DAG 5 AV SISTA REHABILITERINGEN
Sista dagen av sista rehabiliteringsperioden och vi vaknade till snöslask (ja, ni läste rätt). Sista dagen med detta gäng. Sista dagen med min härliga rumskompis Tanja.
Ordet sista smakade inte så bra idag.
Samtidigt som det var så skönt att det var sista dagen och man skulle få åka hem till familjen igen.
Sista morgonmålet här, när man bara lastar på tallriken, sätter sig ner och njuter och sen lämnar disken på avställningsvagnen...enklare kan det inte bli.
DAGSPROGRAM
Vi började med gymnastik och VI skulle vara dragarna. Alla fick vi i tur och ordning visa vilken övning/rörelse som hjälpt/hjälper.
Jag valde bakåtböjningen av ryggen, alltså Mckenzieövningar...som är det enda som hjälper vid akut ryggsmärta för mig. Och som även fungerar för att upprätthålla den rygghälsa jag nu har.
Sen blev det en timme med socionomen. Det blev roliga, kluriga samarbetsövningar.
Här skulle vi lyckas att svänga på mattan. Vi fick inte stiga av mattan och vi fick inte prata med varandra.
Och vi klarade det.
Och här lekte vi fingret upp, fingret ner, fingret i eget bo, fingret i grannens bo......och FAST. Den som blev fast åkte ut, tillsist var det bara två kvar....och herrn vann.
Före "sista" lunchen var jag på individuell måldiskussion.
Det mål jag hade satt upp i oktober var: att göra något annat varje vecka förrutom hundpromenader. Och det har jag lyckats med, dock inte exakt varje vecka.
Vi hade ännu en sista gruppdiskussion med socionomen. Då fick vi alla berätta vad vi fått ut av rehabiliteringen. Vad vi kommit fram till att vi ev vill sluta med, eller börja med.
Vi hade även en avslutande gemensam måldiskussion med två av våra fysioterapeuter innan vi sa hej och tack.
VI HAR FÅTT SÅ MYCKET
Ja, det var vi överrens om, alla i gruppen.
Kanske...troligtvis, så har vi alla också blivit mjukare och smidigare i kroppen, så att det går lite lättare att ex. snöra skorna.
Alla har vi fått hjälp och råd att få våra kroppar att fungera bättre, nu är det upp till var och en av oss om vi vill fortsätta att jobba med det...eller ej.
Vi har fått mycket motion, både planerad och genom att springa upp och ner i trappor, från sal, till rum och till olika hus.
HEMFÄRD
Det blev kramkalas mellan oss damer innan vi åkte hem.
Och jag kan erkänna att när jag satte mig i bilen i stormvädret så började det även storma i mitt inre, plötsligt började tårarna att rinna.
Jag ville inget annat än att få åka hem till min familj, vårt hem och vårt liv......men samtidigt skulle jag sakna denna "Härmäfamilj", detta lyxliv med de bästa....och min Tanja.
Jag stannade efter ca 8 min vid ett loppis, precis som jag hade planerat. Och det var tur att jag gjorde det, jag gick igenom det på ca 10 min, köpte inget, bara vandrade slött omkring. Sen satte jag mig gladare i bilen och styrde kosan hemåt.
En herreman i vår grupp delade plötsligt ut varsin cd-skiva idag, musik som han själv gjort (så tror jag att det var). Han spelar elgitarr.
Jag satte i den, lyssnade👍, körde och tänkte tillbaka på veckan som gått och alla i gruppen och jag bad att Jesus skulle beskydda och bevara oss alla.
Jag blev varse om livet när en stor älg plötsligt stod och mumsade gräs på min högra sida...bakom ett älgstängsel.
Och lite längre fram på min vänstra sida såg det ut som en tromb som kom snurrande ute på det öppna fältet.
Nu var jag ute och körde i livet igen.
GRUPPEN
Vi har fått dela livet och dessa veckor.
Vi vet mycket om varann, men långtifrån allt. Men det vi vet är att vi alla har haft eller har ryggproblem som kan begränsa livet och glädjen.....om vi låter dem göra det.
Alla kämpar vi på och försöker hitta guldkornen här och där och livbojarna som håller oss uppe, alla på vårt eget sätt...och alla sätt är bra utom de dåliga.
Nu har vi fått bra verktyg för att jobba på de bästa sätten och det skall vi fortsätta med....och aldrig ge upp.
GRUPPMEDLEMMARNA
Han som har det kanske kämpigaste av oss alla just nu, men som håller upp humöret med b.l.a dansen.
Han som är den gulligaste familjepappa man kan vara. När hans son fick lägga sin lilla hand i pappas stora hand och tryggt promenera iväg, då tårades mina ögon...över att livet får vara så vackert, trots ryggproblem.
