LIVETS VÄXEL OCH VÄXLINGAR
Nu igen rullar livet på i en högre växel än normalt, för nu är det majmånad. Den månad som liksom december innehåller de mest stressande dagarna för mig på hela året....samtidigt som de är två av de allra bästa månaderna, när det är så mycket roligt och spännande pågång.
Samtidigt som jag njuter så lär jag mig, mer och mer för varje år att leva med stressen, men inte av stressen.
Nu går jag baklänges (ja inte i verkligheten😉) men nu när jag skriver om allt som varit och är pågång.
TWEENS OCH UNGDOMAR.
I lördags hade vi en hel hop med barn och ungdomar (9-15 år) här, på "filmkväll med knytkalas". De äldre barnen såg på filmen "Courageous", en kristen film med action, humor och allvar. Jag rekommenderar den varmt.
De yngre barnen såg på "Lilla huset på prärien", en underbar berättelse om en kristen familj där också humorn,spänningen och allvaret finns med hela tiden.
Förutom film, hotdog och godis så blev det lekar, en tävling och aftonandakt.
DET STARKASTE NAMNET.
I söndags var jag mötesledare på Fokus, något som jag har varit under många år, så det var liksom inget nytt eller främmande.
Alltid går det bra och alltid känner jag att Herren leder mig, han sätter orden i min mun och Han leder mig så att jag gör det som Han vill. Men i söndags......ups.
Ja det var precis som vanligt, jag visste precis vad jag skulle göra, säga och precis när....MEN.
Vi hade Olle Rosenqvist på besök och han berättade och visade bilder från sitt arbete i Nepal.
Om jag säger att inget öga var torrt efter det så tror jag att det stämmer ganska bra....det rörde mig och många andra till tårar....och plötsligt var han klar och det var dags för mötesledaren d.v.s. jag att ta över.
Jag hade blivit så rörd (när du hör om föräldrar som skall ta hand om sina barn och sig själva i regn, köld, med dyblöta kläder, inget tak att gå under och ingen mat.....och spädbarn mitt i det....som dör, eller om den 8-årige pojken som hade funnit Jesus, vilket hans far inte godkände. Fadern sa: jag har ingen son längre och 8-åringen fick lämna sitt hem......och det gjorde han för han hade funnit ett bättre hem...Jesus).
så då visste jag plötsligt inte var jag var på mitt papper, vad jag skulle säga eller göra. Jag bara steg upp och sa något medan tårarna rann.....och enligt två andra mötesledare som var på plats....så blev det helt bra.
Även denna gång ledde mig Herren att säga och göra det Han ville. Herren leder och bär, Tack gode Jesus för det.
Det var en upplevelse som jag inte varit med om förrut....en stark sådan, men den gav mig så mycket.
Olle arbetar med kärlek, han bemöter ALLA med kärlek, fast han ex. blev spottad i ögonen av deras häxdoktor när han anlände första gången. I nuläget omfamnar den mannen honom när han kommer.
Olle berättar om Jesu kärlek och han hjälper människorna praktiskt b.l.a genom att hjälpa och organisera uppbyggnaden av 86 hus, 30 har de klar. Hus som skall ge människorna tak över huvudet, skydd, värme, möjlighet att koka mat....och ge dem en större chans att överleva.
Nepal där han jobbar är ett av världens värsta demoniska länder.
Där finns buddhismen, hinduismen och ännu en ismen, som jag inte minns namnet på.
Olle om någon vet vad det kan innebära att börja med ex. yoga ( som många tycker att är ofarligt, det är ju bara gymnastik säger de. Alla de borde ha fått lyssna på Olle, han berättade senare kring kaffebordet hur fruktansvärt illa det kan gå om man vill hålla på med sånt). Han ser verkligheten, han lever mitt i den , men inte av den. Han se hur det går när man leker med elden.
Han jobbar med att hjälpa människorna uppe i bergen. att komma igång efter det svåra jordskalvet i Kathmandu 2015.
Han hjälper dem praktiskt medan han samtidigt leder dem till Jesus. Han ber och befriar dem i Namnet Jesus från allt vad dessa religioner dragit in dem i.
Man kunde ha lyssnat på Olle hur länge som helst. När man lyssnat på hans berättelse då får man än engång se att NAMNET JESUS är det starkaste namnet över alla namn. Det är det enda Namnet som kan upprätta, befria, hela.....och mycket mer....I NAMNET JESUS ÄR INGET OMÖJLIGT,
PÅ JOBBFRONTEN.
