REHABILITERING DAG 5
Sov bra i natt, vaknade och kravlade mig upp...öm i kroppen, men det kunde vara värre.
Intog det vanliga standard morgonmålet (för mig), gröt med bär, smörgås med sallad, gurka, saltgurka och tomat på, en tekopp och ett vattenglas.
Dagens första föreläsning var om ergonomi.
Tanja åkte iväg efter första passet, för de skulle vidare på en höstlovsresa. Vi gav varandra en kram och konstaterade att det kändes lite vemodigt att säga hejdå, efter allt vi delat denna vecka. Men vi får ju träffas igen, nästagång blir 13-17.2-2017, då blir det vecka två av vår rehabilitering.
Jag traskade iväg till nästa pass som var i gympasalen, där fick vi träna kroppskännedom. Vi skulle b.l.a hitta den rätta stå och sittställningen.
Vi började med att koncentrera oss på hur vi står, foten ska ta i på tre ställen, då står man rätt. De tre ställena är hälen, stortån och lilltån. Oftast är det bara hälen och stortån som tar i golvet och foten lutar då inåt och trycker mera på stortån...så även för mig.
Så vi började med att ställa oss rätt på foten, sen rätt i knäna (inte låsa fast dem bakåt), sen rätt i höften, rätt i bröstet och nacken/huvudet.
Vi gjorde likadant i sittande ställning. Därefter skulle vi sitta så i 5 min. Alltså vi satt rätt, så som man skall göra....och det var jättetungt, jag blev både öm och trött i ryggen
Ja vi har alla fått mycket att tänka på, som kommer att hjälpa oss, bara vi får in det i våra tankebanor att det är så här vi skall stå, sitta och gå nu.....med rätt hållning.
Det var fullspeckat program idag men vi hittade lite tid för att checka ut (senast kl.12) och hinna äta, även om vi blev lite försenade till en lektion.
Jag passade även på att ta några bilder, för att göra lite reklam för er som har barn. Härmä är en toppen plats även för barnfamiljer, det har vi fått se denna vecka. Där har varit många stora familjer med många barn och de har också haft fullt upp med trevligt program som innebandy, skattjakt, bad m.m.
Denna figur kan man följa så hittar man till leklandet. Ibland kommer Nippe Norsu även på besök.
Jag hann få en snabb bild av Nippe Norsu en morgon när han gick och ordnade stolar i matsalen och pratade med barnen.
Leklandet är ett stort härligt paradis för barnen.
Efter lunchen hade vi mellanuppgift. Sjukskötaren Carola frågade frågor av oss som behandlade det vi pratat om men även en hel del annat om hälsa. Hon skojade med oss och sa:om ni inte klarar detta test så får ni stanna kvar här i sluten vård.
Jag fick 7/10p .....så jag slapp hem....smile.
Vi hade kursutvärdering idag och sen avslutade vi med en lektion med en socionom. Hon berättade om vad det finns för möjligheter ifall man inte kan jobba till pensionsåldern. Hon berättade om allt från omskolning och alterneringsledigt till invalidpension.
Hon berättade om hur pensionsåldern kommer att höjas f.o.m. 2017. Då höjs pensionen med tre månader för varje årskull tills den lägsta åldersgränsen för ålderspension är 65år.
De som är födda 1962 är den första årskullen som får 65 års pensionsålder.
Den övre gränsen för ålderspension är 70 år.
Vi som jobbar inom dagvården skrattade för oss själva när vi såg framför oss hur vi sköter barn som 69+, vem vill ha en dagmamma/barnskötare som ev. är äldre än barnens mor och far föräldrar? Och hur aktiv skulle man klara av att vara i sitt arbete då?
Vi skulle till allra sist fylla i ett frågeformulär angående hur vi trivs på våra jobb. Jag fick bra resultat. Och jag vet ju att jag trivs bra med mitt jobb.
Men visst finns det saker som jag önskar att arbetsgivaren skulle kunna göra bättre och även saker som jag själv kan ändra på för att göra arbetsdagen smidigare. Nästa gång skulle vi fundera på det och gå igenom våra svar.