Han som är en riktigt cool och snäll typ, han som gillar att susa fram i väder och vind på sin stora hoj....och njuta av livet.
Han som är saklig och lugn och rolig att lyssna till, en riktig trygg fadersgestalt med fötterna på jorden.
Hon som har ett stort hjärta för sina barnbarn och berättade gärna roliga historier om dem, som när de lekte brand i lekstugan och störtade in med vattenslangen i högsta hugg.....de vuxna kom fram till att den lekstugan skulle de inte renovera på ett bra tag, den behövde barnen få leka i.
Hon som berättade om en tuff uppväxt, men som är livet självt, så solig och glad och positiv. Och så ung i sinnet och skinnet.
Hon som är humorn själv, som alltid hittar det roliga i alla situationer. som verkligen bjuder på sig själv....för att alla skall få må bra.
Hon som är en riktig äventyrare, som trivs ute i ödemarken med sina kära...och ett tält. Hon som är en riktigt kämpe, som jobbar på och övervinner alla hinder.
Hon som har fötterna nere på jorden men humorn och skrattet där uppe i molnen. Hon som är en riktig krutmamma som fixar, ringer och donar med själ och hjärta för de sina. Hon som jag delade livets med och motgång med, som jag pratade med om allt och skrattade åt ännu mera. Hon som pratar den roliga dialekten och som har en lika råddig väska som jag.
Jag saknar er alla redan och tackar för vad vi fått ha och uppleva och önskar lycka till med övningarna, livsförändringarna, kämpandet och livet....och kom ihåg: HÅLL DEN GULA HATTEN PÅ HUVUDET, mera än den svarta, så klarar vi det här😉.
HEMMA
Så kom jag då hem till mitt kära hem och blev mottagen av hund och dotter, de övriga infann sig senare.
Hugo var hel vild i ca 10 min, han pussade och gosade och tänkte äta upp mig.
Sen kom Jan hem och sa: vad du ser uppiffad ut! Klart att man gör om man fått vila i Härmä i fem dagar😋, äta gott och gå på spa.
Sen var jag plötsligt fru och mamma på heltid igen. Matilda kom med sin tecknemapp och vi kollade igenom hela årets fina alster.
Mikael kom hem och tyckte att vi kunde beställa pizza, och det tyckte denna slöa, nyss hemkomna mamman också, så Jan hämtade pizza.
Och vårt vardagsrum ser ut så här, när mamma varit i farten.
Hon har bott här hela veckan med Matilda eftersom både Jan och jag varit borta. Hon har rastat Hugo och fått mycket kärlek och pussar av honom, hörde jag. Hon har kokat och fixat och grejat och fejat.
Mamma är 80+, men en riktig hurtbulle.
Jag ringde och tackade och det lär komma ett speciellt TACK imorgon😉.TACK kära mamma för hjälpen.
Nu inväntar vi Mattias (som inte haft permission på tre veckor), sen så är hela familjen samlad här hemma....här lär vi också ha mycket att dela efter denna vecka.
DELA LIVET MED VARANN OCH DELA LIVET MED JESUS. HAN HAR LOVAT ATT HAN VANDRAR MED OSS HELA LIVET, STÖDER, TRÖSTAR, HJÄLPER OCH BÄR.....när det kommer stunder ,när vi inte själva orkar.
OCH ENDAST HAN KAN GE OSS DEN VERKLIGA FRIDEN OCH GLÄDJEN, som ingen människa, ingen träningsform, diet eller hobby kan ge.....GUDOMLIG FRID OCH GLÄDJE, FÅR VI ENDAST FRÅN VÅR HERRE JESUS KRISTUS.
FYSISK TRÄNING ÄR NYTTIGT PÅ SITT SÄTT, MEN GUDSFRUKTAN ÄR NYTTIG PÅ ALLT SÄTT, FÖR DEN HAR LÖFTE OM LIV, BÅDE FÖR DEN HÄR TIDEN OCH DEN KOMMANDE (1 Timoteusbrev 4:8).
FRID LÄMNAR JAG ÅT ER. MIN FRID GER JAG ER. JAG GER ER INTE DET SOM VÄRLDEN GER. LÅT INTE ERA HJÄRTAN OROAS OCH TAPPA INTE MODET (Johannesevangeliet 14:27).
OCH SE, JAG ÄR MED ER ALLA DAGAR TILL TIDENS SLUT (Matteusevangeliet 28:19).
 |
| Vad vi håller på med...det får ni reda på längre fram. |
Ordet sista smakade inte så bra idag.
