OLIKA INTRESSEN

Jag har många intressen och ett av dem är djur. Just nu bor en hund och två kaniner i vår familj. Skulle jag få bestämma skulle vi även ha två gulliga får😉.

Jag skypade med min äldsta syster denna vecka, hon som bor i Sverige. Hon läser min blogg och på det viset följer hon med vad som händer här i vårt hus/familj. Men hon påpekade att så fort det kommer en bild eller text om Hugo så hoppar hon över det😉, hundintresset har vi inte gemensamt. Därför kommer det en bild på en skridsko nu istället👍...mer om den skon senare.

När jag hade pratat färdigt med min syster så började jag fundera just över det här med intressen, samtidigt som jag tog en kvällspromenad med Hugo, och nu kommer en bild på honom 😉.

Det finns ju en orsak till varför vi människor har olika intressen, för att GUD HAR PLANERAT DET PRECIS SÅ. 
Han gav mig mitt djurintresse och det är jag så tacksam för, för djur ger livet en guldkant.


DRÖMMEN OM ATT BLI EN BONDE
När jag var liten, ja ända upp i tonåren och egentligen ända tills jag och Jan hade hittat varann😉💗 så var jag helt säker på att jag ville ta över mamma och pappas bondgård. Mina drömmar såg dock endast bara det positiva med bonde- livet.
Jag älskade att köra traktor, gosa med djuren och ha skola för dem....ja det hade jag faktiskt.
I en viss ålder så gick jag med till fähuset varje kväll, jag tog lite mjöl av den godaste sorten och gick framför korna med mina "plancher". Om vi hade "musiklektion" och en ko svarade: MUUU, ja då fick hon lite smaskigt mjöl framför sin nos att slicka i sig. Och ni som har kor så vet ju att de lär sig snabbt, "där kommer hon som ger oss mjöl, dags att sätta igång och mua". Ibland blev det full orkester.

Jag hade också min trehjuling som jag körde runt med i fähuset och höll koll på allt och alla.
Jag var inte det minsta rädd för kornas horn eller deras starka bakben och det tror jag att korna kände av därför var de väldigt trevliga mot "den lilla mjölutdelaren".

PS. min trehjuling som rullat i kodynga står här ute på gården nu och används flitigt av dagbarnen (dock mest från vår-höst)......de gamla grejerna, de var/är hållbara de👍.

I dag är den lite väl nersnöad. Sitsen är det enda som vi bytt ut på den.

FARLIGT NÄRA
En gång var olyckan nära ute i fähuset, jag kom springande i hård fart och halkade på kornas urinfläck...ni vet den var tänkt att åka ner i "floran" (vet inte vad det heter på fint språk) men ibland landade den lite här eller där, speciellt för den här kon som stod först i raden, närmast dörren.
Jag halkade och gled ner i "floran", alltså i kanalen bakom kon dit allt urin och avföring föll ner. Det här var på den tiden när vi inte ännu hade skaffat "dyngskrapor" ( vad de nu heter på fint språk???, de som skrapar ut all urin och dynga, så man inte behöver skyffla ut det själv).
Så egentligen så landade jag ju väldigt mjukt men blött, och jag hade kons bakdel rakt över mig, men som tur var så var inte den kon nödig just då.
Jag minns inte om det var mamma eller pappa som fiskade opp mig, men opp kom jag snabbt och fick sen klä av mig alla trevliga blöta , illaluktande kläder.


RIDA
Det har funnits hästar på gården, men inte när jag var barn.
Men vi hade en ko som hette "Älgen", hon var stor och brun och väldigt snäll, hon fick vi rida på, men endast när pappa var med.

Men på sommaren när ungdjuren fick vara ute på en liten plätt bakom fähuset, då gick jag dit så gott som varje dag och försökte komma upp på än den enes än den andres rygg. Ibland lyckades det, men oftast inte...lika snabbt var man nere på marknivå igen.
Ville man rida, ja då skulle man nog vänta på kvällen och på pappa så att han lyfte upp en på Älgen.


KAOS I FÄHUSET
Bland det roligaste jag visste (som var bland det värsta för mina föräldrar), det var när vi ibland kom hem sent en kväll efter att vi varit hos gäster och när vi steg ur bilen hörde vi ett enda muuande från  korna i fähuset. Då kunde det bara (oftast) betyda en enda sak: att ett eller flera djur tagit sig loss och skapade kaos för de andra.
Jag minns ännu hur modig pappa var när han gick in dit i det mörka fähuset och kände med handen efter strömbrytaren, då hade han ingen aning om vad eller vem som skulle möta honom eller komma rusande emot honom.
Korna hade ju sina lilalysande nattlampor, men för våra ögon kändes det helt mörkt när man steg in, innan ögonen hunnit vänja sig.

Ifall att det var en av de stora oxarna "Fabbi" som slitit sig loss ja då var det jättespännande. Jag fick inte komma in, men jag smög i dörren från mjölkkammaren eller uppe i höluckan för att se på min modige pappa som alltid klarade av situationen.

De djur som slitit sig loss hade ofta ställt till med en enda oreda, så då blev det bara att städa och fixa opp, även om det var sent på kvällen.