Jag hann precis ut ur lektionssalen så ringde Jan:nu är vi här, när är du klar?
Matilda och hennes kompis kom in och mötte mig och hjälpte mig med väskorna. Jan och Hugo väntade på utsidan.
Det var en bekant som sa engång att "avstånd skapar kärlek" och hon har så rätt.....vilken glädje att få se dem igen efter fem dagar, det blev kramkalas....och pusskalas (speciellt Hugo som slickade mig i hela ansiktet.....hundparfym).
Sen hoppade vi in i bilen och körde iväg hit till Tuuri, där vi skall tillbringa helgen.
Jag tror nog att vi alla som varit på rehabilitering denna vecka tyckte att det var roligt att få åka "hem" till våra familjer igen.
Jag har haft det så skönt, riktigt morsvila. Jag trodde faktiskt att det skulle bli lite jobbigare och lite svettigare än det varit. men som någon av våra ledare sa idag "till rehabiliteringen hör också återhämtning". Därför finns det en hel del pauser och ledig tid mellan varven.
Så Tanja och jag gjorde alldeles rätt när vi återhämtade oss varje kväll (med bad, massage, bastu och lugna promenader) istället för att ta några extra träningspass.
Nu efter att ha tillbringat veckan i "Härmäbubblan" så har vi troligtvis alla landat i verkligheten igen. Vi är hemma hos våra familjer, i den vanliga vardagen och flera av oss går som vanligt till jobbet på måndag igen.
Jag hoppas och ber att allt det vi fått med oss i form av information, erfarenheter, tips och träningsläxa skall hjälpa oss att orka kämpa vidare, tänka positivt och inte ge upp.
Vi har även fått skratta mellan varven, så mungiporna och magmusklerna blivit ömma, åt allt roligt som blivit fel eller skall vi säga annorlunda. Som någon sa "det som sker i Härmä det stannar i Härmä"....smile.
Nu när jag är tillbaka på min rätta plats skall jag njuta denna sista helg av höstlovet med halva delen av familjen.
Pojkarna är ju inte med hit till Tuuri, de har annat för sig. Så dem får jag träffa först på söndag när vi kommer hem.
Ikväll har jag tagit en lång, skön och avkopplande promenad med Hugo och då lämnade jag allt vad jag fått uppleva denna vecka till min Jesus. Och jag tackade ännu engång.
Jag tackade speciellt för min fina rumskompis Tanja, oj vad roligt vi haft, oj vad vi har skrattat. Och jag tackade för hela gruppen, så olika men ändå så lika...för alla kämpar vi på med våra ryggproblem och alla vill vi bli bättre. ETT STORT VARMT TACK TILL ER ALLA, ni har alla berört mig med era berättelser, när vi har delat glädje och sorg.
Nu kämpar vi vidare och ger inte upp. Också träffas vi igen i februari...see you.
Jag själv kommer att ta en dag i taget tillsammans med Jesus, Han som ger mig kraft och bär mig när jag inte orkar längre. Han som ger mig frid när oron vill ta över. Han som fyller mig med glädje när allt runtomkring vill stjäla min glädje. Han som gråter med mig när smärtan blir för svår. Han som torkar mina tårar och tröstar mig och säger: Jag lämnar dig aldrig.
Som vi sjunger i den gamla sången: Han är min sång och min glädje. Han är min Herre och Gud. Jesus i dina händer, jag vilar till livets slut.
FILIPPERBREVET 4.13
Allt förmår jag i honom som ger mig kraft.
PSALTAREN 27:1
Herren är mitt ljus och min frälsning, för vem skulle jag frukta? Herren är mitt försvar, för vem skulle jag vara rädd?
PSALTAREN 34:19
Herren är nära dem som har ett förkrossat hjärta och frälser dem som har en bedrövad ande.
1 TIMOTEUSBREVET 4:8
Fysisk träning är nyttig på sitt sätt, men gudsfruktan är nyttig på alla sätt, för den har löfte om liv, både för den här tiden och den kommande.