Vårvädret har varit och är fortfarande väldigt varierande....man blir liksom inte förvånad mera fast det ex. haglar eller snöar, som senast idag.
Den 26 april mitt i den värsta snöstormen var dagbarnen och jag på besöksdag till en djurgård/skola.
Det härliga med våren är just att vi får vara med om så mycket.
Så här såg det ut 27 april. Då blev det snökul igen, medan alla som gick förbi på vägen ojade och vojade sig över vädret.
Vi fick massor av snö och alla snögrejer kom väl till användning igen (tur att vi inte hade hunnit städa bort dem).
Vi har firat 1-maj och varit ut på "majlindo" (picknik på ängen) med munkar, ballonger och majvippor, då hade vi sol och relativt varmt.
Vi har varit på vårmarknad i soligt varmt väder och + 14 grader.
Nästa vecka åker vi på vårutfärd med buss till ett ponnystall.
Följande vecka blir det dagvårdens parad när vi firar Finland 100-år.
Vi kommer även nästa vecka att ställa till med stort kalas och fira två av barnen (som fyller när vi är lediga på sommaren).
Sen röjer vi i alla leklådor, lider och vrår och tar fram alla efterlängtade sommarspel och leksaker som styltor, asfaltskritor, såpbubblor, flaggor och åror till båten e.t.c.
Och vi har vårstädat i lekstugan, var sak på sin plats....tills vi börjar leka.
I förrgår haglade det och igår och idag kom det lite snö igen och blåste kalla vindar......men våren är nog på väg, för snön har smält, solen lyser och ljuset är här igen....och Hugo somnar ute i gungan ibland.
HELG OCH KVÄLLSPROGRAM
1-majhelgen fick vi b.l.a åka ut till goda vänners villa. Där fick vi njuta av taco och sött och trevligt sällskap.
Tjejerna var ut och vandrade på isen i simkläder och långbyxor för att inte riva benen när isen gav vika.....för det gjorde den, ja lite spänning skall det va.
Kan tillägga att vattendjupet var typ 1/2 m och den varma bastun fanns 4 meter bort, eller skall vi säga 4 meter nära. Tjejerna var modiga och doppade sig, vi vuxna stod och såg på ....påpälsade i den kalla kylan.
Här hemma hade Jan gjort mjöd och kokat munkar som vanligt och de blev slut på en dag som vanligt....allt var som det skulle vara, d.v.s. som vanligt på 1- maj.
FÖRELÄSNING
En kväll undrade en väninna ifall jag var intresserad av att följa med på en föreläsning om "Mötet med den döende människan". Om att finnas nära en människa i livets slutskede(n).
Vi fick en väldigt givande kväll med palliativa sjukskötaren Yvonne Löfbacka och sjukhusprästen Ann-sofi Nylund.
FÖDELSEDAG
Jag har fyllt år, 45 år.
Jan var i Sverige och pojkarna i militären, så Matilda och jag firade....lite.
Ett vackert paket stod i köket och väntade på mig på morgonen, avsändaren visste att hon inte skulle orka upp innan jag skulle gå upp och ut med Hugo på promenad, så hon hade fixat det bra.
Jag fick den vackraste pappersbit man kan få av sitt barn, med en text som smälte mitt hjärta och mina ögon. Och jag fick den vackraste present man kan få.....handmade av dottern själv.....gjord med kärlek.
På kvällen kom en väninna på besök med den vackraste blomkorg av penseer (eller om det är violer?) och följande kväll kom en annan väninna med ett paket som innehöll precis den bok jag behövde.
Lördagmorgon, när Jan var hemma igen fick jag kaffe och smörgås i sängen av min älskling.
Och redan på fredagkväll fick jag en total överraskning av Jan.....mango (som jag älskar), engelsklakrits (en favorit godis....ja jag är inne på det här med det söta igen) och en stor låda under trädgårdsbordet.
Som innehöll precis det utemöblemang som jag sa om ifjol: att tänk om vi kunde köpa ett sånt någongång. Förstår ni min glädje?
Det här var dessutom den dagen när vi verkligen hade vårvärme här, jag nästan sommarvärme, +16 grader i solen var det när Jan skruvade ihop möblerna och jag möblerade, ordnade och fixade.
Vi flyttade runt med trädgårdsstolarna för att hitta sol.
Tillsist landade de på sin rätta plats.
Men sen när solen gick ner då blev det genast kallt, men presenterna värmde mitt hjärta.....men kärleken mest.
