KVINNOWEEKEND HÖSTEN 2016
Nu är det höst och hösten innebär mycket som är roligt och fint, en sak är att jag får åka ut till Pörkenäs på Ku:s kvinnoweekend.
För två helger sedan åkte jag och mina väninnor ut till Pörkenäs för att få njuta av ett dygn med kvinnor i olika åldrar och i olika livssituationer.....det gemensamma är att vi alla vill träffas och få vara tillsammans, med Jesus i centrum.
Vi var 90 st kvinnor, alla med något att ge. För på kvinnoweekend får man ge och ta emot, dela livet, skratta och gråta och dela gemenskapen kring både matbord och nattvardsbord.
Här kommer en liten sammanfattning av det som Linda delade med oss, med mina egna ord. Tyvärr så har jag antecknat (på lappar och i ett häfte) en hel del, men den enda lapp jag hittade nu, är en liten en med inte så mycket text på.
Men jag får tro att det är det här som är det viktigaste, det som Jesus vill att jag skall ge vidare till er som läser. Och sen får jag tro att ifall jag tappat de övriga lapparna och häftet så var det någon som behövde få hitta just de texterna om hur de hittar glädje i vardagen......sen är det ju en helt annan sak att de kommer att få sig ett gott skratt, för häftet och anteckningarna innehåller även en hel del egna kommentarer och tips som i andras öron/ögon kan verka helt otroligt roligt....smile. Men det bjuder jag på.
Att känna vardagsglädje har mycket att göra med tacksamhet. Det finns alltid något att vara tacksam för, för det har inte med lycka och framgång att göra. Det är mera ett förhållningssätt.
Vi får träna oss i förnöjsamhet och inte se på vad andra har.
Linda pratade om adderingssjukan, ett fenomen som blivit allt vanligare p.g.a alla sociala medier. Man tittar ex.i sin facebook info och hittar en massa bra och lyckliga storyn. Jahaa, de där har varit till Thailand...igen. Hon har alltid så roligt med sina barn. Han har fått drömjobbet. Och de där har köpt ny villa och bil på samma gång.
MEN, vi glömmer lätt att det är ju inte en person som skrivit allt. Han som har fått drömjobbet kanske har ett dåligt äktenskap.....men det vill han ju inte skriva om. De som åkte till Thailand...igen, kanske behöver dessa resor för att orka med cancerbehandlingarna däremellan....för dem vill de ju inte skriva om. Hon som alltid har så roligt med sina barn kanske inte har några vänner...och det vill hon ju inte skriva om. O.s.v. o.s.v.
Samtidigt påminnde Linda om att det inte alltid är så bra att vi alltid bara skriver om positiva och lyckliga saker. Ibland är det bra att vi kan dela och berätta om den tuffa vardagen också. Visa varandra hur vi tänker och gör då när livet inte är så enkelt.
Som kristna har vi ju ett STORT TACKÄMNE= JESUS, som är vårt allt. DEN HELIGE ANDE, som ger oss hjälp, tröst, kraft och vägledning. Och det är så stort att GUDs ord talar till oss än idag. Man kan få uppleva att "det där bibelordet var verkligen till mig idag" eller "precis den sången behövde jag få höra.
Lördagen innehöll föreläsning med Linda, workshoppar (jag valde "Bön-så mycket mer än en monolog" med Camilla Klockars), god mat och tid för promenad i den vackra naturen, vila och härlig gemenskap.
Innan vi avslutade på lördagskvällen blev vi alla personligt välsignade "Herren välsigne dina tankar, ditt hjärta och dina händer så att du blir till välsignelse för andra".
Sedan njöt vi av ännu en måltidsgemenskap innan det blev dags att packa ihop och bege oss hem.
Jag hade fått i uppgift att inreda bönerummet. vilket var väldigt givande och det gav mig själv otroligt mycket. Jag kommer att berätta om det i ett annat inlägg.
Det var många kvinnors händer och villiga hjärtan som gjorde helgen till vad den blev, Ett STORT TACK till er alla. Om jag lever och Gud vill så kommer jag också nästa år.
Till dig som inte var med i år, kom med nästa år. Då får vi dessutom njuta av strandbastun, som håller på och byggs just nu (och det är inte den lilla röda på bilden...smile).
FILIPPERBREVET 4:6-7
Bekymra er inte för något, utan låt Gud få veta alla era önskningar genom bön och åkallan med tacksägelse. Då ska Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.
1 TESSALONIKERBREVET 5: 16-17b
Var alltid glada, be utan uppehåll och tacka Gud i allt.
ROMARBREVET 15:13
Må nu hoppets Gud fylla er med all glädje och frid i tron, så att ni överflödar i hoppet genom den helige Andes kraft.
ROMARBREVET 12:12
Var glada i hoppet, tåliga i lidandet och uthålliga i bönen.
Vi var 90 st kvinnor, alla med något att ge. För på kvinnoweekend får man ge och ta emot, dela livet, skratta och gråta och dela gemenskapen kring både matbord och nattvardsbord.
Temat var: VARDAGSGLÄDJE. Något som verkligen är aktuellt i dessa tider när nästan hela samhället tycks värdera dig utifrån vad du presterar, istället för den du är. Då kan det vara svårt att hitta glädjen mitt i vardagen.
På fredagkväll bänkade vi oss i det vackra kapellet och vi var fulla av förväntan inför vad vi skulle få ta del av. Och kvällen började genast med en trevlig och rolig överraskning.
Vi hälsades välkommen av den glada, härliga flygvärdinnan "Mimmi" Östman, och vi fick stiga ombord och följa med på en fantastisk flight. En flight som räckte från fredagkväll till lördagkväll.
