TUNGT ATT ANDAS

För ca en månad sedan fick min rygg fnatt, den liksom gav opp.
Hela den veckan "kämpade" jag, med att kunna dra djupa andetag, det fanns liksom inget rum för mina lungor att utvidgas.

Ett av mina favorit bibelord.

BLIVIT UNDERSÖKT
Jag blev skickad på blodprov, EKG och på röntgen av lungor och bröstrygg, och allt var ok.
Både läkaren och jag visste vad problemet var, men för säkerhetsskull så kollades allt det andra också.
Du som vet vad låsningar i bröstryggen kan ställa till med, du vet precis vad jag talar om.

Det är just min bröstrygg som krånglar igen, den låser sig på tre olika ställen, och den låser sig "djupt", som de säger. Det gör att lungorna inte får plats att utvidga sig helt (förklarade läkaren).

Jag har sedan december varit flera gånger till en naprapath för att få upp låsningarna. Har jag tur så håller det i flera veckor, har jag otur, så åker de tillbaka efter någon timme (har hänt två gånger).

Jag sov utan problem från ryggen, men när jag vaknade på morgnarna så var den sjuk och musklerna krampade under skulderbladet på vänster sida.
Eftersom jag är allergisk för acetylsalicylsyra så kan jag inte ta antiinflamatoriska tabletter, som rekommenderas. Läkaren funderade en stund och beslöt att jag skulle försöka med muskelavslappnande tabletter, till natten, och det visade sig vara riktigt bra (även om de innehåller laktos 😉).

En morgon var ryggen så avslappnad att jag själv fick opp den ena låsningen 👍😊 något som genast lättade på andningen.


DAGS ATT BÖRJA TRÄNA MERA REGELBUNDET
Jag har inget annat alternativ än att börja träna ordentligt. Jag har tränat även nu, men tydligen behövs det mera regelbundenhet, tyngder och olika sorts övningar.....alltså dags för gym, även om det inte är min favorit träningsform. Och dags att komma igång med simningen igen.

Matilda och jag började faktiskt gymma, lördagen innan ryggen gav upp😉 det var riktigt roligt, men efterråt blev jag precis så dålig som jag skrev och andningen blev ett stort problem, tog tydligen i för hårt och skapade en inflammation.

Och enligt läkaren så får man inte träna med låsningar....smart.
Jag fick även remiss till en av våra bästa fysioterapeuter här i nejden för att få tips till självhjälp.


När jag senaste år var till Härmä på ryggrehabilitering så koncentrerade de sig mest på min nedre rygg och diskutbuktningen som ger besvär ut i vänster ben. Jag fick övningar som jag gjort ibland och inget akut ryggskott har jag fått så sämre har det inte blivit. Dock vet jag ju av diskutbuktningen genast jag sitter fel eller sitter för länge, men genast jag korrigerar ryggen så släpper det.

Men min övrerygg var ju ok när jag var på rehabilitering så den funderade ingen desto mera på, och nu är det den som bråkar.
Övreryggen började krångla redan i somras när vi staplade ved vid villan, då fick jag första känningen av att det låste sig och blev spänt under vänstra skulderbladet och det blev tyngre att andas.

Och jag kan erkänna att simningen som har varit så bra avslutade jag helt i höstas när ryggen fortsatte att bråka, och så här i efterhand inser jag att jag borde ha gjort precis tvärtom...simmat mera.

Jag har lite skolios och jag är överrörlig vilket ställer till det. Det enda som hjälper, enligt läkaren är att bygga upp musklerna runt omkring, så de börjar hålla mina kotor på plats. Och att vara igång.

Läkaren ville sjukskriva mig den veckan när det var som värst, men jag föredrog att jobba....för då är jag igång, både ute och inne. Och det enda som hjälper när det blir så här akut är att röra på mig, så blodcirkulationen hålls igång....det har min läkare själv sagt.

Och där ute med barnen jobbar och bygger vi på våra snölandskap varje dag. Och jag har lärt mig att skyffla snö med kraften från benen och magen och inte ryggen.....så oftast går det helt fint.

Här kommer lite snöinspiration till dig som vill ha något att göra där ute tillsammans med barnen. Står man still börjar man frysa, rör man på sig håller man värmen👍😊.