Sammakväll så länge det var varmt och skönt jobbade vi på ute på gården, man ville liksom aldrig gå in.
Vi körde ett lass med kaninskit till våra grannar...ja de hade bett om att få det.
De har nämligen den vackraste trädgården här på gatan, just för att de göder och vårdar den. Frun i huset blev så glad när hon såg att jag höll på att städa undan all kaninskit som frysit fast under kaninburen under vintern, det är inte lite det. Hon bad att få allt.....och vi kunde uppfylla hennes önskan. Det är härligt när man kan hjälpa varandra😄.
VI FIXAR ÄVEN INNE
Jan har satt nytt golv uppe på vinden och vi beslöt att slänga bort det låga lilla räcket som vi haft ovanpå platån...det blev super och Hugo fick igen en ny plats. En plats som ännu skall fixas.....men det lär nog säkert ta några år innan vi vet hur vi vill ha det där.
.....och på tal om Hugo så mår han bra och fyller snart två år. Mellan varven gör han lite roliga bus. Han älskar garnnystan och hittar han ett så tar han det....varken det är stort (som mormors) eller litet (som mammas).
VÄNTA PÅ VÅREN
Nu fortsätter vi att nöta gungan mellan varven fast inte värmen infunnit sig riktigt ännu, rätt klädsel, en filt och något varmt att dricka....så är det prima.
Till helgen blir det kalasdax här igen, för Mikael och Mattias fyller 20 år imorgon.
Och på söndag skall vi fira våra kära mammor. Jag själv har nog blivit rejält firad redan........men lär nog bli firad på söndag också. Det är inte så illa att både fylla år och att morsdagen infaller i samma månad.
MIN, MITT MINA.
Det här inlägget innehöll mycket glatt och positivt, roliga upplevelser och underbara gåvor, som vi fått eller kommer att få.
Och allt vi får uppleva eller får som gåvor får vi naturligtvis vara glada och tacksamma för.
MEN, det får aldrig bara bli min, mitt och mina i våra liv. Då är vi verkligen inne på fel spår.
Alla njter vi av att få något nytt, ex. om vi renoverar ett hus. Men vi behöver även komma ihåg att den som ger han får.
Om vi bara sparar för oss själva, sätter alla pengar på oss själva och aldrig lägger en slant eller en tanke på hur det ser ut runtomkring oss i vår värld, då har vi missat något.....stort.
Jag och du, vi kan alla ge, även om vi inte tycker att vi har så mycket att ge. Det är inte mängden som räknas här. Vi kan alla ge endera av våra pengar, vår tid eller våra böner.
Eller så kan man stanna kvar i sin egen bekväma zon och fortsätta att leva som om just jag, just vi är det ända viktiga här i livet.
Hugo lever så, han rör sig inte ur fläcken (ibland). Han tänker inte flytta på sig😊 för att kanske underlätta livet för mig.....när jag skall bädda sängen.
Men som sagt livet kör med oss, i olika växlar, ibland är det bara att försöka hålla sig fast och koncentrera sig på just sig själv och de sina, för att alla skall orka och må bra.
Men livet består även av växlingar och alltid nu som då eller plötsligt en period i livet inser vi att nu har jag/har vi mera tid, energi, pengar och förböner att dela med oss av ....till de som kanske just då kör en för hög växel.
DEN SOM GER.......DEN BLIR RIK .......AV ALLT DEN FÅR.
DEN SOM SÅR SPARSAMT FÅR SKÖRDA SPARSAMT, OCH DEN SOM SÅR RIKLIGT FÅR SKÖRDA RIKLIGT.
VAR OCH EN SKA GE VAD HAN HAR BESTÄMT I SITT HJÄRTA, INTE MED OLUST ELLER TVÅNG, FÖR GUD ÄLSKAR EN GLAD GIVARE.
OCH GUD HAR MAKT ATT GE ER ALL NÅD I ÖVERFLÖD, SÅ ATT NI ALLTID OCH I ALLT HAR NOG AV ALLT OCH KAN GE I ÖVERFLÖD TILL VARJE GOTT VERK
(2 Korintierbrevet 9:6-8)
SEDAN SADE HAN TILL DEM: "SE TILL ATT NI AKTAR ER FÖR ALL SLAGS GIRIGHET, FÖR LIVET HANDLAR INTE OM ATT HA ÖVERFLÖD PÅ ÄGODELAR (Lukasevangeliet12:15)
ALLT DET GODA VI FÅR OCH VARJE FULLKOMLIG GÅVA ÄR FRÅN OVAN (Jakobsbrev 1:17a).