Kan tillägga att Mimmi faktiskt har jobbat som flygvärdinna.
Fredagkvällen innehöll b.l.a härlig lovsång, vi fick lyssna till Linda (se nedan), nattvardsmässan "Människa kom fram", förbön, kvällsgott, bastu, och det fanns även de som vågade sig ut i havet för ett dopp (nästa år kommer strandbastun att vara klar) och man kunde även gå på nattbio och se filmen "War Room". Jag är för kvällstrött för att orka se film så sent, men de som såg den sa att det var en helt fantastisk film. Jag skall absolut se den någongång.
Den handlar b.l.a. om ett äktenskap i kris och om en gammal dam som tror på bönens kraft.
Och ni vet att det står be så skall ni få. det gäller oss alla. Se filmen och bli berörd. och bli stärkt i ditt böneliv...den som ber han får.
Här en liten snutt från slutet av filmen.
 |
| Här satt (låg), pratade, åt och njöt vi på kvällen...i ett alldeles härligt mysrum som ännu inte är helt färdigt. |
Hur hittar vi vardagsglädjen mitt i livet? Årets gästtalare var LINDA ALEXANDERSSON från Sverige.
Hon är en väldigt jordnära, glad och humoristisk person, som jag skulle ha kunnat lyssna till hur länge som helst.
Hon ställde gärna upp på en bild till min blogg....TACK Linda.
Här kommer en liten sammanfattning av det som Linda delade med oss, med mina egna ord. Tyvärr så har jag antecknat (på lappar och i ett häfte) en hel del, men den enda lapp jag hittade nu, är en liten en med inte så mycket text på.
Men jag får tro att det är det här som är det viktigaste, det som Jesus vill att jag skall ge vidare till er som läser. Och sen får jag tro att ifall jag tappat de övriga lapparna och häftet så var det någon som behövde få hitta just de texterna om hur de hittar glädje i vardagen......sen är det ju en helt annan sak att de kommer att få sig ett gott skratt, för häftet och anteckningarna innehåller även en hel del egna kommentarer och tips som i andras öron/ögon kan verka helt otroligt roligt....smile. Men det bjuder jag på.
Att känna vardagsglädje har mycket att göra med tacksamhet. Det finns alltid något att vara tacksam för, för det har inte med lycka och framgång att göra. Det är mera ett förhållningssätt.
Vi får träna oss i förnöjsamhet och inte se på vad andra har.
Linda pratade om adderingssjukan, ett fenomen som blivit allt vanligare p.g.a alla sociala medier. Man tittar ex.i sin facebook info och hittar en massa bra och lyckliga storyn. Jahaa, de där har varit till Thailand...igen. Hon har alltid så roligt med sina barn. Han har fått drömjobbet. Och de där har köpt ny villa och bil på samma gång.
MEN, vi glömmer lätt att det är ju inte en person som skrivit allt. Han som har fått drömjobbet kanske har ett dåligt äktenskap.....men det vill han ju inte skriva om. De som åkte till Thailand...igen, kanske behöver dessa resor för att orka med cancerbehandlingarna däremellan....för dem vill de ju inte skriva om. Hon som alltid har så roligt med sina barn kanske inte har några vänner...och det vill hon ju inte skriva om. O.s.v. o.s.v.
Samtidigt påminnde Linda om att det inte alltid är så bra att vi alltid bara skriver om positiva och lyckliga saker. Ibland är det bra att vi kan dela och berätta om den tuffa vardagen också. Visa varandra hur vi tänker och gör då när livet inte är så enkelt.
Som kristna har vi ju ett STORT TACKÄMNE= JESUS, som är vårt allt. DEN HELIGE ANDE, som ger oss hjälp, tröst, kraft och vägledning. Och det är så stort att GUDs ord talar till oss än idag. Man kan få uppleva att "det där bibelordet var verkligen till mig idag" eller "precis den sången behövde jag få höra.
Lördagen innehöll föreläsning med Linda, workshoppar (jag valde "Bön-så mycket mer än en monolog" med Camilla Klockars), god mat och tid för promenad i den vackra naturen, vila och härlig gemenskap.
Innan vi avslutade på lördagskvällen blev vi alla personligt välsignade "Herren välsigne dina tankar, ditt hjärta och dina händer så att du blir till välsignelse för andra".
Sedan njöt vi av ännu en måltidsgemenskap innan det blev dags att packa ihop och bege oss hem.
Jag hade fått i uppgift att inreda bönerummet. vilket var väldigt givande och det gav mig själv otroligt mycket. Jag kommer att berätta om det i ett annat inlägg.
Det var många kvinnors händer och villiga hjärtan som gjorde helgen till vad den blev, Ett STORT TACK till er alla. Om jag lever och Gud vill så kommer jag också nästa år.
Till dig som inte var med i år, kom med nästa år. Då får vi dessutom njuta av strandbastun, som håller på och byggs just nu (och det är inte den lilla röda på bilden...smile).
FILIPPERBREVET 4:6-7
Bekymra er inte för något, utan låt Gud få veta alla era önskningar genom bön och åkallan med tacksägelse. Då ska Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.
1 TESSALONIKERBREVET 5: 16-17b
Var alltid glada, be utan uppehåll och tacka Gud i allt.
ROMARBREVET 15:13
Må nu hoppets Gud fylla er med all glädje och frid i tron, så att ni överflödar i hoppet genom den helige Andes kraft.
ROMARBREVET 12:12
Var glada i hoppet, tåliga i lidandet och uthålliga i bönen.
Kommentarer
Skicka en kommentar