ATT DÖ
I tidningen kunde vi läsa här om dagen "om att dö". Dö är något som vi alla skall göra, för eller senare, varken vi vill tänka på det eller ej.
"ALLA MÅSTE DÖ SIN EGEN DÖD, ÄVEN OM NÅGON SITTER VID SÄNGKANTEN".
Är det sant? javisst är det det.....samtidigt som det INTE är sant.
För om vi har tagit emot Jesus i vårt liv, då är Han med oss, då är vi aldrig helt ensamma. Han håller redan handen och leder oss i samma stund som vi släpper någons hand här på jorden.
MÖTET MED DEN DÖENDE MÄNNISKAN.
Jag och en väninna deltog i ett föreläsningstillfälle här i vår, om hur man kan finnas till för en människa i livets slutskede och i dödsögonblicket (jag vet att jag nämnde det men tror inte att jag skrev desto mera om det).
Det var en fin kväll med bra undervisning och fina diskussioner. Yvonne Löfbacka som är palliativ sjukskötare och Ann-Sofi Nylund som är sjukhuspräst höll i kvällen.
Här kommer lite av mina anteckningar.
- VI BÖR ALLTID KOMMA IHÅG ATT EN DÖENDE MÄNNISKA FORTFARANDE ÄR I LIVET.....HON LEVER ÄNNU.
- DET ÄR VIKTIGT ATT FÅ LEVA SÅ LÄNGE SOM MAN LEVER.
VAD KAN MAN GÖRA FÖR DEN DÖENDE?
- Lyssna och våga prata, låt humorn vara med.
- Hålla handen, massera fötterna.
- Ge stöd och tröst, hjäp den döende att ta sig över hindren, försök att jämna ut vägen.
- Be och sjung för eller tillsammans.
- Våga vara maktlös/hjälplös, vi behöver inte ge svar - som vi inte har.
- Var ärlig, säg som det är tex. Jag vet inte vad jag skall säga, för jag är så rädd att jag skall säga något fel.
- Ordlöshet är också helt ok och bra när man finns hos den döende.
VI HAR FLERA SPRÅK ATT ANVÄNDA.
- Blicken.
- Beröringen.
- Att dela stunden.
DÖDEN ÄR EN VIKTIG TID I LIVET.
En make sa: Det var den bästa tiden i vårt äktenskap.
För när vi närmar oss döden då faller alla masker av. Det är en tid för förlåt, en tid att minnas tillsammans och en tid när man berättar hur mycket man betyder för varann.
TECKEN PÅ ATT DÖDEN NÄRMAR SIG.
-Trötthet, kraftlöshet.
-Mindre näring, kroppen kan inte ta upp mat och vätska. Ben och händer svullnar av att vätskan kommer ut ur blodomloppet.
- Feber, (håll svalt i rummet och tunt täcke).
- Urinen avtar.
- Huden blir vitare, blåare, gråare.
- Ansiktet sjunker ihop, näsan blir spetsig och andningen blir rosslig.
- MEN, de hör och känner fast de inte kan prata.
De kan plötsligt piggna till strax innan döden. Eller så väntade de på någon anhörig.
Ibland inväntar de på att få bli ensamma, att få dö. Ex. När en anhörig går ut för att ta en kopp kaffe, då tar de sitt sista andetag.
VAD VI SKALL OCH BÖR TÄNKA PÅ: ATT VI ÄR DÖDLIGA, att vi alla skall dö.
Livet här på jorden är bara tillfälligt.....allt har sin tid.
MEN SOM KRISTNA HAR VI INGET ATT FRUKTA: VI VET VARIFRÅN VI KOMMER OCH VI VET VART VI ÄR PÅVÄG.
VI VET VEM SOM ÄR VÅR HERRE HÄR PÅ JORDEN OCH I HIMLEN.
Jag är inte rädd för döden, då tar Jesus mig i handen och leder mig in i härligheten.