Samtidigt som jag njuter så lär jag mig, mer och mer för varje år att leva med stressen, men inte av stressen.
 |
| Vackra födelsedagsrosor av min älskling. Jag kan inte låta bli att ha dem ute trots kylan, och de tycks klara av den. Dagtid står de ute och nattetid inne. |
Nu går jag baklänges (ja inte i verkligheten😉) men nu när jag skriver om allt som varit och är pågång.
TWEENS OCH UNGDOMAR.
I lördags hade vi en hel hop med barn och ungdomar (9-15 år) här, på "filmkväll med knytkalas". De äldre barnen såg på filmen "Courageous", en kristen film med action, humor och allvar. Jag rekommenderar den varmt.
De yngre barnen såg på "Lilla huset på prärien", en underbar berättelse om en kristen familj där också humorn,spänningen och allvaret finns med hela tiden.
Förutom film, hotdog och godis så blev det lekar, en tävling och aftonandakt.
DET STARKASTE NAMNET.
I söndags var jag mötesledare på Fokus, något som jag har varit under många år, så det var liksom inget nytt eller främmande.
Alltid går det bra och alltid känner jag att Herren leder mig, han sätter orden i min mun och Han leder mig så att jag gör det som Han vill. Men i söndags......ups.
Ja det var precis som vanligt, jag visste precis vad jag skulle göra, säga och precis när....MEN.
Vi hade Olle Rosenqvist på besök och han berättade och visade bilder från sitt arbete i Nepal.
Om jag säger att inget öga var torrt efter det så tror jag att det stämmer ganska bra....det rörde mig och många andra till tårar....och plötsligt var han klar och det var dags för mötesledaren d.v.s. jag att ta över.
Jag hade blivit så rörd (när du hör om föräldrar som skall ta hand om sina barn och sig själva i regn, köld, med dyblöta kläder, inget tak att gå under och ingen mat.....och spädbarn mitt i det....som dör, eller om den 8-årige pojken som hade funnit Jesus, vilket hans far inte godkände. Fadern sa: jag har ingen son längre och 8-åringen fick lämna sitt hem......och det gjorde han för han hade funnit ett bättre hem...Jesus).
så då visste jag plötsligt inte var jag var på mitt papper, vad jag skulle säga eller göra. Jag bara steg upp och sa något medan tårarna rann.....och enligt två andra mötesledare som var på plats....så blev det helt bra.
Även denna gång ledde mig Herren att säga och göra det Han ville. Herren leder och bär, Tack gode Jesus för det.
Det var en upplevelse som jag inte varit med om förrut....en stark sådan, men den gav mig så mycket.
Olle arbetar med kärlek, han bemöter ALLA med kärlek, fast han ex. blev spottad i ögonen av deras häxdoktor när han anlände första gången. I nuläget omfamnar den mannen honom när han kommer.
Olle berättar om Jesu kärlek och han hjälper människorna praktiskt b.l.a genom att hjälpa och organisera uppbyggnaden av 86 hus, 30 har de klar. Hus som skall ge människorna tak över huvudet, skydd, värme, möjlighet att koka mat....och ge dem en större chans att överleva.
Nepal där han jobbar är ett av världens värsta demoniska länder.
Där finns buddhismen, hinduismen och ännu en ismen, som jag inte minns namnet på.
Olle om någon vet vad det kan innebära att börja med ex. yoga ( som många tycker att är ofarligt, det är ju bara gymnastik säger de. Alla de borde ha fått lyssna på Olle, han berättade senare kring kaffebordet hur fruktansvärt illa det kan gå om man vill hålla på med sånt). Han ser verkligheten, han lever mitt i den , men inte av den. Han se hur det går när man leker med elden.
Han jobbar med att hjälpa människorna uppe i bergen. att komma igång efter det svåra jordskalvet i Kathmandu 2015.
Han hjälper dem praktiskt medan han samtidigt leder dem till Jesus. Han ber och befriar dem i Namnet Jesus från allt vad dessa religioner dragit in dem i.
Man kunde ha lyssnat på Olle hur länge som helst. När man lyssnat på hans berättelse då får man än engång se att NAMNET JESUS är det starkaste namnet över alla namn. Det är det enda Namnet som kan upprätta, befria, hela.....och mycket mer....I NAMNET JESUS ÄR INGET OMÖJLIGT,
PÅ JOBBFRONTEN.
Vårvädret har varit och är fortfarande väldigt varierande....man blir liksom inte förvånad mera fast det ex. haglar eller snöar, som senast idag.