Samtidigt som det var så skönt att det var sista dagen och man skulle få åka hem till familjen igen.
Sista morgonmålet här, när man bara lastar på tallriken, sätter sig ner och njuter och sen lämnar disken på avställningsvagnen...enklare kan det inte bli.
DAGSPROGRAM
Vi började med gymnastik och VI skulle vara dragarna. Alla fick vi i tur och ordning visa vilken övning/rörelse som hjälpt/hjälper.
Jag valde bakåtböjningen av ryggen, alltså Mckenzieövningar...som är det enda som hjälper vid akut ryggsmärta för mig. Och som även fungerar för att upprätthålla den rygghälsa jag nu har.
Sen blev det en timme med socionomen. Det blev roliga, kluriga samarbetsövningar.
Här skulle vi lyckas att svänga på mattan. Vi fick inte stiga av mattan och vi fick inte prata med varandra.
Och vi klarade det.
Och här lekte vi fingret upp, fingret ner, fingret i eget bo, fingret i grannens bo......och FAST. Den som blev fast åkte ut, tillsist var det bara två kvar....och herrn vann.
Före "sista" lunchen var jag på individuell måldiskussion.
Det mål jag hade satt upp i oktober var: att göra något annat varje vecka förrutom hundpromenader. Och det har jag lyckats med, dock inte exakt varje vecka.
Vi hade ännu en sista gruppdiskussion med socionomen. Då fick vi alla berätta vad vi fått ut av rehabiliteringen. Vad vi kommit fram till att vi ev vill sluta med, eller börja med.
Vi hade även en avslutande gemensam måldiskussion med två av våra fysioterapeuter innan vi sa hej och tack.
 |
| Dessa blev oanvända denna gång, men det gick helt bra utan bad och bastu också. |
VI HAR FÅTT SÅ MYCKET
Ja, det var vi överrens om, alla i gruppen.
Kanske...troligtvis, så har vi alla också blivit mjukare och smidigare i kroppen, så att det går lite lättare att ex. snöra skorna.
Alla har vi fått hjälp och råd att få våra kroppar att fungera bättre, nu är det upp till var och en av oss om vi vill fortsätta att jobba med det...eller ej.
Vi har fått njuta av god mat, mycket sallad och grönsaker.
Vi har fått mycket motion, både planerad och genom att springa upp och ner i trappor, från sal, till rum och till olika hus.
HEMFÄRD
Det blev kramkalas mellan oss damer innan vi åkte hem.
Och jag kan erkänna att när jag satte mig i bilen i stormvädret så började det även storma i mitt inre, plötsligt började tårarna att rinna.
Jag ville inget annat än att få åka hem till min familj, vårt hem och vårt liv......men samtidigt skulle jag sakna denna "Härmäfamilj", detta lyxliv med de bästa....och min Tanja.
Jag stannade efter ca 8 min vid ett loppis, precis som jag hade planerat. Och det var tur att jag gjorde det, jag gick igenom det på ca 10 min, köpte inget, bara vandrade slött omkring. Sen satte jag mig gladare i bilen och styrde kosan hemåt.
En herreman i vår grupp delade plötsligt ut varsin cd-skiva idag, musik som han själv gjort (så tror jag att det var). Han spelar elgitarr.
Jag satte i den, lyssnade👍, körde och tänkte tillbaka på veckan som gått och alla i gruppen och jag bad att Jesus skulle beskydda och bevara oss alla.
Och lite längre fram på min vänstra sida såg det ut som en tromb som kom snurrande ute på det öppna fältet.
Nu var jag ute och körde i livet igen.
GRUPPEN
Vi har fått dela livet och dessa veckor.
Vi vet mycket om varann, men långtifrån allt. Men det vi vet är att vi alla har haft eller har ryggproblem som kan begränsa livet och glädjen.....om vi låter dem göra det.
Alla kämpar vi på och försöker hitta guldkornen här och där och livbojarna som håller oss uppe, alla på vårt eget sätt...och alla sätt är bra utom de dåliga.
Nu har vi fått bra verktyg för att jobba på de bästa sätten och det skall vi fortsätta med....och aldrig ge upp.
GRUPPMEDLEMMARNA
Han som har det kanske kämpigaste av oss alla just nu, men som håller upp humöret med b.l.a dansen.
Han som är den gulligaste familjepappa man kan vara. När hans son fick lägga sin lilla hand i pappas stora hand och tryggt promenera iväg, då tårades mina ögon...över att livet får vara så vackert, trots ryggproblem.
Han som är en riktigt cool och snäll typ, han som gillar att susa fram i väder och vind på sin stora hoj....och njuta av livet.
Han som är saklig och lugn och rolig att lyssna till, en riktig trygg fadersgestalt med fötterna på jorden.
