HUGO 2 ÅR

Hej, jag heter Hugo och nu skall jag berätta lite för er om mitt liv och min familj. Du som inte är en djurvän eller en hundälskare kanske skall sluta att läsa nu😉.....ni andra får hänga med.

Äntligen är våren, värmen och solen här.

Idag fyller jag två år, säger de. Jag har inget kalas, men jag fick extra många kramar, pussar och gos imorse....sånt gillar jag.

När jag fyllde ett år då hade de kalas för mig och de som tycker allra mest om mig i vår släkt och av våra vänner var bjudna på fest....det var farmor och farfar och familjen Finskas.

Jag fick en fin tårta som Matilda hade gjort...men jag smakade inte ens på den.

Då fick jag t.o.m presenter. Vissa är uppätna, som korven och godiset. Men en favoritpresent som jag använder ännu är min badhandduk.

Mina dagar ser i princip ut så här, i nuläget.
Jag stiger upp när mamma stiger upp, någongång mellan 6.30 och 7, det beror på hur trött hon är. Då ställer hon sig och äter och sen tar vi en lång eller kort promenad.

Ibland när mamma bäddar sängen så visar jag att jag tycker att det är helt onödigt, vi kan väl stanna kvar och mysa i sängen.....men mamma bryr sig inte, hon bara bäddar fast jag lämnar under.

Sen blir det hel kul för då kommer alla barnen, en efter en....barnen älskar jag och de älskar mig. Jag pussar och gullar med dem så mycket jag får.
Jag får vara ute på gården och leka, snusa och njuta av livet.

Desto högre upp, desto bättre.

Men jag får inte vara ute hela tiden, sen sätter mamma in mig....det gillar jag inte. Men om mamma slänger några godisar åt mig samtidigt som hon sätter in mig så är jag tyst i ca 30 sek. Sen sitter jag och ser ut genom de olika fönstren och skäller mer eller mindre.

Jag gillar inte att vara ensam inne/hemma fast ibland måste jag ju det ändå. Jag har som mest varit ensam hemma 2,5 h, då skällde jag mest hela tiden (pappa hade satt en kamera på mig, men det visste jag inte om).

När mamma och dagbarnen kommer in då hälsar jag glatt på alla, och ofta får jag vara med i leken, om jag vill.....men för det mesta vill jag krypa ner i något skönt och mjukt och sova.

Ibland får jag vara kung.

Jag har så roligt...ända tills mamma ser mig.

Sen vilar/sover jag ända tills klockan börjar närma sig 14, då vill jag ut på gården och tömma blåsan och invänta Matilda.
Under tiden jag väntar kommer ibland min kompis Eddie som bor i granngården och busar och leker med mig.

Vi är väldigt lika, men ändå olika...och Eddie är större än mig, även om han också till hälften är dvärgpudel.

I går kom Eddie plötsligt springande hit alldeles själv, mamma öppnade grinden och jag blev så glad. Efter kom Eddies mamma och sa: att tänk vad bra när man vet vart han kommer när han smiter. Det tycker vi också.....för vi gillar Eddie.

Idag gjorde vi tvärtom, men det var planerat....mamma öppnade grinden och jag fick springa iväg utan koppel.....jag sprang genast till Eddies.



När Matilda kommer hem en 14.30-tiden så viftar jag på svansen och visar att jag är så glad att hon kommer, då vill jag endera gå på promenad (ibland vägrar jag, sätter mig ner och bromsar) eller så vill jag busa ute på gården.
Matildas lurviga vante, den gillar jag....och den får jag busa och leka med.... ibland.

Kom och ta dem om du vågar....

Sen kl.15 kommer mamma och barnen ut igen och då får jag vara med där ute enda tills barnen åker hem en 16.15-tiden. OCH DÅ......visar jag mamma att nu är det din och min tid. Då hämtar mamma kopplet och vi far ut på en härlig, underbar upptäckarfärd......som alltid tar slut när mamma börjar känna sig hungrig.

Vi kommer hem och jag sätter mig vid fönstret och kollar in alla mina hundvänner och mindre trevliga hundar som får gå ut på sina rundor.

Ibland stör jag middagsfriden för de andra ex. om de där två svarta hundarna kommer ute på "min" väg eller den där hunden som springer bredvid cykeln på "min" väg.....DÅ SKÄLLER JAG VILT.
Mamma säger att de inte är på "min" väg/gård, men det tror jag inte på.
Jag är rädd för stora svarta hundar och springande hundar.

Mamma och Matilda har varit på kurs med mig för att få mig att skälla mindre, det är mamma som tränar och det går framåt...men långsamt. Vi tränar både ute och inne.
Vi tränar med klickers, om jag gör något bra klickar mamma och då får jag en godis. Det lönar sig att göra som mamma vill.

Träningen går liksom ut på att mamma erbjuder mig något som är ännu mera attraktivt än ex. hundarna, som ex. favoritgodiset. Ibland tar jag det gärna och blir lugn, ibland fungerar det inte alls.