Den 26 april mitt i den värsta snöstormen var dagbarnen och jag på besöksdag till en djurgård/skola.
Det härliga med våren är just att vi får vara med om så mycket.
Så här såg det ut 27 april. Då blev det snökul igen, medan alla som gick förbi på vägen ojade och vojade sig över vädret.
 |
| Jag ritade ett hjärta för att uppmuntre alla som gick förbi.....störst av allt är kärleken. Ta hand om varandra, uppmuntra varandra medan vi väntar på våren. |
Vi fick massor av snö och alla snögrejer kom väl till användning igen (tur att vi inte hade hunnit städa bort dem).
Vi gjorde jättesnökakor, som blev dekorerade. Någon lekte traktorkalas o.s.v.
Vi har firat 1-maj och varit ut på "majlindo" (picknik på ängen) med munkar, ballonger och majvippor, då hade vi sol och relativt varmt.
Vi har varit på vårmarknad i soligt varmt väder och + 14 grader.
Nästa vecka åker vi på vårutfärd med buss till ett ponnystall.
Följande vecka blir det dagvårdens parad när vi firar Finland 100-år.
Vi kommer även nästa vecka att ställa till med stort kalas och fira två av barnen (som fyller när vi är lediga på sommaren).
Sen röjer vi i alla leklådor, lider och vrår och tar fram alla efterlängtade sommarspel och leksaker som styltor, asfaltskritor, såpbubblor, flaggor och åror till båten e.t.c.
Och vi har vårstädat i lekstugan, var sak på sin plats....tills vi börjar leka.
I förrgår haglade det och igår och idag kom det lite snö igen och blåste kalla vindar......men våren är nog på väg, för snön har smält, solen lyser och ljuset är här igen....och Hugo somnar ute i gungan ibland.
HELG OCH KVÄLLSPROGRAM
1-majhelgen fick vi b.l.a åka ut till goda vänners villa. Där fick vi njuta av taco och sött och trevligt sällskap.
Tjejerna var ut och vandrade på isen i simkläder och långbyxor för att inte riva benen när isen gav vika.....för det gjorde den, ja lite spänning skall det va.
Kan tillägga att vattendjupet var typ 1/2 m och den varma bastun fanns 4 meter bort, eller skall vi säga 4 meter nära. Tjejerna var modiga och doppade sig, vi vuxna stod och såg på ....påpälsade i den kalla kylan.
FÖRELÄSNING
En kväll undrade en väninna ifall jag var intresserad av att följa med på en föreläsning om "Mötet med den döende människan". Om att finnas nära en människa i livets slutskede(n).
Vi fick en väldigt givande kväll med palliativa sjukskötaren Yvonne Löfbacka och sjukhusprästen Ann-sofi Nylund.
FÖDELSEDAG
Jag har fyllt år, 45 år.
Jan var i Sverige och pojkarna i militären, så Matilda och jag firade....lite.
Ett vackert paket stod i köket och väntade på mig på morgonen, avsändaren visste att hon inte skulle orka upp innan jag skulle gå upp och ut med Hugo på promenad, så hon hade fixat det bra.
Jag fick den vackraste pappersbit man kan få av sitt barn, med en text som smälte mitt hjärta och mina ögon. Och jag fick den vackraste present man kan få.....handmade av dottern själv.....gjord med kärlek.
På kvällen kom en väninna på besök med den vackraste blomkorg av penseer (eller om det är violer?) och följande kväll kom en annan väninna med ett paket som innehöll precis den bok jag behövde.
Och redan på fredagkväll fick jag en total överraskning av Jan.....mango (som jag älskar), engelsklakrits (en favorit godis....ja jag är inne på det här med det söta igen) och en stor låda under trädgårdsbordet.
Som innehöll precis det utemöblemang som jag sa om ifjol: att tänk om vi kunde köpa ett sånt någongång. Förstår ni min glädje?
Det här var dessutom den dagen när vi verkligen hade vårvärme här, jag nästan sommarvärme, +16 grader i solen var det när Jan skruvade ihop möblerna och jag möblerade, ordnade och fixade.
Vi flyttade runt med trädgårdsstolarna för att hitta sol.
Tillsist landade de på sin rätta plats.
Men sen när solen gick ner då blev det genast kallt, men presenterna värmde mitt hjärta.....men kärleken mest.
Sammakväll så länge det var varmt och skönt jobbade vi på ute på gården, man ville liksom aldrig gå in.