Hon som har ett stort hjärta för sina barnbarn och berättade gärna roliga historier om dem, som när de lekte brand i lekstugan och störtade in med vattenslangen i högsta hugg.....de vuxna kom fram till att den lekstugan skulle de inte renovera på ett bra tag, den behövde barnen få leka i.
Hon som berättade om en tuff uppväxt, men som är livet självt, så solig och glad och positiv. Och så ung i sinnet och skinnet.
Hon som är humorn själv, som alltid hittar det roliga i alla situationer. som verkligen bjuder på sig själv....för att alla skall få må bra.
Hon som är en riktig äventyrare, som trivs ute i ödemarken med sina kära...och ett tält. Hon som är en riktigt kämpe, som jobbar på och övervinner alla hinder.
Hon som har fötterna nere på jorden men humorn och skrattet där uppe i molnen. Hon som är en riktig krutmamma som fixar, ringer och donar med själ och hjärta för de sina. Hon som jag delade livets med och motgång med, som jag pratade med om allt och skrattade åt ännu mera. Hon som pratar den roliga dialekten och som har en lika råddig väska som jag.
Jag saknar er alla redan och tackar för vad vi fått ha och uppleva och önskar lycka till med övningarna, livsförändringarna, kämpandet och livet....och kom ihåg: HÅLL DEN GULA HATTEN PÅ HUVUDET, mera än den svarta, så klarar vi det här😉.
HEMMA
Så kom jag då hem till mitt kära hem och blev mottagen av hund och dotter, de övriga infann sig senare.
Hugo var hel vild i ca 10 min, han pussade och gosade och tänkte äta upp mig.
Sen kom Jan hem och sa: vad du ser uppiffad ut! Klart att man gör om man fått vila i Härmä i fem dagar😋, äta gott och gå på spa.
Sen var jag plötsligt fru och mamma på heltid igen. Matilda kom med sin tecknemapp och vi kollade igenom hela årets fina alster.
Och den som plötsligt blev utan uppmärksamhet började tugga på Matildas mapp, och tittade lurigt med ögonen, när jag frågade: vad gör du då?
Mikael kom hem och tyckte att vi kunde beställa pizza, och det tyckte denna slöa, nyss hemkomna mamman också, så Jan hämtade pizza.
Och vårt vardagsrum ser ut så här, när mamma varit i farten.
All tvätt är vikt, snyggt och fint, gardiner och en duk är nystrykta och det glänser i kylskåp och micro......och de flesta korsord i de flesta tidningar är lösta....det är min mamma det.
Hon har bott här hela veckan med Matilda eftersom både Jan och jag varit borta. Hon har rastat Hugo och fått mycket kärlek och pussar av honom, hörde jag. Hon har kokat och fixat och grejat och fejat.
Mamma är 80+, men en riktig hurtbulle.
Jag ringde och tackade och det lär komma ett speciellt TACK imorgon😉.TACK kära mamma för hjälpen.
Nu inväntar vi Mattias (som inte haft permission på tre veckor), sen så är hela familjen samlad här hemma....här lär vi också ha mycket att dela efter denna vecka.
DELA LIVET MED VARANN OCH DELA LIVET MED JESUS. HAN HAR LOVAT ATT HAN VANDRAR MED OSS HELA LIVET, STÖDER, TRÖSTAR, HJÄLPER OCH BÄR.....när det kommer stunder ,när vi inte själva orkar.
OCH ENDAST HAN KAN GE OSS DEN VERKLIGA FRIDEN OCH GLÄDJEN, som ingen människa, ingen träningsform, diet eller hobby kan ge.....GUDOMLIG FRID OCH GLÄDJE, FÅR VI ENDAST FRÅN VÅR HERRE JESUS KRISTUS.
 |
| Mitt favorit bokmärke. |
FYSISK TRÄNING ÄR NYTTIGT PÅ SITT SÄTT, MEN GUDSFRUKTAN ÄR NYTTIG PÅ ALLT SÄTT, FÖR DEN HAR LÖFTE OM LIV, BÅDE FÖR DEN HÄR TIDEN OCH DEN KOMMANDE (1 Timoteusbrev 4:8).
FRID LÄMNAR JAG ÅT ER. MIN FRID GER JAG ER. JAG GER ER INTE DET SOM VÄRLDEN GER. LÅT INTE ERA HJÄRTAN OROAS OCH TAPPA INTE MODET (Johannesevangeliet 14:27).
OCH SE, JAG ÄR MED ER ALLA DAGAR TILL TIDENS SLUT (Matteusevangeliet 28:19).
Kommentarer
Skicka en kommentar