är kärleken. Han berättade att när han flyttade till Finland för flera år sedan och hade blivit kristen, då upplevde han det väldigt tråkigt och ledsamt att vi kristna inte talar/berättar om vår tro. För en muslim är deras gud allt och därför vill och berättar de för alla om honom. Medan vi här kallar oss för kristna, samtidigt som vår tro, vår Gud inte tycks vara det viktigaste, eftersom vi disskuterar allt annat än tro i de kretsar där vi rör oss. Han upplevde det som en chock när han i olika sammanhang började prata om Gud och Jesus och folk liksom genast backade. Så här naturlig får vi prata med vår Gud varje dag. Han bryr sig om allt i våra liv...även hur vi skall få fart på vår "gunga". JESUS ÄLSKAR DIG  (står det på hjärtat, på pojkens mage). En dag, när det dessutom var PINGST (och han befann s

Jag skall dela med mig av lite tips som jag samlat på mig under årens lopp. De flesta tips har kommit till, tillsammans med våra egna barn när de var små, och några i.o.m mitt arbete som dagmamma. Våra barn har alltid varit väldigt aktiva. Som små var de nästan överaktiva, de var sällan stilla, förrutom när de sov dagsvila. Med aktiva barn behövdes ordentliga mål mat och ordentliga mellanmål....det fungerade aldrig med ex, bara en youghurt. Oftast åt de väldigt bra. Problem blev det ifall det skulle smakas på något nytt. Så det resulterade i en hel del uppfinnings rikedom. Något jag tror att vi alla föräldrar blir experter på, så småningom. Alla har vi hört "LEK INTE MED MATEN". Men leken är ju barnens sätt att lära sig, så jag säger nog att man kan "LEKA MED MATEN, MEN PÅ RÄTT SÄTT" . Den här matgubben gjorde min man...för inte så länge sedan...till mig. Vi har liksom mathumor här i huset...smile. Och den var faktiskt riktigt god. ATT  LÄRA SIG ATT Ä