Intog det vanliga standard morgonmålet (för mig), gröt med bär, smörgås med sallad, gurka, saltgurka och tomat på, en tekopp och ett vattenglas.
 |
| Oj vad jag känt mig sportig denna vecka. |
Tanja åkte iväg efter första passet, för de skulle vidare på en höstlovsresa. Vi gav varandra en kram och konstaterade att det kändes lite vemodigt att säga hejdå, efter allt vi delat denna vecka. Men vi får ju träffas igen, nästagång blir 13-17.2-2017, då blir det vecka två av vår rehabilitering.
Jag traskade iväg till nästa pass som var i gympasalen, där fick vi träna kroppskännedom. Vi skulle b.l.a hitta den rätta stå och sittställningen.
Vi började med att koncentrera oss på hur vi står, foten ska ta i på tre ställen, då står man rätt. De tre ställena är hälen, stortån och lilltån. Oftast är det bara hälen och stortån som tar i golvet och foten lutar då inåt och trycker mera på stortån...så även för mig.
Så vi började med att ställa oss rätt på foten, sen rätt i knäna (inte låsa fast dem bakåt), sen rätt i höften, rätt i bröstet och nacken/huvudet.
Vi gjorde likadant i sittande ställning. Därefter skulle vi sitta så i 5 min. Alltså vi satt rätt, så som man skall göra....och det var jättetungt, jag blev både öm och trött i ryggen
Ja vi har alla fått mycket att tänka på, som kommer att hjälpa oss, bara vi får in det i våra tankebanor att det är så här vi skall stå, sitta och gå nu.....med rätt hållning.
 |
| Min hemläxa.....att börja försiktigt träna min rygg att böja framåt och att stärka magmuskulaturen. |
Det var fullspeckat program idag men vi hittade lite tid för att checka ut (senast kl.12) och hinna äta, även om vi blev lite försenade till en lektion.
 |
| Hej då rummet. |
Jag passade även på att ta några bilder, för att göra lite reklam för er som har barn. Härmä är en toppen plats även för barnfamiljer, det har vi fått se denna vecka. Där har varit många stora familjer med många barn och de har också haft fullt upp med trevligt program som innebandy, skattjakt, bad m.m.
Denna figur kan man följa så hittar man till leklandet. Ibland kommer Nippe Norsu även på besök.
Jag hann få en snabb bild av Nippe Norsu en morgon när han gick och ordnade stolar i matsalen och pratade med barnen.
Leklandet är ett stort härligt paradis för barnen.
Efter lunchen hade vi mellanuppgift. Sjukskötaren Carola frågade frågor av oss som behandlade det vi pratat om men även en hel del annat om hälsa. Hon skojade med oss och sa:om ni inte klarar detta test så får ni stanna kvar här i sluten vård.
Jag fick 7/10p .....så jag slapp hem....smile.
Vi hade kursutvärdering idag och sen avslutade vi med en lektion med en socionom. Hon berättade om vad det finns för möjligheter ifall man inte kan jobba till pensionsåldern. Hon berättade om allt från omskolning och alterneringsledigt till invalidpension.
Hon berättade om hur pensionsåldern kommer att höjas f.o.m. 2017. Då höjs pensionen med tre månader för varje årskull tills den lägsta åldersgränsen för ålderspension är 65år.
De som är födda 1962 är den första årskullen som får 65 års pensionsålder.
Den övre gränsen för ålderspension är 70 år.
Vi som jobbar inom dagvården skrattade för oss själva när vi såg framför oss hur vi sköter barn som 69+, vem vill ha en dagmamma/barnskötare som ev. är äldre än barnens mor och far föräldrar? Och hur aktiv skulle man klara av att vara i sitt arbete då?
Vi skulle till allra sist fylla i ett frågeformulär angående hur vi trivs på våra jobb. Jag fick bra resultat. Och jag vet ju att jag trivs bra med mitt jobb.
Men visst finns det saker som jag önskar att arbetsgivaren skulle kunna göra bättre och även saker som jag själv kan ändra på för att göra arbetsdagen smidigare. Nästa gång skulle vi fundera på det och gå igenom våra svar.