Det som jag däremot tror att vi alla är mer eller mindre rädda för är hur vi kommer att dö. Ingen vill dö i smärta, andnöd och ångest.
Jesu säger: kom till mig alla ni som är tyngda av bördor, så skall jag ge er frid (Matt 11:28).
De orden får vi lita på och leva på.
INGEN AV OSS LEVER FÖR SIG SJÄLV, OCH INGEN DÖR FÖR SIG SJÄLV. LEVER VI, SÅ LEVER VI FÖR HERREN. DÖR VI, SÅ DÖR VI FÖR HERREN. VARE SIG VI LEVER ELLER DÖR TILLHÖR VI ALLTSÅ HERREN (Romarbrevet 14:7-8).
VAR INTE RÄDD, FÖR JAG ÄR MED DIG, SE DIG INTE ÄNGSLIGT OM, FÖR JAG ÄR DIN GUD. JAG STYRKER DIG, JAG HJÄLPER DIG, JAG STÖDER DIG MED MIN RÄTTFÄRDIGHETS HÖGRA HAND (Jesaja:41:10).
DEN SOM TROR PÅ SONEN HAR EVIGT LIV (Johannesevangeliet3:36).
VEM KAN SKILJA OSS FRÅN KRISTI KÄRLEK? NÖD ELLER ÅNGEST, FÖRFÖLJELSE ELLER SVÄLT, NAKENHET, FARA ELLER SVÄRD?
FÖR JAG ÄR VISS OM ATT VARKEN DÖD ELLER LIV, VARKEN ÄNGLAR ELLER FURSTAR, VARKEN NÅGOT SOM NU ÄR ELLER NÅGOT SOM SKA KOMMA, VARKEN MAKTER, HÖJD ELLER DJUP ELLER NÅGOT ANNAT SKAPAT SKA KUNNA SKILJA OSS FRÅN GUDS KÄRLEK I KRISTUS JESUS, VÅR HERRE (Romarbrevet 8:35, 38-39).
"ALLA MÅSTE DÖ SIN EGEN DÖD, ÄVEN OM NÅGON SITTER VID SÄNGKANTEN".
Är det sant? javisst är det det.....samtidigt som det INTE är sant.
För om vi har tagit emot Jesus i vårt liv, då är Han med oss, då är vi aldrig helt ensamma. Han håller redan handen och leder oss i samma stund som vi släpper någons hand här på jorden.
MÖTET MED DEN DÖENDE MÄNNISKAN.
Jag och en väninna deltog i ett föreläsningstillfälle här i vår, om hur man kan finnas till för en människa i livets slutskede och i dödsögonblicket (jag vet att jag nämnde det men tror inte att jag skrev desto mera om det).
Det var en fin kväll med bra undervisning och fina diskussioner. Yvonne Löfbacka som är palliativ sjukskötare och Ann-Sofi Nylund som är sjukhuspräst höll i kvällen.
Här kommer lite av mina anteckningar.
- VI BÖR ALLTID KOMMA IHÅG ATT EN DÖENDE MÄNNISKA FORTFARANDE ÄR I LIVET.....HON LEVER ÄNNU.
- DET ÄR VIKTIGT ATT FÅ LEVA SÅ LÄNGE SOM MAN LEVER.
VAD KAN MAN GÖRA FÖR DEN DÖENDE?
- Lyssna och våga prata, låt humorn vara med.
- Hålla handen, massera fötterna.
- Ge stöd och tröst, hjäp den döende att ta sig över hindren, försök att jämna ut vägen.
- Be och sjung för eller tillsammans.
- Våga vara maktlös/hjälplös, vi behöver inte ge svar - som vi inte har.
- Var ärlig, säg som det är tex. Jag vet inte vad jag skall säga, för jag är så rädd att jag skall säga något fel.
- Ordlöshet är också helt ok och bra när man finns hos den döende.
 |
| Humor är bra, man behöver få skratta....om man orkar och vill. |
VI HAR FLERA SPRÅK ATT ANVÄNDA.
