TÅRAR

I gårkväll hände det som inte får hända...men som ändå händer här i livet. Jag minns inte ens vad klockan var, men jag tror att den var ca 19.40 tiden.
Barnen och jag var hemma (Jan var på innebandy) och tre av oss satt i vardagsrummet och småpratade.

Hugo blev på sitt vanliga "kvällsbushumör" och började springa runt runt på golvet i raserfart. Plötsligt gnällde han till högt och började hoppa på tre ben med vänstra framtassen upp i luften.
Ja jag har hört att hundar kan gråta och nu har jag även fått uppleva det. Han grät förtvivlat, tittade med bedjande ögon "hjälp mig" och ville komma upp i min famn. Jag tog upp honom i famnen och började genast be I JESU NAMN att smärtan skulle försvinna och att benet skulle bli bra. Ja, vi bad allihopa.
Vi skickade sms till våra vänner och bad dem be för Hugo.
Och vi satte på "Stilla lovsång för läkedom"......Tack syrran för den.

Stilla lovsånger för läkedom.

Den starka smärtan försvann och han lugnade ner sig och slutade att gråta. Men benet kunde han inte stå på. Och sen lite senare när han försökte resa sig upp från liggande, så kunde han inte, han bara stjälpte omkull. Vi tänkte nog alla samma tanke "har han brutit benet nu"?.
Jag ringde dejourerande veterinären och han trodde att det handlade om en stukning och sa att vi kan ge lite burana (han räknade ut mängden enligt hans vikt) om smärtan kommer tillbaka. Hugo var sen lugn bara han fick sova nära oss, och helst i famnen. Vi bar honom till hans bädd, bredvid min säng en 22.30 tiden.

Hugos bädd och hans nalle (en tyg hund).

Jag kände, och rörde på tassen, men han brydde sig inte. Men han kunde ändå inte stå på den.
Vi gick till sängs, och vi bad för vår lilla älskade Hugo.

Klockan 2.15 mitt i natten vaknade jag av att han stod med båda framtassarna på min sängkant och slickade mig i ansiktet. När han lyckats väcka mig gick han haltande mot dörren och visade att han ville ut och kissa. Jag bar ner honom för trapporna men sen gick han själv, lite haltande till närmaste snödriva och kissade. Jag bar in honom igen och vi sov vidare.
Klockan 6.45 steg jag upp och då kom han liksom varje morgon tassande efter mig till wc:n och han gick helt bra på tassen/benet...SNACKA OM SNABBT BÖNESVAR. TACK KÄRE JESUS. Jag grät glädjetårar.

Här ser Hugo så lustig ut.

Hade tänkt åka och kolla upp benet idag, senast ikväll, men han går, springer och hoppar som vanligt nu....ja jag har verkligen försökt hålla honom stilla idag, men det har inte lyckats så bra.
Men vi har åtminnstone inte tagit några långa promenader

(Jag håller på och skriver ett helt inlägg om vår Hugo, för att det är så många som undrat hur det går för honom och för oss...smile. Men det kommer senare någongång.)


Ja nog tänkte jag inatt, när jag inte kunde sova. VAD SKULLE JAG GÖRA UTAN JESUS? Jag skulle väl försöka klara mig själv. Men det skulle ju vara så mycket svårare, så mycket jobbigare, stressigare, farligare.......JA DÅ SKULLE LIVET VARA VERKLIGEN SVÅRT, FÖR ENSAM ÄR INTE STARK.


Och så glad och tacksam jag är för alla våra vänner. TACK till er alla som bad för Hugos tass/ben. 

Dagens text  säger allt...BE.

MATTEUS 11: 28
Kom till mig alla ni som är trötta och kämpar med problem och tunga bördor, så skall jag ge er vila.

MATTEUS 18.19
Jag säger er också att allt som två av er här på jorden kommer överens om att be om, det ska de få av min Far i himlen.

MATTEUS 21.22
Ni kan få vad som helst som ni ber om i era böner, om ni bara tror.

1 JOHANNESBREV 5:14-15
Vi kan vara säkra på att Gud lyssnar på oss, NÄR VI BER HONOM OM NÅGOT SOM STÄMMER ÖVERENS MED HANS VILJA. Och om vi vet att han hör oss, vad det än gäller, då vet vi också att vi får det vi har bett honom om.

PSALTAREN 36:7b
Herre, du hjälper både människor och djur.