Jag hann precis ut ur lektionssalen så ringde Jan:nu är vi här, när är du klar?
Matilda och hennes kompis kom in och mötte mig och hjälpte mig med väskorna. Jan och Hugo väntade på utsidan.
Det var en bekant som sa engång att "avstånd skapar kärlek" och hon har så rätt.....vilken glädje att få se dem igen efter fem dagar, det blev kramkalas....och pusskalas (speciellt Hugo som slickade mig i hela ansiktet.....hundparfym).
Sen hoppade vi in i bilen och körde iväg hit till Tuuri, där vi skall tillbringa helgen.
 |
| Mys i husvagnen. |
Jag tror nog att vi alla som varit på rehabilitering denna vecka tyckte att det var roligt att få åka "hem" till våra familjer igen.
Jag har haft det så skönt, riktigt morsvila. Jag trodde faktiskt att det skulle bli lite jobbigare och lite svettigare än det varit. men som någon av våra ledare sa idag "till rehabiliteringen hör också återhämtning". Därför finns det en hel del pauser och ledig tid mellan varven.
Så Tanja och jag gjorde alldeles rätt när vi återhämtade oss varje kväll (med bad, massage, bastu och lugna promenader) istället för att ta några extra träningspass.
Nu efter att ha tillbringat veckan i "Härmäbubblan" så har vi troligtvis alla landat i verkligheten igen. Vi är hemma hos våra familjer, i den vanliga vardagen och flera av oss går som vanligt till jobbet på måndag igen.
Jag hoppas och ber att allt det vi fått med oss i form av information, erfarenheter, tips och träningsläxa skall hjälpa oss att orka kämpa vidare, tänka positivt och inte ge upp.
Vi har även fått skratta mellan varven, så mungiporna och magmusklerna blivit ömma, åt allt roligt som blivit fel eller skall vi säga annorlunda. Som någon sa "det som sker i Härmä det stannar i Härmä"....smile.
Nu när jag är tillbaka på min rätta plats skall jag njuta denna sista helg av höstlovet med halva delen av familjen.
Pojkarna är ju inte med hit till Tuuri, de har annat för sig. Så dem får jag träffa först på söndag när vi kommer hem.
Ikväll har jag tagit en lång, skön och avkopplande promenad med Hugo och då lämnade jag allt vad jag fått uppleva denna vecka till min Jesus. Och jag tackade ännu engång.
Jag tackade speciellt för min fina rumskompis Tanja, oj vad roligt vi haft, oj vad vi har skrattat. Och jag tackade för hela gruppen, så olika men ändå så lika...för alla kämpar vi på med våra ryggproblem och alla vill vi bli bättre. ETT STORT VARMT TACK TILL ER ALLA, ni har alla berört mig med era berättelser, när vi har delat glädje och sorg.
Nu kämpar vi vidare och ger inte upp. Också träffas vi igen i februari...see you.
Jag själv kommer att ta en dag i taget tillsammans med Jesus, Han som ger mig kraft och bär mig när jag inte orkar längre. Han som ger mig frid när oron vill ta över. Han som fyller mig med glädje när allt runtomkring vill stjäla min glädje. Han som gråter med mig när smärtan blir för svår. Han som torkar mina tårar och tröstar mig och säger: Jag lämnar dig aldrig.
Som vi sjunger i den gamla sången: Han är min sång och min glädje. Han är min Herre och Gud. Jesus i dina händer, jag vilar till livets slut.
FILIPPERBREVET 4.13
Allt förmår jag i honom som ger mig kraft.
PSALTAREN 27:1
Herren är mitt ljus och min frälsning, för vem skulle jag frukta? Herren är mitt försvar, för vem skulle jag vara rädd?
PSALTAREN 34:19
Herren är nära dem som har ett förkrossat hjärta och frälser dem som har en bedrövad ande.
1 TIMOTEUSBREVET 4:8
Fysisk träning är nyttig på sitt sätt, men gudsfruktan är nyttig på alla sätt, för den har löfte om liv, både för den här tiden och den kommande.
Kommentarer
Skicka en kommentar