Försöker Matilda att göra det så går det inte, då är jag så uppjagad och springer från fönster till fönster (här inne), så sträcker hon fram handen med godis i så biter jag....i misstag.
Men sen inser jag vad jag gjorde och kommer och säger förlåt, pussar och slickar på hennes mun/ansikte.

Så det är bäst att mamma tränar.
Min familj har även möblerat om, så jag inte skall ha möjlighet att se i alla fönster och de har även införskaffat rullgardiner till vardagsrummet....ONÖDIGT TYCKER JAG, OCH FULT GJORT.



Kvällarna ser väldigt olika ut. Ibland sover jag mest och vi tar en kvällspromenad innan natten. Ibland får jag fara en stund hem till farmor och farfar medan min familj är på något viktigt.
Ibland far vi ut till skogen, till villan och där är det roligt att få vara.

I bland tar vi en sväng ut på landet till mormor och morfars där är det jätteroligt att få springa fritt på deras stora gård.
När vi går in sover jag snällt nära min kisse eller...

...så ligger jag lugnt och stilla på golvet.

Men sen när ingen ser, då sätter jag upp framtassarna bland mommos dukar, porslin och blommor...för att se ut genom fönstret.

Eller så prövar jag mormors förbjudna stol, den är rätt bekväm och fin. Mina leriga tassar gör fina märken ibland....men bara om de har det lerigt på utsidan, och det är ju inte mitt fel...eller hur?.

Nu när det blivit vår är vi ofta ute och fixar med alltmöjligt på gården, när jag blir trött vill jag inte in..ensam. Utan jag lägger mig på ett bekvämt ställe och sover gott.

Ibland far vi och köra i pappas bil, det gillar jag.

Mamma säger att jag inte får hänga ut ur fönstret, men ibland gör jag det ändå, sen ser jag på mamma vad hon får för reaktion.

Ni vet...min flock är inte alltid överrens om hur jag skall uppfostras, vad som är rätt och fel....och det tycker jag att är jättebra....livet blir liksom så mycket roligare då😊.

På natten sover jag både i sängen med mamma och pappa, på golvet bredvid eller så smyger jag in i vardagsrummet och vilar på soffan....med min kisse.

Jag tar natt kl.21.30 och då vill jag helst att mamma eller någon kommer i säng med mig, då är det allra tryggast och skönast.
Har vi gäster och de bara sitter och pratar, då går jag ibland själv in i sovrummet och går och lägger mig.

Sängen är bra och skön både dag och natt.

Jag är knepig med maten, säger mamma till alla.

Två gånger har vi besökt två olika doktorer som har tittat på mig....de säger att jag är frisk och glad.....men bara kinkig....som tycks vara ett vanligt problem bland oss småhundar.

Ibland sover jag med huvudet upp, vanligt hos oss som har surauppstötningar. ...säger doktorn.

Men lika ofta sover jag med huvuvet ner .

Ibland äter jag ingenting, vilket inte är ett problem i sig. Problemet är att jag efter ca 10h blir väldigt slö, illamående och lite orolig, jag vill helst gömma mig under mammas ben eller täcke.

Men sen när mamma eller pappa lyckas få i mig lurad något ätbart då kommer matlusten tillbaka och jag börjar äta....ibland massor.

Men oftast kan det gå länge (dagar) innan jag äter något och då börjar jag spy galla, lite här och där, som ex. på Mikaels skor😉.

Ja det var en äcklig bild...men jag glömde att säga att det var inget för er som är känsliga.

Men tack och lov; säger mamma, så händer det inte lika ofta nu, som då jag var mindre, det verkar som om det är något som växer bort.

En veterinär gav tipset att sätta fett på maten, en god vän till mamma tipsade om att blanda in grynost i maten....och sen har vi även fått massor av andra tips. Så mamma gjorde ett test en dag och satte fram ALLT, för att se vilken mat jag skulle välja.....jag valde ingen, för jag ville inget ha.

Men sen efter ett tag när jag fick lite smak från mammas finger igen så valde jag en vombulle (som dessutom är bra för hundar som mig med känslig mage), men jag åt bara en, sen gick jag och lade mig för att sova.
Jag lyfter ofta ut maten ur skålen/fatet och äter den från mattan istället.

Den ena doktorn gav mig tabletter för sur mage, som mamma skulle stoppa in i min mun när jag börjar må illa, men dem gillar jag inte heller....så det så.
Mamma funderar ibland ifall hon borde kolla med ännu en doktor......men samtidigt så mår jag så bra och är så busig och full av liv däremellan, så hon bara funderar.

Ibland tappar jag huvudet mitt i leken.....när jag försöker att nå godiset.

Doktorn sa också att jag är mager, men inte för mager, att jag är precis perfekt......för doktorn gillade inte feta hundar.


Jag gillar alla i min familj och det är allra bäst när hela flocken är samlad. Men de springer hit och dit och hålls inte hemma....jag har ett svårt jobb att hålla dem samlade.