- Blicken.
- Beröringen.
- Att dela stunden.
 |
| Vi kan bära varann när livet blir för tungt. |
DÖDEN ÄR EN VIKTIG TID I LIVET.
En make sa: Det var den bästa tiden i vårt äktenskap.
För när vi närmar oss döden då faller alla masker av. Det är en tid för förlåt, en tid att minnas tillsammans och en tid när man berättar hur mycket man betyder för varann.
TECKEN PÅ ATT DÖDEN NÄRMAR SIG.
-Trötthet, kraftlöshet.
-Mindre näring, kroppen kan inte ta upp mat och vätska. Ben och händer svullnar av att vätskan kommer ut ur blodomloppet.
- Feber, (håll svalt i rummet och tunt täcke).
- Urinen avtar.
- Huden blir vitare, blåare, gråare.
- Ansiktet sjunker ihop, näsan blir spetsig och andningen blir rosslig.
- MEN, de hör och känner fast de inte kan prata.
De kan plötsligt piggna till strax innan döden. Eller så väntade de på någon anhörig.
Ibland inväntar de på att få bli ensamma, att få dö. Ex. När en anhörig går ut för att ta en kopp kaffe, då tar de sitt sista andetag.
VAD VI SKALL OCH BÖR TÄNKA PÅ: ATT VI ÄR DÖDLIGA, att vi alla skall dö.
Livet här på jorden är bara tillfälligt.....allt har sin tid.
MEN SOM KRISTNA HAR VI INGET ATT FRUKTA: VI VET VARIFRÅN VI KOMMER OCH VI VET VART VI ÄR PÅVÄG.
VI VET VEM SOM ÄR VÅR HERRE HÄR PÅ JORDEN OCH I HIMLEN.
Jag är inte rädd för döden, då tar Jesus mig i handen och leder mig in i härligheten.
Det som jag däremot tror att vi alla är mer eller mindre rädda för är hur vi kommer att dö. Ingen vill dö i smärta, andnöd och ångest.
Jesu säger: kom till mig alla ni som är tyngda av bördor, så skall jag ge er frid (Matt 11:28).
De orden får vi lita på och leva på.
 |
| Om vi har allt på klart med Jesus, så vet vi till vilken "hamn" vi kommer. |
INGEN AV OSS LEVER FÖR SIG SJÄLV, OCH INGEN DÖR FÖR SIG SJÄLV. LEVER VI, SÅ LEVER VI FÖR HERREN. DÖR VI, SÅ DÖR VI FÖR HERREN. VARE SIG VI LEVER ELLER DÖR TILLHÖR VI ALLTSÅ HERREN (Romarbrevet 14:7-8).
VAR INTE RÄDD, FÖR JAG ÄR MED DIG, SE DIG INTE ÄNGSLIGT OM, FÖR JAG ÄR DIN GUD. JAG STYRKER DIG, JAG HJÄLPER DIG, JAG STÖDER DIG MED MIN RÄTTFÄRDIGHETS HÖGRA HAND (Jesaja:41:10).
DEN SOM TROR PÅ SONEN HAR EVIGT LIV (Johannesevangeliet3:36).
VEM KAN SKILJA OSS FRÅN KRISTI KÄRLEK? NÖD ELLER ÅNGEST, FÖRFÖLJELSE ELLER SVÄLT, NAKENHET, FARA ELLER SVÄRD?
FÖR JAG ÄR VISS OM ATT VARKEN DÖD ELLER LIV, VARKEN ÄNGLAR ELLER FURSTAR, VARKEN NÅGOT SOM NU ÄR ELLER NÅGOT SOM SKA KOMMA, VARKEN MAKTER, HÖJD ELLER DJUP ELLER NÅGOT ANNAT SKAPAT SKA KUNNA SKILJA OSS FRÅN GUDS KÄRLEK I KRISTUS JESUS, VÅR HERRE (Romarbrevet 8:35, 38-39).
Kommentarer
Skicka en kommentar