När vi blev äldre och våra föräldrar åkte bort utan oss, när vi helt enkelt inte ville följa med längre då var det vårt ansvar att sträcka in handen och hitta strömbrytaren ifall det blev oljud i fähuset. Det var spännande och visade det sig att någon ko eller oxe hade rymt, ja då ringde vi grannen (ifall våra föräldrar inte fanns i de närmaste gårdarna), och han kom alltid och fixade situationen.


HÖBERGNING/DAMMALLERGI
Det enda problem som jag såg när jag ville bli bonde, var min dammallergi (alltså inget litet problem).
När vi körde in hö på somrarna var vi alla med och hjälpte till. Att slänga upp balarna (då var det inga rundbalar som nu, utan fyrkantiga) på kärran var inget problem, men sen att jobba inne i ladan när pappa slängde in höbalarna och vi kvinnfolk skulle plocka dem så tätt som möjligt för att få in så många som möjligt, då fick jag inte vara med. Då fick jag/måste jag sitta inne i traktorhytten...... (och lyssna på musik😉), mina systrar var inte alltid så glada över det.
Någongång kunde jag få vara med och plocka de första varven av balar.

När jag var barn satte vi in höbalarna i dessa små lador som fanns lite här och där ute på fälten.

En av de roligaste sakerna när vi höbergade, det var när vi kom hem och var jätte smutsiga (ni som vet, man var ju svart i både näsa, öron och överallt).

Klockan kunde vara 23.30 (man avslutade ju inte innan allt torrt hö var inne, för under natten kunde ju regnet komma och förstöra allt). Då kunde pappa plötsligt säga : "hopp i bilen flickor så far vi till Sandåsen och simma". Då visste jag alltid att vi hade/har världens bästa pappa, vilken annan pappa for och simma med sina barn mitt i natten när han jobbat mer än någon annan hela dagen och skulle upp nästa morgon till fähuset igen, senast kl.6.


VÅRA DJUR
De djur som jag minns att vi hade, dock inte alla på samma gång var, kor, höns, får, kanin, katter och hundar.

Det svåraste var när något djur dog, vi hade katter som blev överkörda eller drunknade, en hundvalp som blev överkörd (det här var på den tiden när hundarna fick springa fritt ), och kor som dog eller skulle till slakt.....jag hatade den bilen som kom och hämtade dem.


VI PLANERAR VÅR FRAMTID
Jag var så ofta jag fick ute med pappa och vi körde traktor och jobbade med det ena och det andra och jag älskade det livet...jag ville bli bonde, jag skulle bli bonde....för jag skulle hitta en man som också ville bli bonde😉.

MEN, så började jag studera, blev först familjedagvårdare/dagmamma och sen barnskötare och mitt i de studierna så träffade jag Jan och insåg att Gud hade nog inte tänkt att jag skulle bli bonde.
Och Gud hade rätt som alltid.

Och det var ju precis Jan jag skulle ha. Idag har vi varit på promenad med Hugo till Gamla hamn och hundparken, där det var tomt.

Tomt i hundparken idag.

Så bonde blev jag inte, men intresset för djur finns kvar. 
Och vet ni vad, Jan är pollen allergiker och bara nyser när vi åker ut till landet på somrarna mitt i höbergningstider....så han var nog inte tänkt att bli bonde heller😉.


SKRIDSKON
Och tillbaka till skridskon, jo den kom Matilda hem med en dag efter gympan och sa: den har gått sönder. Och jo det hade den minsann😉.

Det var många år sedan jag köpte den i Tuuri för 4 euro 👍och den har fungerat fint, ända tills nu.
Vilken tur att de inte skall skrinna mera denna termin.

Jag städade (tror att det är solen som visar hur dammigt vi har, som får mig att städa igen) i farstun idag och passade på att städa undan alla skidskor, och de omtalade skridskorna de fick åka raka vägen i soptunnan (eller rättare sagt ut i vår skräphög i väntan på att åka till Ekorosk ).

Den här väskan med skidskor åker ut i uthuset och upp på vinden in i sitt förvaringsrum. Och troligtvis är skorna lika välomskötta😊 när vi lyfter ner väskan nästa vinter. Vi har som sagt olika intressen 😉.

TACK GUD ATT DU GJORT OSS OLIKA, MED OLIKA INTRESSEN OCH ATT DU GETT OSS OLIKA GÅVOR, SAKER SOM VI ÄR BRA PÅ. 
OCH LED OSS RÄTT I DET STORA UTBUD AV INTRESSEN SOM DET FINNS I DAGENS VÄRLD, ALLT ÄR INTE BRA OCH UPPBYGGANDE. TACK ATT DU ÄR VÅRT LJUS PÅ VÄGEN, FÖLJER VI DIG GÅR VI INTE FEL AMEN.

Ett av min mans intressen.

PS. Och eftersom jag helt enkelt älskar djur, så kommer Hugo nog att finnas med i mina blogginlägg i framtiden också. För "det hjärtat är fullt av det talar munnen", som det står i Luk. 6:45. Så syrran du får fortsätta att hoppa över lite bilder och texter😉.


MÄNNISKANS HJÄRTA TÄNKER UT SIN VÄG, MEN HERREN STYR HENNES STEG (Ordspråksboken 16:9).

MÅNGA PLANER HAR EN MAN I SITT HJÄRTA, MEN HERRENS RÅD SKA BESTÅ (Ordspråksboken 19:21).

DITT ORD ÄR MINA FÖTTERS LYKTA OCH ETT LJUS PÅ MIN STIG (Psaltaren 119:105).