SPORTLOVET DAG 3
I dag hade jag änglavakt, ja jag vågar knappt tänka hur illa det kunde ha gått....men nu gick det bra.
Men vi börjar från dagens början.
Jag hade ovanligt tidig väckning för att ha ledigt, för jag skulle vara kl.8.30 i Larsmo på massage.
Jan liftade till jobbet på sammagång, han behövde jobba ännu idag.
Vår favorit massör som även är kiropraktor fixade till mig och tog upp två låsningar i bröstryggen (min rygg har varit riktigt jobbig den senaste tiden, kanske jag skriver om den någon annan gång). Och när jag var klar så sa han som alltid.......att jag skall klä mig varmt och inte göra några kraftansträngningar på två dar.
På vägen hem passade jag på att handla lite i Larsmo (och jag köpte årets andra mignonägg. Vi andra hade ju ätit igår, så Matilda behövde ju också få ett, och då kunde jag ju ta ett till mig också😉).
När jag kom hem kom Matilda och Hugo insvängande på vägen, de hade varit ut på morgonpromenad (denna morgon fick hon pallra sig upp och ta en hundpromenad).
När jag hade slängt i mig ett försenat morgonmål så hoppade vi i bilen och åkte iväg för att hämta den sötaste lilla tjejen av alla, som vi fått tillbringa denna dag med.
Matilda tog en bild av sin sjungande mor i bilen (jag sjunger alltid i bilen). Det roliga med den här bilden är ju att jag ser ut som om jag kör och blundar. Kan intyga att en sådan superkraft äger jag ej😉.
När vi kom hem igen så höll pojkarna på att ställa sig ut i skidspåret med en kompis.
Deras skidåkning idag blev dock kort, för en av dem hade totalt inget glid....det var liksom broms på i de ca 3-4 km de åkte.
Men den varma chokladen gick lika bra att dricka när de kom hem😋.
KALL VIND
Vi har tillbringat 60 min av denna dag ute i det vackra soliga vädret, i den iskalla blåsten i b.l.a pulkabacken.
Resten av dagen har vi tillbringat på insidan, vi har pusslat, målat, gungat, byggt kojor, läst böcker, kokat och grejat.....vi har vandrat nära marken💗😊.
EN OLYCKA HÄNDER SÅ LÄTT
Det var precis innan vi skulle gå in som olyckan var framme.
Vi hade varit på en liten promenad till närmaste lekpark och vi kom in på vår gård. Jag hade Hugos koppel i den ena handen och posten i den andra när jag såg att vi glömt upp den första grinden när vi hade farit. Grindarna bör vara stängda så inte Hugo smiter ut på vägen.
Eftersom jag hade händerna fulla av saker så skuffade jag fast grinden med mina bakben (alltså hur säger man...baksidan av mina ben), alltså jag backade mot grinden så den gick fast.
Då jag just hade fått fast grinden så slant min fot snett bakåt och neråt med hälen mot grinden/staketet och jag tappade balansen och föll baklänges över staketet och pang ner på den skarpa marken med baken först och ryggen sen (och staketet böjde sig och revs loss en bit).
Sen låg jag där pladask på marken med händerna ännu uppe i luften och fortfarande hade jag kopplet i ena handen och posten i den andra....troligtvis gjorde dessa saker att jag inte tog emot mig med händerna.
Första tanken var, kan jag röra mig? och det kunde jag.
Innan jag ens hunnit stiga upp bad jag högt....tackade för att inget var brutet, för att jag inte slagit huvudet, att jag kunde röra mig och jag bad att inte ryggen skulle ha tagit stryk och att inte låsningarna åkt tillbaka.
I nuläget känns allt som det skall vara, alla delar sitter på rätt plats 👍😉.
Jag kan nog erkänna att jag kände mig lite chockad efteråt, otroligt vad snabbt en olycka händer.
Enligt massören skulle jag ju inte göra några kraftansträngningar på två dagar....jag undrar om bakåtvolter över grindar räknas dit 😁?
I morgon har vi planerat att göra något hela familjen tillsammans eftersom det nu blev så att även Mikael är hemma denna vecka💗.
TACK JESUS FÖR DENNA DAG, ALLT JAG FÅTT VARA MED OM OCH LÄRA MIG.....TACKSAMHET FRAMFÖRALLT.
DU OMSLUTER MIG PÅ ALLA SIDOR OCH HÅLLER MIG I DIN HAND (Psaltaren 139:5).