På vardagarna väntar jag att klockan skall bli 14.30, för då kommer Matilda hem från skolan.
Matilda är rolig och hon har även tagit mig med på Nose workkurs.

Och jag blir så glad när Mikael och Mattias kommer hem med sina gröna konstiga militärkläder.
Första gången skällde jag på dem, jag blev så rädd för jag kände inte igen dem.

När de inget ser.... skall jag bara låna en grön armesocka.

En varm, svettig militärstrumpa...det är grejer de.

Varje dag när pappa kommer hem från jobbet vill jag upp i famnen och gosa....och det får jag.

Har mamma varit borta är jag heltokig och vet inte hur jag skall bete mig, jag hoppar gnäller och vill naffsa henne i näsan. Mamma brukar nonchalera mig ibland tills jag har lugnat ner mig.
Ibland beter jag mig lika åt fammo och faffa och våra vänner när de kommer på besök.

Mamma säger att jag är underbar..de ni😉MEN att det finns ett problem och det är ju att de aldrig kan åka långt bort eller vara borta lite längre, för jag kan inte vara ensam, jag bara skäller.

Mamma säger att vi borde hitta någon som ev. vill ha mig en hel vecka, så min familj kan åka på resa (ex. när pappa fyller jämt nästa år😉). MEN det tycker jag att är en helt dum och onödig sak att ens tänka på. Det är så bra som det är.

Pappa har t.o.m kollat flygbolag som är villiga att låta mig följa med.....men då sa nog mamma: STOP OCH BELÄGG.
Jag tycker att min pappa har bra och fina tankar och ideer.
Mamma och jag kan väl sitta på hotellet eller ta en promenad medan de övriga går till den tråkiga, våta stranden eller ut på restaurang på kvällen....det blir väl bra.

Jag fick ju vara med på sportlovet så varför inte på alla andra semestrar också.

Nu väntar jag på sommaren och villaliv, där får jag springa fritt och vara mitt i centrum och min flock är så stor.
I bland får jag ge en puss på kinden åt fammo eller steka våfflor med faffa (då får jag smaka lite när mamma inte ser...min faffa är såååå snäll).

Jag får åka skottkärra ut till båten och jag får följa med ut på sjön.

Och jag tycker om att bada bastu. De vuxna badar varje kväll och jag får följa med....ibland.

Jag väntar också på familjelägret, för där finns det så många kompisar. Denna tjej träffade jag förra sommaren....hoppas att hon kommer i år igen.

Inkommande vecka blir en spännande vecka för mig. Då åker min pappa till Österrike på möte och min mamma till Härmä på rehabilitering. Och jag skall bo här hemma med Matilda och mommo...och Konrad och Selma.

Oj, här blev jag lite suddig.

Jag skall försöka att uppföra mig.....och inte ta mommos garnnystan eller stickastrumpor😉.

Här hade jag tagit mammas pysselnystan....men hon fick fast mig.

Sen får jag väl bara sitta och vänta och vänta....så kommer de nog snart hem igen. Jag vet ju precis hur pappas bil skall låta.

DJURENS RÄTT
Mamma har berättat att jag har en vän som heter Jesus....och det vet jag ju, för det är ju Gud som har gjort mig.
I bibeln står det att Gud hjälper både människor och djur, så jag är i trygga händer, liksom du, för Han vill leda oss alla.
De stora människorna de är ändå de viktigaste här på jorden, och om de bara håller sig till sin Far så att de blir mer och mer lik Honom för varje dag, då är de även snälla mot oss djur och tar hand om oss på bästa sätt.

Inget djur får bli sparkat eller slaget. Inget djur skall behöva hungra, frysa eller vara utan stimulans . De som har en Husse eller Matte (jag kallar mina för mamma och pappa) som verkligen bryr sig om oss, de ger oss också vad vi behöver.....och mer därtill😊.
ALLA BEHÖVER VI KÄRLEK......och Gud är kärlek. Och störst av allt är kärleken, så det är väl där vi skall börja....att älska varandra.

BÅDE MÄNNISKOR OCH DJUR RÄDDAR DU, HERRE (Psaltaren 36:7b).

DEN RÄTTFÄRDIGE VET HUR HANS BOSKAP KÄNNER DET, MEN DE GUDLÖSAS OMSORG ÄR GRYM (Ordspråksboken 12:10).

SKULLE DÅ INTE JAG (GUD) BRY MIG OM NINEVE, DEN STORA STADEN, DÄR DET FINNS MER ÄN 120 000 MÄNNISKOR SOM INTE KAN SKILJA MELLAN HÖGER OCH VÄNSTER, OCH DESSUTOM MÅNGA DJUR? (Jona 4:11).

SE PÅ HIMLENS FÅGLAR. DE SÅR INTE, DE SKÖRDAR INTE, OCH SAMLAR INTE I LADOR, OCH ÄNDÅ FÖDER ER HIMMELSKE FAR DEM. ÄR INTE NI VÄRDA MYCKET MER ÄN DE? (Matteusevangeliet 6:26).