Vi har byggt snölandskap på båda sidorna av huset och även i hela diket. Här en bild från framsidan,. Där finns "vårt hus/koja", farliga balansbanan, flera garage, utkikstorn, spring vägar, snötrappor hit och dit, ett wc som just denna vecka blivit omvandlad till en skön soffa😉 och tunnlar. Hugo gillar det också (han är uppe i utkikstornet...ser du honom?)

Och Hugo gillar liksom dagbarnen att springa i snötrapporna, tunnlarna och gångarna.

Ingången till dikets underbara värld börjar med tre trappsteg uppåt som följs av ett trappsteg neråt 😉.

I diket finns numera farliga utkikstornet, fängelset, köket, rutchkanan, sov-rum, tv-rum och trappor som går hit och dit.

Bakom huset finns vägar att köra och springa på, crossbanan åt ena hållet av backen, där man får köra ner med moporna och balanscykeln, pulkabacken till andra hållet, lilla fängelset, scenen där man får uppträda, en toalett och trappor upp och ner och hit och dit.
Och i snöhögen i mitten har vi nu byggt ett badkar, vilket inte fanns ännu då denna bild togs.

Lilla fängelset...båda fängelserna används flitigt 😉.

Scenen är uppe till höger...och där nere är publikens ståplats....publiken är denna dagmamma 😊.

Att min rygg tar så mycket av min energi och tid är naturligtvis något som stör mig, dock är det något som jag försöker att tänka positivt på.....det kunde vara mycket värre, jag kan ju ändå röra mig och vara igång.
Men just nu kände jag för att skriva lite om ryggen, kanske vi kan dela tips och goda råd med varandra💗.


HÄR KOMMER MINA TIPS
Saker jag gör för att fungera på bästa sätt när ryggen bråkar, eller för att den inte ska börja bråka.
Och vad och hur jag måste tänka för att inte ge upp.


ATT RÖRA PÅ MIG det är A och O.

Hugo håller igång mig, han drar ut mig i ur och skur, i plus och minus.

Jag måste helt enkelt hålla mig igång och sitta så lite som möjligt, något jag gör i mitt jobb. Sen när jag varit igång hela dagen då blir ryggen liksom helt trött just i bröstryggen, den känns som om den sjunker ihop, som om den inte orkar hålla upp ryggen längre....då funkar det bäst om jag slänger mig på golvet eller i sängen, så den får vila.
Och det är ju här som träningen kommer in, det är bra att vila ryggen efter en hel dag, men ännu viktigare att börja träna upp musklerna.

ÖVNINGAR av olika slag.
I många år har jag kört med McKenzie-övningar, som jag fått tips om av samma fysioterapeut som jag blivit rekommenderad till även nu. Jag gör dessa övningar varje vecka, just nu varje dag för att bli helt bra. De fungerar på så gott som alla slags rygg/nackont. Om man har akut rygg eller nacksmärta, så skall man göra dem varannan timme.

Bild på hur smärtan stegvis minskar.

Det här är precis som jag har, värken finns så gott som hela tiden på ett ställe i nedre ryggen, genast jag sitter eller böjer mig fel så kryper smärtan neråt i benet. Övningarna gör att smärtan går tillbaka, steg för steg.

Sen använder jag mig också av vanliga töj och böj övningar för att hålla mig rörlig i just bröstryggen men naturligtvis även i nedreryggen. Övningar som jag liksom de här ovan börjar fuska med genast det känns lite bättre.


VÄRME, en varm vetedyna (eller bastu).
Jag sätter även en varm vetedyna på ryggen när det är akut. När det var akut och jag var ute med barnen på dagen hade jag även då vetedynan innanför jackan (som en puckel på ryggen 😉).

Många är de läkare och fysioterapeuter som genom åren rekommenderat att sätta kallt på när det är akut.....MEN VE OCH FASA, då liksom sprider sig det ömma området. Kyla fungerar inte för mig.

Potatisen har inget med saken att göra 😉.

Och när jag var i Härmä och träffade både rehabiliteringsläkaren och min fysioterapeut så fick jag grönt ljus att använda värme. De sa att kyla fungerar inte för alla, känns det bra och avslappnande med värme så är det det man skall köra med👍....man skall lyssna på sin kropp.