HELA MIG, HERRE, SÅ BLIR JAG HELAD. FRÄLS MIG, SÅ BLIR JAG FRÄLST, FÖR DU ÄR MIN LOVSÅNG (Jeremia 17:14).
Men vi börjar från dagens början.
 |
Jan liftade till jobbet på sammagång, han behövde jobba ännu idag.
Vår favorit massör som även är kiropraktor fixade till mig och tog upp två låsningar i bröstryggen (min rygg har varit riktigt jobbig den senaste tiden, kanske jag skriver om den någon annan gång). Och när jag var klar så sa han som alltid.......att jag skall klä mig varmt och inte göra några kraftansträngningar på två dar.
På vägen hem passade jag på att handla lite i Larsmo (och jag köpte årets andra mignonägg. Vi andra hade ju ätit igår, så Matilda behövde ju också få ett, och då kunde jag ju ta ett till mig också😉).
När jag kom hem kom Matilda och Hugo insvängande på vägen, de hade varit ut på morgonpromenad (denna morgon fick hon pallra sig upp och ta en hundpromenad).
När jag hade slängt i mig ett försenat morgonmål så hoppade vi i bilen och åkte iväg för att hämta den sötaste lilla tjejen av alla, som vi fått tillbringa denna dag med.
Matilda tog en bild av sin sjungande mor i bilen (jag sjunger alltid i bilen). Det roliga med den här bilden är ju att jag ser ut som om jag kör och blundar. Kan intyga att en sådan superkraft äger jag ej😉.
 |
| Det är säkert att köra med mig 😉. |
När vi kom hem igen så höll pojkarna på att ställa sig ut i skidspåret med en kompis.
Deras skidåkning idag blev dock kort, för en av dem hade totalt inget glid....det var liksom broms på i de ca 3-4 km de åkte.
Men den varma chokladen gick lika bra att dricka när de kom hem😋.
KALL VIND
Vi har tillbringat 60 min av denna dag ute i det vackra soliga vädret, i den iskalla blåsten i b.l.a pulkabacken.
Resten av dagen har vi tillbringat på insidan, vi har pusslat, målat, gungat, byggt kojor, läst böcker, kokat och grejat.....vi har vandrat nära marken💗😊.
EN OLYCKA HÄNDER SÅ LÄTT
Det var precis innan vi skulle gå in som olyckan var framme.
Vi hade varit på en liten promenad till närmaste lekpark och vi kom in på vår gård. Jag hade Hugos koppel i den ena handen och posten i den andra när jag såg att vi glömt upp den första grinden när vi hade farit. Grindarna bör vara stängda så inte Hugo smiter ut på vägen.
Eftersom jag hade händerna fulla av saker så skuffade jag fast grinden med mina bakben (alltså hur säger man...baksidan av mina ben), alltså jag backade mot grinden så den gick fast.
 |
| Tack och lov så var bilen tillräckligt långt bort. |
 |
| Även om jag har skor med dubbar så halkade jag. |
Sen låg jag där pladask på marken med händerna ännu uppe i luften och fortfarande hade jag kopplet i ena handen och posten i den andra....troligtvis gjorde dessa saker att jag inte tog emot mig med händerna.
Första tanken var, kan jag röra mig? och det kunde jag.
Innan jag ens hunnit stiga upp bad jag högt....tackade för att inget var brutet, för att jag inte slagit huvudet, att jag kunde röra mig och jag bad att inte ryggen skulle ha tagit stryk och att inte låsningarna åkt tillbaka.
I nuläget känns allt som det skall vara, alla delar sitter på rätt plats 👍😉.
Jag kan nog erkänna att jag kände mig lite chockad efteråt, otroligt vad snabbt en olycka händer.
Enligt massören skulle jag ju inte göra några kraftansträngningar på två dagar....jag undrar om bakåtvolter över grindar räknas dit 😁?
I morgon har vi planerat att göra något hela familjen tillsammans eftersom det nu blev så att även Mikael är hemma denna vecka💗.
TACK JESUS FÖR DENNA DAG, ALLT JAG FÅTT VARA MED OM OCH LÄRA MIG.....TACKSAMHET FRAMFÖRALLT.
DU OMSLUTER MIG PÅ ALLA SIDOR OCH HÅLLER MIG I DIN HAND (Psaltaren 139:5).
HELA MIG, HERRE, SÅ BLIR JAG HELAD. FRÄLS MIG, SÅ BLIR JAG FRÄLST, FÖR DU ÄR MIN LOVSÅNG (Jeremia 17:14).
Kommentarer
Skicka en kommentar