Vi körde ett lass med kaninskit till våra grannar...ja de hade bett om att få det.
De har nämligen den vackraste trädgården här på gatan, just för att de göder och vårdar den. Frun i huset blev så glad när hon såg att jag höll på att städa undan all kaninskit som frysit fast under kaninburen under vintern, det är inte lite det. Hon bad att få allt.....och vi kunde uppfylla hennes önskan. Det är härligt när man kan hjälpa varandra😄.
VI FIXAR ÄVEN INNE
Jan har satt nytt golv uppe på vinden och vi beslöt att slänga bort det låga lilla räcket som vi haft ovanpå platån...det blev super och Hugo fick igen en ny plats. En plats som ännu skall fixas.....men det lär nog säkert ta några år innan vi vet hur vi vill ha det där.
.....och på tal om Hugo så mår han bra och fyller snart två år. Mellan varven gör han lite roliga bus. Han älskar garnnystan och hittar han ett så tar han det....varken det är stort (som mormors) eller litet (som mammas).
VÄNTA PÅ VÅREN
Nu fortsätter vi att nöta gungan mellan varven fast inte värmen infunnit sig riktigt ännu, rätt klädsel, en filt och något varmt att dricka....så är det prima.
Till helgen blir det kalasdax här igen, för Mikael och Mattias fyller 20 år imorgon.
Och på söndag skall vi fira våra kära mammor. Jag själv har nog blivit rejält firad redan........men lär nog bli firad på söndag också. Det är inte så illa att både fylla år och att morsdagen infaller i samma månad.
MIN, MITT MINA.
Det här inlägget innehöll mycket glatt och positivt, roliga upplevelser och underbara gåvor, som vi fått eller kommer att få.
Och allt vi får uppleva eller får som gåvor får vi naturligtvis vara glada och tacksamma för.
MEN, det får aldrig bara bli min, mitt och mina i våra liv. Då är vi verkligen inne på fel spår.
Alla njter vi av att få något nytt, ex. om vi renoverar ett hus. Men vi behöver även komma ihåg att den som ger han får.
Om vi bara sparar för oss själva, sätter alla pengar på oss själva och aldrig lägger en slant eller en tanke på hur det ser ut runtomkring oss i vår värld, då har vi missat något.....stort.
Jag och du, vi kan alla ge, även om vi inte tycker att vi har så mycket att ge. Det är inte mängden som räknas här. Vi kan alla ge endera av våra pengar, vår tid eller våra böner.
Eller så kan man stanna kvar i sin egen bekväma zon och fortsätta att leva som om just jag, just vi är det ända viktiga här i livet.
Hugo lever så, han rör sig inte ur fläcken (ibland). Han tänker inte flytta på sig😊 för att kanske underlätta livet för mig.....när jag skall bädda sängen.
Men som sagt livet kör med oss, i olika växlar, ibland är det bara att försöka hålla sig fast och koncentrera sig på just sig själv och de sina, för att alla skall orka och må bra.
Men livet består även av växlingar och alltid nu som då eller plötsligt en period i livet inser vi att nu har jag/har vi mera tid, energi, pengar och förböner att dela med oss av ....till de som kanske just då kör en för hög växel.
DEN SOM GER.......DEN BLIR RIK .......AV ALLT DEN FÅR.
DEN SOM SÅR SPARSAMT FÅR SKÖRDA SPARSAMT, OCH DEN SOM SÅR RIKLIGT FÅR SKÖRDA RIKLIGT.
VAR OCH EN SKA GE VAD HAN HAR BESTÄMT I SITT HJÄRTA, INTE MED OLUST ELLER TVÅNG, FÖR GUD ÄLSKAR EN GLAD GIVARE.
OCH GUD HAR MAKT ATT GE ER ALL NÅD I ÖVERFLÖD, SÅ ATT NI ALLTID OCH I ALLT HAR NOG AV ALLT OCH KAN GE I ÖVERFLÖD TILL VARJE GOTT VERK
(2 Korintierbrevet 9:6-8)
SEDAN SADE HAN TILL DEM: "SE TILL ATT NI AKTAR ER FÖR ALL SLAGS GIRIGHET, FÖR LIVET HANDLAR INTE OM ATT HA ÖVERFLÖD PÅ ÄGODELAR (Lukasevangeliet12:15)
ALLT DET GODA VI FÅR OCH VARJE FULLKOMLIG GÅVA ÄR FRÅN OVAN (Jakobsbrev 1:17a).
Kommentarer
Skicka en kommentar