MEDICIN 
Det tar jag vid behov (men jag är väldigt rädd för att bli beroende, så jag undviker det in i det sista).

De muskelavslappnande tabletterna kunde jag ju inte ta när jag jobbade, då skulle jag ha blivit lite väl trött (därav den röda varnings triangeln) 😉.

Men vid behov tog jag panadol.
När jag fått akut smärta har jag tagit panacod (dock till natten, eftersom de har också röd triangel).


MASSAGE
Det är bra, både att gå till en massör och att sitta på massagestolen här hemma.
På morgonen innan jobbet och sen på kvällen sitter jag flera gånger i massagestolen....så tacksam för den julklappen.

Det tog otroligt med energi när ryggen krånglade och jag behövde tänka på hur jag andades hela tiden för att överhuvudtaget få in ordentligt med luft, andningen är ju något som vanligtvis fungerar av sig själv.
Men det positiva med just den här "kämparveckan" var att jag fick lite insikt i hur många människor har det, de som tvingas kämpa varje dag med sin andning, jag kan bara föreställa mig.


DET GÄLLER ATT HITTA DET POSITIVA OCH INTE GE UPP
Det viktigaste är ändå att man aldrig ger upp, att man aldrig slutar helt att röra på sig (om det är där problemet ligger). FÖR VÅRA KROPPAR ÄR GJORDA FÖR ATT RÖRAS OCH HÅLLAS IGÅNG.....MEN PÅ RÄTT SÄTT.  Någon inser det förr en annan senare 😉.

Tycka synd om sig själv

Men ibland kan jag bli så frustrerad och börja tycka synd om mig själv, varför måste jag gå med ryggsmärtor hela tiden? Och varför måste jag hålla igång hela tiden? när det finns de som klarar sig bra och gör ingenting. Vissa har stillasittande jobb och har ändå ryggar som håller till allt. Jag håller igång och ändå tycks ryggen aldrig bli helt bra.
Visst måste jag/du få låta de tankarna komma ibland, men man får ALDRIG låta dem bygga bo.

Då får jag/du komma ihåg att alla bär vi på något som är jobbigt i våra liv. Det kan vara något som är just nu eller något som varit eller som skall komma.......ingen av oss går fria från denna världens smärta.
Och genom att dela livet/smärtan med någon annan så blir det strax mycket lättare att leva.
Och det finns alltid någon som har det jobbigare än en själv.
Och genom att tänka mera på andra (hjälpa någon, glädja någon) än på sig själv så blir livet faktiskt lättare att leva.
MEN, vi går aldrig ensamma, Jesus går med oss, varje stund nu och för alltid.....om vi valt Hans gemenskap.

FÖRBÖN
Flera söndagar på Fokus har jag gått till förbönen, för jag behövde få en bättre rygg och jag ville kunna andas, och framför allt så ville jag få ett friskt sportlov, en vecka då jag kunde träna och vara igång med min familj.....och det fick jag, TACK JESUS.

Och det kunde ju ha gått riktigt illa med min rygg på sportlovet när jag trillade baklänges över staketet (som jag skrev om i ett tidigare inlägg), där och då hade jag minsann änglavakt....TACK JESUS.

RYGGEN NU 
Och just nu känns ryggen helt ok.....jag svänger och vrider och töjer och böjer på den flera gånger varje dag, och det skall jag fortsätta med (även när den känns bättre😉).

Och imorgon skall jag pallra mig iväg endera och simma eller till gymmet.

Och precis nu skall jag strax stänga av datorn och fara ut på kvällspromenad med Hugo.
Det är så bra för min rygg att det första jag gör på morgonen är att fara ut och gå och få igång hela kroppen. Och lika så innan jag kryper till sängs så tar jag en hundpromenad, som är lika mycket min promenad som Hugos.

DETTA ÄR DAGEN SOM HERREN HAR GJORT, LÅT OSS JUBLA OCH GLÄDJAS I DAG (Psaltaren 118:24). 

FYSISK TRÄNING ÄR NYTTIG PÅ SITT SÄTT, MEN GUDSFRUKTAN ÄR NYTTIG PÅ ALLA SÄTT, FÖR DEN HAR LÖFTE OM LIV, BÅDE FÖR DEN HÄR TIDEN OCH DEN KOMMANDE (1 Timoteusbrevet 4:8).